Råttorna - ett av Borås bästa punkband

Ett av Borås bästa punkband genom tiderna är Råttorna. De var aktiva 1981-1988. Själv kom jag i kontakt med bandet när Rockborgen firade 30-årsjubileum ett år försent 2004 och Råttorna gjorde sin första officiella återförening. Såg dem även spela förband till Dia Psalma på samma ställe fyra-fem år senare.

Jag tycker det är särskilt intressant hur före sin tid Råttorna var. De släppte ett par sjutumssinglar under några år i början och mitten av åttitalet, och visst ekar en del av låtarna trallpunk? Men ett decennium före! Om det är fiolen eller de någorlunda trallvänliga tonerna som gör det är inte lätt att säga, men det är fantastiskt bra.

Läs mer om Råttorna hos Punktjafs.

Ett par av medlemmarna spelade många år senare i Iguana Party. Sångaren och gitarristen är numer lärare i filosofi och samhällskunskap och frilansar för Borås Tidnings kultursidor.

Pilsner, punk och poesi skulle man kunna säga, fast det var det ju ett annat band som sa.

Att minnas 1994

Sommaren 1994. Värme, fotbolls-VM, Stephen Kings "Det" som teveserie, husvagnssemester med familjen och för egen del ett nyfiket sökande efter mer trallpunk.

Vi låg med husvagnen en vecka på Sturkö utanför Karlskrona, mer än 15 år innan jag senare skulle flytta till staun. En dag inne i staun stegade jag in på en skivbutik och frågade efter De Lyckliga Kompisarnas Tomat. Den hade de inte, men jag fick istället tips om Krymplings självbetitlade skiva. Något slags allstar-trallpunkband sa skivhandlaren. Jag hade ju trots allt bestämt mej för att köpa en skiva, så trots att den var ganska dyr och jag inte hört talas om bandet så fick det bli ett köp.

Inte blev jag besviken. Det visade sig vara 11 låtar klassisk 1994-trall med sångarna och huvudsakliga låtskrivarna från banden Charta 77, De Lyckliga Kompisarna, Dia Psalma, Coca Carola och Köttgrottorna. Det satt bra det. Jag lyssnade massor på skivan resten av veckan och fortsatte hela sommaren. Även sedan jag veckan efter hittat DLKs Tomat i Västervik. Idag får jag väl säga att skivan åldrats något ojämnt. En del av låtarna är fortfarande bra och en del passade nog bäst när jag var tretton.

Johan Johansson visade sej ha producerat skivan och skriver:

Eftersom medlemmarna hade så pass fullt upp med sina ordinarie band gick det bra, med andra ord: ingen hade tid att lägga sig i och peta sönder allting, och jag fick p.g.a. detta göra som jag ville.

På hösten gjorde Krymplings en lång Sverigeturné. 22 stopp på 23 dagar eller något i den stilen. Söndagen 25 september kom turnén till Rockborgen i Borås. I publiken stod en själaglad 13-åring från Tranemo som var på sitt livs första konsert. De framförde hela skivan, en låt från vardera bandet och om jag minns rätt nån dansbandsdänga som sista extranummer.

Till råga på allt sålde Coca Carolas trummis Mårten skivor och klagade inte det minsta när en klase 13-åringar hängde runt honom. Ett imponerande tålamod. På samma konsert köpte jag min första bandtröja och fick mitt livs första Birdnestkatalog. Sannerligen en viktig kväll.

Sen tycker jag vi till sist ska ta och reda ut en sak. Låten heter faktiskt inte "Skattefria Dunken" utan "Dunken". Rätt ska vara rätt!