Bob Dylans fem bästa kärlekslåtar

1. "Girl from the north country" (Freewheelin 1963)
En av Dylans första kärlekslåtar. I "Girl from the north country" lånar han även friskt av folkvisan "Scarborough Fair". Den sägs vara till forna flickvännen Echo Helstrom (jajamen!), men jag tror det är flera bud om vem den faktiskt är till. Kanske var det tanken med låten? Att flera gamla kärlekar skulle känna igen sej? Låten är i vilket fall som helst fantastiskt vacker och frammanar fina bilder av den kalla norden och hennes långa hår. Dessutom är Freewheelin-omslaget ett av de mest romantiska jag sett. Låten finns även i en fin svensk cover av Björn Afzelius.

2. "Make you feel my love" (Time out of mind 1997)
Time out of mind är inte en kärleksfull skiva. Tvärtom är den full av bitterhet, spruckna förhållanden, dödsångest, ensamhet och ånger - och ja, den är såklart helt fantastisk. Men en låt sticker ut från skivans övriga tema och det är den här. Här finns ingen bitterhet, bara en önskan om att hon ska förstå hur mycket han känner för henne. "I know you haven't made your mind up yet. But I would never do you wrong..."

3. "Sara" (Desire 1976)
Från "Idiot wind" från 1975 års Blood on the tracks till den här! Om någon betvivlat att Dylan är en känslomänniska är det bara att följa hans sjuttitalsutgivning. Och visst, Dylan går med en minst sagt bred håv i försöken att få tillbaka hustrun, men vilken låt han får till! Låten framstår som helt självbiografisk, med minnen från en strand när barnen var små, en metodistkyrkas klang, en bar i Portugal och hur han satt uppe nätterna igenom och skrev "Sad Eyed Lady of the Lowlands" till henne nästan tio år tidigare. Låten sparsmakade instrumentering med rytmsektion, fiol, akustisk gitarr och munspel framhäver bara texten ännu mer. Sara sägs ha varit med i studion när låten spelades in. Fast säg den saga som varar för evigt? Året efter skilde de sig.  

4. "I want you" (Blonde on blonde 1966)
Här har vi en rask och positiv popdänga snarare än en smäktande kärleksballad. Det gör inte låten mindre effektiv. Tvärtom, den glada upptempomelodin passar utmärkt till den förälskade texten.        

5. "Shooting star" (Oh Mercy 1989)
Stjärnfall, det finns för lite stjärnfall i populärmusiken. De som påstår att Dylans åttital inte är något att ha kan inte ha hört Infidels eller Oh Mercy, en av de bästa låtarna på den sistnämnda är den här vackra balladen.

Why even the punks are writing love songs

Joakim Larsson är åter som gästbloggare och det med det sannolikt med vetenskapligt underbyggda blogginlägget någonsin på Minnenas Motell. Scenen är din!

“To me, making a tape is like writing a letter — there's a lot of erasing and rethinking and starting again. A good compilation tape, like breaking up, is hard to do. You've got to kick off with a corker, to hold the attention (I started with "Got to Get You Off My Mind", but then realized that she might not get any further than track one, side one if I delivered what she wanted straightaway, so I buried it in the middle of side two), and then you've got to up it a notch, or cool it a notch, and you can't have white music and black music together, unless the white music sounds like black music, and you can't have two tracks by the same artist side by side, unless you've done the whole thing in pairs and...oh, there are loads of rules.”

Från Nick Hornbys High Fidelity. Men det visste ni alla redan.

Gästbloggare och blogginnehavare. Foto: Jenny Hellström

Hjärtat slår snabbare. Munnen blir torr. Orden flyter inte lika lätt. Du blev just förälskad. Överkörd av en dubbeldäckare.

Musiknördens första reaktion är såklart att hjälpa känslorna hos den andra parten lite snabbare med hjälp av musik. Ett blandband, en bland-CD, en spotifylista. Timmar av funderande på hur man ska säga ord som egentligen är e-e-e-enkla. Men utan att det blir allt för uppenbart. Eller kanske egentligen precis lagom uppenbart. Men fungerar det? Jag har ägnat lite tid idag åt att undersöka vad forskningen säger.

Jacob, Guéguen, Boulbry och Selmi genomförde 2009 ett experiment där de spelade romantisk popmusik i en blomsteraffär. Resultatet visade att män - men inte kvinnor - spenderade mer pengar än de gjorde när ingen musik spelades.

En annan studie av Guéguen, Jacob och Lamy - fick (förmodar jag heterosexuella) kvinnor i 18-20 år fick lyssna fem minuter på romantiska texter respektive neutrala texter (vad det nu är) tillsammans med en ung man. Undersökningen genomfördes under täckmantel att man testade ekologiska respektive icke-ekologiska kakor. Under en senare paus frågade den manliga deltagaren (som var en del av experimentet) om han kunde få den kvinnliga deltagarens nummer för att ta en drink senare. Kvinnorna som lyssnat på romantisk musik lämnade ut sitt nummer i 52,2% av fallen. De som lyssnat på neutral musik i 27,9% av fallen. Vad som var neutral respektive romantisk musik avgjordes av en kontrollgrupp. Nämnas ska dock att låtarna var på världens mest romantiska språk. Men att även deltagarna talade detta språk.

Men har just musik en särskild funktion? En studie av Lamy, Fischer-Lokou och Guéguen visar att män som uppmanades att minnas ett romantiskt minne var mer hjälpsamma gentemot kvinnor än män som inte tänkt på sådana minnen. En artikel (s 434ff) av Werner och Todd som jämnför användandet av "sånger" i "parningsriter" hos människor och icke-mänskliga djur pekar mot att musik kan vara en ännu mer effektiv metod.

Så romantiska blandband i vilken form de nu än tar har nog inte spelat ut sin roll. Men det här är väl egentligen inget nytt. Själv minns jag särskilt att smälta sönder till Spotifylistan "du är ett popsnöre och jag gillar popsnören."

Men nu blir kanske vissa av er oroliga – men påverkan av musik på handlandet – om det är så, då kommer vi ju in på hela den jobbiga diskussionen om skolskjutningar och videovåld. Kan musiken göra oss kära kan den väl också få oss att döda? Det kommer jag inte att ge mig in på så mycket mer än två saker:

1. Alla som riktigt fastnat i musik någon gång vet att den är stämningsförhöjande. Den kan till och med skapa känslor. I ett experiment där kvinnor lyssnade på "hata män"-musik och män på misogyn musik så gav de mer chilisås till personer av det motsatta könet när de lyssnade på den musiken än de gjorde annars. 
2. FN-organet UNESCO godtog 1989 “The Seville Statement on Violence”. Det är en sammanfattning av forskningsläget kring människans våldsanvändande.  Jag har i andra sammanhang sammanfattat en av grundteserna i detta dokument som att det ”…utmanar uppfattningen om att våld är något ”naturligt”, medan ickevåld skulle vara en extra moralisk bedrift. Det finns etologiska och antropologiska bevis för att bland människor och många andra djur är aktiviteter som bygger på omsorg mycket vanligare än våldsamma aktiviteter.”

Och en sista sak. Kom ihåg en sak.  ”Love, love will tear us apart again.”