Visar inlägg med etikett Skator. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Skator. Visa alla inlägg

söndag 4 augusti 2013

Kul återseende med Skator & Stefan Sundström

Hela helgen har "Karlskrona Skärgårdsfest" gått av stapeln för första gången någonsin. Ingen av betalkonserterna på Stortorget har lockat eder bloggare, det gjorde däremot Skator och Stefan Sundström som spelade igår kväll på gratisfestivalen Live Green i Hoglands Park. Alltså samma konstellation som spelade på Hässleholms konserthus i våras.

Jag gillade Skator när jag såg henne senast och "(Inte) hem" blev en storfavorit efter att hon öppnat för Sundström - tack så mycket för att den spelades igår! Lina Högström är verkligen en spännande artist, med sina aviga och egensinniga låtar stryker hon inte direkt publiken medhårs. Men den som tar sig tid att lyssna hör en västerbottnisk melankoliker av hög klass.

Efter fem låtar med Skator gjorde Stefan Sundström och hans fyramannaband entré. Tretornstövlarna var utbytta mot foppatofflor, koftan mot en skjorta, Niko Röhlcke mot Gunnar Frick och konserten var dessvärre bara knappt timmen långt - Stefan Sundström bjöd på en sommarvariant av vad jag såg i våras.

Den "vispop" någon norsk tidning tydligen kallat bandets musik för passade den myssittande publiken i Hoglands Park utmärkt. Folk verkade väldigt tillfreds där de satt på filtar i gröngräset. Stefan Sundström lockade en betydligt större publik i Karlskrona 2013 än jag hade gissat på.

Låturvalet kändes till stor del igen från Hässleholmskonserten. Under radarn gavs stort utrymme, faktiskt var de fem första låtarna från nya skivan. En låt som "Huset av glas" framstår alltmer som en av skivans bästa, den är väldigt stark live komplett med tips om Sundström och Cornelis Vreeswijks favoritförfattare Aksel Sandemose. När jag första gångerna hörde "Huset av glas" på skivan stack den inte ut särskilt, men efter två liveframträdanden kan den liksom inte lämna mej.

"Hej hej hej Lou" tillägnades hemmasonen Caj Karlsson och lite här och var i konserten petade Sundström in referenser till Caj och Hasslö, till publikens förtjusning.

Mot slutet kom publikfriarna "Amors pilar" och "Babyland", den förstnämnda drog ner kvällens största applåder och den sistnämnda var kvällen helt klart bästa låt i mitt tycke. "Babyland" är en fantastisk låt och med Ola Nyström på gitarr blir den som allra bäst.

Trots att den redan från början korta konserten blev ännu kortare på grund av sen start så kom Sundström något överraskande ut och körde extranumret "Fisk i en skål", helt solo och något orepat. Den, "Avstånd till min käresta" och "Fläder" var de nya låtarna från vårturnén för egen del. "Fläder" kan jag inte ha hört live på många år. Det är en riktigt bra låt, den svenskspråkiga covern på "Good year for the roses", men fläderblom istället för rosor och Österlen som skådeplats för en livspusselkrisande rockartist.

Det är ett förbaskat trevligt initiativ att erbjuda Karlskronaborna ett knippe grattiskonserter under Karlskrona Skärgårdsfest med Stefan Sundström som främsta namn, men jag tycker arrangörerna gjorde ett märkligt val när dagens antagligen största artist på hela Live Green-festivalen fick korta sin spelning. Hade det inte varit mer rimligt att korta någon av de lokala akterna som spelade efter? De flesta som fyllt upp gräsmattan under Sundströms konsert försvann mycket riktigt efter "Fisk i en skål".

Efter att inte ha sett Sundström på några år känns det riktigt bra att ha sett honom två gånger i år. Litegrann som när man åter börjat umgås med en gammal kompis och inser att man saknat kompisen. Och Skator är som en spännande ny bekantskap. Det var kul att se er igen.

  1. Avstånd till min käresta
  2. Hej hej hej Lou
  3. Fåglar
  4. Vår i Dalarna
  5. Huset av glas
  6. Alla ska i jorden
  7. Faller en faller alla
  8. Under isen (ligger himlen)
  9. Fläder
  10. Amors pilar
  11. Babyland
  12. Fisk i en skål

lördag 27 april 2013

Man blir glad av Stefan Sundström

Eder bloggare tog tåget till Hässleholms kulturhus efter jobbet igår för att se och höra Stefan Sundström med band spela "skogsjazz". 

Jag hade glömt hur kul det är se Stefan Sundström. Hur glad man blir över att se den egensinnige proggaren i sina tretornstövlar och Ebba Grön-tröja  som improviserar, brötar, dansar och hittar på vad som faller honom in. Man blir glad trots de ofta ganska dystra låtarna.

Från 1999 till mitten av 00-talet såg honom, solo eller tillsammans med andra artister, 1-2 gånger om året. Sedan dess har det bara blivit tre gånger, gårdagens konsert inräknad. Jag har saknat honom, märkte jag efter bara någon låt.

Igår var det fredagskväll, några i publiken hade tagit sej ett stort glas vin innan konserten och tyckte det var helt okej att prata under en låt som inte roade dem och glatt ropa ut när det var något som roade dem. Nu är ju den gamle trubaduren och socialarbetaren Sundström inte helt ovan vid sådant och hanterade det bra.  

Före Stefan Sundström spelade Lina Högström under namnet Skator. Och inåtvända norrländska visor var kanske inte riktigt var de i raden bakom mej hade hoppats på, själv vart jag mycket glad när hon körde "(Inte) hem" som jag lyssnat på under eftermiddagen. Missa inte den låten! Ett mycket bra val av för"band", där har ju Sundström ett gott väderkorn sedan tidigare.   



Sedan blev det "skogsjazz" med Sundström och hans band. Nya skivan dominerade förstås setlistan. När jag lyssnade på Under radarn de första gångerna kom jag att tänka på gamla låtar som "Under isen (ligger himlen)" och "Häst utan tyglar", en likhet även Sundström verkar tänkt på eftersom de fanns med i setlistan. Mot slutet av konserten blev det lite publikfriande nittitalshits med "Amors pilar" och "Babyland" i fantastiska versioner. "När tåget går" med endast Sundström och Lina Högström på fiol var mycket fin. Avslutande låt var den riktigt obskyra "Aprilflingor" från Renjägarens visor. 

Från bandet på Under radarn medverkade gitarristen Ola Nyström, kontrabasisten Torbjörn Zetterberg och trummisen Anders Hernestam. Dessa kompletterades av Niko Röhlcke på keyboards och pedal steel och på några låtar Lina Högström på fiol, eller som på sista låten trummor. Alltså fullt av gamla Sundströmbekantingar och sammanlagt halva Weeping Willows. Ola Nyström spelade gitarr med Sundström de tio första åren av dennes karriär, och det syntes att de var samspelta och gillade att spela ihop. När jag såg dem spela ihop märktes det hur mycket Ola Nyströms gitarrspel präglat de tidiga Sundström-skivorna. 

Med ett och annat politiskt brandtal, gummistövlar, låtar som avslutas med improviserade covers på Peps Persson och Staffan Hellstrand, lite småröriga mellansnack och jazzig progg på svenska är Stefan Sundström är långt från vad som kan anses hippt. Kanske är det därför han känns helt rätt?

Som vanligt antecknade jag setlistan.

  1. Vår i Dalarna
  2. Den ende
  3. Häst utan tyglar
  4. Fåglar
  5. Hej hej hej Lou
  6. Bye bye Trondheim
  7. Faller en faller alla 
  8. Blonde
  9. Alla ska i jorden
  10. Sentimentalsjukhuset (cover på Charlie Engstrand)
  11. Huset av glas
  12. Under isen (ligger himlen)
  13. Onkel Alf
  14. Amors pilar

  15. När tåget går
  16. Babyland

  17. Hur Sabina gör en konst utav att gå
  18. Aprilflingor