Anders F Rönnblom vann en arbetsseger

Jag satt på balkongen igår eftermiddag och slösurfade samtidigt som jag lyssnade på Einstürzende Neubauten. Så fladdrade det förbi i Facebookflödet att Anders F Rönnblom lirade på något ställe i Majorna till kvällen. Joakim var på. Bara två dagar efter hemkomsten från Roskilde var det alltså dags för spelning igen. 

Jag har egentligen aldrig lyssnat på Anders F, annat än att jag såklart hört såna som "Det är inte snön som faller", "Din barndom ska aldrig dö", "Europa brinner" och måhända något mer otippat "Komedia". Den sistnämnda spelade han tillsammans med Caj Karlsson på Hasslöfestivalen förra sommaren. Och på sitt Roskildeblandband hade Joakim med den fantastiska "Sommarnattsregnsmoln". Anders F låg så att säga i luften redan. 

Han spelade två ungefär timslånga set. Det första bestod till stor del av långa jams och udda nog var det Joakim snarare än Neil Young & Crazy Horse-älskaren som är eder bloggare uppskattade det. Men det tog sig och setavslutaren "Jag kysste henne långsamt" satt som ett smäck. 

Publiken var inte stor, men den satt kvar hela den långa spelningen, jublade där det passade och var tyst där det passade. Ingen fylleskrek efter "Det är inte snön som faller". Jag insåg att jag för första gången träffat de omtalade F-headsen. Och på ett ställe som har sjutti sittplatser känns inte en publik på femti personer alltför liten. 

Andra setet inleddes strålande med Anders F själv på akustisk gitarr och utsökta versioner av "Din barndom ska aldrig dö" och "Sommarnattsregnsmoln". Underbart, du hörde mina böner Anders F. Hela kvällen avslutades med en utdragen Grateful Dead-klingande "Komedia". 

Anders F Rönnblom vann en arbetsseger hos mej igår kväll. Men jag var nog en av få som behövde övertygas. De andra var redan frälsta, många av dem sitter säkert där även ikväll när det är ännu en spelning med den säregna kultartisten. 

Jul på Minnenas Motell

Jag är inte så mycket för julmusik egentligen.

Men det finns ju trots allt ett par bra låtar - även ifall jag inte vet ifall de bör lyssnas på i klump. Hursomhaver är det bra låtar som råkar ha julen som gemensamt tema.

Vi inleder med tre inte speciellt julentusiastiska jullåtar. Charta 77s "Tomtarnas paradmarsch", Lars Winnerbäcks "Julgröten" och Mattias Alkbergs "Helgen v 51". Visst är den kanske lite för högt mixade tamburinen i Charta-låten charmig?

Efter dessa tre är är julpeppen nere i botten och då är det dags att plocka fram världens bästa jullåt, eller vad säger du, Fredrik Virtanen? The Pogues med Kirsty MacColl i "Fairytale of New York".

Eftersom den är så bra så får även Håkan Hellström och Plura Jonsson framföra den!

En jullåt jag gillat väldigt mycket de senaste åren är Moneybrothers duett med Jerry Williams, "Falling in love (with Christmas time)". Den enda engelskspråkiga och egna låten på den utmärkta coverskivan Pengabrorsan.

Från Bob Dylans julskiva, redan omskriven, får den klassiska "Here comes Santa Claus" komma med.

Sen ringer vi in Phil Spector att arrangera en Ulf Lundell-låt. Den underbara "Snart kommer änglarna att landa". Lundell har gjort rätt många låtar på jul- och vintertema, en del mindre bra, de flesta helt okej och några som spelar i högsta divisionen. Utöver den här så räknar jag titellåten på Xavante och "Snön faller och vi med den" dit.

Jag minns en maratonlång bilfärd en jul för något decennium sedan. Samma julskiva snurrade gång på gång. De enda bra låtarna på den var just "Fairytale of New York" och "Snart kommer änglarna att landa".

Därefter börjar julpeppen kännas lite sisådär och då är det dags för Tom Waits på svenska med tuffa Bad Liver. "Julkort från en hora", och det kan man ju tolka lite som man vill.

Så till Anders F Rönnbloms klassisker "Det är inte snön som faller" som jag aldrig kan bestämma mej för om jag älskar eller hatar.

Den följer vi upp med en av de första Ebba Grön-låtarna jag föll för. "Nu släckas tusen människoliv". Ogudaktig och textmässigt väldigt mycket tidiga Ebba Grön. Jag är löjligt förtjust i barnkören.

Till sist blir det både stämningsfullt och superseriöst med Simon & Garfunkel. Den känns skrämmande aktuell än idag.

God jul på er.