Här fortsätter listan över de tjugu bästa trallpunkskivorna, läs gärna om skivorna på plats 11-20 i söndagens blogginlägg. Perioden som behandlas är 1990-1995 och enbart studioalbum får vara med på listan.
10. Krymlings - Krymplings (1994)
Med
sångarna från Dia Psalma, De Lyckliga Kompisarna, Charta 77, Coca
Carola och Köttgrottorna i samma band och Johan Johansson och Christian
Edgren som producenter kunde det inte bli annat än bra. Någon gång vill jag lyssna igenom skivan låt för låt, mening för mening, för att identifiera vem som sjunger vilken mening. Någon som är på?
9. Radioaktiva Räker - Labyrint (1994)
På samma
skolresa som jag köpte Ebba Gröns
We're only in it for the drugs och De Lyckliga Kompisarnas
Dammsugarförsäljare blues (sic!) på hörde jag för första gången talas om Radioaktiva Räker. En kompis var ute efter deras albumdebut, lite Göteborgshurtigt föreslog jag att han skulle kika på Feskekôrkan. Hemma började vi raskt lyssna på bandet och tilltalades av den snabba trallpunken. Räkerna retade de hårda crustpunkarna, men älskades av oss unga fans.
Labyrint är väl egentligen i kortaste laget för att kunna kallas för ett album, och flera av bandets bästa låtar saknas, men albumet är ändå otroligt bra och ett mycket bra exempel på den unga trallpunken. Med tanke på att de flesta andra trallbanden som släppte skivor på de större bolagen hade medlemmar i 25-30-årsåldern stack Räkerna ut då medlemmarna befann sig i tonåren eller de tidiga tjugu.
8. Strebers - I fädrens spår (1990)
Skivan är för många måhända mer känd som
Kallt stål varmt blod, att "
+ I fädrens spår" stod tillklottrat nedanför missade i alla fall jag under flera år. CDn ifråga innehåller alltså både miniskivan
Kallt stål varmt blod
och albumet
I fädrens spår. Nåväl, här låter Strebers folkmusikinfluenserna blomma ut
ordentligt. Allt från inledningsstycket med fioler till "Balladen om
Lilla Elsa", "Sluten cell nr 13", fiolsolot i "Terrorbalans" och punkballaden "Midsommarvisa" doftar folkmusik. Och på tal om inledningen, efter fiolintrot följer låtkvartetten "Betongens kungar", "Makten & härligheten", "39 steg" och nämnda "Balladen om Lilla Elsa". Vilka låtar! Redan där har skivan vunnit mitt hjärta.
7. Köttgrottorna - Sanningens morgon (1994)
Köttgrottorna
var veteraner när trallpunkvågen drog igång tidigt nittitalet.
Medlemmarna befann sig i begynnande eller odiskutabel medelålder och
bandet kunde fira tio år mitt under brinnande våg 1993. Likväl kunde de
1994 släppa sin bästa skiva någonsin, trots låtar som "Full och dum" och
"Älska mej" är det en genomgående politisk och allvarsam skiva.
6. Coca Carola - Tigger & ber (1992)
Tigger & ber är en sådan skiva som man lätt glömmer bort hur bra den är. "Gråa herrar" och "Döda dej" är relativt kända hits, men när skivan kommer fram inser man hur den faktiskt är fylld av schyssta punkrocklåtar. Från den inledande BDSM-titellåten (och sånt lyssnade man på som 13-åring?!) till den gömda låten som följer direkt på Travolta Kids-covern "Bli polis".
5. De Lyckliga Kompisarna - Tomat (1993)
DLK lyckades med det nästan omöjliga, de följde upp en skitbra debut med andraskiva som är nästan lika bra. Egentligen är det väl en smaksak vilken av skivorna som är bäst, på
Tomat är det hurtigt, glatt och välproducerat. Tomas Gabrielsson och Johan Johansson har producerat med den äran. Till skillnad från debuten så släpps fler låtskrivare än Mart Hällgren fram och både Sussie Persson och Egil Jansson har "egna" låtar med och ges stor plats i en del av Marts låtar. Ibland blir det kanske lite väl glättigt, men låtarna håller väldigt hög klass. Vid sidan om "Ishockeyfrisyr" finns mindre kända pärlor som till exempel "Egons fest" och "Mina fåglar".
4. Charta 77 - Tecken i tiden (1995)
När
Tecken i tiden släpptes stod svensk nittitalstrall på sin topp, jag minns hur bandet var med i ett musikprogram på SVT och fick prata om nya skivan och spela några låtar. Omslaget är superläckert.
Tecken i tiden innehåller
några av Chartas bästa låtar; till exempel "Lilla Björn och lilla tiger", "När
världssamvetet tog semester" och "En del mornar". Men det finns samtidigt en rad
låtar som mest känns som utfyllnad och "Banja Luka" slarvade de bort som en B-sida. Det gör att en fjärdeplats får
räcka. Kanske låter detta som en diss, men det handlar ju om att förklara varför den inte kvalar in bland de tre bästa trallpunkskivorna.
3. Dia Psalma - Gryningstid (1994)
Bandet som Ulke, Ztikkan och Stipen startade efter Strebers sista turné lät mycket riktigt höra talas om sig. Med
Gryningstid nådde ett svenskt punkband ut till större publik än några gjort sedan Ebba Grön och KSMB var aktiva mer än ett decennium tidigare. Dia Psalma uppmärksammades i tevenyheterna, spelade på Gröna Lund och Liseberg och fyllde musikföreningars lokaler runtom i landet. Starkt inspirerade av såväl hårdrock som folkmusik fick Ulke och de andra ihop en riktigt bra debutskiva som förvaltade Strebersarvet men samtidigt bröt ny mark. Visst, en och annan text är lite pubertal, men det är en del av charmen. Och Dia Psalma har haft en osviklig förmåga att locka nya unga fans.
2. Charta 77 - Grisfesten (1993)
Chartas Magnum Opus. Idén om ett konceptalbum kring att växa upp i en småstad
håller hela vägen ut, från det inledande punkareposet "Kungarna af stan I" till den avslutande
rödvinsindränkta pianoballaden "Jag". Precis som flera andra skivor på den här tjugu-i-topp-listan är Tomas Gabrielsson producent, är han svensk nittitalstralls grå eminens? Över texterna vilar nostalgi och ett vemod. Per Granberg minns vänner som försvunnit och som blivit kvar, fotbollslaget han aldrig platsade i, en annan tid när "
a-lagare var trevliga pilsnergubbar" och när han och en kompis som sextonåringar drack folköl i sommargräset. En kärlekssång till hemstaden Köping finns naturligtvis också med i "Vår Stad", när jag var i Köping förra sommaren kunde jag
konstatera att kyrkklockan blivit lagad.
1. De Lyckliga Kompisarna - Le som en fotomodell (1991)
Riktigt vad det är som gör De Lyckliga Kompisarnas debut så otroligt bra är inte lätt att säga. Är det melodierna? Gitarrslingorna? Kombinationen av tokroliga och allvarsamma texter? Eller är det helt enkelt en fantastisk välkomponerad samling bra låtar? Egentligen är det nog ganska jämnt skägg mellan ifall
Le som en fotomodell och
Grisfesten ska toppa listan, kanske är det en humörfråga? Låt oss göra ett experiment, byt ut Mart Hällgrens röst mot en growlare eller någon som skriker fram råpunk, visst skulle det funka på överraskande många låtar? DLKs debut är mer manglig rent musikaliskt än man ofta tänker på. Skivan gavs ursprungligen ut på LP med ett helt annat omslag och endast de fjorton första låtarna. På CDn la man till några tidigare singelsläpp och gjorde en redan bra skiva ännu bättre.
Och så brasklapparna...
Storfavoriter
som Tuk Tuk Rally, Big Fish och Johan Johansson är föga överraskande inte aktuella för
listan eftersom de knappast spelade trallpunk även ifall de huserade på Beat Butchers och Birdnest. Samma öde drabbar efter
viss tvekan och vånda även 23 Till och Troublemakers. Och sen finns det en rad bra
trallband som aldrig släppte album eller tillräckligt bra album, bland
dessa finns t.ex Gymnastiken, Hans & Greta, Finkel Rokkers och
Vacuum.
Går det att lista mer?
Kanske finns det anledning att återkomma med en topplista på singlar, livealbum och samlingar från samma tidsepok? Visst är det fantastiskt hur mycket bra musik som släpptes under första halvan av nittitalet? Vilka är dina favoriter?