Kungarna från Broadway på hemmaplan

Så hände det till sist. Eder bloggare tog Bus4You genom ljuva livet och for till Norrköping för att se sitt favoritband Eldkvarn på vad som brukar anses vara hemmaplan. En stående inbjudan från Daggis sedan några år tillbaka var till sist dags att tacka ja till. Joakim gjorde mej sällskap och tidigt i torsdags morse for vi österut.

Norrköping är på många vis en viktig stad inom den del av svenskt musikliv den här bloggen sätter så högt. Inte bara Eldkvarn, utan även Magnus Johansson och Ulf Lundell har skrivit om den gamla industristaden vid Motala Ström. Liksom 23till, Beat Butchers-bandet som inte var speciellt mycket punk men ändå alltid fanns med i de sammanhangen. Till sist förstod jag deras gamla Även vackra fåglar skiter-hit "Sista supen". Allt föll på plats när jag stod utanför Sista supen och Daggis berättade historien om galgbacken.

Det var åtta år sedan jag senast var i Norrköping och den gången fanns inte mycket tid för musikaliska vandringar. Det togs igen med råge den här gången. Med Daggis som värd förevisades först Magnus Johansson-land, Drottninggatan och Tyska Torget. Dock utan varesig spårvagnar som körde ikapp eller någon blåsorkester. En kan inte få allt.

Givetvis blev det även ett besök på Cafe Broadway och hörnet Tunnbindaregatan-Bråddgatan. Klassisk mark och känt långt utanför de allra mest nördiga Eldkvarnkretsarna, det räcker att ha varit på vilken Eldkvarnspelning som helst i några år och hört "Kungarna från Broadway" påas. Det var kul att äntligen få se den omtalade skylten och äta en Eldkvarnare på caféet.

Och så gick vi på Kungsgatan, St Persgatan och givetvis ner för Södra Promenaden. förbi Halvars kiosk (även ifall byggnaden väl är ny?), "plugget" och den nuförtiden inte fullt så nya bibblan.

Jag går på promenaden

Jag hade funderar mycket på hur det skulle vara att se Eldkvarn i just Norrköping. Att se ett band eller en artist på hemmaplan brukar alltid vara speciellt, sen går det verkligen att diskutera hur mycket hemmaplan Norrköping faktiskt är för Eldkvarn. Av de sex som stod på scen i torsdags är bara de tre i frontlinjen, bröderna Jonsson och Tony Thorén, från Norrköping. Även ifall Tony bodde sina första år i Kortedala. De andra tre är inte från Norrköping och det är mer än fyrti år sedan bandet drog till Stockholm. Likväl har Eldkvarn sjungit mycket om Norrköping och staden har svarat upp gentemot bandet. Så okej, Norrköping är hemmaplan. En text som den här är i högsta grad med och bygger historien om Norrköping och Eldkvarn.

Bandet inledde med fyra säkra kort, "Barn av sommarnatten", "Fulla för kärlekens skull", "Somliga går med trasiga skor" och "Pojkar, pojkar, pojkar". Det är nästan så man kan tro att de var aningen osäkra på publiken, eller snarare var det väl den vanliga setlistan för den här turnén. Och en inledning som känns igen ganska mycket från såväl Karlskrona i vintras som Göteborg förra året. Och "Pojkar, pojkar, pojkar" får väl till sist anses ha bytt plats i setlistan på riktigt. Från sin klassiska plats sist i ordinarie set till just låt nummer fyra.

Eldkvarn lockar folk i Norrköping, inget snack om den saken, spelstället var kanske inte det största jag sett men det var helt knökat och platsen framför scen kändes lite underdimensionerad i förhållande till hur många av besökarna som faktiskt var där för att se bandet. Det var större åldersspridning än vad det brukar vara på Eldkvarnkonsert, även ifall flera av de yngre besökarna definitivt var Pluras kök-grabbar (även kallat "sköna killar" TM) av den typen som lätt pratar sönder en lugn låt och skrålar sönder en upptempohit. Låt vara att setlistan nästan helt var fri från lugna låtar.

"Kungsholmskopplet" fanns kvar i setlistan från turnén förra hösten-vintern och var en av kvällens bästa låtar. Carla och Claes von Heijne gör låten till en härligt bakåtblickande rocknrollexplosion. Adrian Moddigård stod i vanlig ordning för några av kvällens bästa låtar, "Jag har gjort det igen" och "Ettt fall av kärlek", vilken röst och vilken utstrålning den killen har. En annan låt som funnits med ett tag nu och jag fick höra för tredje gången var Carlas gamla pärla "Runt solen". Till de mer obskyra låtvalen för väl även föras "Största skvallret i stan", en av de mindre kända låtarna från Kungarna från Broadway, men icke desto mindre en av de bästa på skivan.

 
Plura tillbringade våren på turné med Mikael Wiehe och Ebba Forsberg spelandes covers på amerikanska artister och en av låtarna från den turnén fick följa med till Eldkvarns turné. Wiehes översättning av den klassiska "Always on my mind", "Jag tänkte jämnt på dig". En bra cover som gärna får finnas med nästa gång Eldkvarn spelar in nytt, när det nu blir.

"Jag tänkte jämnt på dig" var kvällens enda livepremiär för min del, vilket kanske inte är så konstigt när jag såg bandet för femtonde gången och de inte släppt en ny skiva på snart fyra år. Och jag hade gärna hört fler låtar om Norrköping, vart var "3:ans spårvagn genom ljuva livet", "Landsortsgrabb" och "27"?

Men livepremiärer eller ej, låturval hit och dit, likväl vill jag verkligen se Eldkvarn på varje turné. Jag behöver en dos Eldkvarn live minst en gång i halvåret. Jag vill höra sångerna om den stora landsvägen, barerna, sorgerna, kärleken och småstäderna.

1. Barn av sommarnatten
2. Fulla för kärlekens skull
3. Somliga går med trasiga skor
4. Pojkar, pojkar, pojkar
5. Jag tänkte jämnt på dig
6. Kungsholmskopplet
7. Största skvallret i stan
8. Jag har gjort det igen (sång: Adrian Modiggård)
9. Alice
10. Runt solen
11. Vår lilla stad
12. Kärlekens tunga
13. En liten kyss av dig
14. Kungarna från Broadway


15. I skydd av mörkret
16. Ett fall av kärlek (sång: Adrian Modiggård)
17. Söders kors

Eldkvarn tände till sist Karlskronapublikens låga

Eder bloggare såg tillsammans med sin syster Johanna Eldkvarn på Karlskrona Konsthall i lördags. Samma ställe där eder bloggare såg Karlskrona för ganska så precis fyra år sedan. Johanna såg dem för första gången och hälsar att hon gärna ser dem igen.
 
Jag hade glömt hur bra Konsthallen var för en konsert av det här slaget. Med bar längst bak i lokalen (med riktiga ölflaskor, inga jävla plastglas!), stående publik och en ganska liten lokal uppstod en rockklubbskänsla som passade kvällens Eldkvarn utmärkt. Setlistan var nästan helt befriad från lugna låtar utan fokus låg på upptempolåtarna. Inledande "Hunger Hotell" var en välkommen comeback i livesetet och visade vilken nivå Eldkvarn ville sätta för kvällen. Fast nog gick den lite snabbare på skiva?

Det är tre år sedan Eldkvarn släppte någon ny skiva, men åtminstone frontfiguren Plura Jonsson har hållit sig aktuell genom folkkära teveprogram och kokböcker. Och bandet är ännu intressant nog för att locka 400 personer till en konsert i Karlskrona. När Plura intervjuades i Dalarnas Tidning för några veckor sedan inför ett av de första stoppen på turnén kändes det som en aningen turnéovillig och opeppad frontfigur, av det syntes ingenting på Konsthallens scen.

Publiken verkade glad men var samtidigt lite svårflirtad. Hits som "Fulla för kärlekens skull", "Pojkar, pojkar, pojkar" och "Alice" mottogs avvaktande. Först en bra bit in på konserten hade blygseln släppt, antagligen i takt med att fler ölflaskor tömts. Vid den från teve kända "Vår lilla stad" tände publiken till på allvar. Publikens låga hölls brinnande genom det avslutande hitsvepet "Kärlekens tunga", "En liten kyss av dig" och "Kungarna från Broadway" och minsann om det inte även brann till från publiken i refrängen på inledande extranumret och Corneliscovern "Somliga går med trasiga skor".

"Kungsholmskopplet" var en av kvällens höjdpunkter för egen del. Den svängde som tusan i samspelet mellan Carla Jonssons blanka (nåja) gitarr och maskinisten (hihi) Claes von Heijnes piano. Låten svängde som gick den på svart bensin (touche!). Som vanligt var även låtarna Adrian Modiggård valt ut att sjunga bland höjdpunkterna. Grymma versioner av de gamla Genom ljuva livet-klassikerna "Allt vad du vill ha" och "Jag har gjort det igen". Soulpunk brukar jag kalla Adrians insatser, så kändes även den här kvällen.

Foto: Johanna Hellström

 Visst är det fascinerande? Lördagskvällen var min fjortonde Eldkvarnkonsert. Men ännu kan jag få höra livedebuter för egen del, trots att de som sagt inte har släppt något nytt på flera år fick jag tre livedebuter. Dels redan nämnda "Kungsholmskopplet" och "Allt vad du vill ha", vilka jag faktiskt trodde jag hört någon enstaka gång men när jag skulle föra in dem i min statisik över Eldkvarnlåtar jag hört live såg jag att de var nya. Och dels avslutande "Söders kors", när jag såg att Tony Thorén gick av scen och Werner Modiggård klev bort från trummorna gissade jag på "Ikväll" och hann tänka att det var väl synd, att de inte inte ville göra något nytt, men så blev det en ny allsångslåt! Jag log och sjöng med för full hals.

I vår ska Plura ut och sjunga covers av Bob Dylan, Tom Waits och Leonard Cohen på svenska ihop med Mikael Wiehe och Ebba Forsberg. Själv längtar till sommaren då den gamla kvarnen ger sig ut på vägarna igen. Eldkvarn är en grupp och gör sig bäst som grupp. Då finns det ingenting som slår dem.

1. Hunger Hotell
2. Fulla för kärlekens skull
3. Barn av sommarnatten
4. Pojkar, pojkar, pojkar
5. I skydd av mörkret
6. Kungsholmskopplet
7. Be-Bop-A-Lula-Land
8. Allt vad du vill ha (sång: Adrian Modiggård)
9. Alice
10. Runt solen
11. Vår lilla stad
12. Kärlekens tunga
13. En liten kyss av dig
14. Kungarna från Broadway
15. Somliga går med trasiga skor
16. Jag har gjort det igen (sång: Adrian Modiggård)
17. Söders kors

Eldkvarn Trädgårdsföreningen 140627

Bjuder på setlistan från Eldkvarns spelning på Trädgårdsföreningen här i Göteborg i somras.

Några intressanta saker kan noteras. Såsom att "Pojkar, pojkar, pojkar" har fått flytta från sin traditionella plats som sista låt innan extranumren. Eller att Adrian Modiggård nu bytt vilka låtar han sjunger från Eldkvarns soulpunkera sent sjuttital och tidigt åttital. Eller sällsynta låtval som "Gatan fram" och "Runt solen".

Om jag minns rätt kändes spelningen som en blandning mellan vanlig dag på jobbet för bandet och nytändning med delvis ny setlista efter ett halvårs paus. Dessvärre hade de den något otacksamma rollen att spela "förband" åt Nationalteatern på hemmaplan.    

1. Män som mej
2. Fulla för kärlekens skull
3. Barn av sommarnatten
4. Pojkar, pojkar, pojkar
5. Vägen till paradiset
6. Gatan fram
7. Din lilla hund (sång: Adrian Modiggård)
8. Nere på klubben (sång: Adrian Modiggård)
9. 3:ans spårvagn genom ljuva livet
10. Runt solen
11. Vår lilla stad
12. Kärlekens tunga
13. Inget bra för mig själv
14. En liten kyss av dig
15. Kungarna från Broadway
16. Nerför floden

Kungarna från Broadway bjöd Göteborg på gitarrdueller och soulpunk

Eldkvarn, Trädgårdsföreningen, Göteborg, 18 december 
 

Vid en första anblick står han vid Plura Jonssons vänstra sida klart i skuggan av bröderna Jonsson. Men ibland så händer det och Tony Thorén, Eldkvarns basist sedan start och den enda som utöver Plura varit med precis hela tiden, blixtrar till i en rockpose som hade platsat i Hellacopters eller The Soundtrack Of Our Lives. Jag är inte kompetent nog att bedöma hans basspel, men jag vet att han är en av Eldkvarns viktigaste beståndsdelar. Ett av fundamenten. En av kungarna från Broadway.

Trots allt strålkastarljus som varit på Plura de senaste åren är Eldkvarn verkligen ett band, i teorin fem personer, men de senaste åren i praktiken sju personer med Adrian Modiggård och Marcus Olsson som stadiga gästmusiker. Alla är viktiga kuggar i det evighetsmaskineri som bildar Sveriges mest långlivade rockband, som dessutom befunnit sig ute på vägarna mer eller mindre konstant sedan sjuttitalet. Live blir samspelet och magin ännu tydligare. Claes von Heijnes minspel och Tony Thoréns blixtrande poser borde uppmärksammas i samma utsträckning som Pluras mage.

Igår var första gången jag såg Eldkvarn på ett år och även ifall det varit ett plågsamt långt uppehåll gjorde det också spänningen extra stor inför onsdagens konsert. Vilka låtar skulle finnas med på setlistan? Med tanke på att de dessutom inte har någon aktuell skiva att turnera på var det länge sedan jag var så nollställd inför en Eldkvarnkonsert.

De inledde med en av mina favoritlåtar, den alldeles för bortglömda "Nånting måste gå sönder", en ballad i samma klass som "Blues för Bodil Malmsten" och "27". Tyvärr pratades den sönder en del av några pratglada typer strax bakom mej som föredrog att prata på låtar de inte kände igen. Märkligt, jag tycker inte ens en ballad borde kunna bli sönderpratad när man står längst fram på ett uteställe. Och då tänker jag inte på publikens hyfs utan att ljudvolymen borde omöjliggöra det. Men inte då, såpass lågt var ljudet. Efter ett hyschande (ja, farbror har nu hyschat på en konsert) blev låten mer njutbar.

Kungarna från Broadway dominerade setlistan med hela sju låtar av sammanlagt nitton. För egen del fick jag fyra livepremiärer. Trots att bara en "ny" låt kommit under året, Pluras cover på Mauro Scoccos "Jag saknar oss" och vilken hit den blir i händerna på Eldkvarn! "Jag saknar oss", "Största skvallret i stan", "Å'hej Å'hå" och "Vill inte förlora igen" kan nu föras in på listan över Eldkvarnlåtar jag hört live. "Största skvallret i stan" bjöd på den elgitarrduell mellan Plura och Carla jag hoppades skulle komma någon gång och följdes av ett långt jazzigt solospel av Claes von Heijne, läckert!

Setlistan skulle kunna kallas något defensiv, bara en handfull låtar från denna sidan millenieskiftet och heller inget från Limbo. Så defensiva brukar inte Eldkvarn vara live, Plura menade att de nya låtarna var för svåra att spela, faen vet. Kanske passade de på att plocka fram mer gamla låtar nu när de inte spelar på en aktuell skiva? Och måhända har de spelat sej lite trötta på en del mer aktuella låtar.

Precis som förra året klev Adrin Modiggård fram och tog micken vid några tillfällen, han lyfte verkligen Genom ljuva livet-låtarna "Jag har gjort det igen" och "Ett fall av kärlek", soulpunk av den bästa sort. Han har dessutom vuxit till en scenperson av rang. 

En annan höjdpunkt var "Mina stjärnor har slocknat", den känns som en dussinlåt på skiva och inför konserterna brukar jag hoppas de pensionerat den där utslitna låten nu, men varje gång gång den dyker upp slås jag av hur fruktansvärt bra den funkar live. Carla är alltid en underbar gitarrist och på den här låten får han verkligen excellera.

Och på tal om höjdpunkter, kvartetten "I skydd av mörket" (med underbara körer av Carla, Tony och Adrian), "Nerför floden", "Kungarna från Broadway" och "Kärlekens tunga" funkar på varje Eldkvarnkonsert. Varje bandet eller publiken verka kunna tröttna på dem. Och varför skulle vi? 

Plura ursäktade sin egen brist på hopp och rörelse med att han var förbjuden att hoppa på grund av ryggont - och här är vi inne på något intressant. Jag gillade verkligen att se Eldkvarn live på en krog, stående vid ett kravallstaket sippandes på öl, det är skillnad det mot konserthusen. Men borde inte Eldkvarn nästa gång de spelar i konserthus ta det hela fullt ut och själva sätta sej ned? Plocka bort upptempolåtarna och lyfta fram balladerna och finliret än mer? Som en skön kontrast gentemot det Eldkvarn som spelades i veckan och jag hoppas få se ett par gånger i sommar. Det går inte att få nog av den sprittande spelglädjen och berättelserna från livet och den stora landsvägen.

Efter konserten i Göteborg for de till Norrköping för turnéavslutning på det som, trots att bandet bott i Stockholm i fyrtio år och de flesta på scen inte kommer därifrån, ändock kan kallas hemmaplan. Igår avslutade Eldkvarn ännu en av sina turnéer där de åkt från stad till stad och spelat sina låtar om små och stora städer, brustna hjärtan och ett glas till i baren. Till våren tar de hör och häpna turnéledigt men till sommaren är de tillbaks igen. Och fortsätter på vägen till paradiset...

1. Nånting måste gå sönder
2. Vill inte förlora igen
3. Ta min hand
4. De berömdas aveny
5. En liten kyss av dig
6. Jag har gjort det igen (sång: Adrian Modiggård)
7. Fulla för kärlekens skull
8. Jag saknar oss
9. Vår lilla stad
10. Största skvallret i stan
11. Kärlekens tunga
12. Mina stjärnor har slocknat
13. Å'hej Å'hå
14. Kungarna från Broadway
15. Pojkar pojkar pojkar


16. Nerför floden
17. Ett fall av kärlek (sång: Adrian Modiggård)
18. I skydd av mörkret
19. Ikväll

Konsertögonblick 2012

Vad minns jag mest från konserterna jag gick på under 2012? Här är tolv särskilt minnesvärda ögonblick eller tillfällen.

När Mikael Wiehe och hans två klaviaturspelare lät som ett helt storband på Konserthusteatern i Karlskrona.

Hagalidens cover på Hootenanny Singers "Avskedssång till finnmarksskalden Broder Joachim" på ett knökfullt Röda Sten. Värmen som utstrålades från scenen fick oss glömma den fuktiga vårvintern utanför.

Eller som när Adrian Modiggård sjöng soulpunk med farsans band på de tre Eldkvarnkonserterna, först "Ett fall av kärlek" i våras och somras och nu senast "Jag har gjort det igen".

Plura och Carla Jonssons elgitarrduellerande i "Mina stjärnor har slocknat" på konserten Karlskrona och i "Inget bra för mig själv" för några veckor sedan i Kristianstad.

Jenny och Joakim tog med mej på Icona Pop på Roskildefestivalen och jag upptäckte "I Love It" som fick ackompanjera veckorna efter festivalen.

First Aid Kit var svåra att undvika i år, jag gillade vad jag hörde och på Roskildefestivalen fyllde de Odeon-tältet. Inom några år spelar de på Orange Scen, kom ihåg var ni läste det först.

När Bruce Springsteen & The E-Street Band fick tre timmar framför Orange Scen att kännas som tja, en halvtimma? Eller som Jenny sa, "jag går när det blir tråkigt". Hon gick aldrig. En riktigt bra konsert, förmodligen den bästa jag sett med Springsteen, även ifall jag saknade "Youngstown", men den spelade de ju på Ullevi tre veckor senare.

Den ännu outgivna "Vem som helst blues" imponerade även i sommarens gubbrockversion och Lars Winnerbäck avslutade Roskildespelningen med "Söndermarken" - vad mer kan man begära?

Jag hade längtat efter att se Billy Bragg i många år, inte minst sedan han ställde in Hultsfredsspelningen 2003. När han bokades till Way Out West köpte jag biljett direkt. Han inledde med "The World Turned Upside Down" och fortsatte rada upp dänga efter dänga. Dessutom drack han te på scen istället för öl eller vatten, och kastade ut en tepåse i publiken!

Med The Soundtrack Of Our Lives knöt jag ihop säcken på Malmöfestivalen.

Joakim och jag åkte på Kompledigtfestivalen i Köping. Vi såg Love Antell föra arvet från Billy Bragg vidare, Tomas Andersson Wij såg till så inget öga var torrt när han körde "So Long" och mot slutet kom Perssons Pack ut på scen. "Jag och Per Persson har något gemensamt, ett helt jävla landskap". Därefter "Hälsingland" och "Landet vi föddes i". Vi var inte ensamma om att känna denna längtan, och så fortsatte Packet direkt efteråt och tog oss till allsång i "Hanna", vemod i "Bröllopsdag", extas i "Packets paradmarsch" och mycker mer. En av de allra bästa spelningarna 2012. Efteråt blev vi tillfrågade av en publikgranne om vi var från Hälsingland, Ljusdalingen Joakim bara log.

Under nio dagar i november trodde jag det var 1982 istället för 2012. Såg Ulf Lundell två gånger, Tant Strul och Strindbergs. Jag hade gärna stannat kvar i 1982, så bra var det!

Småstadskväll

Är det egentligen spännande att se samma band för tredje gången på ett år? Det kan ju vara dötrist, långtråkigt eller alldeles, alldeles underbart.

I lördags var det dags för Eldkvarn på Konserthuset i Kristianstad, vilket innebar konsertdebut i Kristianstad för egen del. Sällskap var kollega Mattias som var på sin första Eldkvarnkonsert. För att vara lördagskväll får jag säga att publiken var snäll och städad. Inte som den gången i Borås när några grabbar tyckte att introt på "Fulla för kärlekens skull" bäst kompletterades av brunstvrål.

Sen jag såg Eldkvarn i somras har de varit inne i replokalen och setlisten var till stor del annorlunda. Senaste skivan De berömdas aveny hade tonats ned, låtar som "Mina stjärnor har slockat" och "Jag är det hjärta" till sist fått ledigt och istället spelades sådana som "Man över bord" och "Vår lilla stad". Den sistnämnda har trots att den är känd från teve inte funnits med i setlistorna under de snart sex år jag sett bandet live. Men jag tycker nog allt att bandet kunde passat på att spela någon lång ballad när det ändå var konserthus och stillasittande publik, dessutom förstår jag inte varför "Huvudet högt" inte är självskriven som avslut på varje konsert? Men bortsett från detta var det en mycket bra och vital setlista.

Plura Jonsson var på utmärkt humör och bjöd på åtskilliga mellansnack, en del har man hört ett par gånger vid det här laget och några var nya. Måhända påverkades mängden mellansnack av Werner Modiggårds 40-gradiga feber och önskemål om lite längre pauser.

Som alltid var Tony Thorén och Claes von Heijne störtcoola, Adrian Modiggård bidrog med stämsång och fick som vanligt nuförtiden sjunga en låt solo oxå.

Jag noterade att "En liten kyss" av dig håller på att bli en riktig livefavorit, den fick tillsammans med "Kärlekens tunga" och "Fulla för kärlekens skull" kvällens största publikstöd. Kvällens höjdpunkt för mig var "Inget bra för mig själv", åter i setlistan för första gången på några år, med ett mycket bra intro av Plura och Carla Jonsson i elgitarrduell.

Men kanske är det allra bästa omdöme konserten kan få att jag bara någon dag efteråt började kika efter nästa chans att se bandet?

Till sist, kvällens setlist.

1. Nerför floden
2. Vår lilla stad
3. Barn av sommarnatten
4. Tårar från en clown
5. På andra sidan regnet
6. Alice
7. Lilla Sofie
8. Jag har gjort det igen (med Adrian Modiggård på sång)
9. Fulla för kärlekens skull
10. Man över bord
11. Kärlekens tunga
12. En liten kyss av dej
13. Inget bra för mig själv
14. Kungarna från Broadway
15. Pojkar, pojkar, pojkar
16. Vägen till Paradiset
17. Ikväll