Kvällens konsert med Mikael Wiehe på Karlskrona Konserthusteater började redan klockan 18, men med tanke på att de flesta som var där hade kunnat se Hoola Bandoola Band i Wämöparken tidigt 1970-tal tror jag inte så många klagade. Inte jag heller, är det söndagskväll så är det.

Två kompetenta (och "unga" påpekade Wiehe) medmusiker fanns på scen. Den för mej nye Andreas Pettersson förgyllde låtarna med elgitarr, akustisk gitarr, pedal steel och banjo och Wieheveteranen Christer Karlsson fick som alltid sina klaviaturer att låta så "mycket".
"Lindansaren" var en kul överraskning, "Flickan och kråkan" spelades i en underbar version med pedal steel och "En sång till modet" var som alltid mycket bra. Wiehes oförställda glädje över att få röja loss i "Ni som tjänar på krig" går inte heller att missa, den smittar.
Mikael Wiehe hör till de jag sett live flest gånger, nio gånger solo, två gånger med Hoola Bandoola Band och tre gånger när han spelat tillsammans med andra artister. Och jag får säga att även 2013 års Mikael Wiehe håller formen mycket väl, inte minst tack vare Andreas Petterssons insatser.
Jag måste verkligen höra årets version av "Flickan och kråkan" igen, när släpps sommarens datum?
Till sist kvällens setlista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar