Ensamhörigheten - Majorna / Då stannar vi kvar

16 juli och hög tid att komma igång med bloggandet igen. Först ut i detta försök till comeback för Minnenas Motell är den trogne gästbloggaren Michael Porali med en skivrecension. En singel som även eder bloggare tycker låter bra.  

Med ett namn lika kryptiskt som lättrelaterat gjorde Ensamhörigheten sig ett namn för två år sedan med sin EP "Glöm aldrig". Sex finstämda, men ändå skeva spår av den nya generationens göteborgspop, och sedan blev det relativt tyst om bandet tills våren 2014 när de dels annonserade sin nedläggning och sin nya singel ungefär samtidigt.

Foto: Elias Hansson

 Majorna / Då stannar vi kvar fortsätter på den inslagna vägen, och här har vi två finstämt sommarsöta popsånger som står minst lika bra var för sig som som den enhet de släppts som. "På nätta ben vinglar vi fram, längst gatorna som saknar namn" är det första textraden frontmannen David Dackman yttrar, mot en fond av gitarrer, trumpeter och klaviaturer och i sin återhållna storslagenhet växer "Majorna" fram som en kärleksförklaring till såväl sena nätter i västra Göteborg som till den enskilda person man antingen tillbringat eller skulle vilja tillbringa dem med. Utan att överdriva kan jag ju avslöja att jag är smärtsamt bekant med båda situationerna.

Det är ju förvånansvärt lätt att dra till med en Håkan Hellström-referens här och var, både på grund av de många instrumenten, de lokala referenserna och till viss del David Dackmans frasering i vissa textrader, men faktum är att det vid närmare lyssning inte alls är varken särskilt rättvist eller relevant. Både "Majorna" och "Då stannar vi kvar", singelns andraspår (eller B-sida, om man vill vara analog) skulle absolut med lite innötning i valfri bekantskapskrets kunna växa till allsångshits som "För en lång lång tid" eller "Det kommer aldrig va över för mig", men av alla göteborgsband jag kan komma på att referera till är det nog snarare Hagaliden eller till viss del malmöorkestern Pestens Tid som ligger närmast till hands. "Då stannar vi kvar" är även den en lika delar deppig som pop-peppig historia uppbyggd på bombastiska marschtrummor och med en text som jag utan att veta säkert vågar mig på att gissa har beröringspunkter med bandets splittring - eller något helt annat.

Hur som helst har kvintetten, vars rötter för övrigt befinner sig närmare trettio mil från Göteborg, lyckats halka in bland mina mest spelade låtar sedan singeln släpptes i slutet av maj, och jag ser ingen anledning till att både "Majorna" och "Då stannar vi kvar" inte kommer växa och gro sig ännu mer fast under de resterande sommarmånaderna. Trots att jag inte riktigt har någon att dela de där vingliga stegen i Majornanätterna med. Men det är faktiskt rätt okej att möta soluppgången ensam efter en flaska vin eller två också!

"Ingen skulle vara den som sade 'jag vill stanna kvar'. Jag vill stanna kvar".
Michael Porali