Kan inte sluta lyssna på Roger Karlssons vemod

17 april släpper Roger Karlsson och Beat Butchers en skiva du inte får missa.

Tecken & spår är inspelad under tio dagar i höstas i byn Norrfjolsta, och det är som om träden, lantluften och dimman från sjön Vikarn lagt sig runt låtarna. Det är samma känsla som när man lyssnar på Eldkvarns Utanför lagen, även det en skiva inspelad på landet om hösten. Det är det där förbannade vemodet, det där vemodet som gett upphov till så mycket bra musik.

Forne Tuk Tuk Rally-sångaren Roger Karlsson släppte 1995 sin första soloskiva Veckans babe, sen dröjde det ett helt decennium till nästa skiva Indiansommar. Men sedan dess har han varit flitig med både skivsläpp och spelningar.

Gillar du Hästpojken och Håkan Hellström? Tycker du samtidigt att män och kvinnor med efternamn och i regel en akustisk gitarr på magen brukar ha något att säga om ditt liv? Jamen då bör du lyssna på även Roger Karlsson.

Roger står med ena foten i popsvängen och den andra i den genre som här på bloggen ofta kallas "gubbar med efternamn". En del kallar det vispop, och ja, varför inte?

Tillsammans med producenten Johan Dereborn och bandet har Roger Karlsson arbetat fram en helgjuten skiva. Bandet repade inte innan de gick i studion, utan de hörde låtarna första gången där, för att det skulle bli "mer spontant och förutsättningslöst" som Roger uttryckte det när jag intervjuade honom förra månaden.

Vid de första genomlyssningarna bärs skivan bärs upp av balladerna, där den episka snyftaren "Alby 1981" står som den främste bland jämlikar. Låten är verkligen helt otrolig! Men så har jag alltid varit svag för referenser till årtal och platser. Jag undrar hur det gick för Keijo, Lorena och de andra? Även sådana som "Motljus och stråkar", "Nitton långa år" och "Sista tåget går" är värda att nämna i kategorin ballader.

Men det finns mer än balladerna. Det inledande crescendot "Försoning förlåt" bär ekon av Neil Young och singelsläppet "Folket under broarna" känns som en avlägsen släkting till den bredbente från New Jersey. "I det blå" och "Hellre jag än du" är snabba popstänkare. Den sistnämndas körer och handklapp är en vitamininjektion i stil med vårljuset, trots skivans vemod och hösttema i övrigt. 
 
Ovanpå allt detta har vi Rogers karaktäristiska röst, som inte påminner om någon av de andra giganter jag hittills radat upp. Det går helt enkelt inte att sluta lyssna på skivan.