Cirkus Miramar, Nadice & Maria och Loke på Göteborgs Visfestival

Eder bloggare var på inomhusfestival i fredags.

Vilken akt jag såg fram emot mest, eller kunde tro skulle bli kvällens bästa, var inte lätt att säga. Skulle det bli Cirkus Miramar? Förmodligen det band jag följt längst på livescenen, samtidigt som jag kanske aldrig hört till kretsen av hardcorefans. Skulle det bli Nadice & Maria, som Michael hyllade på bloggen härom månaden och som jag visserligen inte hunnit lyssna på än men var nyfiken på? Eller skulle det bli Loke? Som jag såg göra så bra spelningar i Karlskrona för snart på två år sedan och på Kompledigt i somras. Fredagskvällen på 2015 års Göteborgs Visfestival var verkligen stark.

Cirkus Miramar såg jag för första gången i mars 1997, två gånger faktiskt. Först på Forumgården i Ulricehamn och två veckor senare på Rockborgen i Borås. Sedan har det blivit några gånger genom åren, 1998 i Gislaved, 2002 i Trollhättan och 2007 åter i Ulricehamn. Att se Miramar live är alltid en upplevelse då Pär Mauritzson är en lysande frontman och bandets låtar brukar göra sig bra live. Men kruxet för en sån som mej är att bandet och resten av publiken inte är lika inne på debutskivan Med socker på läpparna och EP-skivorna från nittitalet, The Sol unt vår EP och Popstars Ninetysju. Kanske inte att undra på, då bara ungefär hälften av medlemmarna var med i bandet när jag såg dem live för arton år sedan. Men med det sagt så var "Sis morphene", "Fattiga barn med hjärna" och "Isabelle & solen" väldigt trevliga att höra. Det var ett kul återseende med Cirkus Miramar, men just ett återseende. Som en trevlig fika med en gammal bekant en inte har så mycket att göra med nuförtiden.

    
Nadice & Maria har som sagt hyllats här på bloggen förut av min flitigaste gästbloggare, vilket kvällens konferencier, den oefterhärmliga Kenny Sörberg givetvis refererade till. Och det fanns täckning bakom Michaels ord, jag gillade verkligen Nadice & Marias spelning. Duon var för kvällen förstärkta med en gitarrist och en trummis. Ihop med cellon skapades en ljudbild som både var maffig och minimalistisk samtidigt, dessutom med bra låtar och bra mellansnack. Och "Smoke on the water"-riff på cello går alltid hem. Jag hoppas få se dem snart igen! 

Sist ut var Loke. Han inledde spelningen med att förklara att han inte riktigt var i form, sen körde han igång den blandning av visa och standup jag tycker kännetecknar just Lokes låtar och artisteri. Inledande "Melankolia stad" är visserligen en låt vemodig i kvadrat, men framfördes betydligt hetsigare än på skiva och gick sedan över i "ADHD" och därmed var nivån satt. Och inte ens en låt som "Om" kan få mej att sitta med annat än ett stort leende på läpparna när jag ser Loke live.

Vem eller vilka var då bäst? Loke vinner i kategorin ha-bäst-koll-på-och-därför-gilla-mest. Nadice & Maria vinner i kategorin kvällens-upptäckt-och-ha-koll-på-i-framtiden.  

En eloge till festivalarrangörerna och kvällens gästspel från Föreningen Dubbelgöken. Jag ser redan fram emot nästa års festival och hoppas kunna gå mer än en kväll då.

Och på tal om något annat, ett tag försökte jag räkna men hur många gånger vislinjen på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv nämndes under kvällen tappade jag räkningen på ganska fort...

Hurra, hurra, vad det är roligt i Moskva

Somliga refränger lever liksom kvar genom decennierna.

När jag fyndade Cirkus Miramar

En sommar för många år sedan gjorde jag ett riktigt skivfynd utan att veta om det.

Sommaren 1996 var jag och många av mina jämnåriga från Tranemo på konfirmationsläger i Timmernabben norr om Kalmar. En dag åkte alla över till Öland för att besöka Böda Strand och Borgholm. Som alltid i en ny stad letade jag reda på stans skivbutik.

På en hylla stod ett par exemplar av Cirkus Miramars cd-singel The Sol Unt Vår EP märkta med tio kronor styck. Något år tidigare hade Fredrik köpt deras debutalbum Med socker på läpparna och eftersom jag gillade det var klart jag köpte singeln, även ifall jag inte hört talas om just singeln. Den visade sig vara riktigt bra!

Året efter, faktiskt självaste 14 mars, såg jag Cirkus Miramar live för första gången. Det var på Forumgården i Ulricehamn inför en entusiastisk och förvånansvärt stor publik. Bandet själva var lite orepade hävdade de efteråt. Två veckor senare var det dags att se dem igen på Rockborgen i Borås. Då var publiken fåhövdad och rätt passiv men bandet desto tightare. Det har blivit ett par Miramarspelningar till sedan dess, senast på Sjuhäradsfestivalen 2007. På Westgothafestivalen 2002 fick jag se dem på hemmaplan i Trollhättan, det var en upplevelse!

Många år efter sommardagen i Borgholm fick jag höra talas om att den där CD-singeln jag hittade för tio kronor tydligen är lite av en raritet. För säkerhets skull frågade jag Miramarkännaren Emanuel Blume om singelns exklusivitet innan jag bestämde mej för att skriva det här något skrytsamma blogginlägget. Jag tycker fortfarande det är kul att det där i skivhandeln i lilla Borgholm fanns ett par billiga exemplar av The Sol Unt Vår EP.

Cirkus Miramar har genom åren haft en otrolig förmåga att attrahera nya, unga och minst sagt hängivna fanns runtom i Västsverige. Samtidigt som det stora genombrotten uteblivit, något deras fans säkert är rätt nöjda med. Den Miramarska mixen av gymnasial poesi, pop, visa, punkig energi och lite klassiskt flum har visat sej vara en framgångsrik mix.