måndag 11 februari 2013

Intimt med Dan Berglund

Eder bloggare såg Dan Berglund på Folkteatern i Göteborg i lördags.

När han inleder med "En yngling" hörs flera i publiken dra efter andan. Att han skulle välja att inleda med den nästan nio minuter långa mordballaden var det nog inte många som väntat sig. "Det var ett meningslöst mord i Borås 1972-73 nångång", en nyhet för mej.

Som andralåt kommer den outgivna "Landet Efteråt", om en turné han gjort upp genom Bergslagen, i Siljansbygden, ner i Värmland och tillbaks till Göteborg. Känslan av nedlagda fabriker, avfolkningsbygd och stora skogar är påtaglig. Jag minns när jag åkte med mormor och morfar mellan Borås och Rånnaväg en sommar för några år sedan, de kunde peka ut en nedlagd textilindustri i nästan varje by kändes det som. Turnén Dan Berglund pratade om gick inte förbi Sjuhärads skogar, men den kunde gjort det.

Efter detta håller han oss kvar i Värmland, närmare bestämt i Kristinehamn, med den tio minuter långa "Skymningen" från senaste skivan (2011 års Allt är idioternas fel). Ett långt mellansnack introducerar badplatsen med det magiska namnet Skymningen, hans tillflyktsort ett långt sommarlov på 1960-talet. Högt hopptorn, skitigt vatten och långt bort från föräldrarnas bråk. Klart han såg sig nödgad att ljuga om hur bra han kunde hoppa - med skruv till och med.

Dan gör det inte lätt för de i publiken som värmt upp med åtskilliga öl och nu vill sjunga allsång till "De mördades fria republik", "Mina herrar" och "Johan & Johanna". Vi andra förmår att uppskatta intimiteten, ärligheten och integriteten hos en stor berättare och vissångare.

Jag hörde talas om Dan Berglund för första gången när EAK släppte sin andra skiva Stolt 1996 och fick ett dubbeluppslag i Close Up Magazine. Renzo Aneröd framhåller där Dan Berglund som ett exempel på riktigt bra 70-talsprogg som fortfarande säger något. Något halvår senare hör jag Stolt och deras debutskiva och därmed mina första Dan Berglund-låtar. Bandet gjorde covers på "De mördades fria republik", "Kampens väg" och "Ballad vid minnet av en kamrat".

Idag är väl just EAKs covers på Berglund nästan det enda man kan lyssna på från deras två första skivor utan att börja leta efter skämskudden (versionen av "Ballad vid minnet av en kamrat" är en av mina absoluta favoritlåtar, vilken tolkning, och vilken Göteborgsskildring). Året efter kom samlingsskivan Nu är det nog!, där EAK gästas av Dan Berglund i en liveversion av "Mina herrar" - och jag hade fick för första gången höra Dans mäktiga röst. 1999 kom så samlingsskivan och till sist kunde man få höra Dan Berglunds eget material.

Dan Berglunds starkaste sida är hans människoskildringar. Låtarna befolkas av fyllon, hans polare Frasse Swahn, finska krigsveteraner och statare. På sjuttitalet utgjorde dessa en fond för de politiska låtarna, men från 1988 års Vildmarken och framåt har politiken satts på undantag och hans poetiska kvalitéer som textförfattare framträtt allt tydligare. För något år sedan insåg jag att Såna som vi... från 2007 är den skiva jag gillar bäst med honom. Det skulle ynglingen som spisade "Kampens väg" ha vetat.

Spelningen på Folkteaterns foajé i lördags var intim med publiken sittande i trappan och Dan nedanför densamma på en stol. Precis som tidigare gånger jag sett honom framfördes rätt få sjuttitalslåtar, utöver nämnda "En yngling" spelades "Ballad vid minnet av en kamrat", "Våren i Backadalen" och till sist publikfriaren "Mina herrar".

Dessförinnan hade vi bland annat fått en naken "Wellamo", låten om de finska krigsveteranerna som på 1950-talet flyttat från hemlandet tyngt av arbetslöshet och Sovjetiska krigsskadestånd till Sverige, där de diskade på Berns och Grand Hotell och sov i skift på billiga pensionat. Dan Berglunds far var en av dessa, själv kom han efter något senare på utvandrarfartyget "Wellamo". En annan som utvandrade från Finland på 1950-talet var min farmor, men hon hamnade på en textilfabrik i Tranemo.

"Kring Marstrands fästning" började med ett nynnande intro och det avskalade framförandet kontrasterade mot åttitalsproduktionen på skiva. "Frasse Swahns frälsning" passade bra eftersom vi ändå var i "de här kvarteren, där Frasse Swahn äntligen råkade ut för något som liknade en händelse i sitt liv".

En outgiven låt med dagboksanteckningar om söndagen 4 mars 2012 imponerade. Glöm inte bort den nästa gång det är dags för en skiva, den och "Landet efteråt" känns självskrivna.

Jag uppskattar integriteten i att vägra basera setet på allsångsvänliga sjuttitalsdängor. Spelningen var lång, närmare en timma och trekvart, och jag tror Dan hade kunnat spelat ännu längre om han bara velat. Även ifall det nog hade varit svårt att undvika "De mördades fria republik" då...

5 kommentarer:

  1. När man njuter av Dans musik live, ska man sitta helt tyst och andaktsfullt lyssna tills konsertern är över. Endast applåder mellan låtarna tillåtes. Inget Oi! Oi! Skinhead! eller annat hårt och onödigt. Bara djupa visor, vilken känsla =)

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de vänliga orden, Alexander.

      Det lär bli fler chanser :)

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag minns rätt lät den sej ganska likt från skivan. Satt bredvid en kille som filmade en hel del låtar, så det är säkert värt att söka runt lite!

      Radera