De medverkande förhåller sej alldeles lagom respektlöst gentemot Ebba Gröns originalversioner. Ett par tolkningar sticker ut, Alina Devecerskis utmärkta "800 °C" och Love Antell tolkar Scheisse så fint att änglarna gråter. Alina och Loves låtar kommer leva vidare. Electrodunket i den förstnämnda och den hudlösa närheten i den sistnämnda. Även Noonie Baos "Ung & kåt", Julia Veros "Die Mauer" och Satan Takes a Holidays "Häng gud" funkar bra. Några av de andra tolkningarna tilltalar mej inte alls och flera går rätt blygsamt förbi.
En stor skillnad mot Nationalsånger, hyllningen till Nationalteatern som kom tidigt 00-tal, är att de flesta som medverkade på den var rätt kända namn och en del spännande kombinationer förekom, här är de flesta rätt okända namn och vi får inga möten i stil med när Dogge mötte Fjodor i en "Barn av vår tid".
Att tolka Ebba Grön är inte lätt. Bandets position i svensk musikhistoria gör dem minst sagt svårtolkade, kanske förklarar det varför såpass få gitarrockband är med och tolkar ett av de mest inflytelserika svenska gitarrockbanden någonsin? Som sagt förhåller sej de medverkande sej lagom respektlöst till Ebba Grön, vilket jag tycker är helt nödvändigt för att lyckas med en cover på dem utan att det börjar lukta after ski eller firmafest.
Tyst för fan - Ekon från Ebba Grön är inte dålig, men jag tror inte det är en samling folk kommer tala om om tio år.
