Medryckande läsning i Revolten Rörelsen Refused

Alfabeta Förlag har släppt Revolten Rörelsen Refused om bandet och hardcorescenen som under några år på nittitalet stod i medias blickfång, men sällan för sin musik. Författare är Patrik Wirén, journalist och med bakgrund i banden Midas Touch och Misery Loves Co. 

Märkligt nog såg jag aldrig Refused live när det begav sej. Trots att de under några år ständigt befann sej på turné. De tackade inte nej till några spelningar utan kunde åka en hel dag för att spela på en fritidsgård eller i någons vardagsrum. Att jag lyckades missa att se Refused live på nittitalet och inte såg dem förrän 2012 på Roskildefestivalen och Way Out West-festivalen är något som får sättas på mitt personliga minuskonto. Kanske hade jag fullt ut tagit till mej bandet ifall jag sett dem live? 

Att läsa Revolten Rörelsen Refused är som att kastas tillbaka till mitten av nittitalet. Militanta veganer, en ungdomskultur som hyllade nykterhet och detta ackompanjerat av aggressiv hardcorepunk. Inte undra på att Refused och deras gelikar väckte sådana känslor. 

Patrik Wiréns ambition var från början att skilda hardcorescenen och nittitalets ungdomskultur i Umeå men det hela utvecklades till en mer traditionell biografi över ett band. Likväl är framförallt Abhinanda, men även band som Final Exit och Doughnouts liksom ungdomsgården Galaxen, återkommande genom boken. Jag hade gärna läst mer om mina gamla favoriter Final Exit och deras drift med hela sXe-prylen.   

Patrik Wirén hade arbetat med boken i flera år och så dök Refuseds återförening upp och när den var till ända belönades Refused med regeringens exportpris. Refused fanns åter i medias blickfång från tidigt 2012 till tidigt 2013. Det är inte utan att jag tycker lite synd om författare och förlag som inte fick ut boken redan förra våren. Revolten Rörelsen Refused är nämligen en mycket läsvärd bok, dels för den som intresserar sej för det legendariska bandet och dels för den hyser det minsta intresse för ungdomskultur. 

Till en början irriterar bokens lite amatörmässiga formgivning mej, innan jag inser vilken hyllning den är till fanzineestetiken. Raden med X längst opp vid varje nytt kapitel är så fanzine att jag inte kan göra annat än att kapitulera.   

Själv följde jag ju då Refused på avstånd på nittitalet. Jag såg dem som sagt aldrig live och tyckte ofta de lät stela och tråkiga på skiva. Om Rather be dead-EPn skrev jag att det jag gillade bäst var anarkist-A:t på skivan, fast det var nog inte riktigt sagt. "Rather be dead" liksom Prodigycovern "Voodoo people" var bra låtar, det tyckte jag redan då. Och "Pump the breaks" hade jag gillat sedan en klasskompis spelade upp den på någon lektion. Så ett par favoritlåtar hade jag. Folk gillade Refused även i Tranemo, fast jag kan inte minnas att bandets fans hemmavid var straight edge eller särskilt politiskt drivna. Men det fanns en energi i musiken som uppenbarligen tilltalade. När jag såg Refused sommaren 2012 gillade jag vad jag såg, men det satte inga djupare avtryck i mej. Jag hade ju peppat inför spelningarna med mina gamla favoritlåtar, The Shape Of Punk To Come hade jag mer eller mindre missat.  

Way Out West-festivalen 2012

Jag minns gott om artiklar och intervjuer med bandet. En ung Dennis Lyxzén som intervjuades i Kakafoni i samband med Adrenaline-turnén 1994 där han förklarar att han ska rösta på "KPQLRFK eller vad de nu heter, så långt till vänster som möjligt i alla fall". Några år senare var det anarkosyndikalismen som lockade och samme Dennis dök upp som krönikör i syndikalistiska ungdomsförbundets tidning. Jag minns ett otal artiklar i Close Up Magazine liksom ett reportage om Umeå i ETC ("välkommen till en stad där ungdomarna varken äter kött, super eller knarkar").  

Refused satte ett otroligt avtryck i sin samtid - allt långt innan The Shape Of Punk To Come.

Patrik Wirén har intervjuat Dennis Lyxzén, David Sandström, Jon Brännström, Kristofer Steen, David Sandströms föräldrar Inger och Björn, Jose Saxlund och en rad andra nyckelpersoner runt Refused och Umeås hardcorescen. Långsamt väver han samman bandets historia med medlemmarnas egen utveckling och hardcorescenen i Sverige under nittitalet. Hur medlemmarnas grund i hårdrock och punk växer samman med radikal politisk övertygelse och straight edge till en enhet i Refused. Vi får sedan följa hur denna enhet med tiden krackelerar och hur Refused under arbetet med avslutande The Shape Of Punk To Come är ett dysfunktionellt och minst sagt splittrat band. Patrik Wirén gräver djupt i de splittringar som fanns i bandet i allt från hur det skulle låta till hur mycket man skulle turnera till hur politiska man skulle vara. Ibland blir det nästan parodiskt hur oense de tydligen var. 


 Vad jag helt hade missat tidigare är hur stora Refused var på hemmaplan redan innan de skivdebuterat. När bandet bara hade släppt några demokassetter lockade de ändå hundratals ungdomar till sina spelningar i Umeå.

Musikaliskt får vi följa utvecklingen från det hårdrockinfluerade tidiga Refused (metal-riffen på "Pump the breaks"!) till det experimentella avslut som kom att bli bandets slutgiltiga genombrott - efter att de lade av. Det hade varit kul om boken kompletterades med en Spotifylista eller låtlista med författarens egen blandning av Refusedlåtar, bandets influenser och andra tidstypiska låtar.

Revolten Rörelsen Refused är en medryckande bok som både lockar fram gamla minnen och inspirerar till att lyssna på såväl Refused som andra Umeå- och US-hardcoreband. Nu har jag äntligen hittat fram till Refused.