Väl värt att vänta tolv år på Kajsa Grytt

Göteborg och Liseberg visade sig inte från sin vackraste sommarsida igår. Men vad gjorde det när Kajsa Grytt spelade på Taubescenen?

På Hultsfredsfestivalen 2003 gjorde jag ett ödesdigert misstag. Jag gick bara något låt in på Kajsa Grytts konsert på Stora Dansbanan. Ölen lockade mer. Senare samma år upptäckte jag hennes comebackskiva Är vi på väg hem? Det var så dags då, jag hade ju sumpat ett gig där den skivan gissningsvis utgjort större delen av setet. I tolv års tid har jag sedan alltid missat att gå och se henne. Till igår, då det äntligen var dags!

Jag gick dit helt nollställd vad gäller förhoppningar om låtar, utöver att jag tog för givet att nya singeln "Ja e inte som ni" skulle spelas liksom någon Tant Strul-låt, eftersom Liten Falkenholm ingår i bandet och Kajsa sagt till Djungeltrumman att det var kul att spela Tant Strul-låtar när hon ingick i bandet. Men utöver det - nollställd.

Då inleder hon med en av mina favoritlåtar från Är vi på väg hem? En av mina favoritlåtar! "Jag är en av dem" var en av de låtar jag först kom att älska på skivan och den inledde hon med. Kajsa, du har hört mina böner! Om jag nu hade varit en som bad böner. Och som inte det vore nog kom "Farlig liten djävul" som tredje låt! Svärtan i låtarna var lika stark nu som då.

Kajsa berättade att gårdagen var första riktiga konserten med hennes nya band, som utöver henne själv och Liten består av sonen Fabian Österman på gitarr, Jenny Farida på keyboard och Daniel Gamba på trummor. Kajsa och Fabians gitarrvägg förde stundtals tankarna till Sonic Youth och Neil Young & Crazy Horse. Bandet lät fantastiskt.

Andra pärlor som spelades under den drygt timslånga spelningen var för att nämna några "Jag ler, jag dör" (med sina underbara trummor), "Ja e inte som ni" (såklart), "Vad har jag gjort" (fint påad med att det har löst sig nu), "Östra kajen" (mycket bättre live än på skiva) och "Allt faller" (mangel!).

Sist innan extranumren kom så Tant Struls "Amason" och sist av extranumren "Slicka mej ren", vilka drog ner flest applåder för kvällen. Och visst, det är låtar jag gärna jublar åt och jag såg som tur var Tant Struls återförening 2012. Men Kajsa står utan problem på helt egna ben med sitt fantastiska solomaterial.

Det var värt att vänta tolv år, men jag hoppas nästa chans att se Kajsa Grytt kommer så snart som möjligt.

Kajsa Grytt till Så mycket bättre

Veckans kanske bästa musiknyhet är i mitt tycke Kajsa Grytts medverkan i Så mycket bättre. Det finns en rad utmärkta svenska artister som är sorgligt okända för den breda publiken, en av dessa är Kajsa Grytt. Kanske blir det ändring på det nu?

Ända sedan slutet av sjuttitalet med först Tant Strul och sedan när åttitalet peakat duon Kajsa & Malena har hon levererat en lång räcka förstklassiga låtar. 2003 gjorde hon comeback som soloartist med den suveräna Är vi på väg hem? som har följts av ett par skivor. Den senaste Jag ler, jag dör kom i höstas.

Kajsa Grytt och Liten Falkenholm, Tant Strul, Göteborg november 2012

Jag skrev om både Är vi på väg hem? och nya skivan i höstas.

Medelålders artister med efternamn ger ofta ut skivor om längtan, ensamhet, trånad och kåthet. Vad som är udda med den här skivan är att det inte är en manlig artist. Kajsa Grytt gör det som manliga artister alltid gjort - och hon gör det bättre än de flesta.

Jag räknar med att det blir som det brukar, någon av hennes låtar blir en hit i en coverversion och programmet följs av en välbesökt turné. Då kanske jag äntligen får chansen att se Kajsa Grytt live solo? 

Det finns många bra låtar för de andra Så mycket bättre-artisterna att tolka. Som en service för Orup, Carola och kanske dej som läsare satte jag ihop en lista med tjugu Kajsa Grytt-favoriter. Mitt förslag är att Carola testar att ge sej på "Slicka mej ren".

Ett bildminne

Kajsa Grytt och Liten Falkenholm spelar med sitt Tant Strul på Pustervik, Göteborg i november 2012.

Kajsa Grytt - bättre än de flesta

Ibland frågar folk varför jag lusläser vilka band som ska spela på festivaler jag ska på, försöker lyssna in mej på sånt som låter bra och springer för att se rätt många band. Svaret är enkelt. Jag är bränd. Det är inte kul att månaderna efter en festival upptäcka ett band eller en artist, som jag hade kunnat se live och hade kunnat få väldigt mycket ut av att se.

Kajsa Grytt är ett sådant exempel. Hon spelade på Hultsfredsfestivalen 2003, en eftermiddagstid, direkt efter någon tidig Pampasspelning spelade hon på Stora Dans. Jag var nyfiken på Kajsa Grytt och drog med mej kompisarna dit. Men vi tycker det var introvert och rätt trist, efter bara en låt eller så drog vi ut till bilen för att fylla på ölförrådet. Några månader senare upptäcker jag det aktuella albumet Är vi på väg hem? Jag inte bara upptäckte skivan, det åt sej in i mej, jag lyssnade massor på den, berördes av låtarnas svärta... Det är en alltigenom fantastisk skiva. Och hade jag behagat lyssna på den innan Hultsfredsfestivalen hade jag kunnat få se en gissningsvis lika fantastisk spelning. 

Sedan dess har jag haft ett vänligt öga till Kajsa Grytt, kollat upp när hon släppt nytt och köpt en del av det. Även ifall det inte nått upp i samma klass som är Är vi på väg hem? har låtar som "Ett kvinnofängelse", Thåströmduetten "Bara vi står ut", "Allt faller" och "Min pojke och Manhattan" varit förstklassiga. Självbiografin Boken om mig själv läste jag snabbt när den kom 2011 och fick såklart inspiration till mer lyssnande på både sololåtar och Tant Strul. De sistnämnda fick chansen att se förra hösten, en bra spelning men jag gillar faktiskt Kajsa Grytt solo mer än jag gillar Tant Strul.  

I våras kom nya sololåten "Ensam", jag lyssnade på den ett par gånger men den ville inte riktigt sätta sej. Härom månaden kom så albumet Jag ler, jag dör och i helgen hade Kajsa Grytt och hennes band turnepremiär i Götet, själv var jag inte hemma. Kommer jag nånsin få se henne live?   

Medelålders artister med efternamn ger ofta ut skivor om längtan, ensamhet, trånad och kåthet. Vad som är udda med den här skivan är att det inte är en manlig artist. Kajsa Grytt gör det som manliga artister alltid gjort - och hon gör det bättre än de flesta.

Svärtan från min gamla favoritskiva känns igen, men där Är vi på väg hem? ofta är nedtonad och ganska blygsamt instrumenterad är Jag ler, jag dör försedd med mer fullbandsarrangemang, svängiga trummor och många gitarrslingor. En känslig lyssnare skulle kanske kunna säga något om "pretentiöst" och "teatraliskt", själv är jag inte känslig för sånt utan hör snarare en ambitiös och egensinnigt producerad skiva. Jari Happalainen har ännu en gång varit Kajsa Grytts producent och bevisar med Jag ler, jag gör återigen vilket producentgeni han är.    

Inledande "Du ler, du dör" sätter verkligen nivån, en låt med en sådan catchy melodi kan gå långt. Trummorna, jag säger bara trummorna! Singelsläppet "Ensam" låter bättre nu än den gjorde i våras, kanske är det i skivans helhet låten passar in? Den blott tre minuter långa "Kometer" har en skön refräng, ett bra driv och känns just nu som skivans bästa låt. Men sådant kan fort ändras och jag hittar inget svagt spår på hela skivan.

Det är lite för enkelt kanske, men den bästa musikaliska referensen jag kan komma på för de nio låtarna är faktiskt Jari Happalainens egna Bear Quartet, de kan också spela såhär avigt och fulsnyggt och få det att bli så bra. Men med Kajsa Grytts röst, låtar och karisma blir resultatet unikt.

Record Store Day 2013

Klart man besökte sin lokala skivhandlare på Pedda Record & Games. Det är inte illa att vi har en riktig skivaffär här i Karlskrona. Butiken är ett givet ställe att ta med vänner som hälsar på en här i staun till och man går aldrig därifrån tomhänt. Mina fynd för dagen hittar ni längst ned.

- Jag startade butiken i september 2010, jag tror det var helt rätt tid, säger Pedda, då hade intresset för vinyler kommit igång igen.

I butiken säljs både vinyl, tevespel och cd, och under skivhyllorna finns det en massa skivspelare, även de till försäljning.

- Om jag ska gissa står vinylen för 60%, retrotevespelen 30% och cdn för 10%. Och så blir det väl en skivspelare i veckan.