Allt började med en recension i Aftonbladet.
Visst, jag hade hört "Rockin in the free world" tidigare, men inte mycket mer.
Så läste jag Aftonbladets recension av Neil Young & Crazy Horse spelning på Roskildefestivalen 2001. Först bara jag satt med öppen mun. Sen rös jag och insåg jag verkligen var tvungen att kolla upp den där Neil Young nu.
Jag gick ut på Lunarstorm och frågade runt lite här och där efter vilken skiva man borde börja med. Flest nämnde Rust never sleeps. Antagligen beställde jag den från Ginza redan samma kväll.
En sommarkväll någon vecka senare sitter jag framför stereon och lyssnar med stor spänning. Redan på andra låten "Thrasher" är jag fast. Munspelet som tjuter till, det vackra gitarrspelet och de inledande verserna är allt som behövs. Jag sitter med gåshud.
Det tar inte lång tid innan jag älskar hela skivan, minus utfyllnadslåten "Ride my Llama", som visserligen inte är dålig, men en Neil Young-låt bland många. Av skivans nio låtar hör faktiskt fem till Neils bästa någonsin, "My My, Hey Hey (Out Of The Blue)", "Thrasher", "Pocahontas", "Powderfinger" och "Hey Hey, My My (Into The Black)".
I sommar turnerar Neil Young & Crazy Horse i Europa för första gången sedan just 2001. Bland de många datumen finns ännu inte några nordiska, och den där luckan just när t.ex Roskildefestivalen och Peace & Love är har funnits där rätt länge nu. Inte tänker han väl sticka hem till ranchen under den tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar