
Folk som inte kan sin Höglund brukar enligt min erfarenhet trots allt kunna känna igen endera av två låtar, den här eller "En stor stark". Högt eller lågt. Mytologisk poesi eller buskis. Jag blir alltid lika glad när det är "Gennesarets sjö" som dyker upp på folks läppar. Med sitt bibliska språk - och inslag av Egyptisk mytologi - är den en bra introduktion till Höglunds värld. Och det är omöjligt att inte känna sig lugn och harmonisk efter de avslutande raderna om att orkanerna i ens inre ska dö, och det är vackert väder på Gennesarets sjö.
2. Häxprocess (Häxprocess 1973 / Lokomotiv 1994)
Kjell Höglunds första riktigt långa låt och den dök upp på som titellåt på hans tredje LP som kom 1973. Den klockar in på sina modiga 15 minuter och 17 sekunder. Det var längre än någon av Bob Dylans långa sextitalslåtar, även ifall inspirationen säkert kom därifrån. Även musikaliskt är låten tydligt Dylaninspirerad.
Kjell har beskrivit hur han sitter på nattåget upp mot julfirande i Norrland när han inser att låten inte är färdigskriven, han plockar upp anteckningsblocket och skriver ett par verser till. "Häxprocess" är tänkt som en psykologisk motsvarighet till Blå Tågets "Kalla kriget", även den lång men bara hälften så lång som "Häxprocess".

3. Graalsång (Tidens tecken 1984)
En sorgsen låt till ett ibland dramatiskt, ibland nedtonat, åttitalsklingande komp. Till detta kommer Höglunds pratsång, låten känns ibland mer som en recitation än en traditionell låt.
fyll mitt kärl för jag är tom
sen hundratusen år
här på kyrkogårdenGraalsång är ambitiös, och i låten ryms legenden om den heliga Graal och det nattliga samtalet mellan Jesus och Nikodemus. Det är omöjligt att inte bli påverkad av låten. Alla vill vi väl hitta kartan med ett kryss där skatten ligger?
vill jag sakna dig i fred
4. De fördömdas ö (Inkognito 1995)
En klubb av svarta magiker har samlats på en fyrTexten! Svarta magiker, fyr, sjömil, de fördömdas ö!
några sjömil norr om de fördömdas ö
Hela låten har en fantastisk text vilken kan tolkas som en kamp mellan gott och ont, även ifall Kjell själv kallar den "en mer eller mindre obegriplig historia".
Själv är jag för evigt fast i de första textraderna, som sedan återkommer som ett mantra i slutet av varje vers.
5. Bland helgon, skurkar och vanligt folk (Tidens tecken 1984 / Lokomotiv 1994)
På Hultsfredsfestivalen 1999 gick jag jag och såg artistkollektivet Bland skurkar, helgon och vanligt folk. Som förstalåt kom den här och en liten gubbe med kul röst dansade runt på scen och bandet spelade en otroligt svängig låt.
Även ifall någon på bokningsbolaget rörde till låttiteln gav låten namn åt en av de bästa turnéerna som någonsin drabbat vårt avlånga land. I sin studioversion är den det närmsta Kjell Höglund kommer rak rock, i Skurkarnas liveversion blir den en svängig Stonesdoftande hit. Oavsett vilken version så är låten utmärkt.
Men det kan tilläggas att jag hade ett tiotal låtar som kunde platsa på just femteplatsen, det är nog egentligen en humörfråga. Höglund har ju gjort så mycket bra!
"Man vänjer sig" då?
SvaraRaderaDen är rolig, och har en del träffsäkra formuleringar, men platsar i mitt tycke inte på en fem-i-topp-lista. Möjligen att jag kunde nämnda den som en låt folk kan känna igen, för den är ju rätt känd.
RaderaSå klart "anonym". Tack för din höglundtopplista. Själv skulle jag tilläga Nattlig episod med Karl Marx. Framförallt den version som finns i proggboxen som inte låter som tipptapp där kjell lirar live
SvaraRaderaEn bra samling! Jag håller så klart inte med dig i allt, men det är väl inte heller möjligt, då Kjell funnit oss alla på olika vis.
SvaraRadera