Ian "Lemmy" Kilmister 1945-2015
Lemmy var gammal. Faktiskt jämnårig med Neil Young sånär som på några veckor och bara ett par år yngre än Bob Dylan. När Lemmy föddes på julafton 1945 hade röken från atombomberna över Hiroshima och Nagasaki knappt hunnit skingras.
Lemmy spelade i band medan Metallicamedlemmarna fortfarande gick i blöjor och hann med att vara roddare åt Jimi Hendrix. Först som 30-åring bildade han Motörhead som turnerade ända in i det sista. För bara några veckor sedan spelade de på Scandinavium, jag sålde min biljett eftersom jag hade ångrat mej, var trött och kände att det räckte att jag sett Motörhead ett par gånger redan.
Och det sätter någonstans fingret, eller snarare den distade bassträngen, på vad Motörhead handlade om. Turnera. Åka runt och spela sin unika mix av hårdrock, punk och gammal enkel rocknroll. "We are Motörhead, we play rocknroll" som Lemmy brukade säga. År ut och år in turnerade de, oavsett om bandet för tillfället hade särskilt stor publik eller inte. Motörhead besökte våra egna breddgrader flitigt. Den som haft det minsta intresse för rockmusik och gått på konserter och festivaler några år har lätt kunnat se Lemmy och de andra.
Lemmy som varit roddare åt Jimi Hendrix. Lemmy som var en bro mellan generationer.
Mitt bästa konsertminne med Motörhead är nog Roskildefestivalen 2010. Lemmy klagade något över att de fick spela "too fuckin' early" när de gick på scen vid tvåtiden på eftermiddagen men det hindrade inte bandet att köra en blytung version av den ganska sentida Motörheadlåten "In the name of Tragedy", en låt jag upptäckt bara dagarna innan jag reste ner till festivalen.
Och ja, idag sitter det en gammal sliten Motörheadtröja under munkjackan.
The häeven is yours, Lemmy.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar