Jag har Steg/Himlen-singeln sedan länge, men om jag minns rätt är mitt exemplar lite svajigt och ljudkvalitén något bristfällig.
Om Robyn Hitchcock vet jag inte mer än att det jag hört av hans material har varit bra, att hans platta Fegmania! hade sålt 36 exemplar i Sverige innan John Lenin spelade in sin cover, att Strindbergs knyckte låttiteln "Mannen som uppfann sig själv" från en låt av honom och att han är albumaktuell igen i år.
Och att Johan Johansson uppenbart gillade Robyn Hitchcock.
John Lenin var det lätt androgyna kompisbandet Johansson bildade efter att han kickats ur Strindbergs. Bland medlemmarna märktes hans egen brorsa Favorit-Lars, KSMB-bekantingen Peter Ampull, den blivande Apache- och Weeping Willows-keyboardisten Mats Hedén, den mångårige Johansson-följeslagaren Lasse Bax och många fler.
Tydligen ska bandet ha varit ruggigt bra live och ha levt rövare när de var ute på turné, men så var de oxå aktiva andra halvan av det glada åttiotalet.
John Lenin är det minst kända av banden Johan Johansson var med i när det begav sej. Jag brukar säga att Strindbergs är bortglömda, men det är inget emot vad John Lenin är. Kanske för att deras skivor lider av defekten "1980-tal" lite väl mycket ibland?
Lenin är emellertid värda en större publik. "Himlen", album-låtarna "Vi kommer aldrig fram" och "Vatten" och för den delen outgivna pärlor som "Livet och hans fru" och "Folket vid en sopstation" (som spridits som mp3:or långt efter att bandet lade ner) är svenska åttitalsklassiker av rang.
Och singelomslaget med Johan Johansson i hermafrodit-tappning är ju riktigt tjusigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar