Björn Afzelius tolkas av dansband: "Han skrev jäkligt bra och snabbfästande melodier"

En suddig Trampe på Kompledigt 2013

Att eder bloggare är svag för Björn Afzelius är ingen hemlighet. Men samma bloggares fascination för dansbandskulturen är kanske inte lika känd. När så vissångaren, konferencieren, Youtubefanatikern och researchern Fredrik af Trampe på Facebook släppte sin Spotifylista där dansband gör covers på Björn Afzelius var det ju givet med en intervju kring Björn Afzelius och dansband.

Hur ironisk är du när du gör en playlist med dansband som spelar Björn Afzelius?
I slutändan blev jag inte så ironisk som jag hade tänkt mig. Först ville jag komma åt den humor som kan uppstå när svenska dansband sjunger om Nicaragua och ”matriarkatkotterier”, eller när norska Arnsteins får folk att dansa log-tryckare till en text som ”Ikaros”. Men i slutändan satt jag mest och tänkte att ”faan, det finns ju nåt stort i låtar som kan framföras av både en gammal proggare och några av Sveriges största dansband”. Det säger en del om Afzelius att han höll en så uttalad politisk linje i det han gjorde, och samtidigt gick hem i så många läger. Och även om jag i samtliga fall föredrar originalen så är en del av tolkningarna bra.

Du fick idén när du såg dokumentären, vad tycker du om den?
Den är mycket bra – kärleksfull men inte överdrivet skönmålande. Jag sörjer bara att Afzelius mångårige basist Hannes Råstam dog så pass ung att han dels inte kunde vara med i filmen, dels inte hann skriva den stora bok om Affe som han tydligen funderat på. Hans text i Sång till friheten-boxen är ju så jäkla bra, tänk dig den i boklängd, full med turnéhistorier och annat…

Visst är den texten fantastisk! Tror du listan kan bli populär?
Ja, vem vet? Inte mig emot!

Har du någon särskild favorit på listan?
Stefan Borsch var den överlägset meste Afzelius-tolkaren i dansbandsskaran, och ”Till min kära” passar honom som den berömda handen i dito handsken. Tommy Bergs ”Ikaros” och Chinox ”Farväl till släkt och vänner” gillar jag också.

"Han skrev jäkligt bra och snabbfästande melodier. Det tror jag också var anledningen till att han tolkades mycket av dansband." 

Varför tror du dansbanden gillade att spela Afzeliuscovers?
Affe hade en grundteori om att ingenting fångar lyssnarens intresse så som en bra melodi. Och däri låg väl en stor del av hans framgångar – han skrev jäkligt bra och snabbfästande melodier. Det tror jag också var anledningen till att han tolkades mycket av dansband. Plus att texterna är tämligen rakt på sak och utan alltför mycket undertext. Mitt förhållande till Affe är mycket ett av ”guilty pleasure” – jag kan tänka att ”den här metaforen går ju inte ihop” eller ”nää, man kan för fan inte rimma boxade/joxade”, men hans bra melodier och bultande hjärta räddar mycket. Det han sjunger är djupt känt och lätt-trallat, då kan man/jag köpa en del yxighet.

Har du någon Afzeliusdänga på din egen repertoar?
Nä, det har än så länge inte blivit av, men jag skulle gärna vilja göra ”Två ljus” nån gång. Och – om jag har tillgång till ett rockband med fina taggtrådsgitarrer – eposet ”Atlantis”. Ihop med ”Ikaros” tycker jag nog att det är hans bästa låt.

Även ifall den här listan kan ses som ett utslag av ironi, tror du Afzelius såhär långt efter sin död är på väg mot något slags erkännande?
Det största erkännandet är väl att många av hans sånger fortfarande sjungs och är ihågkomna. Publikens kärlek hade han ju redan då, liksom han väl var mycket mer respekterad av kritikerna i Norge och Danmark. 

"Dansbandskulturen är så djupt folklig och älskad, men samtidigt monumentalt ohipp och ogillad av kritiken. Lite som Afzelius var på sin tid!" 

John Ajvide Lindqvist har sagt att ett av hans drömyrken är att vara basist i ett dansband, att åka runt och kväll efter kväll uppträda i en likadan kostym som resten av bandet och göra folk glada. Vad är det som fascinerar med dansbandskulturen?
Svår fråga. Kanske är det där med att dansbandskulturen är så djupt folklig och älskad, men samtidigt monumentalt ohipp och ogillad av kritiken. Lite som Afzelius var på sin tid! Själv har jag alltid gillat det där enkla, inte sällan banala med dansbandslyriken. Inte minst den från 70-talet. Ta exempelvis låten ”Tänk att va Lektyrfotograf”, där sångens jag längtar sig bort från sin trista vardag. Han berättar att han ”går till en krog där det är dans/stöter på brudar, men har ingen chans”. Varken förr eller senare i musikhistorien skulle man erkänna att så tillkortakommen var man.

Du jobbar ju på din debutskiva nu, kommer det finnas spår av Afzelius eller dansband på den?
Faktum är att jag gjort en låt där jag till stor del plagierade melodin i nämnda ”Två ljus”. Men den kommer nog inte med på skivan. Som i övrigt faktiskt lutar mer åt jazzhållet, vilket varken jag själv eller nån annan trott innan första repet. När jag kört mina låtar ensam med akustisk gitarr har de alltid varit mer av popdängor, men när vi skulle arra dem för band kom min producent Emeli med den ena klockrena jazzidén efter den andra. Så det blir spännande att se var det landar.

För övrigt ingår jag, tillsammans med Maja Heurling och Ola Aurell, i Märrsädääs-klubben. Vår enda verksamhet går ut på att vi nån gång om året var för sig lyssnar på den lika föga ihågkomna som briljanta Affe-låten ”Edmond Dantes nittonåriga dröm” och att vi nån gång ska framföra den live tillsammans. Men vi har inte bråttom.

Det ser jag fram emot, den låten är en storfavorit hos mej sedan jag köpte Tusen bitar på LP för en spottstyver på Ginza 1997. Och så till sist, någon aspekt av Afzelius och dansband du känner att vi inte berört?
Ja, att inget dansband (mig veterligen) tolkat ”Ljuset”, som annars sjungits in av ganska många vissångare. Men det är kanske är just det – det är en visa, inte en dansbandslåt. Och så bör det kanske tilläggas att inget dansband nånsin spelade in ”Tankar i Havanna” på skiva, dess svängighet till trots.

Tänk att få höra Christer Sjögren sjunga att han känner sig rörd och stolt inför socialismens idé! Jag har alltid lyssnat mer på liveversionen från Grande Finale än den gamla studioversionen. Och här kommer då den omtalade playlisten.
 

Tuk Tuk Rally återförenas: "Egentligen gillar jag inte revivals, men gnistan fanns där fortfarande"

Roger Karlsson

Igår släppte deras skivbolag Beat Butchers beskedet på Facebook. Nittitalets bästa vispopband Tuk Tuk Rally ska göra "några spelningar". Minnenas Motell skickade snabbt iväg ett par frågor till bandets sångare Roger Karlsson. 

Vad kul att Tuk Tuk Rally ska ut och spela igen, är det något särskilt som för er ut på vägarna?
Nej, inget särskilt mer än att vi blev lite sugna efter den tillfälliga återföreningen på skivbolagets 30-årskalas i september. Egentligen gillar jag inte revivals, men gnistan fanns där fortfarande och publiken gav fantastisk respons.

Beat Butchers skriver "några spelningar", hur mycket tänker ni er att ni ska ut och spela? Ni är ju rätt många i bandet så jag kan tänka mej att det är mycket som ska klaffa?
Vi får väl se hur mycket eller lite det blir. Under en begränsad period från april till och med augusti har vi reserverat tid för detta. Det förutsätter ju förstås att det finns intresse hos arrangörer och publik. Det visar sig.

Du har varit rätt aktiv som soloartist i snart ett decennium, har folk ofta velat prata om Tuk Tuk med dej?
Det händer att publiken önskar låtar på konserterna men jag har kört solo så pass länge nu att jag byggt upp en publik som inte förknippar mig med Tuk Tuk.

Vad har de andra bandmedlemmarna gjort genom åren efter Tuk Tuk?
Stefan Söderberg släppte en soloplatta för ett par år sedan. Calle Bauer spelade bas i början av mitt soloprojekt och Johan och Leffe har inte spelat så mycket sen vi la av i mitten av 90-talet. De flesta av oss har bildat familj och har haft fullt upp med det.

Vilka är dina favoritlåtar med Tuk Tuk?
"Luftballong", "Gröna hissen" och "Bara veta varför".

Tack för svaren Roger! Ser massor fram emot att se Tuk Tuk Rally, som jag aldrig lyckades se när det begav sig. I morgon kommer en fem-i-topp-lista med bloggens egna Tuk Tuk-favoriter. 

"Det här blir lite som en lektion i svensk musikgeografi."

Valdemar Möller, som gästbloggade på Minnenas Motell förra året, har startat bloggen Landskapsmusik där han gör en Spotifylista per landskap. Sådana nördiga initiativ bör självklart uppmuntras, så därför har eder bloggare gjort en intervju med denna nykomling i musikbloggosfären. 

Du har skrivit om ett par landskap nu, hur känns det?
Det känns roligt och spännande. Jag upptäcker en massa ny musik genom det här, samtidigt som jag förhoppningsvis underhåller andra. Skåne var relativt lätt att skriva om eftersom det kommer så mycket bra musik därifrån, Blekinge och framförallt Öland var desto svårare – vilket ledde till att jag slog ihop Öland och Gotland.

Varför startade du en blogg om det här?
Det slog mig att det kommer bra musik från så många olika delar av Sverige, samtidigt som det också finns många band som man inte har någon aning om var de kommer från. Så det här blir lite som en lektion i svensk musikgeografi. Jag tycker det är roligt att veta var de artister jag lyssnar på kommer ifrån, det ger en extra dimension till musiken. Plus att jag älskar listor förstås!

Något landskap du ser särskilt mycket fram emot att skriva om?
Värmland, som jag själv kommer ifrån, ska bli roligt. Många förknippar bara Värmland med dansband, men det finns förstås en massa annan bra musik därifrån också. Göteborg, där jag bor, ska också bli kul.

Det är inte så många som slår ett slag för landskapen i dessa tider, funderade du på att välja t.ex län istället?
Haha! Nej faktiskt inte. Jag har nog bättre koll på de svenska landskapen än på länen faktiskt. Kanske något som sitter kvar sedan geografilektionerna i mellanstadiet.

Tror du projektet får någon fortsättning?
Vem vet. Jag kan avslöja att jag funderar på att ha en omröstning om vilken landskapslista som blev bäst när jag är klar och lotta ut blandskivor med musik från det vinnande landskapet till alla deltagare.

Premiär för Punkdrömmar i morgon

I morgon återvänder punken till Andra Långgatan. Jag tog mej ett snack med en av arrangörerna bakom nystartade klubben Punkdrömmar, den här på bloggen återkommande gästbloggaren Michael Porali, som tillsammans med Fredrik Trensare står bakom klubben. Vi ses på Andra Långg i morgon kväll!

  

Klubbarrangörerna (foto: Andreas Samuelsson)

Varför startar ni Punkdrömmar? Berätta om klubben!
Främst för att det, åtminstone när jag själv och många med mig började ha åldern inne för att härja ute på krogen fanns en stort punkfäste på just Andra Långgatan, där vi valt att arrangera Punkdrömmar. Detta har successivt minskats under åren och vi tyckte helt enkelt att det var dags att bredda klientelet på gatan igen.

Vad är On Stage Bar för ställe?
Att det äger rum på just On Stage Bar beror dels på att det är ett ganska nyöppnat och trevligt ställe jag tyckte det var värt att ta kontakt med, och särskilt eftersom de redan har en metalklubb på torsdagar slog vi fast en bra deal om att köra punken på onsdagar.

Vad kan besökarna vänta sej av första kvällen?
Helt enkelt ett (förhoppningsvis) efterlängtat punkhäng, med bra musik & billig öl! On Stage har även ett väl utvalt sortiment av finöldrycker för hipsterpunxen. I övrigt är jag själv lite osäker på vad man kan förvänta sig, eftersom killen som driver stället ringde mig igår och nämnde att han redan har ungefär hundra bokade matgäster under kvällen. Vi får väl se!

Temat för första kvällen är Göteborg, vad har ni för fler teman på gång?
Eftersom vi håller klubben i Göteborg tyckte vi att första kvällen skulle gå i det temat, vilket innebär att vi spelar extra mycket musik från just Göteborgstrakten. Inför nästa tillfälle kör vi temat "Vi tar det från början", och i planeringsstadiet ligger bland annat "Finland" och "Turbonegro" som kommande teman.

Heja Finland. Terveet Kädet och Kaaos för saatana! Till sist, bästa punkbandet och bästa punklåten genom tiderna?
Jag är inte så mycket för det här med att ha enskilda favoritband, tänk vad mycket annat bra man missar när man snöar in på saker! Men precis som att Niklas Kvarforth (Shining) tycker att Kents "Utan dina andetag" är den bästa black metal-låten får jag rent spontant säga att den bästa punklåten genom tiderna är Broder Daniels "Work". Annars lyssnar jag för tillfället en hel del på Tear them downs nya och samlingskassetten Hardcore på Svenska där Liv, Slakt & Maskin, Dick Tracy, Låt dom hata oss och KNÆGT delar på utrymmet.

Precis som att Niklas Kvarforth (Shining) tycker att Kents "utan dina andetag" är den bästa black metal-låten får jag rent spontant säga att den bästa punklåten genom tiderna är Broder Daniels "Work". 

"Va fan det här kan vi ju släppa på singel med jultema"

Michael Porali intervjuar Attentat som är aktuella med både nya låtar och en gratisspelning i eftermiddag.

Eftersom att ett av min absoluta favoritband inom popgenren (ja, de spelar ju inte direkt punk längre, nej?) helt oannonserat bestämde sig för att släppa ifrån sig två julsinglar, varav åtminstone den ena tilltalade mig fruktansvärt mycket bestämde jag mig för att fråga ut dem om varför. Kanske är svaren mer provocerande än frågorna? Vi får se.

Jag: hur kom ni på idén att släppa julsinglar från början?
Crippa: Vi hade lite sköna låtar färdiga sedan senast, som egentligen hade kunnat passa på en ny platta, men eftersom det inte var aktuellt så kände vi att "va fan det här kan vi ju släppa på singel med jultema". Och såklart blev det så!

Jag: har du några favoritjullåtar själv att dela med dig av?
Crippa: Jag lyssnar alltid sönder ett ex av Elvis Presleys "Christmas songs" varje år. Måste verkligen ha den varje jul. Den är underbar.

Jag: hur firar ni själva jul i år?
Crippa: Alltså, du vet - jag har en så jävla stor familj med ungar och barnbarn så det är fullt upp med att träffas och äta och bara att ha det fint tillsammans. Nu är ju jag dessutom vegetarian så det här med skinkor och andra slaktprodukter skiter jag i - men att träffas och ta det lite lugnt är gott i juletid...

Jag: har du/ni någon julhälsning till läsarna?
Crippa: Köp inte ihjäl dig. Ät inte mer än du behöver. Gör nåt sjysst för dom som inget har. Var rädd om dina vänner. God Jul!

Och med detta önskar vi Crippa, Attentat och givetvis alla Minnenas Motell-läsare en riktigt god jul hur ni än väljer att fira den! För er som bor i Göteborg spelar Attentat en protest-julkonsert i Nordstan i dag lördag klockan 16, missa inte detta. Om ni inte är i närheten finns de på både skiva, kassett och internet!

Michael Porali

Stefan Sundström kommer till stan: "En nyrakad 5:2 ad man i sina bästa år".

Stefan i Hässleholm i våras

På onsdag kommer Stefan Sundström till Göteborg. Jag mailade iväg några frågor till honom om turnén, Norge och aktuella band.

Du har hunnit en bit in i turnén "Resa med lätt bagage", hur har turnén gått?
Jo jag är nöjd med mej själv, tycker att jag är väldigt fokuserad. Sköter mej, ser till att gå långa promenader. Är överhuvudtaget en go gubbe tycker jag. Sen har turnén på ett vis gått i hyckleriets tecken, i Norge hade vi väldigt tungt bagage.

Har arrangörerna gett dej vad du efterfrågade - gitarr, kalsonger och strumpor? 
Jo för det mesta fungerar det, gitarrerna har det haltat lite med. Så jag vet inte om jag vågar fortsätta utan egen gitarr. Som sagt, så lätt bagage som jag drömde om blev det inte.

Du har spelat rätt mycket i Norge, både nu i höst och tidigare i år. Och tidigare var du där i exil. Vad är det som lockar med Norge? Hur ser du på vad som hänt i Norge nu senast med FrP i regeringen? 
Norge är skönare än Sverige för det är bonnigare och inte lika förtyskat och amerikaniserat. Folk snackar fortfarande med varann, i alla fall i Nord-Norge. Det är ett friskare hav där. Mer fisk. Än så länge. Just FrP och andra små mörka moln som Lundin Oil och BP har tornat upp sej vid norska kusten som nåt slags onda stormfåglar, så just nu ser det lite mörkt ut.

Genom åren har du haft bra väderkorn vad gäller artister och band på "uppgång", jag tänker bland annat på Wimnerbäck och Skator, har du någon ny favorit att rekommendera? Vad har du lyssnat på när du rest runt i höst?
Jag har framförallt lyssnat på ett helt eminent band från Göteborg som heter Franska Trion. Dom tycker jag är världsbäst, både vad gäller text och musik. Dom har sväng, det är det viktigaste en grupp kan ha. Matti Olikainens texter är också så jävla bra, poesi rakt av.

Jag har faktiskt lyssnat mycket på Lou Reed också, för att han är död antagligen. Det var min första idol. den första platta jag köpte var Sally Can't Dance. Och sen, när jag upptäckte Berlin var jag helt såld. Jag var 13 år då.

Ett av stoppen i veckan är Göteborg, välkommen till stan! Vad kan vi vänta oss på onsdag?
En nyrakad 5:2 ad man i sina bästa år. Jag spelar mycket av mina mer stillsamma saker. Mycket naturlyrik och Novemberdepp. Dessutom Robert Dahlqvist som support, jag har saknat honom, nu är han tillbaks med ny skiva och nytt skägg.

Tack för svaren, Stefan! I veckan är det dags, Stefan Sundström och Robert Dahlqvist på Storan. 

"När Hultsfred kallar, då kommer vi" konstaterade Kent Norberg

Första bandsläppet från den återstartade Hultsfredsfestivalen, This is Hultsfred, där både Sator och Vånna Inget fanns med, gjorde mej riktigt entusiastisk och jag mailade iväg några frågor om festivalen. Linnea Lindahl svarar. 

Sator som största namn i första bandsläppet, jag känner historiens vingslag! Var det svårt att få dem att ställa upp?
Sator var inte speciellt svåra att få med i båten, de har ju varit ett frekvent återkommande band under Rockpartys tid, så liksom många andra tror jag att de håller med om att vissa saker ska vara som de alltid har varit. Som till exempel Hultsfredsfestivalen. I Hultsfred. "När Hultsfred kallar, då kommer vi" konstaterade Kent Norberg inför bandsläppet.

Hur många band siktar ni på? Kommer de gamla klassiska scenerna Teaterladan och Stora Dansbanan användas?
Vi siktar i nuläget på ungefär 25 akter på 3 scener, där Stora Dans och Teaterladan ingår. Även en större scen kommer att finnas, där bland andra Sator kommer att spela. Namnet på den stora scenen kommer att offentliggöras inom kort.

Vilka är ni som arrangerar?
Vi som arrangerar är en ständigt växande skara med entusiaster. Föreningen och dess styrelse kom till den 14 april, den bestod då av 12 personer (styrelsen alltså) men fler arbetsgrupper har tillsatts på löpande band. Idag tror jag att det rör sig om ett 40-tal medarbetare. Många av dessa är studenter på Campus Hultsfred eller elever från Gyro, jag vet att jag inte är den enda som är väldigt glad över att vi är så många som fått möjlighet att arrangera någonting på riktigt efter FKPs frånfälle. Det framgick ganska tidigt att flytten till Sigtuna i större utsträckning kunde ses som en möjlighet än ett nederlag.

Hur har mottagandet från Hultsfredsborna och musik-Sverige varit på den återstartade Hultsfredsfestivalen?
Mottagandet från Hultsfredsborna har nästan uteslutande varit positivt, uppmuntrande och väldigt, väldigt energigivande. Folk droppar ständigt in på kontoret för att stödja föreningen genom att bli medlemmar, eller bara för att sticka in huvudet och säga att de stöttar oss och gläds åt det jobb vi lägger ner. Den minsta lilla gesten av uppskattning genererar otroligt mycket motivation, och det är just därför som vi gör festivalen; för Hultsfred och människornas skull.

När det kommer till resten av landet möter vi mycket optimism och stöd från olika håll, privatpersoner, företag, och inte minst artister är inte främmande för att höra av sig och kolla ifall de kan hjälpa till på olika sätt. Och vi uppskattar det så obeskrivligt mycket.

(Bloggposten något uppdaterad 22:01 130501)

"Jag råkade höra att de talade om Räserbajs och att vi var på plats 14 på någon försäljningslista."

Förra månaden skrev jag om Definitivt 50 spänn 3 och på Facebook blev det lite diskussion om trallpunken från mitten av nittitalet. En fråga uppkom om vad det blev av Räserbajs. Jag tänkte att det här fick man gräva vidare i och tog kontakt med Erik Hjortstam, sångare och basist i Räserbajs när det begav sig.

Vad gör du idag och vet du något om vad de andra gamla medlemmarna i Räserbajs gör?
Med "gör" menar du? Jag gillar att klia mig i navelluddet och att spela Half-Life 1 :) Själv jobbar jag numera med att stötta musiker och andra kulturutövare, Rickard Stark är arkitekt och Martin Gustavsson är modedesigner tror jag. Och om vi tar trummisarna. Tobias Wiik arbetar numera som musikansvarig på Studiefrämjandet och lirar en del musik, Jocke Levin driver Pustervik i Göteborg och Joel Nadolski är vice VD för McDonalds på Gibraltar.

Ni la ner efter bara en fullängdsskiva, varför?
De första åren hade vi inga planer på någon fullängdare. Planerna var att släppa en massa 4-låtars vinyl-EPs men då äntrade skitformatet CD. Tog väl oss 6-7 år innan vi gjorde ett album om jag inte minns fel. Nästan 10 års total lycka och dröm efter dröm blev överträffad. Från att aldrig tagit i en bas till försäljningslistor, turnéer och slutligen Hultsfredsfestivalen inför fler människor än invånare i det lilla samhället där man en gång föddes. Där någonstans började vi bli ganska sugna på att göra annat och vi bestämde oss för att lägga ner Räserbajs. Vi spred ut oss runt om i världen och tappade kontakten.

Vilka är dina bästa minnen från Räserbajs-tiden?
Människorna, festerna, spelningarna, brudarna, fanzines, kassettdemo-bytande, brevväxlande... Det finns så mycket. Minns en tågresa från Stockholm till Alingsås på väg hem från någon resa i Europa. Jag hade varit borta någon månad och på den tiden surfade man inte runt på nätet, hade instant kontakt och update på allt och alla. I vilket fall så satt det ett gäng "Svenssons" framför mitt säte (mitt tankesätt på den tiden inför det hela). Jag råkade höra att de talade om Räserbajs och att vi var på plats 14 på någon försäljningslista. De talade varmt om låten "Fina flickor" som jag skrivit och som vi släppt precis innan jag åkt. Vi var rätt okända innan den 4 låtars-EPn. När jag kommit hem slog jag upp Alingsåsblaskan och där ser jag rubriken: "Rivstart för Räserbajs - före Ace of Base på försäljningslistorna!". Detta var starten på 90-talsvågen av trallpunken och också det tydligaste minnet. Många är dom, anekdoterna.

Jag tycker ert material håller bra än idag, vad tycker du själv?
Tidlös musik är lika aktuellt då som nu. Om inte än mer nu när vi har dessa pajaser som bestämmer över våra liv.

Ni fick mycket uppmärksamhet för ert bandnamn, hände det att ni ångrade namnet?
Aldrig.

Blir du ofta påmind om eller igenkänd från Räserbajstiden idag?
Det händer, särskilt i arbetet jag har. 

Hur ser du på trallpunkvågen i mitten av nittitalet såhär snart tjugu år senare?
Samma som den stundande och de som var före vår. Bra saker kommer alltid tillbaka även de dåliga.

Spelar du själv i band idag eller vet du om någon av de andra gör det?
Vissa av oss leker fortfarande musik. Själv kommer jag skriva låtar tills jag sprids i aska...

Vad lyssnar du på för musik idag?
Lyssnar på musik som väcker känslor, men mer ambient än punk helt klart. That Man.

Tack för svaren, Erik!

"Det knäpper och brusar på vissa partier, det låter analogt och väldigt levande"

En av mina favoritartister, men som alldeles för få hört talas om, är den forne sångaren i Tuk Tuk Rally. Roger Karlsson! Häromveckan skickade Beat Butchers en låt från hans kommande skiva Tecken och spår. Låten bara växte och växte för varje genomlyssning. Alltså dags för ännu en intervju på Minnenas Motell.
 

Jag har än så länge bara hört "Folket under broarna" från nya skivan. Hur skulle du beskriva skivan?
Tecken och spår är inspelad i en by utanför Sundsvall av Johan Dereborn som jag tidigare spelat med några gånger men aldrig anlitat som tekniker och producent. Johan och jag bestämde oss för att inte repa med bandet innan utan jag presenterade låtarna direkt i studion, vi "kände" på dem en kvart och sen spelade vi in. Vi ville på detta sätt utmana musikerna och få det mer spontant och förutsättningslöst. Vi kunde spela in med hela bandet samtidigt, på två av låtarna behöll vi "slasksången" (stödsången till de instrumentala grunderna). Det knäpper och brusar på vissa partier, det låter analogt och väldigt levande, tycker jag.

På Kompledigt förra året spelade du Tuk Tuk Rally-covern "Luftballong", brukar du spela Tuk Tuk-covers? Brukar publiken ropa efter det?
Det händer ganska ofta att folk önskar Tuk Tuk-låtar. Jag har aldrig spelat nån annan låt än Luftballong. Den framförs inte av nostalgiskäl utan för att det är en låt som fortfarande håller måttet och tillför nåt.

Mitt intryck är att du ofta skriver rätt så självbiografiskt, jag tänker på låtar som "De sylvassa taggarna" och "Som om ingenting hade hänt", eller läser jag in för mycket i dem?
Alla mina låtar är mer eller mindre självbiografiska, mycket mer nu än under Tuk Tuk-tiden. Det beror kanske på ett rikare förråd av livserfarenheter men framför allt på att jag tycker att det är roligare att skriva texter idag, att berätta historier.

Du hade ett decennielångt uppehåll med skivsläpp mellan Veckans babe och Indiansommar, vad gjorde du under den tiden?
Jag utbildade mig på Lärarhögskolan, tog körkort, gifte mig, skaffade barn... osv. Trodde att jag gjort mitt inom musiken. Sen ringde Johan Johansson en dag och övertalade mig att göra en spelning på Nalen i Stockholm. Då upptäckte jag att det inte var nån musikalisk sidosysselsättning jag pysslat med utan ett oundvikligt livsprojekt!

Vi är några vänner som brukar åka till Roskildefestivalen ihop och och bland oss har Tuk Tuk-låten "Stjärnorna" fått kultstatus, var du mycket på Roskilde förr om åren?
Jag var på Roskildefestivalen regelbundet mellan 1985-90. Därifrån har jag många lustiga och olustiga minnen. Kul att låten lever vidare!

Ska du ut och spela mycket nu i vår och sommar?
Jag har en del spelningar inbokade i vår och sommar. Förhoppningsvis utökas spelplanen nu då plattan kommer. Vi startar med en releasehelg i Stockholm och Eskilstuna 12-13 april.

Tack för svaren, Roger. Lycka till med nya skivan och spelningarna. 
Avslutningsvis en lista med några favoriter för den nyfikne. 

"Någon tyckte vi sålt oss men jag försäkrade att jag varit med och bryggt den själv."

Ett av de band eder bloggare lyssnat på längst, i snart två decennier faktiskt, är trettiårsjubilerande Charta 77. Jag mailade några frågor till Per Granberg, sångare i bandet, tillika entusiastisk krögare och bryggare. 

30 år med Charta 77, för att citera sportjournalisterna, hur känns det?
Det känns bra och väldigt konstigt, var tog 30 år vägen? Det var ju nyss som jag träffade Johnny i trappan på Folkets Park i Köping. 1983 var ju igår.

Berätta om ölen ni och Strömsholms Brygghus kommer lansera.
Det är en ljus ale med stor bäska och med en väldigt frisk topphumling. 4,5% ligger den på och kommer att kosta lite dryga 18 kronor för en 33 cl flaska. Den släpps på bolaget den 2/4. Mest en skoj grej faktiskt. Någon tyckte vi sålt oss men jag försäkrade att jag varit med och bryggt den själv.

Hur ska ni annars fira 30-årsjubileet? Är det någon ny Charta-skiva på gång?
Vi ska spela in tre låtar med början i morgon faktiskt. Sen får vi se i vilken form vi släpper dom, Vi har pratat om ett vinylsamlingsalbum med tre helt nya låtar på. Annars är det över nätet det kommer naturligtvis.

Vad av allt Charta gjort genom åren du mest nöjd med?
Det är omöjligt att framhålla något som bättre, men att vi faktiskt har hållit ihop i 30 år och fortfarande är kompisar med nästan alla medlemmar (den första trummisen Martin vet ingen vad han gör idag).

Du spelade solo på Kompledigt förra åren och det har talats om en soloskiva, hur går det med den?
Jag har börjat men det kommer alltid något annat i vägen. 8 grunder är inspelade och vi får se om det blir släpp i höst.

Tack för svaren Per. Charta 77 ska dessutom ut och spela i vår. Klara ställen är Karlstad (1/3), Trondheim (30/4), Halden (3/5) och Köping (4/5). Det här var den första av en serie planerade bloggningar om Charta 77, det är inte varje år ett favoritband fyller jämnt. Avslutningsvis en lista med ett par favoritlåtar. 

"En in-i-helvete bra punklåt som nästan ingen hört"

I många år prenumererade jag på Close Up Magazine. Min favoritskribent var föga överraskande Mikael Sörling, som alltid skrev initierat och läsvärt om svenska och utländska punkband. Han recenserade bland annat om punkdemos i varje nummer under rubriken "Sörlings Svinstia". De senaste åren har han bloggat och gett ut samlingsserien "Turist i tillvaron". Till sommaren kommer en dubbel-LP med favoritband från Svinstian. För att få ut LPn har Sörling efterlyst stödköpare, vilket jag skrivit om tidigare. Passa på att stödköpa medan det fortfarande går! Jag mailade iväg några frågor om projektet.

Hur har det gått med att ragga stödköpare?
Det har gått över förväntan. Jag trodde att det skulle ta betydligt längre tid, det var också därför jag sparkade igång Stödköps-grejen redan i januari. 137 personer har stödköpt skivan än så länge. Jag siktar på 150-200 innan jag slår igen.

Hur fick du idén att ge ut en dubbel-LP med gamla punkdemos?
Jag brukar få dom bästa idéerna när jag är ute och går långa sträckor i rask takt. Det var så jag bestämde mig för att dra igång Turist i tillvaron-serien och det var så alla bitarna för den här dubbel-lp:n föll på plats. I botten handlar det om en massa fantastiska band som inte får glömmas bort helt enkelt.

Har det varit svårt att få kontakt med banden?
Nej, det har varit jätteenkelt, det också. Jag började i somras och trodde det skulle ta något drygt halvår, minst, att få kontakt med alla. Jag var i princip klar efter några veckor, med ett undantag – Dead Generation från Bollnäs som det tog sju, åtta månader att få tag i.

Är något av dem fortfarande aktivt?
KKPA, Victims, Psycho Poetry, Bombfors och Svintask håller väl fortfarande på.

Hur har banden reagerat?
Mycket positivt, mycket glädje, mycket förvåning. Det är bara två band som tackat nej till medverkan, alla andra har varit otroligt peppade.

Alla gamla kassettter, har du haft kvar dem?
Nej. Jag har sålt och gett bort mängder genom åren. Men jag har jäkligt mycket på cd och på hårdisken så det har varit ganska lugnt. Dessutom har i princip alla banden som ska vara med sparat sitt material – det är kul.

Är den något särskilt band du inte tycker vi ska missa?
Skam från Motala gav typ 1993 ut singeln ”Att gå från något som är dåligt till något som är sämre”, en finfin sjutummare – men den bästa låten från den inspelningen gavs inte. Jag sa till sångaren Tobbe Beament att en dag ska jag ge ut den låten, ”Slå bara slå”, den får inte ruttna bort på nån kassett. Nu nästan 20 år senare uppfyller jag det löftet. Det känns bra – för det är en in-i-helvete bra punklåt som nästan ingen hört.

Kommer dubbel-LPn finnas även på Spotify eller är det bara vinyl som gäller?
Det blir nog Spotify också.

Kommer det fler skivor i Turist i tillvaron-serien?
Volym 6 kommer i början på mars, sedan är inga fler planerade för i år.