"Och även om jag älskar lyriken så kom jag för musiken"

En gästbloggning signerad Michael Porali.   

Jag kom inte för att se pojkar spela över i baren,

inte för spotten och slagen.

Och även om jag älskar lyriken så kom jag för musiken.

Med några av de rader som inleder stockholmssextetten (åtminstone på scen) Tysta Maris senaste livstecken Musiken inleder jag också min text om nämnda album, just för att det i mångt och mycket är precis vad det handlar om. Musiken. Eller snarare känslan i den. För visst att det finns mycket av textmaterialet här som är relevant i mitt eget liv och/eller min världsåskådning, men samtidigt finns det även en känsla både i arrangemanged, melodislingorna och framför allt även i Adam Nilssons röst som väger desto tyngre.

Jämfört med tidigare plattor har Tysta Mari dragit ner på tempot betydligt sedan de stökigt punkiga Sverige Casino och Tjugo minuter över tre, något man kunde märka spår av redan på 2011 års EP Blå nätter / Svarta dagar. Dock har de här, i likhet med till exempel Nobelkommittén och deras av mig enhälligt hyllade och sönderspelade Vi som ville någon annanstans snöat in helt och hållet på genren jag och många med mig endast refererar till som gubbpunk. 

Musikteoretiskt sett är det ett fruktansvärt uttryck, men det bär samtidigt fördelen att även de som inte är införstådda med genren oftast förstår exakt vad det innebär. Musikerna har i de flesta fall passerat trettiostrecket, hattar och gubbkepsar är mer vanligt förekommande än inte både på scen och bandfoton, och texterna behandlar allt oftare nostalgiska tillbakablickar om hur gamla bekanta, både i och utanför punkscenen) brukade brinna klarast av dem alla men numera slocknat, snarare än tvärtom. Och titlar som "Det var vackert" och "Det var längesen, Simone" talar sitt tydliga språk om var i livet upphovsmännen befinner sig. Men som sagt:

Jag kom inte för att se flickor flacka med blicken,

inte för att jaga den där första kicken.

Och även om jag gillar svetten och skriken så kom jag för musiken.

Och ni kom inte för att se obstinata recensenter tjata hål i huvudet på er.

Just därför ska ni sluta läsa och gå HIT.

Michael Porali