Minnenas Motell firar syttende mai

Vad passar bättre att fira Norge med än en lista över fem bra norska låtar? Gratulerer med dagen, Norge! 

Jotunheimen (foto: Johanna Hellström)

Honningbarna - Opp de nye blanke
Punkens framtid, tänkte jag när jag såg hypade Honningbarna på Pustervik för några veckor sedan. Kanske var det överord, men "Opp de nye blanke" är en fantastisk låt och bandets liveshow var en upplevelse jag sent kommer glömma. Tur jag ska se dem på Roskilde i sommar oxå.

Turbonegro - Prince Of The Rodeo
Det finns många Turbonegrolåtar jag skulle kunna tipsa om, de var trots allt ett av de banden jag lyssnade på mest under några år i mitten av 00-talet. "Prince of the rodeo" sägs ha varit den första låten bandets då nye gitarrist Euroboy spelade med bandet sedan han värvats inför Apocalypse dudes. För att vara säker på att behålla jobbet såg han till att göra de inledande gitarriffen så svåra som möjligt, de andra bad honom förenkla riffen. "Nä", blev svaret. Euroboy är än idag Turbonegros sologitarrist.    

Satyricon - Mother north
En gammal black metal-favorit från mitten av 1990-talet. Satyricon är fortfarande aktiva och även ifall jag tror de utvecklas en hel del musikaliskt verkar de inte kunna komma undan den här låten. Fenriz nämnde den så sent som i den intervju Slavestate gjorde med honom nyligen. Själv hade jag önskat att de intervjuade Satyr och frågade om han fortfarande tyckte punk var "ointelligent musik för ointelligenta människor" (Close Up 1995). Hursomhaver så gillar jag "Mother north" massor när jag är sugen på dubbeltramp och lite black metal.

Åge Aleksandersen - Dekksguten
Från black metal och punk till något helt annat. Åge Aleksandersen är Björn Afzelius norske polare och precis som hos Afzelius möter här de amerikanska gubbarna med efternamn en nordisk dansbandstradition. "Dekksguten" är en väldigt mysig ballad, inte minst tack vare Åge Aleksandersens trøndemål, om att våga följa sina drömmar. Givetvis dyker även Björn Afzelius upp och sjunger duett.    

Kjøtt - Urbane problemer
Kjøtt var ett tidigt norskt punkband som bland annat turnerade med KSMB på den tiden det begav sig. Jag har sett att det finns en hel del material med bandet på Spotify, men har inte kommit mej för att kolla upp mer än "Urbane problemer". Men om resten av låtarna är lika bra så är det ett fantastiskt bra punkband, givet att kolla upp för den som gillar den svenska punken från samma tid. 

Igår kväll var jag sjutton, plötsligt blev jag trettitre

Blogginspirationen är det lite sisådär med, men lite navelskådande funkar alltid. Det är någonting att skriva medan man väntar, som Håkan Hellström kanske skulle uttryckt saken.

Har jag slutat lyssna på ny musik det senaste året?

I sommar fyller jag 34 och enligt en studie refererad av Gaffa så slutar vi upptäcka ny musik efter vår 33-årsdag. Att vår smak sägs ha "mognat färdigt" vid 33 års ålder.

Jag vet inte hur väl det stämmer in på mej. Bara det senaste halvåret har jag upptäckt åtminstone fyra nya akter för egen del. Akter där jag tidigare inte hört något eller på sin höjd någon enstaka låt men nu lyssnat in mej ordentligt på. AK von Malmborg, Slowgold, Kapten Hurricane och The Mob har alla klivit bland mina hundra mest scrobblade akter. Tre aktuella namn och ett betydligt äldre. Och förra året upptäckte jag Emmylou Harris på allvar, hon gick från en handfull lyssningar på "Boulder to Birmingham" och "Hard Times" till att nu finnas med på förstasidan i mitt last.fm-bibliotek.

Å andra sidan, alla dessa fem akter rör sig inom genrér jag sedan tidigare gillar. Det är inte som att jag upptäckt någon helt ny och för mej outforskad musik. Till stor del formades min musiksmak åren kring millennieskiftet, sista året på gymnasiet och åren kring de tjugu. Då kompletteras punken, hårdrocken och proggen med de många gubbarna med efternamn. Och i stort sett befinner jag mej där fortfarande, även ifall jag oxå insett att det finns kvinnor med efternamn.

Samtidigt som den musik jag lyssnar på till vardags i stort sett varit sig likt i snart femton år, även ifall det hela tiden tillkommit nya band och artister, så är jag alltid nyfiken på att höra nya genrér och uttryck live även ifall jag vet att jag kanske inte kommer lyssna så himla mycket på det efteråt. Roskildefestivalen är en guldgruva, Roskilde bokar sedan många år medvetet gott om akter ifrån Afrika, Sydamerika och Asien, akter som ligger väldigt långt ifrån vit gitarrbaserad rock och pop. Jag tycker det är fantastiskt roligt och spännande att kolla upp sådana band på Roskilde. Även ifall jag kanske inte kommer lyssna sönder dem på Spotify när jag korsat sundet och är tillbaks i Sverige.

En annan sak som kännetecknar mitt musiklyssnade är kvantiteten. Jag lyssnar nästan hela min vakna tid, framförallt om jag är själv, på musik. Enligt last.fm ligger mitt snitt på 75 låtar per dag. Lägg till det att det inte ens är ett tvåsiffrigt antal låtar jag scrobblat 100 gånger eller mer. Och där har vi åter den tonårige Johan som beställde tio skivor från Ginza när de andra köpte två eller som inte alls förstod meningen med att köpa en dyr aktuell singel och spela sönder den. Så upplever jag musik. Många olika låtar, kanske aningen konservativ med att hitta nya stilar, men ständigt sugen på att höra massor av olika låtar och akter. Varför spela samma låt tio gånger på raken när jag höra tio olika låtar med samma utsökta artist? Och i den där studie hävdades att vi som tonåringar är mest intresserade av den senaste och mest hittiga musiken, själv lyssnade jag mycket på Mikael Wiehe. Ridå!   

Jag tror inte mitt musikintresse slutade utvecklas förra sommaren.

Den danske musik

De här goa dängorna spelades på onsdagens quiz med tema Danmark på Kvilles Pastahouse. 

Gasolin - Hva' gør vi nu, lille du?
Anne Linnet - Tusind stykker
Rasmus Seebach - Natteravn
Love Shop - Fuck Min Højdeskræk
Per Vers - Roskilde State of mind
Torsson - Danmark
Metallica - Creeping Death
Magtens Korridorer - Leila Khaled
Love Shop - En nat bliver det sommer
Anne Linnet - Venus
Gorilla Angreb - De kommer ud om natten
VM Holdet - Re-sepp-ten
Timbuktu - Kejsaren e naken
Eldkvarn - Tennsoldater
Charta 77 - Sagor
Brødrene Olsen - Smuk som et stjerneskrud
Magtens Korridorer - Vestebro
Rum 37 - Sabotør
Folkeklubben - Sønder Boulevard
Lars Winnerbäck - Köpenhamn och överallt

Kom och quiza om Danmark!

På onsdag håller eder bloggare åter i quiz på Kvilles Pastahouse.  

I urminnes tider har svenskarna blickat västerut när det blivit vår.

Till en annan plats där det är okej med Tuborg till frukost, där det fortfarande går att röka inomhus och där ingen räds ett kraftuttryck.

Så gör vi även på Kvilles Pastahouse på onsdag när Johan håller i veckans quiz med tema DANMARK.

Varmt välkomna till ett quiz om Preben & Mads, Bestefar & jag, pølse och allmänt hygge.

Kvilles Pastahouse
Onsdag 13 maj 19:00 
Brämaregatan 18, Göteborg

Låtlista Brun7-festen 9 maj

I lördags höll eder bloggare i ett quiz på temat Pop & Politik på Brun7-festen. Låtlista som nedan, minus låtarna som utgjorde kvällens introtävling.   

Kite - I give you the morning
Krig & fred - Väder & vind  
Kenta - Just idag är jag stark
Håkan Hellström - Långa vägar
Lisa Ekdahl - Vem vet
Uno Svenningson & Sophie Zelmani - Men bara om min älskade
Black Sabbath - Iron man
Thåström - Om Black Jim 
Veronica Maggio - Sergels torg  
Kajsa Grytt - Ja e inte som ni
Katrina & The Waves - Walking on sunshine
Håkan Hellström - Himmel blå, himmel blå

Lydia Loveless på Pustervik

Allt började med en Facebookkonversation.

Torsdag 12:20
Jenny: I morgon ska jag och Andreas se Lydia Loveless, tror du skulle gilla.

Torsdag 12:25
Jag: Hon verkade ju intressant, jag köar in en låt.

Torsdag 12:27
Jenny: Köa in två.

Torsdag 12:45
Jag: Fasen. Det här är bra.

Torsdag 14:33
Jenny: Visste du skulle gilla. 

På fredagsförmiddagen hade jag lyssnat igenom alla hennes tre album och köpte biljett.

Så kom det sig att eder bloggare infann sig på Pusterviks övervåning igår kväll tillsammans med systern och svågern för att ihop med andra besökare i olika varianter av jeans, ansiktsbehåring, rutiga skjortor eller generellt mörka kläder se 24-åriga alt-countryartisten Lydia Loveless från Ohio. Hon och hennes fyrahövdade band har uppenbarligen publik nog för att ganska tidigt på kvällen nästan fylla övervåningen och många i publiken verkade ha lyssnat på Lydia Loveless betydligt längre än vad jag hunnit med. 

Foto: Andreas Andersson

Det blev en ganska röjig mix av punk och powerpop, kryddat med underbara countryslingor från steel guitarspelaren på ena sidan av scen. Jag tänkte mer än en gång på Emmylou Harris utsökta album Hard Bargain eller Sheryl Crows snygga cover på Bob Dylans "Mississippi". Ibland saknade jag en akustisk gitarr i ljudbilden, men vem kan klandra den som vill röja på live?

Något som fascinerade mej var vilken gammal publik Lydia Loveless hunnit spela till sig på bara några år. Kanske är det låttitlar som "Always lose", "Back on the bootle", "Bad way to go" och "Everything's gone" som gör att en något ålderstigen publik med förkärlek för country och gubbar med efternamn lockas? Väldigt befriande med en ung tjej som gör den här typen av musik.

Vid några tillfällen kliver bandet av och lämnar Lydia ensam på scen med sin elgitarr och vid de tillfällena bränner det till som mest, då kom hennes tuffa röst till sin fulla rätt. 

Nästa gång Lydia Loveless kommer till stan spelar hon på en större scen.

Foto: Andreas Andersson

"Oh la la (jag vill ha dej)" blir aldrig sig lik

Rutger Gunnarsson, betydligt mer känd för att ha spelat med Abba än för sitt korta inhopp hos Ulf Lundell, har gått ut tiden. I Ulf Lundell-land är Rutger Gunnarsson för evigt ihågkommen för att ha spelat bas på  "Oh la la (jag vill ha dej)", sedan Lasse Lindbom inte fixade basspelet på Lundells försök till discohit. Men han dök upp ännu tidigare, han spelar på någon låt på Nådens år och medverkade sedan på den efterföljande sommarturnén. Sen får vi gissa att Stickan Andersson åter kallade.

Världens bästa podcast?

I veckan har jag till sist börjat hitta en pod jag slaviskt tänker följa och vars arkiv jag ser löjligt mycket fram emot att gå igenom. Det är givetvis skåningen Kalle Linds pod Snedtänkt, som presenterar sig själv med orden: "podden som pratar om det inga andra poddar pratar om". 

Allt började med att jag fick tips om avsnittet om Sjöwall-Wahlöös påverkan på svensk kriminallitteratur sedan gick jag vidare till avsnittet om 60- och 70-talsporr och idag kom så avsnittet som gör att poden förtjänar att uppmärksammas här på Minnenas Motell.

Kalle Lind har spelat in ett avsnitt om BLANDBAND tillsammans med göteborgaren Ina Lundström. Fantastiskt pod och helt rimligt att ägna nästan fyrti minuter åt fenomenet blandband. 

Själv började jag planera 2015 års Roskildeblandband redan på vägen hem från 2014 års Roskildefestival...

Triss i punk på Pustervik

Hastigt och lustigt lyckades eder bloggare locka med sig den kände gästbloggaren Michael ut på Pustervik i fredags. Lagom till Troublemakers anslöt även den nästan lika kände gästbloggaren Joakim och det blev en väldigt trevlig kväll med bra spelningar och glada vänner.

Först ut var trion Lava Bangs, en helt ny bekantskap för mej. Lava Bangs mix av indie och riotgrrrl-punk var bra och bandet kryddade det hela med politiska mellansnack dagens till ära. Jag ser och hör gärna mer av Lava Bangs.

Kvällens huvudnamn för eder bloggares del var de gamla favoriterna i Troublemakers. I fredags var det på dagen nästan sjutton år sedan jag såg bandet för första gången på Rockborgen i Borås och den här kvällen blev den tionde gången. Troublemakers levererar alltid med sin förvisso tämligen grabbiga men ändå utsökta punkrock. De ska snart in i studion igen och spela in uppföljaren till 2009 års Made in Sweden och passade på att bjuda på ett par nya låtar. Jag blir alltid glad och sjutton år igen av att se Troublemakers. Det avslutande hitsvepet "Lilla IIb", "Hjältarna skålar i blod", "När månen lyser klar" och "Staden Göteborg" drog i vanlig ordning ner störst jubel och publikstöd. Den göteborgska punkens motsvarighet till Eldkvarn, de som alltid funnits där och spelar gång på gång, lär finnas kvar ett tag till.

Medan Troublemakers var mitt huvudnamn och Lava Bangs måhända Michaels huvudnamn så var huvudnamnet för de flesta i fredags norska Honningbarna. Jag hade aldrig hört talas om denna tämligen hypade norska kvintett innan i fredags men fick raskt konstatera att hypen var välförtjänst. Vilket jävla röj! Vilken show! Vilka låtar! Refused mötte Iggy & The Stooges och det mesta där mittemellan. För en timma kändes Honningbarna som punkens framtid! Det trodde jag inte när bandets sångare klev ut på scen och mer såg ut som en blyg kamrer, det såg han inte ut som så länge till. Ifall jag kommer lyssna på Honningbarna så väldigt mycket hemma är väl tveksamt, men jag ser löjligt mycket fram emot bandets spelning på Roskildefestivalen i sommar. Den där liveshowen vill jag uppleva igen. Mer anarkist-H och cello åt punkarna!

Världens bästa Kajsa Grytt...

... och hennes nya singel Ja e inte som ni.

Liseberg i sommar, då ska jag äntligen få se Kajsa Grytt live för första gången.