Håkan, det här ska du spela på Ullevi

"Ibland är en dröm det finaste man har."
Det här vill jag höra, vad vill du höra?   

1. Känn ingen sorg för mig Göteborg
"Skriv det här i tidningen, för jag var nere men uppe på fem. Ahahah". Det var med den här allting startade, och det är för mej självklart att Håkan Hellström ska inleda sin största konsert någonsin med den här låten. Det handlar om att sätta nivån.

2. Mitt Gullbergs kaj paradis
Efter en sådan makalös upptempoinledning finns det inget annat val än att skruva upp tempot ytterligare, Finn Björnulfsson och blåset regerar. Håkan pekar snett bakåt, åt Gullbergs kaj. 

3. När lyktorna tänds
Och när vi redan tagit oss till Gullbergs kaj är inte steget långt till Hisingen. Kvällen den sjunde juni kommer inte kärleken skona någon.

4. Himmel blå, himmel blå
Kvällens första stora överraskning, den här obskyra gamla b-sidan (som inte ens finns på Spotify!). Konnässörerna förstår att det kommer bli en väldigt speciell kväll.

5. För en lång lång tid
Ett säkert kort.

6. Dom där jag kommer från
Håkan tar med oss tillbaka till Göteborg i skiftet mellan åttital och nittital. Samma tid som bröderna Birro är så förtjusta i att minnas. Håkan tar med oss till Valvet, Union Carbide-konserter och Totta Näslunds klassiska bluesklubb. Finn släpper lös sitt slagverk och hela publiken dansar.

7. Levande begravd
Låten nämndes redan i förra låten. Då återstår bara att rulla in kvällens första gäst Freddie Wadling på scen. Håkans storband förvandlas till ett rasande punkband från tidernas begynnelse när Håkan och Freddie gör en fantastisk duett i Liket Levers gamla örhänge. En del av publiken fattar ingenting och tycker mest det är konstigt att Håkan sjunger duett med en gubbe i rullstol, vi andra hoppar extatiskt upp och ner och sjunger med i låten. Punkarna som sitter och super utanför Ullevi spiller ut folkölen i pur upphetsning och inser att kvällens lycka är gjord. 

8. Långa vägar
Och när eder bloggare redan är i extas kommer denna grymt underskattade låt från de bakre regionerna av Försent för Edelweiss, i mitt tycke en av Håkans allra bästa låtar. Texten är fantastisk, och även ifall jag några veckor efter konserten kommer fylla fylla trettitre på Roskildefestivalen istället för Högsbo fängelse sjunger jag som alltid med lite extra högt i den raden.

9. Pistol
Dags att lugna ned tempot och bjuda in publiken till allsång.

10. För sent för Edelweiss
Balladerna fortsätter och glatt skrålar vi alla att vi vill bränna ned Stockholm...

11. Jag har varit i alla städer
... eftersom far man till Stockholm blir man aldrig mer densamma och behöver inte komma tillbaka. Här stegrar tempot igen och det känns som sommaren 2005, då jag såg honom tre gånger.

12. Brännö serenad
13. En midsommarnattsdröm
14. Dom kommer kliva på dig igen
I efterhand kunde jag aldrig att på ett vettigt sätt beskriva känslan när Håkan körde över oss med en kvartett låtar från hans bästa skiva någonsin. Med Ett kolikbarns bekännelser gjorde Håkan en skiva som bör nämnas i samma andetag som Blonde on blonde, Rust never sleeps och The River. Ett episkt mästerverk. Och när jag bestämmer setlisten får fyra låtar därifrån komma på raken. Så är det med den saken.

15. Man måste dö några gånger innan man kan leva
Min kära syster Jenny kommer däremot hävda att det var under den här låten konserten peakade. 

16. Går vidare
Håkan bjuder på ännu en mindre känd och uppskattad pärla. När raderna om gårdakvarnar kommer sliter Joakim upp skjortbröstet och ropar högre än alla andra.

17. Min Huckleberry vän
Kvällens andra B-sida. Jag blir stormförtjust. En av dessa Håkanlåtar som fler borde känna till och i huvudet börjar jag planera hur det går att följa upp den här med en skärmdump från last.fm.

18. Saknade te havs
I min bok är det här fortfarande en ganska ny låt. För resten av publiken är den en stor hit. Mattias Hellberg hänger på sej en rickenbacker 12:a och kvällens Byrdsblinkning är ett faktum. 

19. Zigenarliv dreamin
Vårkänslor, jag får alltid vårkänslor av den här låten. Sjunde juni står försommaren i full blom. Klart Nationalteatern ska hyllas från stadens stora scen. 

20. Born in the 60s
Dags för kvällens andra gäst, sommaren 2013 sjöng Ebbot Lundberg den gamla Union Carbide Productions-hiten "Golden age" med Håkan i Varberg, till i år tyckte han de skulle ösa på lite mer.

21. Magasinsgatan
Från Ullevis scen pekar Håkan ut studentrummet han bodde i och berättar om alla nätterna på Åvägen. Sedan kickar denna pärla loss.

22. Det är så jag säger det
Det börjar bli dags att knyta ihop säcken, då kommer den här alltid lika populära livelåten fram.

23. Fri till slut
Snyggt, storslaget och väldigt väldigt bra. Publiken andas ut och extranummerskådespelet börjar. 

---

24. Ramlar
Konserten går in i sin andra andning, då vet vi alla vad som gäller. "Vart du vill, så fort du kan, vart du vill". Publikkaos längst fram. 

25. Klubbland
Som alltid grym live. Synthgitarren som var med på vårturnén 2009 har återvänt och låten känns härligt åttital. En och annan turist i publiken börjar längta till Avenyns klubbar och tycker kvällen kan vara slut snart.

26. Kom igen Lena!
Andra längtar till kvarteren runt Järntorget.  

27. Valborg
Håkan får inte sjunga många rader när den här låten gör sin andra sommar som självklar publik- och allsångsfavorit. I publikens röster hörs samtidigt en oro, är detta kvällens sista låt?

---

28. Hurricane Gilbert
Lamporna släcks, kvar finns ljuset av mer än 60000 mobiltelefoner. Några plockande gitarrer hörs och på scen står Håkan och kvällens tredje gäst, Daniel Gilbert. Tillsammans kör de en av Håkans bästa låtar, inget öga är torrt och mot slutet ansluter bandet.

29. Tro och tvivel
Daniel Gilbert stannar såklart kvar på scen, han har en uppgift kvar att fylla, en andrastämma kvar att lägga. I övrigt är låten en orgie i ohämmat E Street Band-hyllande. Låten och kvällen håller på att aldrig ta slut.

30. Nu kan du få mig så lätt
Håkan har tagit förnuftet till fånga och återgått till att avsluta med den självklara sistahymnen, alla vi som någon gång varit på väg hem och i sms felciterat den här låten förstår varför. Åter är inget öga är torrt.  

Fantastisk Håkan Hellström på Scandinavium

Eder bloggare såg en göteborgsk ikon i stil med regnet, varven och Volvo i lördags. Äntligen var det dags för Håkan Hellström live igen. 

En gång för många år sedan hade jag en bränd cd-skiva, omslaget bestod av artist, skivtitel och låtlista utskrivet. Skivan var skamlöst nedladdad och efter några lyssningar började jag långsamt förstå hur bra den var. Och att han den där Håkan Hellström kunde leverera även på skiva, att det var dags att släppa alla tvivel. Skivan var Ett kolikbarns bekännelser och jag utnämnde den senare till 2005 års bästa skiva. Det var den brända skivan, med det textade omslaget, jag kom att tänka på när Håkan Hellström smög igång lördagskvällens konsert på sin snygga vita elgitarr. Han gick ut en kväll, för att känna lukten av våren. Det gjorde även jag en gång i tiden. Och den där brända skivans omslag blev bara mer och mer tummat.

Sedan i somras hade jag knappt lyssnat på Håkan Hellström innan jag i fredags åter lyssnade igenom Det kommer aldrig va över för mig och det slog mej igen, skivan är inte lika bra som de tidigare. Den berör mej inte lika mycket. Det är som med ett par låtar på Försent för Edelweiss och 2 steg från Paradise, det går liksom inte ända fram. Hur skulle det bli att se honom igen? Denna artist som jag i lördags såg för femtonde gången.

Det var fantastiskt.

Första halvtimmen eller så var jag lite svårflirtad. Men sen släppte allt med "Gullbergs kaj paradis". De bortsprungna katterna ropade tillbaks och resten av konserten blev ett segertåg. Jag kom ihåg varför jag gillar Håkan Hellström så mycket. Jag njöt av "Jag har varit i alla städer", "Gårdakvarnar och skit" (med inte bara en utan två GAIS-halsdukar uppkastade på scen, nästan så man blir fotbollsintresserad!) , "Klubbland" (en av Håkan Hellströms bästa upptempolåtar?), "Tro och tvivel" (med Håkan Hellström & The E Street Band), "Känn ingen sorg för mig Göteborg", "Ramlar" och så vidare. Kvällens låt jag-hade-glömt-hur-bra-den-var blev "Uppsnärjd i det blå".

När jag stod och njöt som bäst drog Håkan Hellström ned på tempot, berättade hur han varit ute på stan och träffat på en av sina favoritartister från Götet, en artist som var med i hans Spotifylista, och frågat om inte denne inte ville gästa honom på Scandinavium. "Välkommen Dan!". In kommer Dan Berglund! Dan Berglund som trollband publiken på sin intima spelning på Folkteatern i vintras med sina berättelser om kvarteren kring Järntorget, fyllon, finska krigsveteraner och statare. Tillsammans sjunger de "Såna som vi..." och min lycka vet inga gränser. Att Håkan Hellström gillar Dan Berglund visste jag inte, men det är på sätt och vis alldeles logiskt. Även Håkan Hellström sjunger om vinddrivna existenser och Dan Berglunds historier passar bra in i Håkan Hellströms universum. Jag gissar att Dan fick några nya fans i lördags.

Resten av ordinarie set var en promenadseger med "En midsommarnattsdröm" (med Adam Lundgren på leadsång!) och "Det är så jag säger det".  

Jag har som sagt haft lite svårt att ta till mej senaste skivan och eftersom han turnerade så snålt i somras inte heller sett honom live sedan Lisebergsspelningen för lite mer än två år sedan. Allsången i "Pistol" och "Valborg" imponerade och förvånade därför något, de flesta har definitivt inte haft svårt att ta till sej Det kommer aldrig va över för mig. Kanske har jag trots allt haft fel om skivan? Men lite avigt blir det för mej ändå när många nya låtar sparas till extranumren (även ifall "När lyktorna tänds" är otroligt bra!). Men hade jag fått bestämma hade såna som "En vän med en bil", "Brännö serenad", "Långa vägar", "Zigenarliv dreamin" och "River en vacker dröm" varit självskrivna. Och när blev det okej att skippa "Nu kan du få mig så lätt"?! Jag minns en Lisebergsspelning sent 00-tal när den inte spelats, då sjöng istället publiken allsång på låtens refräng under promenaden ut från nöjesparken.   

Då jag hade inte hade sett Håkan Hellström live i år innebar det oxå att det var första gången jag såg den kör han nu utökat bandet med. En kör som innebar att jag första gången sett kvinnor på scen tillsammans med honom! Välkommet. Kören förstärkte de souliga inslag som alltid funnits i Håkan Hellströms musik, inte minst på scen. Och när det inte var soul jag tänkte var det E Street Band. Likheterna med Bruce Springsteen blir bara fler och fler för varje år och även Springsteen kan ju sin soul. Men jag saknade Hurricane Gilbert i bandet, den lite försagde gitarristen vid Håkans sida, han som föll i gråt under spelningarna. Fast i Hurricane Gilberts frånvaro träder Simon Ljungman fram alltmer och nye gitarristen Mattias Hellberg tillförde inte bara gitarr utan även munspelscills. Heja! Och bäst i bandet? Som alltid Finn Björnulfsson. Denna enmansarmé av slagverk, utstrålning, brett leende och snygga polisonger.

Att Håkan Hellström var bra på att mellansnacka visste jag sedan tidigare, det var ju trots allt femtonde gången jag såg honom i lördags, men att han var såhär bra och kunde få sådan publikkontakt, det hade jag nästan glömt. Visst, vid något tillfälle kunde jag fylla i hans meningar i förväg, men framförallt var mellansnacket varmt och magiskt. Lika magiskt som linnet med födelseåret 1974 på. I våras frågade jag när Håkan Hellström skulle peaka, i Göteborg lär han inte peaka på länge. Den officiella publiksiffran i Scandinavium igår var fantastiska 12115. Otroligt. Trots att detta var tredje spelningen i Götet på ett halvår. Själv blev jag påmind om varför jag gillar honom så mycket.   

Tack för i lördags Håkan. Du måste turnera nästa år oxå.