Dels är jag ju präglad av alla åren på "campingfestivaler", jag blir helt enkelt reflexmässigt skeptisk till en festival som ligger mitt i en storstad och har mer drag av en vanlig utekväll än en mer traditionell festival.
Var tar gemenskapen och allt kul som händer på andra ställen än festivalområdet vägen? Var finns alla vansinniga människor man kan träffa? Vad händer med stämningen när några dagars campingliv inte finns där och sorterar agnarna från vetet?
Samtidigt är det naturligtvis en rätt fånig och omogen hållning.
Man får väl se saker för vad de är.
Way Out West är en slags festival. Roskildefestivalen en annan slags festival.
Det andra som gjort mej kluven till Way Out West är att vi inte delar musiksmak. Way Out West älskar inte gubbar med efternamn, punk, progg och en del metal lika mycket som jag gör. Men att man inte riktigt delar musiksmak är inte mycket att göra åt...
Likväl har Way Out West lockat mej både 2008 och 2012. 2010 och 2011 hade jag säkert gått någon kväll, om jag bott närmare och det hunnits med. Till 2012 hade jag köpt biljett för att se Billy Bragg och Wilco, gladde mej även åt Kraftwerk. Men min kluvenhet inför hela Way Out West-konceptet kvarstod likväl.
Så kom den köttfria festivalen. Way Out West gjorde som Roskilde. De tog en standpunkt. Festivaler är rätt koldioxidstinna historier, band ska flygas in, det går åt mycket el och folk kastar massa skräp. Way Out West såg till att med besked minska matens och därmed hela festivalens klimatpåverkan. Det ska de ha all heder för. Helt plötsligt kändes politiska akter som Billy Bragg och Refused mer passande än de gjort tidigare.
Egentligen är ju Way Out West koncept hur smart som helst. De bokar en hög hippa, spännande och trendiga mindre akter, någon stor ny publikdragare och en hoper stora gamla akter. Sen lägger man det hele mitt i en stor stad. I Göteborg lockar man både musikintresserade nördar, Avenyn-människor och medelålders musikälskare som inte orkar åka långt.
Hur bra som helst, egentligen. Varför klaga?
Men det finns fortfarande gott om förbättringspotential. Trängseln kring de två stora scenerna är hemsk, framförallt sent om kvällen när det är mörkt och headlinenamnen spelar. Jag är tveksam till att betala mycket för en biljett när det är kört att komma in på klubbspelningarna ifall man samtidigt vill se sena spelningar i Slottsskogen. Jag förstår inte hur en festival som inte ens har ett traditionellt festivalprogram utan kör med en app samtidigt kan släppa in matförsäljare som bara tar kontanter (och det inte går att ta ut pengar på området).
Men detta går att leva med.
Under våren kommer jag med betydligt större intresse än tidigare följa med i Way Out West bandsläpp. Kanske bokar jag en tredagarsbiljett, kanske blir det endagars. Jag har i vilket fall som helst mycket svårt att se att jag inte kommer vara där åtminstone någon dag.
jo jag är också kluven. eller vänta nä jag vet precis vad jag tycker. hela way out west kryllar ju för helvete av vansinniga människor och det är alla hipsters. wääää
SvaraRadera