In the jingle jangle morning

När man varit sjuk ett par dagar är det väldigt tacksamt med vänner som vill gästblogga. Joakim Larsson gästar Minnenas Motell en andra gång, den här gången utforskar han musikmyter och indiepopens själ.

Musik precis som allt annat utvecklas på ett komplext matris-artat sätt. Precis som med övrig historia så går det inte att peka ut enskilda tillfällen när något förändras. Men det finns vissa tillfällen som man kan mytbilda kring och jag, precis som jag vet att Johan också gör, älskar dessa myter.

Ett självklart exempel är The Gig That Changed the World. 4 juni 1976, Sex Pistols spelar i Manchester för första gången. Arrangörer var Buzzcocks. Det ska ha varit runt 40 personer i publiken, men enligt författaren David Nolan som skrivit en bok om spelningen så har han under det att han skrev på boken stött på runt 7500 personer som säger att de var där.

Men de som faktiskt var där! Man förstår hur spelningen fick sitt smeknamn. Dagen efter gick några grabbar i publiken till en musikaffär och köpte sina första instrument. De startade ett band som de kallade Stiff Kittens. De bytte senare namn till Warsaw, men innan deras första EP gick i tryck bytte de namn ännu en gång. Till Joy Division. Även Factory-grundaren Tony Wilson, Factory-producenten Martin Hannett och Ian Curtis fru Deborah Curtis var där.

I publiken satt även den 17-årige Steven Patrick Morrissey. Även Mark E. Smith, centralfigur i The Fall var där. Mick Hucknall (Simply Red) får väl anses vara den mest udda fågeln i samlingen. Jon the Postman inräknad!

Men det jag egentligen tänkte skriva om var ett annat ögonblick som i alla fall ger intryck av att ha förändrat pophistorien. The Byrds första TV-framträdande den 8 maj 1965. Bara 11 år innan The Gig That Changed the World, men i en helt annan värld. De spelade "Mr. Tambourine Man".

För mig framstår det som väldigt tydligt att det är The Byrds-gitarristen Roger McGuinns distinkta jangle-gitarr på den här låten som har inspirerat så många indiegitarrister efteråt. Andra hade varit inne på det förrut. Lyssna exempelvis på outrot till The Beatles "A Hard Day's Night". Det var även efter att ha sett filmen A Hard Day's Night som The Byrds började experimentera med jangle-soundet. Men det var The Byrds och Roger McGuinn med sin tolvsträngade Rickenbacker som planterade jangle-gitarren långt in i indiepopens själ.

Om termen jangle kommer från texten till "Mr. Tambourine Mans" in the jingle jangle morning eller är ett ljudhärmande ord för att efterlikna hur gitarrerna faktiskt låter det vet ingen. Men för att skänka trovärdighet till den här historien, så håller jag på den första varianten.