Jag såg Dalaplan på Henriksberg igår. Först saknade jag verkligen orgelen, vars spelare var kvar hemma i Malmö. Men när jag väl kommit över den saknaden var bandet bra. "Dalaplan" och "Redan död" är grymma låtar med eller utan orgel.
söndag 12 januari 2014
Saknad orgel
Jag såg Dalaplan på Henriksberg igår. Först saknade jag verkligen orgelen, vars spelare var kvar hemma i Malmö. Men när jag väl kommit över den saknaden var bandet bra. "Dalaplan" och "Redan död" är grymma låtar med eller utan orgel.
lördag 11 januari 2014
Musik för en grå vinter
Årets första skivrecension - av solodebutanten Henrik Ivarssons EP som släpptes idag.
Jag satt på vagnen ned mot stan för några dagar sedan. Då kom tredje låten på Henrik Ivarssons självbetitlade EP, "det tycks aldrig vilja sluta regna, men det tycks aldrig vilja bli varmt, så ge mej något mer, som fyller mitt hjärta". Jag tittade ut och såg den gråa regniga vintern, som varit ungefär likadan i ett par månader nu, och plötsligt kom recensionens första mening till mej: Det här är musik för en grå vinter. Inte en vit, inte en grön. Utan en grå. Med Henrik Ivarssons dystra texter och stämningsfulla pianodominerade musik får vintereländet ett lämpligt komp.
De fem dystra låtarna, med Henrik Ivarssons välmodulerade stämma och Anders Bäckmans piano ständigt närvarande, ger ekon av både Nick Cave och Peter LeMarc. Om en sådan kombination kan tänkas. Henrik Ivarsson solodebuterar med den här skivan, men han är ingen nykomling utan har bakgrund i både ett flertal band och som skivproducent. Rutinen lyser igenom. Jag gillar verkligen skivan.
Kanske är de här låtarna som klippta och skurna för just EP- eller spellisteformat, ett helt album vore kanske för tungt. För svartsynt och dystert. Men de här fem låtarna, framförallt "Där skuggor vuxit sig fast", kommer ha en given plats hos mej åtminstone så länge det gråa stannar kvar. Och nog skulle de här låtarna passa även en magisk vårmorgon?
Jag satt på vagnen ned mot stan för några dagar sedan. Då kom tredje låten på Henrik Ivarssons självbetitlade EP, "det tycks aldrig vilja sluta regna, men det tycks aldrig vilja bli varmt, så ge mej något mer, som fyller mitt hjärta". Jag tittade ut och såg den gråa regniga vintern, som varit ungefär likadan i ett par månader nu, och plötsligt kom recensionens första mening till mej: Det här är musik för en grå vinter. Inte en vit, inte en grön. Utan en grå. Med Henrik Ivarssons dystra texter och stämningsfulla pianodominerade musik får vintereländet ett lämpligt komp.
De fem dystra låtarna, med Henrik Ivarssons välmodulerade stämma och Anders Bäckmans piano ständigt närvarande, ger ekon av både Nick Cave och Peter LeMarc. Om en sådan kombination kan tänkas. Henrik Ivarsson solodebuterar med den här skivan, men han är ingen nykomling utan har bakgrund i både ett flertal band och som skivproducent. Rutinen lyser igenom. Jag gillar verkligen skivan.
Kanske är de här låtarna som klippta och skurna för just EP- eller spellisteformat, ett helt album vore kanske för tungt. För svartsynt och dystert. Men de här fem låtarna, framförallt "Där skuggor vuxit sig fast", kommer ha en given plats hos mej åtminstone så länge det gråa stannar kvar. Och nog skulle de här låtarna passa även en magisk vårmorgon?
fredag 10 januari 2014
Veckans Eldkvarnfynd
En fantastiskt rolig grej med att vara Eldkvarnfan är att det fortfarande, tolv-tretton år efter upptäckten, går att hitta nya favoritlåtar. Med en så omfattande diskografi är det inte konstigt att det finns skivor man bara lyssnat på litegranne. I veckan plockade jag fram den halva av Musik för miljonärer jag inte kände att jag hade koll på. Där fanns skasvängande "En vacker dag" och den röjiga "Ubåtens dag", den sistnämnda är den enda Eldkvarnlåten där Werner Modiggård sjunger förstastämman.
Jag kan tänka mej att Ebba Grön och Eldkvarn passade väldigt bra ihop när de turnerade tillsammans efter att Musik för miljonärer kommit ut.
torsdag 9 januari 2014
Neil Young bjuder in till lägerelden på Carnegie Hall
Neil Young gör i dagarna ett par akustiska solokonserter på Carnegie Hall i New York. I skrivande stund har han gjort två och två återstår. Han varierar den akustiska gitarren med piano, när han inte spelar banjo på "Mellow My Mind" eller tramporgel (!) på "Mr Soul". Låter som en skulle varit där.
Den identiska setlistan på de två konserter som hittills varit är lite av en våt dröm för många Neil-fans, utöver några covers spelar han bara låtar från 60- och 70-talet och åren i skiftet mellan 80- och 90-tal, de perioder de flesta anser vara hans konstnärliga höjdpunkt.
Men Neil skulle inte vara Neil om han inte petade in obskyra låtar som "Someday" (från Freedom) och "Goin back" (från Comes a time) bland "Only love can break your heart", "After the gold rush" och "Heart of gold".
Varför inte lägga in ett akustiskt soloset på sommarens Europakonserter med Crazy Horse? Och se till att få klart med spelningar i Sverige eller Danmark!
Den identiska setlistan på de två konserter som hittills varit är lite av en våt dröm för många Neil-fans, utöver några covers spelar han bara låtar från 60- och 70-talet och åren i skiftet mellan 80- och 90-tal, de perioder de flesta anser vara hans konstnärliga höjdpunkt.
Men Neil skulle inte vara Neil om han inte petade in obskyra låtar som "Someday" (från Freedom) och "Goin back" (från Comes a time) bland "Only love can break your heart", "After the gold rush" och "Heart of gold".
Varför inte lägga in ett akustiskt soloset på sommarens Europakonserter med Crazy Horse? Och se till att få klart med spelningar i Sverige eller Danmark!
onsdag 8 januari 2014
Live föll "Place your bets" på plats
Det var på Hultsfredsfestivalen 2004 jag upptäckte "Place your bets". Marit Bergman hade på fyra Hultsfredsfestivaler på raken klättrat från demoscenen 2001 till Hawaiiscenen 2004. Sara Almgren stod svartklädd på sin sida av scenen och spelade det grymma gitarrintrot. Jag undrade först vad det här var för låt innan jag kände igen en av låtarna från nya skivan Baby Dry Your Eye (än idag tycker jag debuten är bäst), och så bra den var! Men det hade jag inte märkt tidigare. Live föll "Place your bets" på plats.
Hemma plockade jag fram mitt nedladdade ex av skivan och lyssnade på låt nummer 10 igen. Låten börjar stillsamt och första versen smygs nästan igång innan det blir fullt ös lagom till refrängen. Efter refrängen kommer nästa rysning, är det en synth eller orgel vi hör? Snyggt är det hursomhaver. Låten byggs bara upp starkare och starkare för varje refräng. Mer extas, solon och allmänt ös. Även ifall inget slår gitarrintrot. "Place Your Bets" är ännu en av mina stora favoritlåtar med Marit Bergman.
"Watch the game and watch me cracking up"
måndag 6 januari 2014
söndag 5 januari 2014
Död stjärna är betydligt bättre än sitt eftermäle
Död stjärna hör inte till Eldkvarns mer kända alster, inklämd som den är mellan de hyllade Limbo och Atlantis. I den ambitiösa boxen Den goda skörden nämns skivan knappt och i bandets setlistor de senaste åren har den inte satt några djupare spår. Död stjärna framstår idag lätt som en av de där "halvdåliga skivorna" det ofta talas om.
För mej är Död stjärna ändå speciell, det var den första skivan jag köpte när jag tillbringat ett år i sällskap med Limbo och den utmärkta samlingen Eldkvarns bästa från 2000. Tidig höst 2002 hade skivan ett år på nacken, hade åkt ned till midprice på Ginza och fick komma med i en beställning. Jag bör ha resonerat som så att om jag skulle få chansen att se bandet live var det bäst att ha hört det nyaste materialet.
Om Död stjärna är mer eller mindre bortglömd idag hur mottogs den då när den kom?
Visa oss, Google.
"Sammanfattningsvis gör Eldkvarn sitt jobb som vanligt. I början lyssnar jag och känner efter. Men när fem låtar gått tröttnar jag och önskar att plattan ska ta slut snart. Eldkvarn är ett av de där banden som gör sig bäst i korta stunder."
(Dagensskiva.com)
"Död stjärna har inte ett lika konstnärligt djup som Limbo, men ändå, åter en mycket bra skiva från Eldkvarn."
(SvD)
"Och efter ytterligare en skiva som kvalar in bland svenska klassiker inser man att ingenting stoppar kungarna från Broadway. Eldkvarn står upp än."
(Musiklandet)
"Eldkvarn år 2001 är lika vitala som när de spelade Musik för miljonärer för tjugo år sedan."
(Nöjesguiden)
"Jag är fortfarande lite besviken på delar av "Död stjärna", den känns ibland aningen snabbskissad jämförd med den tunga, ambitiösa "Limbo". Men när Eldkvarn här flätar ihop materialet från de två albumen faller bitar på plats och flera låtar växer."
(Aftonbladet, recenserar turnépremiären)
Inga sågningar, tvärtom en övervägande bra kritik även ifall skivan står i skuggan av Limbo. Men visst uppskattades Död stjärna när den kom. På försäljningslistan gick skivan in på plats 11 och den stannade kvar på listan fem veckor. På den här tiden såldes det gott om skivor och Eldkvarns publik hade definitivt inte tagit till sej mp3:orna. De vann måhända ingen ny publik på skivan men fansen köpte den.
Jag minns hur jag satt och läste pressinfon om skivan och där stod att läsa om hur Plura Jonsson nu åter sjunger om Broadway, men den här gången är det inte barndomens Bråddgatan i Norrköping utan verkligheten Broadway i New York. Plura hade tillbringat mycket tid i den stora staden senaste åren (senare har vi kunnat läsa om detta i bloggen och boken Resan genom ensamheten). Någon vecka efter att skivan släppts inträffade terrorattentatet i New York. Kusligt.
Hösten och vintern 2002 - när skivan alltså hade ett år på nacken - lyssnade jag igenom Död stjärna, både hemma vid stereon och genom att systematiskt plocka med låt efter låt på mina bussblandband. Jag minns att jag inte tycker skivan är lika bra som Limbo och hitsamlingen, men samtidigt var den ingalunda dålig. Nån gång kring nyår bör jag ha hunnit ge alla låtar en rejäl chans. Den långa "Kvicksilver" fanns med på bussblandbandet när jag for ut till Tranemo för julfirande.
Häromveckan klickade jag mej fram till skivan på Spotify och började lyssna igen. Utöver "Runt solen" och "En farlig väg" har jag inte lyssnat speciellt mycket på skivan sedan nyåret 02-03. Vad skulle möta mej? Vad skulle jag tycka om skivan idag?
Död stjärna lider verkligen, precis som när den kom för mer än tolv år sedan, av jämförelserna med Limbo. På sätt och vis är det som att Eldkvarn försökte göra en Limbo 2,0, men utan att ha lika bra låtar eller en lika hård producent som Peter LeMarc. Hade skivan kommit efter en annan Eldkvarnskiva hade den nog klarat domen från kritiker, lyssnare och eftervärld bättre.
Många av låtarna går alltså i samma stil som Limbo, men det finns även upptempolåtar såsom "Jag står upp än" (enda låten jag hört live från skivan, den fanns med på två spelningar 2011) och "En farlig väg". Annars präglas skivan av att låtarna går att dela upp i två högar, den nyförälskade högen och högen med låtar som handlar om att ha blivit ensam igen. Plura bearbetar både ett avslutat och ett påbörjat förhållande på Död stjärna. Det gör att en bitter och nästan hatisk låt som titellåten kan följas av den extatiskt nykära "Jag älskar dig". Skivans texter är minst sagt splittrade.
De två låtar jag genom åren fortsatt lyssna på från skivan, Carlas "Runt solen" och "En farlig väg", är fortsatt högklassiga. Varför inte plocka in någon av dem på setlistorna nu 2014?
Titellåten, "Jag älskar dig" och "Maria inför Gud" är bra låtar. Den 7 minuter och 39 sekunder långa "Kvicksilver" är en mycket bra låt när man lyssnar på den, inte minst Claes von Heijnes orgel bidrar till låtens magi. Men till skillnad från andra långa Eldkvarnepos som "Blues för Bodil Malmsten" och "27" stannar den inte kvar i medvetandet på samma sätt när låten klingat ut. Kanske behöver den ännu mer tid? Jag vill gilla den ännu mer än vad jag gör.
En låttrio jag inte riktigt tänkt på tidigare men som verkligen framstod som några av skivans starkaste när jag åter plockade fram skivan är "Jag har inte tänkt på dig", "Låt kärleken stanna kvar" och "Mitt hjärta tillhör dig". Tre låtar som följer en tidslinje, dig-et byter identitet och Plura går vidare med en from förhoppning om evig kärlek. Är det några låtar jag plockar med mig från min återkomst till Död stjärna så är det dessa låtar. De håller mycket hög klass alla tre och hade tvivelsutan kvalat in på vilken av Eldkvarns mer kända skivor som helst.
Samtidigt är det alltför uppenbart att skivan är för lång och hade mått bra av hårdare redigering. Bara för att CD-formatet så tillåter måste man inte pressa in tolv låtar och nästan en timmas speltid. Med 9-10 låtar hade skivan direkt blivit så mycket bättre. En mer bestämd producent hade säkert uppmanat Plura att stryka låtar som "Svarta segel" och "Allting jag aldrig fick av dig", de är för smutsiga och funkade säkert som skön terapi när de skrevs, men de behöver inte ges ut. Titellåten och "Jag står upp än" räcker till.
Faktum är att skivan saknar en riktigt tydlig hit, nu är Eldkvarn i högsta grad ett albumband men likväl behöver en skiva en hitlåt. "Jag står upp än" släpptes som singel men den har inte samma nerv i sej som senare års hitsinglar. Bandet kände tydligen detsamma, för lagom till att låten plockades in på setlistorna 2011 spelades den in på nytt en kortare och mer snärtig version som också släpptes på Den goda skörden. "En farlig väg" hade kanske kunnat passa bättre att lansera?
Men hitsingel eller ej och låt gå för några halvdana låtar - Död stjärna är betydligt bättre än sitt eftermäle. Alla Eldkvarnfans borde ge skivan en chans. Ni kommer gilla den.
De många låtarna och de blandade känslorna gav tydligen Plura skrivkramp, för efter Död stjärna kom ingen skiva med nytt material på nästan fyra år. Ett så långt uppehåll har bandet aldrig haft. Framåt jul 2002 släppte de "coverskivan" Brott lönar sig alltid, där bandet gjorde egna versioner av låtar Plura skrivit till andra. Där har vi en Eldkvarnskiva jag faktiskt aldrig lyssnat på i sin helhet. Det får bli en annan ledighet det.
Om Död stjärna är mer eller mindre bortglömd idag hur mottogs den då när den kom?
Visa oss, Google.
"Sammanfattningsvis gör Eldkvarn sitt jobb som vanligt. I början lyssnar jag och känner efter. Men när fem låtar gått tröttnar jag och önskar att plattan ska ta slut snart. Eldkvarn är ett av de där banden som gör sig bäst i korta stunder."
(Dagensskiva.com)
"Död stjärna har inte ett lika konstnärligt djup som Limbo, men ändå, åter en mycket bra skiva från Eldkvarn."
(SvD)
"Och efter ytterligare en skiva som kvalar in bland svenska klassiker inser man att ingenting stoppar kungarna från Broadway. Eldkvarn står upp än."
(Musiklandet)
"Eldkvarn år 2001 är lika vitala som när de spelade Musik för miljonärer för tjugo år sedan."
(Nöjesguiden)
"Jag är fortfarande lite besviken på delar av "Död stjärna", den känns ibland aningen snabbskissad jämförd med den tunga, ambitiösa "Limbo". Men när Eldkvarn här flätar ihop materialet från de två albumen faller bitar på plats och flera låtar växer."
(Aftonbladet, recenserar turnépremiären)
Inga sågningar, tvärtom en övervägande bra kritik även ifall skivan står i skuggan av Limbo. Men visst uppskattades Död stjärna när den kom. På försäljningslistan gick skivan in på plats 11 och den stannade kvar på listan fem veckor. På den här tiden såldes det gott om skivor och Eldkvarns publik hade definitivt inte tagit till sej mp3:orna. De vann måhända ingen ny publik på skivan men fansen köpte den.
Jag minns hur jag satt och läste pressinfon om skivan och där stod att läsa om hur Plura Jonsson nu åter sjunger om Broadway, men den här gången är det inte barndomens Bråddgatan i Norrköping utan verkligheten Broadway i New York. Plura hade tillbringat mycket tid i den stora staden senaste åren (senare har vi kunnat läsa om detta i bloggen och boken Resan genom ensamheten). Någon vecka efter att skivan släppts inträffade terrorattentatet i New York. Kusligt.
Hösten och vintern 2002 - när skivan alltså hade ett år på nacken - lyssnade jag igenom Död stjärna, både hemma vid stereon och genom att systematiskt plocka med låt efter låt på mina bussblandband. Jag minns att jag inte tycker skivan är lika bra som Limbo och hitsamlingen, men samtidigt var den ingalunda dålig. Nån gång kring nyår bör jag ha hunnit ge alla låtar en rejäl chans. Den långa "Kvicksilver" fanns med på bussblandbandet när jag for ut till Tranemo för julfirande.
Häromveckan klickade jag mej fram till skivan på Spotify och började lyssna igen. Utöver "Runt solen" och "En farlig väg" har jag inte lyssnat speciellt mycket på skivan sedan nyåret 02-03. Vad skulle möta mej? Vad skulle jag tycka om skivan idag?
Död stjärna lider verkligen, precis som när den kom för mer än tolv år sedan, av jämförelserna med Limbo. På sätt och vis är det som att Eldkvarn försökte göra en Limbo 2,0, men utan att ha lika bra låtar eller en lika hård producent som Peter LeMarc. Hade skivan kommit efter en annan Eldkvarnskiva hade den nog klarat domen från kritiker, lyssnare och eftervärld bättre.
Många av låtarna går alltså i samma stil som Limbo, men det finns även upptempolåtar såsom "Jag står upp än" (enda låten jag hört live från skivan, den fanns med på två spelningar 2011) och "En farlig väg". Annars präglas skivan av att låtarna går att dela upp i två högar, den nyförälskade högen och högen med låtar som handlar om att ha blivit ensam igen. Plura bearbetar både ett avslutat och ett påbörjat förhållande på Död stjärna. Det gör att en bitter och nästan hatisk låt som titellåten kan följas av den extatiskt nykära "Jag älskar dig". Skivans texter är minst sagt splittrade.
De två låtar jag genom åren fortsatt lyssna på från skivan, Carlas "Runt solen" och "En farlig väg", är fortsatt högklassiga. Varför inte plocka in någon av dem på setlistorna nu 2014?
Titellåten, "Jag älskar dig" och "Maria inför Gud" är bra låtar. Den 7 minuter och 39 sekunder långa "Kvicksilver" är en mycket bra låt när man lyssnar på den, inte minst Claes von Heijnes orgel bidrar till låtens magi. Men till skillnad från andra långa Eldkvarnepos som "Blues för Bodil Malmsten" och "27" stannar den inte kvar i medvetandet på samma sätt när låten klingat ut. Kanske behöver den ännu mer tid? Jag vill gilla den ännu mer än vad jag gör.
En låttrio jag inte riktigt tänkt på tidigare men som verkligen framstod som några av skivans starkaste när jag åter plockade fram skivan är "Jag har inte tänkt på dig", "Låt kärleken stanna kvar" och "Mitt hjärta tillhör dig". Tre låtar som följer en tidslinje, dig-et byter identitet och Plura går vidare med en from förhoppning om evig kärlek. Är det några låtar jag plockar med mig från min återkomst till Död stjärna så är det dessa låtar. De håller mycket hög klass alla tre och hade tvivelsutan kvalat in på vilken av Eldkvarns mer kända skivor som helst.
Samtidigt är det alltför uppenbart att skivan är för lång och hade mått bra av hårdare redigering. Bara för att CD-formatet så tillåter måste man inte pressa in tolv låtar och nästan en timmas speltid. Med 9-10 låtar hade skivan direkt blivit så mycket bättre. En mer bestämd producent hade säkert uppmanat Plura att stryka låtar som "Svarta segel" och "Allting jag aldrig fick av dig", de är för smutsiga och funkade säkert som skön terapi när de skrevs, men de behöver inte ges ut. Titellåten och "Jag står upp än" räcker till.
Faktum är att skivan saknar en riktigt tydlig hit, nu är Eldkvarn i högsta grad ett albumband men likväl behöver en skiva en hitlåt. "Jag står upp än" släpptes som singel men den har inte samma nerv i sej som senare års hitsinglar. Bandet kände tydligen detsamma, för lagom till att låten plockades in på setlistorna 2011 spelades den in på nytt en kortare och mer snärtig version som också släpptes på Den goda skörden. "En farlig väg" hade kanske kunnat passa bättre att lansera?
Men hitsingel eller ej och låt gå för några halvdana låtar - Död stjärna är betydligt bättre än sitt eftermäle. Alla Eldkvarnfans borde ge skivan en chans. Ni kommer gilla den.
De många låtarna och de blandade känslorna gav tydligen Plura skrivkramp, för efter Död stjärna kom ingen skiva med nytt material på nästan fyra år. Ett så långt uppehåll har bandet aldrig haft. Framåt jul 2002 släppte de "coverskivan" Brott lönar sig alltid, där bandet gjorde egna versioner av låtar Plura skrivit till andra. Där har vi en Eldkvarnskiva jag faktiskt aldrig lyssnat på i sin helhet. Det får bli en annan ledighet det.
lördag 4 januari 2014
Nippon nästa
Bob Dylan startar Never Ending Tour för 2014 i Japan! Det blir hans första Japanturné på 13 år så det går att gissa på ett rätt stort intresse. Japan är speciellt i Dylan-världen eftersom det var där den legendariska liveplattan At Budokan spelades in 1978 . Med start 31 mars och avslut 23 april består turnén av 14 spelningar i Tokyo, Sapporo, Nagoya, Fukouka och Osaka. Bob Dylan fyller 73 år i maj, men inget tycks hindra honom från att fortsätta spela sej in i evigheten.
fredag 3 januari 2014
torsdag 2 januari 2014
Spaningar inför 2014
Första bloggningen för 2014 och dags att plocka fram spåkulan. Vad kommer kanske hända?
Spotify integreras med andra musiktjänster
Den grönsvartgråa tjänstens dominans är rejäl i åtminstone Sverige. Och för att fortsätta vara dominerande tror jag Spotify kommer vara intresserade av att integreras med sådana som Soundcloud eller varför inte självaste Youtube? Att gifta ihop Google och Spotify är väl inte gjort i en handvändning, så antagligen är Soundcloud troligare. Jag tror helt enkelt att Spotify vill vara en del av så mångas musiklyssnande som möjligt, därför kommer någon form av integration ske med någon eller några andra tjänster under 2014.
First Aid Kit släpper ny skiva och kliver upp på Orange Scen
För snart två år sedan släpptes duons genombrottsskiva The Lions Roar och det börjar bli dags för en uppföljare kan en tycka. Redan för ett år sedan skrev jag First Aid Kit skulle spela på Roskildefestivalens mäktiga Orange Scen inom några år. De har inte blivit mindre under året som gått och deras låtar dyker upp överallt. För några månader sedan spelade de hos David Letterman. Gissningsvis kommer en ny skiva under våren och någon av eftermiddagarna på sommarens Roskildefestival kommer de kliva upp på Orange Scen.
Även Siesta!-festivalen återuppstår
Efter att FKP Scorpions flyttade med sej namnet Hultsfred till Stockholm återuppstod festivalen på plats i Hultsfred. Peace and love kör något slags arrangemang i Borlänge till sommaren. Kanske kommer även Siesta!-festivalen försöka på nytt och trenden med återuppståndna festivaler sprida sej även Göingebygden? Arrangörerna kom i höstas överens om kompensation till ett antal besökare och tydligen gick inte arrangörerna i konkurs. Jag hoppas de försöker igen. Festivalsverige behöver sina lokala arrangörer och eldsjälar.
Håkan Hellström spelar på Ullevi
Jag spekulerade om det redan i augusti, när höst- och vinterturnén såg ut att bara bli tre spelningar lång. När det så strax före jul släpptes att Sveriges just nu största artist bara gör en spelning nästa år började GP kampanja för att Håkan ska kliva upp på Ullevis scen (tack för besökarna, GP). Nog borde Live Nation och artisten själv vilja ta chansen? Det är dags att visa att fler svenskar än Gyllene Tider kan fylla Ullevi. Dessutom skulle ju Håkan mer eller mindre kunna peka ut sitt gamla studentrum från scen, bara en sån sak.
Den grönsvartgråa tjänstens dominans är rejäl i åtminstone Sverige. Och för att fortsätta vara dominerande tror jag Spotify kommer vara intresserade av att integreras med sådana som Soundcloud eller varför inte självaste Youtube? Att gifta ihop Google och Spotify är väl inte gjort i en handvändning, så antagligen är Soundcloud troligare. Jag tror helt enkelt att Spotify vill vara en del av så mångas musiklyssnande som möjligt, därför kommer någon form av integration ske med någon eller några andra tjänster under 2014.
First Aid Kit släpper ny skiva och kliver upp på Orange Scen
För snart två år sedan släpptes duons genombrottsskiva The Lions Roar och det börjar bli dags för en uppföljare kan en tycka. Redan för ett år sedan skrev jag First Aid Kit skulle spela på Roskildefestivalens mäktiga Orange Scen inom några år. De har inte blivit mindre under året som gått och deras låtar dyker upp överallt. För några månader sedan spelade de hos David Letterman. Gissningsvis kommer en ny skiva under våren och någon av eftermiddagarna på sommarens Roskildefestival kommer de kliva upp på Orange Scen.
Även Siesta!-festivalen återuppstår
Efter att FKP Scorpions flyttade med sej namnet Hultsfred till Stockholm återuppstod festivalen på plats i Hultsfred. Peace and love kör något slags arrangemang i Borlänge till sommaren. Kanske kommer även Siesta!-festivalen försöka på nytt och trenden med återuppståndna festivaler sprida sej även Göingebygden? Arrangörerna kom i höstas överens om kompensation till ett antal besökare och tydligen gick inte arrangörerna i konkurs. Jag hoppas de försöker igen. Festivalsverige behöver sina lokala arrangörer och eldsjälar.
Håkan Hellström spelar på Ullevi
Jag spekulerade om det redan i augusti, när höst- och vinterturnén såg ut att bara bli tre spelningar lång. När det så strax före jul släpptes att Sveriges just nu största artist bara gör en spelning nästa år började GP kampanja för att Håkan ska kliva upp på Ullevis scen (tack för besökarna, GP). Nog borde Live Nation och artisten själv vilja ta chansen? Det är dags att visa att fler svenskar än Gyllene Tider kan fylla Ullevi. Dessutom skulle ju Håkan mer eller mindre kunna peka ut sitt gamla studentrum från scen, bara en sån sak.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)