fredag 4 januari 2013

Eldkvarn & mej del ett: Sådana man borde kolla upp

I dagarna tre kommer jag skriva om Eldkvarn & mej. Här är första delen.

Ni vet hur det är. Det finns sådana man inte kollat upp. Akter som man förmodligen gillar, men helt enkelt inte lyssnat på, ibland kanske hört litegrann men man vet att det finns något mer. Allt sånt är naturligtvis mycket enklare i dessa Spotify-tider, men dygnet är ändå för kort. Någon gång hoppas jag likväl kunna kolla upp såna som Nick Drake, Jackson Browne och Lustans Lakejer. För att bara nämna några.

I början av 00-talet var Eldkvarn "sådana". Jag anade att jag skulle gilla Eldkvarn. De hade ju ett bra track record med gott om meriter. De hade turnerat med Ebba Grön, deras basist hade producerat Ebbas sista skiva och i Ebba The Movie uppträder Thåström i nån sekvens i ett Eldkvarn-linne. Jag hade läst att KSMBs första större spelning var som förband till Eldkvarn. Jag hade förstått att Eldkvarn emanerade ur proggen, hade gjort en sidosväng via punk/new wave och sen landat i någon slags gubbrock. Redan då stod Ulf Lundell högt på min himmel. "Och visst hade väl Eldkvarns trummis spelat med Lundell?" tänkte jag. Men när en bekant hösten 2000 frågade om jag ville följa med och se Eldkvarn på McEwans tackade jag nej och tyckte han skulle komma över och dricka öl istället. Det blev en ingen spelning, däremot en blöt kväll på hemmaplan.

Hursomhaver. I juni 2001 var jag på en dagsutflykt till Alingsås. 6 juni vill jag minnas att det var, för alla bussar hade flaggor på. Det här var innan 5 juni blivit en utekväll och 6 juni en ledig bakisdag. Utöver alla cafébesök så tittade jag naturligtvis förbi stans skivhandel. I ett ställ med cd-singlar hittar jag två tiokronors. Jag köpte ofta billiga cd-singlar när man sprang över dem. Gärna i småstäder. Nu blev det The Facers Motivation och Eldkvarns Om stjärnor faller.

Jag ska verkligen inte påstå att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag lyssnade på titellåten några gånger under sommaren, och visst, den var inte dålig, men inte oförglömlig heller. Såhär i efterhand får jag säga att det var ett något märkligt singelval från en skiva som innehåller låtar som "Nånting måste gå sönder" och "Jag är bättre än dej". Den sistnämnda fanns med som b-sida på singeln, men inte orkade jag kolla upp den då sommaren 2001.

I slutet av augusti var jag ute och reste igen. Att Limbo från 1999 hade varit lite av en comeback för Eldkvarn hade jag läst mej till, så när jag såg den för en billig penning i en skivaffär i Bollnäs slog jag till. Några dagar senare var jag ute i Tranemo och stegade in på Expert-butiken med ett 150kronors-presentkort från köpmännen i Tranemo i handen (det har sina sidor att fylla tjugu och ha släktingar med dålig fantasi). Ut kom jag med fyra skivor, tre för hundra och en för 69. Inalles kostade skivorna mej 19 spänn. Sånt kunde man leva länge på på den tiden. Bland skivorna fanns den då ganska färska Eldkvarn-samlingen Eldkvarns bästa, med låtar från 1979-1997, men allra mest från de goda åren 1986 (Utanför lagen), 1987 (Himmelska dagar) och 1988 (Kungarna från Broadway).

Jag hade vad jag behövde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar