"Ibland är en dröm det finaste man har."
Det här vill jag höra, vad vill du höra?
1. Känn ingen sorg för mig Göteborg
"Skriv det här i tidningen, för jag var nere men uppe på fem. Ahahah". Det var med den här allting startade, och det är för mej självklart att Håkan Hellström ska inleda sin största konsert någonsin med den här låten. Det handlar om att sätta nivån.
2. Mitt Gullbergs kaj paradis
Efter en sådan makalös upptempoinledning finns det inget annat val än att skruva upp tempot ytterligare, Finn Björnulfsson och blåset regerar. Håkan pekar snett bakåt, åt Gullbergs kaj.
3. När lyktorna tänds
Och när vi redan tagit oss till Gullbergs kaj är inte steget långt till Hisingen. Kvällen den sjunde juni kommer inte kärleken skona någon.
4. Himmel blå, himmel blå
Kvällens första stora överraskning, den här obskyra gamla b-sidan (som inte ens finns på Spotify!). Konnässörerna förstår att det kommer bli en väldigt speciell kväll.
5. För en lång lång tid
Ett säkert kort.
6. Dom där jag kommer från
Håkan tar med oss tillbaka till Göteborg i skiftet mellan åttital och nittital. Samma tid som bröderna Birro är så förtjusta i att minnas. Håkan tar med oss till Valvet, Union Carbide-konserter och Totta Näslunds klassiska bluesklubb. Finn släpper lös sitt slagverk och hela publiken dansar.
7. Levande begravd
Låten nämndes redan i förra låten. Då återstår bara att rulla in kvällens första gäst Freddie Wadling på scen. Håkans storband förvandlas till ett rasande punkband från tidernas begynnelse när Håkan och Freddie gör en fantastisk duett i Liket Levers gamla örhänge. En del av publiken fattar ingenting och tycker mest det är konstigt att Håkan sjunger duett med en gubbe i rullstol, vi andra hoppar extatiskt upp och ner och sjunger med i låten. Punkarna som sitter och super utanför Ullevi spiller ut folkölen i pur upphetsning och inser att kvällens lycka är gjord.
8. Långa vägar
Och när eder bloggare redan är i extas kommer denna grymt underskattade låt från de bakre regionerna av Försent för Edelweiss, i mitt tycke en av Håkans allra bästa låtar. Texten är fantastisk, och även ifall jag några veckor efter konserten kommer fylla fylla trettitre på Roskildefestivalen istället för Högsbo fängelse sjunger jag som alltid med lite extra högt i den raden.
9. Pistol
Dags att lugna ned tempot och bjuda in publiken till allsång.
10. För sent för Edelweiss
Balladerna fortsätter och glatt skrålar vi alla att vi vill bränna ned Stockholm...
11. Jag har varit i alla städer
... eftersom far man till Stockholm blir man aldrig mer densamma och behöver inte komma tillbaka. Här stegrar tempot igen och det känns som sommaren 2005, då jag såg honom tre gånger.
12. Brännö serenad
13. En midsommarnattsdröm
14. Dom kommer kliva på dig igen
I efterhand kunde jag aldrig att på ett vettigt sätt beskriva känslan när Håkan körde över oss med en kvartett låtar från hans bästa skiva någonsin. Med Ett kolikbarns bekännelser gjorde Håkan en skiva som bör nämnas i samma andetag som Blonde on blonde, Rust never sleeps och The River. Ett episkt mästerverk. Och när jag bestämmer setlisten får fyra låtar därifrån komma på raken. Så är det med den saken.
15. Man måste dö några gånger innan man kan leva
Min kära syster Jenny kommer däremot hävda att det var under den här låten konserten peakade.
16. Går vidare
Håkan bjuder på ännu en mindre känd och uppskattad pärla. När raderna om gårdakvarnar kommer sliter Joakim upp skjortbröstet och ropar högre än alla andra.
17. Min Huckleberry vän
Kvällens andra B-sida. Jag blir stormförtjust. En av dessa Håkanlåtar som fler borde känna till och i huvudet börjar jag planera hur det går att följa upp den här med en skärmdump från last.fm.
18. Saknade te havs
I min bok är det här fortfarande en ganska ny låt. För resten av publiken är den en stor hit. Mattias Hellberg hänger på sej en rickenbacker 12:a och kvällens Byrdsblinkning är ett faktum.
19. Zigenarliv dreamin
Vårkänslor, jag får alltid vårkänslor av den här låten. Sjunde juni står försommaren i full blom. Klart Nationalteatern ska hyllas från stadens stora scen.
20. Born in the 60s
Dags för kvällens andra gäst, sommaren 2013 sjöng Ebbot Lundberg den gamla Union Carbide Productions-hiten "Golden age" med Håkan i Varberg, till i år tyckte han de skulle ösa på lite mer.
21. Magasinsgatan
Från Ullevis scen pekar Håkan ut studentrummet han bodde i och berättar om alla nätterna på Åvägen. Sedan kickar denna pärla loss.
22. Det är så jag säger det
Det börjar bli dags att knyta ihop säcken, då kommer den här alltid lika populära livelåten fram.
23. Fri till slut
Snyggt, storslaget och väldigt väldigt bra. Publiken andas ut och extranummerskådespelet börjar.
---
24. Ramlar
Konserten går in i sin andra andning, då vet vi alla vad som gäller. "Vart du vill, så fort du kan, vart du vill". Publikkaos längst fram.
25. Klubbland
Som alltid grym live. Synthgitarren som var med på vårturnén 2009 har återvänt och låten känns härligt åttital. En och annan turist i publiken börjar längta till Avenyns klubbar och tycker kvällen kan vara slut snart.
26. Kom igen Lena!
Andra längtar till kvarteren runt Järntorget.
27. Valborg
Håkan får inte sjunga många rader när den här låten gör sin andra sommar som självklar publik- och allsångsfavorit. I publikens röster hörs samtidigt en oro, är detta kvällens sista låt?
---
28. Hurricane Gilbert
Lamporna släcks, kvar finns ljuset av mer än 60000 mobiltelefoner. Några plockande gitarrer hörs och på scen står Håkan och kvällens tredje gäst, Daniel Gilbert. Tillsammans kör de en av Håkans bästa låtar, inget öga är torrt och mot slutet ansluter bandet.
29. Tro och tvivel
Daniel Gilbert stannar såklart kvar på scen, han har en uppgift kvar att fylla, en andrastämma kvar att lägga. I övrigt är låten en orgie i ohämmat E Street Band-hyllande. Låten och kvällen håller på att aldrig ta slut.
30. Nu kan du få mig så lätt
Håkan har tagit förnuftet till fånga och återgått till att avsluta med den självklara sistahymnen, alla vi som någon gång varit på väg hem och i sms felciterat den här låten förstår varför. Åter är inget öga är torrt.
Visar inlägg med etikett Ebbot Lundberg. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ebbot Lundberg. Visa alla inlägg
lördag 15 februari 2014
söndag 31 mars 2013
Ebbot Lundberg och Lill Lindfors till Så mycket bättre?
Får man måhända höra Lill Lindfors göra en finstämd cover på den gamla Union Carbide Productions-hiten "Golden age"? Enligt Aftonbladet är de bägge aktuella till höstens säsong av Så mycket bättre.
Men ska Ebbot, som väl är i startgroparna för en solokarriär, ge sig ut och spela covers på sina gamla The Soundtrack Of Our Lives- och Union Carbide-låtar nästa vår då eller?
Eller tänker han köra en fuling, på bästa sändningstid i teve hela hösten spela andras låtar och ha andra till att spela hans gamla TSOOL och Carbide-hitar, för att sen ge sej ut på turné med ett solomaterial ingen vill höra?
Man måste ju beundra integriteten isåfall.
torsdag 20 december 2012
När jag och TSOOL knöt ihop säcken
Åren gick och 2001 återkom TSOOL på skivdiskarna. Föga överraskande missade jag det till en början. Men på dagensskiva läste jag framåt vårkanten.
"Receptet känns igen. Influenser från band som Doors, Stooges och Rolling Stones är tydliga."
Vänta lite nu. The Doors och Stooges? Tydliga influenser?! Det här måste kollas upp.
Jag messade eller mejlade Michael och bad om låtar. Han lät nästa blandband inledas med sex TSOOL-låtar, två från varje skiva. I juni köpte jag Behind the music och inom något år även debuten Welcome to the infant freebase. Jag gillade verkligen det jag hörde. Det var som några av 60- och 70-tals bästa rockband körts genom en 90-talscentrifug. Ut kom ett band som kändes modernt och gammeldags på samma gång, men så hade de oxå en låt vid namn "Retro man".
Den sommaren lyssnade jag flitigt på TSOOL under resorna till och från jobbet och fick även se dem när Kalasturnén kom till Röda Sten. Winnerbäck fick inleda den kvällen eftersom det var hemmaplan för TSOOL och i Gbg var de hetare än den gode LW. Det här var på den tiden när folk fick sätta sig ned under "Tonight" - ett udda inslag av publikkontakt. bob hund avslutade som alla andra kvällar.
Som Boråsare fanns gott om möjligheter att se bandet. De kände en del folk i stan, Fredrik Sandsten hade pluggat på Högskolan i Borås och avståndet mellan Göteborg och Borås är betydligt kortare i mil än mentalt. Så det hände rätt ofta att bandet gjorde smygpremiärer eller halvexklusiva spelningar på min egen hemmaplan. Jag minns till exempel den halvakustiska spelningen på Kashmir strax före julen 2001 eller när de testade nya låtar på Sjunde himlen i maj 2004. I min helgondagbok skrev jag efter den senare spelningen "bandet var skitbra, men publiken mer hockey än rocknroll, jag gick snabbt hemåt efteråt".
Jag älskade rockposerna, den genomtänkta scenshowen, samspelet mellan gitarristerna Mattias Bärjed och Ian Persson, Fredrik Sandstens jonglerande med trumpinnarna och Martin Hederos närmast våldsamma sätt att spela på sina klaviaturer. Ebbot Lundbergs pondus och utstrålning gick rakt in i kroppen.
Trots att jag på Sjunde himlen gillade de nya låtarna började intresset ändå falna i och med Origin hösten 2004. Knappt hälften av låtarna imponerade, sen började det gå på tomgång. Jag såg bandet några gånger till 2005-2006, bland annat ett riktigt bra framträdande på Hultsfredsfestivalen 2006. Dia Psalma gjorde en rätt tafflig spelning på samma festival och i kontrast mot dem framstod TSOOL ännu mer som de proffs bandet verkligen är. Men intresset gick trots allt på sparlåga och när Communion kom 2008 tror jag inte jag lyssnade på den i sin helhet ens en enda gång.
Så kom beskedet tidigare i år att de skulle splittras. "Jaha?", fanns de fortfarande, tänkte jag. Hörde om spelningarna som går av stapeln nu i veckan på Södra Teatern i Stockholm och tänkte att jag hade säkert gått på några av dem om man bott närmare. Mindes nostalgiskt och något sorgset vårt fina förhållande ett decennium tidigare. Men så såg jag att vi skulle vara på Malmöfestivalen samtidigt! Lyssnade intensivt på dem i en vecka och såg en bra spelning på Stortorgets scen. Nya skivan Throw it to the universe bjöd dessutom på några bra låtar, inte minst den i sammanhanget något freudianska "Shine on (there's another day after tomorrow)".
Där i augustikvällen knöt jag och bandet ihop säcken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)