De tjugu bästa trallpunkskivorna, plats 10-1

Här fortsätter listan över de tjugu bästa trallpunkskivorna, läs gärna om skivorna på plats 11-20 i söndagens blogginlägg. Perioden som behandlas är 1990-1995 och enbart studioalbum får vara med på listan. 

10. Krymlings - Krymplings (1994)
Med sångarna från Dia Psalma, De Lyckliga Kompisarna, Charta 77, Coca Carola och Köttgrottorna i samma band och Johan Johansson och Christian Edgren som producenter kunde det inte bli annat än bra. Någon gång vill jag lyssna igenom skivan låt för låt, mening för mening, för att identifiera vem som sjunger vilken mening. Någon som är på? 
 
9. Radioaktiva Räker - Labyrint (1994)
På samma skolresa som jag köpte Ebba Gröns We're only in it for the drugs och De Lyckliga Kompisarnas Dammsugarförsäljare blues (sic!) på hörde jag för första gången talas om Radioaktiva Räker. En kompis var ute efter deras albumdebut, lite Göteborgshurtigt föreslog jag att han skulle kika på Feskekôrkan. Hemma började vi raskt lyssna på bandet och tilltalades av den snabba trallpunken. Räkerna retade de hårda crustpunkarna, men älskades av oss unga fans. Labyrint är väl egentligen i kortaste laget för att kunna kallas för ett album, och flera av bandets bästa låtar saknas, men albumet är ändå otroligt bra och ett mycket bra exempel på den unga trallpunken. Med tanke på att de flesta andra trallbanden som släppte skivor på de större bolagen hade medlemmar i 25-30-årsåldern stack Räkerna ut då medlemmarna befann sig i tonåren eller de tidiga tjugu. 

8. Strebers - I fädrens spår (1990)
Skivan är för många måhända mer känd som Kallt stål varmt blod, att "+ I fädrens spår" stod tillklottrat nedanför missade i alla fall jag under flera år. CDn ifråga innehåller alltså både miniskivan Kallt stål varmt blod och albumet I fädrens spår. Nåväl, här låter Strebers folkmusikinfluenserna blomma ut ordentligt. Allt från inledningsstycket med fioler till "Balladen om Lilla Elsa", "Sluten cell nr 13", fiolsolot i "Terrorbalans" och punkballaden "Midsommarvisa" doftar folkmusik. Och på tal om inledningen, efter fiolintrot följer låtkvartetten "Betongens kungar", "Makten & härligheten", "39 steg" och nämnda "Balladen om Lilla Elsa". Vilka låtar! Redan där har skivan vunnit mitt hjärta.       

7. Köttgrottorna - Sanningens morgon  (1994)
Köttgrottorna var veteraner när trallpunkvågen drog igång tidigt nittitalet. Medlemmarna befann sig i begynnande eller odiskutabel medelålder och bandet kunde fira tio år mitt under brinnande våg 1993. Likväl kunde de 1994 släppa sin bästa skiva någonsin, trots låtar som "Full och dum" och "Älska mej" är det en genomgående politisk och allvarsam skiva. 

6. Coca Carola - Tigger & ber (1992)
Tigger & ber är en sådan skiva som man lätt glömmer bort hur bra den är. "Gråa herrar" och "Döda dej" är relativt kända hits, men när skivan kommer fram inser man hur den faktiskt är fylld av schyssta punkrocklåtar. Från den inledande BDSM-titellåten (och sånt lyssnade man på som 13-åring?!) till den gömda låten som följer direkt på Travolta Kids-covern "Bli polis".   

5. De Lyckliga Kompisarna - Tomat (1993)
DLK lyckades med det nästan omöjliga, de följde upp en skitbra debut med andraskiva som är nästan lika bra. Egentligen är det väl en smaksak vilken av skivorna som är bäst, på Tomat är det hurtigt, glatt och välproducerat. Tomas Gabrielsson och Johan Johansson har producerat med den äran. Till skillnad från debuten så släpps fler låtskrivare än Mart Hällgren fram och både Sussie Persson och Egil Jansson har "egna" låtar med och ges stor plats i en del av Marts låtar. Ibland blir det kanske lite väl glättigt, men låtarna håller väldigt hög klass. Vid sidan om "Ishockeyfrisyr" finns mindre kända pärlor som till exempel "Egons fest" och "Mina fåglar". 

4. Charta 77 - Tecken i tiden (1995)
När Tecken i tiden släpptes stod svensk nittitalstrall på sin topp, jag minns hur bandet var med i ett musikprogram på SVT och fick prata om nya skivan och spela några låtar. Omslaget är superläckert. Tecken i tiden innehåller några av Chartas bästa låtar; till exempel "Lilla Björn och lilla tiger", "När världssamvetet tog semester" och "En del mornar". Men det finns samtidigt en rad låtar som mest känns som utfyllnad och "Banja Luka" slarvade de bort som en B-sida. Det gör att en fjärdeplats får räcka. Kanske låter detta som en diss, men det handlar ju om att förklara varför den inte kvalar in bland de tre bästa trallpunkskivorna.      

3. Dia Psalma - Gryningstid (1994)
Bandet som Ulke, Ztikkan och Stipen startade efter Strebers sista turné lät mycket riktigt höra talas om sig. Med Gryningstid nådde ett svenskt punkband ut till större publik än några gjort sedan Ebba Grön och KSMB var aktiva mer än ett decennium tidigare. Dia Psalma uppmärksammades i tevenyheterna, spelade på Gröna Lund och Liseberg och fyllde musikföreningars lokaler runtom i landet. Starkt inspirerade av såväl hårdrock som folkmusik fick Ulke och de andra ihop en riktigt bra debutskiva som förvaltade Strebersarvet men samtidigt bröt ny mark. Visst, en och annan text är lite pubertal, men det är en del av charmen. Och Dia Psalma har haft en osviklig förmåga att locka nya unga fans.     

2. Charta 77 - Grisfesten (1993)
Chartas Magnum Opus. Idén om ett konceptalbum kring att växa upp i en småstad håller hela vägen ut, från det inledande punkareposet "Kungarna af stan I" till den avslutande rödvinsindränkta pianoballaden "Jag". Precis som flera andra skivor på den här tjugu-i-topp-listan är Tomas Gabrielsson producent, är han svensk nittitalstralls grå eminens? Över texterna vilar nostalgi och ett vemod. Per Granberg minns vänner som försvunnit och som blivit kvar,  fotbollslaget han aldrig platsade i, en annan tid när "a-lagare var trevliga pilsnergubbar" och när han och en kompis som sextonåringar drack folköl i sommargräset. En kärlekssång till hemstaden Köping finns naturligtvis också med i "Vår Stad",  när jag var i Köping förra sommaren kunde jag konstatera att kyrkklockan blivit lagad.         

1. De Lyckliga Kompisarna - Le som en fotomodell (1991)
Riktigt vad det är som gör De Lyckliga Kompisarnas debut så otroligt bra är inte lätt att säga. Är det melodierna? Gitarrslingorna? Kombinationen av tokroliga och allvarsamma texter? Eller är det helt enkelt en fantastisk välkomponerad samling bra låtar? Egentligen är det nog ganska jämnt skägg mellan ifall Le som en fotomodell och Grisfesten ska toppa listan, kanske är det en humörfråga? Låt oss göra ett experiment, byt ut Mart Hällgrens röst mot en growlare eller någon som skriker fram råpunk, visst skulle det funka på överraskande många låtar? DLKs debut är mer manglig rent musikaliskt än man ofta tänker på. Skivan gavs ursprungligen ut på LP med ett helt annat omslag och endast de fjorton första låtarna. På CDn la man till några tidigare singelsläpp och gjorde en redan bra skiva ännu bättre.   

Och så brasklapparna...
Storfavoriter som Tuk Tuk Rally, Big Fish och Johan Johansson är föga överraskande inte aktuella för listan eftersom de knappast spelade trallpunk även ifall de huserade på Beat Butchers och Birdnest. Samma öde drabbar efter viss tvekan och vånda även 23 Till och Troublemakers. Och sen finns det en rad bra trallband som aldrig släppte album eller tillräckligt bra album, bland dessa finns t.ex Gymnastiken, Hans & Greta, Finkel Rokkers och Vacuum.

Går det att lista mer?
Kanske finns det anledning att återkomma med en topplista på singlar, livealbum och samlingar från samma tidsepok? Visst är det fantastiskt hur mycket bra musik som släpptes under första halvan av nittitalet? Vilka är dina favoriter?

De tjugu bästa trallpunkskivorna, plats 20-11

I sitt senaste nummer listar Sonic Magazine de hundra bästa svenska skivorna, listan innehåller mycket bra och jag ser fram emot att köpa tidningen och ta del av texterna. Icke desto mindre gör det mej förgrymmad att redaktionen helt missat den svenska trallpunkvågen på 1990-talet. Denna gyllene epok i svenskt musikliv är väl värd att uppmärksamma, vilket trogna bloggläsare redan märkt av. Här kommer därmed i två inlägg de tjugu bästa trallpunkskivorna. Perioden som behandlas är 1990-1995 och enbart studioalbum får vara med på listan. Vi börjar med platserna 20-11.    

20. De Lyckliga Kompisarna - Sagoland (1995) 
Jag köpte bandets tredje skiva Sagoland omgående efter att den kom ut våren 1995, men jag kände nästan direkt att något saknades. Här framträdde ett betydligt mer vuxet och faktiskt något tråkigare DLK. På husvagnssemestern 1995 lyssnade jag på skivan gång-på-gång för att se om den trots allt inte nådde upp till samma höjder som Le som en fotomodell och Tomat, men tvingades inse att den inte gjorde det. Med tanke på vilka skivor den jämförs med är det förstås inte lätt, trots låtar som "Sagoland" och "Brevet". Och med tanke på att flera låtar från 1994 års EP Dammsugarföljare Blues (sic) liksom den utmärkta Total Egon-covern "Älvsborgsbron" är med undrar jag om inte bandet hade lite ont om material?
     

19. Hiroshima - Våld föder våld (1995)
Hiroshima är kanske det minst kända av banden på den här listan. Söderhamnspunkarna vann gillande hos Rosa Honung Records och fick med en låt på den sista Kakafonisamlingen och ge ut ett album. Influenserna från Asta Kask och Cosa Nostra skiner igenom, även ifall sångarens brutala röst ger bandet ett mer eget sound. När jag intervjuade dem i Mitt i Skiten #2 berättade bandet att han fått sin röst genom "att dricka stora mängder starksprit och sjunga Exploitedlåtar i tonåren". 

18.  Charta 77 - Hobbydiktatorn (1992) 
Med Hobbydiktatorn tog Charta steget in i sitt nittitalssound efter den engelskspråkiga utflykten under ett par album. Här föddes det moderna Charta 77 och bandets verkliga storhetstid inleddes. Här finns flera klassiska hitlåtar, även ifall skivan i sin helhet hade vunnit på att kapas med några låtar.
 

17. Charles Hårfager - Knapra och fly (1995)
Skatepunk på svenska men med en dödsmetaltrummis? Ja, ungefär. Resultat blev snabba låtar med dystra texter och catchy melodier. När jag praoade i Tranängskolans uppehållsrum i nian spelade jag flitigt den här skivan i uppehållsrummets stereo. Det hade sina goda sidor att ha makt över nycklar och CD-spelare.       

16. Strebers - Till en vän (1992)
Några dagar in på 1992 körde Strebers trummis och textförfattare Johnny Rydh tragiskt nog ihjäl sej. Detta blev såklart början till slutet för det stilbildande punkbandet från Strängnäs. Ulke och Ztikkan gjorde tillsammans med producenten Tomas Gabrielsson och en trummaskin färdigt bandets sista skiva, till stor del på texter Johnny Rydh lämnade efter sig. Förstalåten "Högervindar" är närmast en trallpunklåt i kvadrat, komplett med en EG-diss och allt. Efter en höstturné med den tidigare dödsmetaltrummisen Stipen bildade de tre ett nytt band, som skulle bli den svenska punkens mest framgångsrika band sedan Ebba Grön. Vi lär få anledning att återkomma till det nya bandet. 

15. Mögel - Ditt ljug (1993)
Mögel var vid tiden för albumdebuten Ditt ljug mer rutinerade än de flesta andra punkband. Ända sedan de startat på Tullens fritidsgård i västra Borås nästan tio år tidigare hade de spelat punk för en mer eller mindre stor publik av Boråspunkare. Bandet hade lite av kultstatus och jag minns hur tufft de från Tranemo tillresta 14-åringarna tyckte det var när gitarristen Micke och trummisen Jörgen dök upp som vanliga besökare på Knallepunkgalan 1995. Skivan är mer hårdkokt än de flesta andra från samma tid och skiljer sig ganska mycket från de engelskspråkiga plattor bandet senare gav ut.  

14. Harlequin - Ont (1995)
Harlequin var sannolikt ett av trallpunkens mest egensinniga band. Här kombineras tvåackordspunk från Skaraborg med akustisk gitarr och texter med poetiska ambitioner. Ett par av låtarna är tonsatta Dan Andersson-dikter. Tråkigt nog kom det inte någon mer skiva.  

13. Räserbajs - Noppriga tights och moonboots (1995)
Räserbajs enda album är riktigt starkt, trots att några av bandets bästa låtar, "Kungar och knektar", "Kung av Guds nåde" och "Sossarnas fel", faktiskt inte är med på skivan. En viss brist på låtmaterial märks då flera covers och låtar från Fina flickor-singeln finns med. Likväl är det en skiva som håller mycket bra än idag.

12. Coca Carola - Läckert (1994) 
Coca Carola följde upp debuten Tigger & ber med en nästan lika bra andraskiva. Skivan innehåller inga dalar och ett par rejäla toppar. Och när Mart Hällgren bidrar med stämsång kan inget gå fel. 

11. Cosa Nostra - Eldar (1994)
De flesta av de mer framgångsrika trallbanden kom från Stockholm och Mälardalen, men även Skaraborgs punkscen stod sig stark. Cosa Nostra lyckades med konststycket att bli något eget, trots arvet från Asta Kask. Bonni och Bjurren såg till så Cosa Nostra fick stå på egna ben utan att luta sig mot Astaarvet. Resultatet blev lysande. Och är det inte dags att de eviga strulpellarna på Rosa Honung får upp den här och Cosa Nostras andra tidiga alster på Spotify?

Nedan en playlist med vad som fanns på Spotify. Inom kort fortsätter listan med platserna 1-10.