Äntligen en chans att se The Return of Jésus, part II!

I nitton år har jag velat se spaghettiwesternfilmen The Return of Jésus, part II som kretsen kring Birdnest Records låg bakom i mitten av nittitalet. Jag läste om filmen då, men såg såklart inte någon av visningarna i Köping eller Stockholm.

Svenskan har idag en lång artikel om filmen, naturligtvis med vinkeln att kulturminister Alice Bah Kuhnke har en liten roll, och att den nu ska komma ut på DVD. Per Granberg intervjuas och reder ut några av de rykten som filmen tydligen dragits med genom åren.

Det enda en kunnat ta del av har varit soundtracket. Johan Johanssons härligt ironiska countrylåt "Please Don't Shoot At Jesus" och framförallt Charta 77s marschversion av "Before the rain" har jag lyssnat på några gånger genom åren. I höst får jag se och höra dem i filmen.

När nazismen åter visar sej går det inte att vara tyst

Det här är ingen politisk blogg. Men när nazister attackerar politiska motståndare i Malmö och sprayar antijudiska slagord i Stockholm då går det inte att vara tyst. Fy fan. Charta 77-klassikern hämtar sin tydliga inspiration från Först kom de ...

Per Granberg spelar solo

Charta 77-sångaren Per Granberg har till sist solodebuterat. Singeln Min son släpptes i veckan och följs senare i vår av ett album.

"Min son" och en rad andra sololåtar hörde jag för första gången när Per Granberg spelade under eget namn på Kompledigtfestivalen 2012. "Min son" befinner sej långt från Charta 77 och betydligt närmre de visartister som nu i ganska många år spelat på Granbergs krog, inte minst tycker jag låten påminner mycket om Caj Karlssons soloalster. Sämre influenser finns det!

Jag ser fram emot albumet, som jag hoppas har med en särskilt låt jag minns från Kompledigtspelningen, kan den ha hetat "Cirkus i mitt huvud"?

Hoppas på en chans att se Granberg solo i vår eller sommar, spelandes sololåtar kryddade med en och annan Chartapärla som skulle kunna passa i soloformatet. Jag tänker på låtar som "Snälla förklara", "Jag" och "Bankrånaren".  

Bästa tröjan Charta 77 låtit trycka någonsin?

Tack till Rille för nostalgitrippen!

De tjugu bästa trallpunkskivorna, plats 10-1

Här fortsätter listan över de tjugu bästa trallpunkskivorna, läs gärna om skivorna på plats 11-20 i söndagens blogginlägg. Perioden som behandlas är 1990-1995 och enbart studioalbum får vara med på listan. 

10. Krymlings - Krymplings (1994)
Med sångarna från Dia Psalma, De Lyckliga Kompisarna, Charta 77, Coca Carola och Köttgrottorna i samma band och Johan Johansson och Christian Edgren som producenter kunde det inte bli annat än bra. Någon gång vill jag lyssna igenom skivan låt för låt, mening för mening, för att identifiera vem som sjunger vilken mening. Någon som är på? 
 
9. Radioaktiva Räker - Labyrint (1994)
På samma skolresa som jag köpte Ebba Gröns We're only in it for the drugs och De Lyckliga Kompisarnas Dammsugarförsäljare blues (sic!) på hörde jag för första gången talas om Radioaktiva Räker. En kompis var ute efter deras albumdebut, lite Göteborgshurtigt föreslog jag att han skulle kika på Feskekôrkan. Hemma började vi raskt lyssna på bandet och tilltalades av den snabba trallpunken. Räkerna retade de hårda crustpunkarna, men älskades av oss unga fans. Labyrint är väl egentligen i kortaste laget för att kunna kallas för ett album, och flera av bandets bästa låtar saknas, men albumet är ändå otroligt bra och ett mycket bra exempel på den unga trallpunken. Med tanke på att de flesta andra trallbanden som släppte skivor på de större bolagen hade medlemmar i 25-30-årsåldern stack Räkerna ut då medlemmarna befann sig i tonåren eller de tidiga tjugu. 

8. Strebers - I fädrens spår (1990)
Skivan är för många måhända mer känd som Kallt stål varmt blod, att "+ I fädrens spår" stod tillklottrat nedanför missade i alla fall jag under flera år. CDn ifråga innehåller alltså både miniskivan Kallt stål varmt blod och albumet I fädrens spår. Nåväl, här låter Strebers folkmusikinfluenserna blomma ut ordentligt. Allt från inledningsstycket med fioler till "Balladen om Lilla Elsa", "Sluten cell nr 13", fiolsolot i "Terrorbalans" och punkballaden "Midsommarvisa" doftar folkmusik. Och på tal om inledningen, efter fiolintrot följer låtkvartetten "Betongens kungar", "Makten & härligheten", "39 steg" och nämnda "Balladen om Lilla Elsa". Vilka låtar! Redan där har skivan vunnit mitt hjärta.       

7. Köttgrottorna - Sanningens morgon  (1994)
Köttgrottorna var veteraner när trallpunkvågen drog igång tidigt nittitalet. Medlemmarna befann sig i begynnande eller odiskutabel medelålder och bandet kunde fira tio år mitt under brinnande våg 1993. Likväl kunde de 1994 släppa sin bästa skiva någonsin, trots låtar som "Full och dum" och "Älska mej" är det en genomgående politisk och allvarsam skiva. 

6. Coca Carola - Tigger & ber (1992)
Tigger & ber är en sådan skiva som man lätt glömmer bort hur bra den är. "Gråa herrar" och "Döda dej" är relativt kända hits, men när skivan kommer fram inser man hur den faktiskt är fylld av schyssta punkrocklåtar. Från den inledande BDSM-titellåten (och sånt lyssnade man på som 13-åring?!) till den gömda låten som följer direkt på Travolta Kids-covern "Bli polis".   

5. De Lyckliga Kompisarna - Tomat (1993)
DLK lyckades med det nästan omöjliga, de följde upp en skitbra debut med andraskiva som är nästan lika bra. Egentligen är det väl en smaksak vilken av skivorna som är bäst, på Tomat är det hurtigt, glatt och välproducerat. Tomas Gabrielsson och Johan Johansson har producerat med den äran. Till skillnad från debuten så släpps fler låtskrivare än Mart Hällgren fram och både Sussie Persson och Egil Jansson har "egna" låtar med och ges stor plats i en del av Marts låtar. Ibland blir det kanske lite väl glättigt, men låtarna håller väldigt hög klass. Vid sidan om "Ishockeyfrisyr" finns mindre kända pärlor som till exempel "Egons fest" och "Mina fåglar". 

4. Charta 77 - Tecken i tiden (1995)
När Tecken i tiden släpptes stod svensk nittitalstrall på sin topp, jag minns hur bandet var med i ett musikprogram på SVT och fick prata om nya skivan och spela några låtar. Omslaget är superläckert. Tecken i tiden innehåller några av Chartas bästa låtar; till exempel "Lilla Björn och lilla tiger", "När världssamvetet tog semester" och "En del mornar". Men det finns samtidigt en rad låtar som mest känns som utfyllnad och "Banja Luka" slarvade de bort som en B-sida. Det gör att en fjärdeplats får räcka. Kanske låter detta som en diss, men det handlar ju om att förklara varför den inte kvalar in bland de tre bästa trallpunkskivorna.      

3. Dia Psalma - Gryningstid (1994)
Bandet som Ulke, Ztikkan och Stipen startade efter Strebers sista turné lät mycket riktigt höra talas om sig. Med Gryningstid nådde ett svenskt punkband ut till större publik än några gjort sedan Ebba Grön och KSMB var aktiva mer än ett decennium tidigare. Dia Psalma uppmärksammades i tevenyheterna, spelade på Gröna Lund och Liseberg och fyllde musikföreningars lokaler runtom i landet. Starkt inspirerade av såväl hårdrock som folkmusik fick Ulke och de andra ihop en riktigt bra debutskiva som förvaltade Strebersarvet men samtidigt bröt ny mark. Visst, en och annan text är lite pubertal, men det är en del av charmen. Och Dia Psalma har haft en osviklig förmåga att locka nya unga fans.     

2. Charta 77 - Grisfesten (1993)
Chartas Magnum Opus. Idén om ett konceptalbum kring att växa upp i en småstad håller hela vägen ut, från det inledande punkareposet "Kungarna af stan I" till den avslutande rödvinsindränkta pianoballaden "Jag". Precis som flera andra skivor på den här tjugu-i-topp-listan är Tomas Gabrielsson producent, är han svensk nittitalstralls grå eminens? Över texterna vilar nostalgi och ett vemod. Per Granberg minns vänner som försvunnit och som blivit kvar,  fotbollslaget han aldrig platsade i, en annan tid när "a-lagare var trevliga pilsnergubbar" och när han och en kompis som sextonåringar drack folköl i sommargräset. En kärlekssång till hemstaden Köping finns naturligtvis också med i "Vår Stad",  när jag var i Köping förra sommaren kunde jag konstatera att kyrkklockan blivit lagad.         

1. De Lyckliga Kompisarna - Le som en fotomodell (1991)
Riktigt vad det är som gör De Lyckliga Kompisarnas debut så otroligt bra är inte lätt att säga. Är det melodierna? Gitarrslingorna? Kombinationen av tokroliga och allvarsamma texter? Eller är det helt enkelt en fantastisk välkomponerad samling bra låtar? Egentligen är det nog ganska jämnt skägg mellan ifall Le som en fotomodell och Grisfesten ska toppa listan, kanske är det en humörfråga? Låt oss göra ett experiment, byt ut Mart Hällgrens röst mot en growlare eller någon som skriker fram råpunk, visst skulle det funka på överraskande många låtar? DLKs debut är mer manglig rent musikaliskt än man ofta tänker på. Skivan gavs ursprungligen ut på LP med ett helt annat omslag och endast de fjorton första låtarna. På CDn la man till några tidigare singelsläpp och gjorde en redan bra skiva ännu bättre.   

Och så brasklapparna...
Storfavoriter som Tuk Tuk Rally, Big Fish och Johan Johansson är föga överraskande inte aktuella för listan eftersom de knappast spelade trallpunk även ifall de huserade på Beat Butchers och Birdnest. Samma öde drabbar efter viss tvekan och vånda även 23 Till och Troublemakers. Och sen finns det en rad bra trallband som aldrig släppte album eller tillräckligt bra album, bland dessa finns t.ex Gymnastiken, Hans & Greta, Finkel Rokkers och Vacuum.

Går det att lista mer?
Kanske finns det anledning att återkomma med en topplista på singlar, livealbum och samlingar från samma tidsepok? Visst är det fantastiskt hur mycket bra musik som släpptes under första halvan av nittitalet? Vilka är dina favoriter?

De tjugu bästa trallpunkskivorna, plats 20-11

I sitt senaste nummer listar Sonic Magazine de hundra bästa svenska skivorna, listan innehåller mycket bra och jag ser fram emot att köpa tidningen och ta del av texterna. Icke desto mindre gör det mej förgrymmad att redaktionen helt missat den svenska trallpunkvågen på 1990-talet. Denna gyllene epok i svenskt musikliv är väl värd att uppmärksamma, vilket trogna bloggläsare redan märkt av. Här kommer därmed i två inlägg de tjugu bästa trallpunkskivorna. Perioden som behandlas är 1990-1995 och enbart studioalbum får vara med på listan. Vi börjar med platserna 20-11.    

20. De Lyckliga Kompisarna - Sagoland (1995) 
Jag köpte bandets tredje skiva Sagoland omgående efter att den kom ut våren 1995, men jag kände nästan direkt att något saknades. Här framträdde ett betydligt mer vuxet och faktiskt något tråkigare DLK. På husvagnssemestern 1995 lyssnade jag på skivan gång-på-gång för att se om den trots allt inte nådde upp till samma höjder som Le som en fotomodell och Tomat, men tvingades inse att den inte gjorde det. Med tanke på vilka skivor den jämförs med är det förstås inte lätt, trots låtar som "Sagoland" och "Brevet". Och med tanke på att flera låtar från 1994 års EP Dammsugarföljare Blues (sic) liksom den utmärkta Total Egon-covern "Älvsborgsbron" är med undrar jag om inte bandet hade lite ont om material?
     

19. Hiroshima - Våld föder våld (1995)
Hiroshima är kanske det minst kända av banden på den här listan. Söderhamnspunkarna vann gillande hos Rosa Honung Records och fick med en låt på den sista Kakafonisamlingen och ge ut ett album. Influenserna från Asta Kask och Cosa Nostra skiner igenom, även ifall sångarens brutala röst ger bandet ett mer eget sound. När jag intervjuade dem i Mitt i Skiten #2 berättade bandet att han fått sin röst genom "att dricka stora mängder starksprit och sjunga Exploitedlåtar i tonåren". 

18.  Charta 77 - Hobbydiktatorn (1992) 
Med Hobbydiktatorn tog Charta steget in i sitt nittitalssound efter den engelskspråkiga utflykten under ett par album. Här föddes det moderna Charta 77 och bandets verkliga storhetstid inleddes. Här finns flera klassiska hitlåtar, även ifall skivan i sin helhet hade vunnit på att kapas med några låtar.
 

17. Charles Hårfager - Knapra och fly (1995)
Skatepunk på svenska men med en dödsmetaltrummis? Ja, ungefär. Resultat blev snabba låtar med dystra texter och catchy melodier. När jag praoade i Tranängskolans uppehållsrum i nian spelade jag flitigt den här skivan i uppehållsrummets stereo. Det hade sina goda sidor att ha makt över nycklar och CD-spelare.       

16. Strebers - Till en vän (1992)
Några dagar in på 1992 körde Strebers trummis och textförfattare Johnny Rydh tragiskt nog ihjäl sej. Detta blev såklart början till slutet för det stilbildande punkbandet från Strängnäs. Ulke och Ztikkan gjorde tillsammans med producenten Tomas Gabrielsson och en trummaskin färdigt bandets sista skiva, till stor del på texter Johnny Rydh lämnade efter sig. Förstalåten "Högervindar" är närmast en trallpunklåt i kvadrat, komplett med en EG-diss och allt. Efter en höstturné med den tidigare dödsmetaltrummisen Stipen bildade de tre ett nytt band, som skulle bli den svenska punkens mest framgångsrika band sedan Ebba Grön. Vi lär få anledning att återkomma till det nya bandet. 

15. Mögel - Ditt ljug (1993)
Mögel var vid tiden för albumdebuten Ditt ljug mer rutinerade än de flesta andra punkband. Ända sedan de startat på Tullens fritidsgård i västra Borås nästan tio år tidigare hade de spelat punk för en mer eller mindre stor publik av Boråspunkare. Bandet hade lite av kultstatus och jag minns hur tufft de från Tranemo tillresta 14-åringarna tyckte det var när gitarristen Micke och trummisen Jörgen dök upp som vanliga besökare på Knallepunkgalan 1995. Skivan är mer hårdkokt än de flesta andra från samma tid och skiljer sig ganska mycket från de engelskspråkiga plattor bandet senare gav ut.  

14. Harlequin - Ont (1995)
Harlequin var sannolikt ett av trallpunkens mest egensinniga band. Här kombineras tvåackordspunk från Skaraborg med akustisk gitarr och texter med poetiska ambitioner. Ett par av låtarna är tonsatta Dan Andersson-dikter. Tråkigt nog kom det inte någon mer skiva.  

13. Räserbajs - Noppriga tights och moonboots (1995)
Räserbajs enda album är riktigt starkt, trots att några av bandets bästa låtar, "Kungar och knektar", "Kung av Guds nåde" och "Sossarnas fel", faktiskt inte är med på skivan. En viss brist på låtmaterial märks då flera covers och låtar från Fina flickor-singeln finns med. Likväl är det en skiva som håller mycket bra än idag.

12. Coca Carola - Läckert (1994) 
Coca Carola följde upp debuten Tigger & ber med en nästan lika bra andraskiva. Skivan innehåller inga dalar och ett par rejäla toppar. Och när Mart Hällgren bidrar med stämsång kan inget gå fel. 

11. Cosa Nostra - Eldar (1994)
De flesta av de mer framgångsrika trallbanden kom från Stockholm och Mälardalen, men även Skaraborgs punkscen stod sig stark. Cosa Nostra lyckades med konststycket att bli något eget, trots arvet från Asta Kask. Bonni och Bjurren såg till så Cosa Nostra fick stå på egna ben utan att luta sig mot Astaarvet. Resultatet blev lysande. Och är det inte dags att de eviga strulpellarna på Rosa Honung får upp den här och Cosa Nostras andra tidiga alster på Spotify?

Nedan en playlist med vad som fanns på Spotify. Inom kort fortsätter listan med platserna 1-10.

Bästa med Charta 77 på femton år

För trettio år sedan hette Sveriges statsminister Olof Palme, kronprinsessan Victoria hade inte börjat lågstadiet, Facebookgrundaren Mark Zuckerberg ännu inte fötts och Tage Danielsson levde fortfarande. Det var ett tag sedan.

För trettio år sedan bildades också Charta 77 av tonåringarna Per Granberg och Johnny Smedberg. Lagom till trettioårsjubileet släppte Charta 77 den nya singeln .... stolt att vara svensk?, bandets första skiva på nästan tio år och med Teijo Granberg (tidigare Pulkkinen) åter bakom trummorna. De tre låtarna är av klassiskt Chartasnitt, man skulle kunna säga att de låter ungefär som vanligt och bättre omdöme går inte att få!

Titellåten "... stolt att vara svensk?" sätter sej snabbt, inte minst tack vare sin catchy refräng som jag gått och nynnat på gång på gång under dagen. "TRE minuter" är en skramlig låt om bandets historia, även ifall det tog några gånger innan jag fattade det. "Saker jag vill..." är lite mer anonym än de två andra, men man känner igen det patenterade Chartasoundet och funderar på vilken gammal Chartaskiva som råkat åka på.

Tillsammans med Köttgrottorna är Charta Sveriges sannolikt mest långlivade punkband. Låt vara att aktiviteten varit något blygsam sedan mitten av 00-talet, men de har fortsatt göra några spelningar om året och själv har jag sett dem tre gånger de senaste 5-6 åren. Per Granbergs hjärnblödning sent 2009 gjorde att det arbete bandet påbörjat med nya låtar fick skjutas upp. Men mindre än ett och ett halvt år efter det såg jag bandet live på Jazzhuset i Göteborg och Granberg var i god form.

.... stolt att vara svensk? kommer kanske inte vinna några nya fans till bandet, men väl glädja oss som gillar dom sedan tidigare. Det är fantastiskt kul att ett gammalt favoritband är tillbaks och det med sitt helt klart bästa släpp sedan 1998 års eminenta Svart på vitt. Nu är det väl dags för serien med Charta 77-inlägg som utlovades när jag intervjuade Granberg i vintras. Som jag skrev då är det ju inte varje år ett favoritband fyller jämnt.

Nu väntar jag bara på att Charta 77s punköl ska gå att beställa även för oss som inte bor i Västmanlands län (självfallet blir det recension här på bloggen) och hoppas det ska gå att pricka in någon av spelningarna bandet gör under året.

Definitivt 50 spänn 3

1994.

Trallpunken har aldrig - förr eller senare - varit större.

Dia Psalma uppmärksammas i Aktuellt (eller om det var Rapport?), Dagens Nyheter recenserar trallpunkskivor och till Hultsfredsfestivalen den sommaren bokas både De Lyckliga Kompisarna och Charta 77. Alla Sveriges tonåringar lär sig sjunga med i DLKs "Ishockeyfrisyr" från året innan, jag tror de flesta ännu minns hur många gånger ho-ho ska upprepas. Radioaktiva Räker retar gallfeber på de hårda crustpunkarna. Supergruppen Krymplings bildas.

En av de skivor som flest hade hemma var lågprissamlingen Definitivt 50 spänn 3 (Discogs). Definitivt 50 spänn-konceptet hade uppkommit några år tidigare. För punk- och alternativskivbolagen står ju sällan vinsten i centrum och de höga skivpriserna var till förtret för de ofta ganska unga och inte särskilt kapitalstarka fansen. Från början skulle samlingen ha hetat Absolut 50 spänn, men hot om advokater och feta räkningar gjorde att man fick tänka om. Konceptet var enkelt: mycket ny musik från de inblandade bolagen till billig penning. Som en ödets ironi kostar skivan 59 kronor hos Ginza idag.

Definitivt 50 spänn 3 kom just 1994 och med på skivan finns flera av trallpunkens riktigt stora hits. Coca Carolas "Paintball boys", Räserbajs "Fina flickor", Radioaktiva Räkers "Drömmen", Köttgrottornas "Älska mig" och den majestätiska liveversionen av Charta 77s "Ensam kvar" (har någon listat ut vad Granberg säger i början av låten?). Vilken typisk trallmix av politik och nån slags studentikos humor.

Men när jag lyssnar på skivan idag slås jag oxå av bredden. Stukas är skramlig powerpop, Hymans hade passat bra in i den garagepunkvåg som följde några år senare och Tuk Tuk Rallys vispop adopterades fint av punkarna.

Något eller några år senare läste jag att skivan sålt över 40000 exemplar. En otroligt siffra även i mitten av nittitalet. Efter Dia Psalmas Gryningstid är det antagligen den skiva som sålt mest av trallskivorna som kom ut där säg 1993-1995. Möjligen att någon DLK-skiva kan utmana det, men det tror jag nog inte.

Jag minns när jag köpte mitt ex. Det var i september 1994. Jag hade börjat sjuan några veckor tidigare och familjen var inne i Ulricehamn en regnig eftermiddag, på en skivbörs (kan det ha varit Bogesound?) hittade jag till min stora glädje skivan. En av mycket få skivor jag köpt i Ulricehamn förresten. Det blev min sjunde i den nuvarande skivsamlingen och en utmärkt fortsättning in i den värld där Birdnest och Beat Butchers var kungar.

"Någon tyckte vi sålt oss men jag försäkrade att jag varit med och bryggt den själv."

Ett av de band eder bloggare lyssnat på längst, i snart två decennier faktiskt, är trettiårsjubilerande Charta 77. Jag mailade några frågor till Per Granberg, sångare i bandet, tillika entusiastisk krögare och bryggare. 

30 år med Charta 77, för att citera sportjournalisterna, hur känns det?
Det känns bra och väldigt konstigt, var tog 30 år vägen? Det var ju nyss som jag träffade Johnny i trappan på Folkets Park i Köping. 1983 var ju igår.

Berätta om ölen ni och Strömsholms Brygghus kommer lansera.
Det är en ljus ale med stor bäska och med en väldigt frisk topphumling. 4,5% ligger den på och kommer att kosta lite dryga 18 kronor för en 33 cl flaska. Den släpps på bolaget den 2/4. Mest en skoj grej faktiskt. Någon tyckte vi sålt oss men jag försäkrade att jag varit med och bryggt den själv.

Hur ska ni annars fira 30-årsjubileet? Är det någon ny Charta-skiva på gång?
Vi ska spela in tre låtar med början i morgon faktiskt. Sen får vi se i vilken form vi släpper dom, Vi har pratat om ett vinylsamlingsalbum med tre helt nya låtar på. Annars är det över nätet det kommer naturligtvis.

Vad av allt Charta gjort genom åren du mest nöjd med?
Det är omöjligt att framhålla något som bättre, men att vi faktiskt har hållit ihop i 30 år och fortfarande är kompisar med nästan alla medlemmar (den första trummisen Martin vet ingen vad han gör idag).

Du spelade solo på Kompledigt förra åren och det har talats om en soloskiva, hur går det med den?
Jag har börjat men det kommer alltid något annat i vägen. 8 grunder är inspelade och vi får se om det blir släpp i höst.

Tack för svaren Per. Charta 77 ska dessutom ut och spela i vår. Klara ställen är Karlstad (1/3), Trondheim (30/4), Halden (3/5) och Köping (4/5). Det här var den första av en serie planerade bloggningar om Charta 77, det är inte varje år ett favoritband fyller jämnt. Avslutningsvis en lista med ett par favoritlåtar. 

I Charta 77s fotspår

När jag var i Köping i augusti var naturligtvis en viktig del av vistelsen där att gå i Charta 77s fotspår. Jag kunde bland annat konstatera att klockan på kyrkan lagats sedan Chartadängan och Köpingsskildringen "Vår stad" skrev för snart tjugu år sedan.

"Jag är klockan på kyrkan med bara en visare som tappert ger er tid"

Att minnas 1994

Sommaren 1994. Värme, fotbolls-VM, Stephen Kings "Det" som teveserie, husvagnssemester med familjen och för egen del ett nyfiket sökande efter mer trallpunk.

Vi låg med husvagnen en vecka på Sturkö utanför Karlskrona, mer än 15 år innan jag senare skulle flytta till staun. En dag inne i staun stegade jag in på en skivbutik och frågade efter De Lyckliga Kompisarnas Tomat. Den hade de inte, men jag fick istället tips om Krymplings självbetitlade skiva. Något slags allstar-trallpunkband sa skivhandlaren. Jag hade ju trots allt bestämt mej för att köpa en skiva, så trots att den var ganska dyr och jag inte hört talas om bandet så fick det bli ett köp.

Inte blev jag besviken. Det visade sig vara 11 låtar klassisk 1994-trall med sångarna och huvudsakliga låtskrivarna från banden Charta 77, De Lyckliga Kompisarna, Dia Psalma, Coca Carola och Köttgrottorna. Det satt bra det. Jag lyssnade massor på skivan resten av veckan och fortsatte hela sommaren. Även sedan jag veckan efter hittat DLKs Tomat i Västervik. Idag får jag väl säga att skivan åldrats något ojämnt. En del av låtarna är fortfarande bra och en del passade nog bäst när jag var tretton.

Johan Johansson visade sej ha producerat skivan och skriver:

Eftersom medlemmarna hade så pass fullt upp med sina ordinarie band gick det bra, med andra ord: ingen hade tid att lägga sig i och peta sönder allting, och jag fick p.g.a. detta göra som jag ville.

På hösten gjorde Krymplings en lång Sverigeturné. 22 stopp på 23 dagar eller något i den stilen. Söndagen 25 september kom turnén till Rockborgen i Borås. I publiken stod en själaglad 13-åring från Tranemo som var på sitt livs första konsert. De framförde hela skivan, en låt från vardera bandet och om jag minns rätt nån dansbandsdänga som sista extranummer.

Till råga på allt sålde Coca Carolas trummis Mårten skivor och klagade inte det minsta när en klase 13-åringar hängde runt honom. Ett imponerande tålamod. På samma konsert köpte jag min första bandtröja och fick mitt livs första Birdnestkatalog. Sannerligen en viktig kväll.

Sen tycker jag vi till sist ska ta och reda ut en sak. Låten heter faktiskt inte "Skattefria Dunken" utan "Dunken". Rätt ska vara rätt!

Jul på Minnenas Motell

Jag är inte så mycket för julmusik egentligen.

Men det finns ju trots allt ett par bra låtar - även ifall jag inte vet ifall de bör lyssnas på i klump. Hursomhaver är det bra låtar som råkar ha julen som gemensamt tema.

Vi inleder med tre inte speciellt julentusiastiska jullåtar. Charta 77s "Tomtarnas paradmarsch", Lars Winnerbäcks "Julgröten" och Mattias Alkbergs "Helgen v 51". Visst är den kanske lite för högt mixade tamburinen i Charta-låten charmig?

Efter dessa tre är är julpeppen nere i botten och då är det dags att plocka fram världens bästa jullåt, eller vad säger du, Fredrik Virtanen? The Pogues med Kirsty MacColl i "Fairytale of New York".

Eftersom den är så bra så får även Håkan Hellström och Plura Jonsson framföra den!

En jullåt jag gillat väldigt mycket de senaste åren är Moneybrothers duett med Jerry Williams, "Falling in love (with Christmas time)". Den enda engelskspråkiga och egna låten på den utmärkta coverskivan Pengabrorsan.

Från Bob Dylans julskiva, redan omskriven, får den klassiska "Here comes Santa Claus" komma med.

Sen ringer vi in Phil Spector att arrangera en Ulf Lundell-låt. Den underbara "Snart kommer änglarna att landa". Lundell har gjort rätt många låtar på jul- och vintertema, en del mindre bra, de flesta helt okej och några som spelar i högsta divisionen. Utöver den här så räknar jag titellåten på Xavante och "Snön faller och vi med den" dit.

Jag minns en maratonlång bilfärd en jul för något decennium sedan. Samma julskiva snurrade gång på gång. De enda bra låtarna på den var just "Fairytale of New York" och "Snart kommer änglarna att landa".

Därefter börjar julpeppen kännas lite sisådär och då är det dags för Tom Waits på svenska med tuffa Bad Liver. "Julkort från en hora", och det kan man ju tolka lite som man vill.

Så till Anders F Rönnbloms klassisker "Det är inte snön som faller" som jag aldrig kan bestämma mej för om jag älskar eller hatar.

Den följer vi upp med en av de första Ebba Grön-låtarna jag föll för. "Nu släckas tusen människoliv". Ogudaktig och textmässigt väldigt mycket tidiga Ebba Grön. Jag är löjligt förtjust i barnkören.

Till sist blir det både stämningsfullt och superseriöst med Simon & Garfunkel. Den känns skrämmande aktuell än idag.

God jul på er.