TAW, några gitarrer, en flygel och ett glas rött

Eder bloggare var tillbaks i förra hemstaden Karlskrona för några veckor sedan. 
 
Ibland finns det inte ord. Ibland går det inte att med ord göra en liveupplevelse någon slags rättvisa. Ungefär så har det känns efter den fantastiska konserten med Tomas Andersson Wij på Konsthallen i Karlskrona för snart två veckor sedan. Men jag gör ett försök.

Tillsammans med min syster Johanna (som står för de fantastiska bilderna) och kompisen Sofia gick jag dit. Vi fick plats vid ett bord långt fram och snart körde TAW igång med "En hel värld inom mig", en låt som med sina många referenser som andas fysisk planering passade särskilt bra i just Karlskrona. När jag bodde i Karlskrona umgicks jag dagligen med blivande fysiska planerare. och TAW sjöng om gångbron över motorvägen, punkthus, skaterampen i masonit och Sparbankstaket.

TAW hade sällskap på scen av sina gitarrer, en flygel, ett textställ och ett bord på vilket ett glas rödvin stod. Glaset agerade visserligen mest dekor, men en passande sådan.

"Spår" var en av kvällens höjdpunkter, på skivan tycker jag den lider svårt av den onödigt primitiva produktionen men på Konsthallens scen framfördes låten i en utsökt version. Kvällen var en del av det Storyteller-koncent som Paraply Produktion ibland kör, där artisten uppmanas vara extra frikostig med historier och mellansnack. Något som passade TAW och släktkrönikan "Spår" var ett särskilt lämpligt låtval.

I "Hälsingland" lät han det vara Persson som klev fram på bygdegårn en lördagskväll och sjöng att du är inte ensam om att bära denna längtan. Men så är låten skriven till Per Persson själv, han är låtens tänkta jag-person. "Vågor" var lika fantastisk som när jag hörde den för första gången på den östgötska landsbygden för några år sedan, hög tid att spela in låten själv TAW! Och såna som "Landet vi föddes i", "Sturm und drang", "Sanningen om dig" och "So Long" funkade lika bra som alltid.

Faktum är att jag satt som trollbunden hela konserten. Och som så många andra gånger förr avslutades allt med "Där får jag andas ut", ett försök till allsång och frikyrkokänsla.

Kanske borde jag se TAW igen när vårturnén kommer till Götet om en månad?

1. En hel värld inom mig
2. Du skulle tagit det helt fel
3. Spår
4. Mellanstora mellansvenska städer
5. Ett helvete i taget
6. Landet vi föddes i
7. Sommaren 77
8. De gröna vagnarna


9. Sturm und drang
10. Hälsingland
11. Sanningen om dig
12. So long
13. Ikväll har du en vän i Malmö
14. Vågor
15. Mitt barnsliga leende
16. Mina dåliga gener
17. Tommy och hans mamma
18. Nu dör en sjöman



19. Evighet
20. Där får jag andas ut

Eldkvarn tände till sist Karlskronapublikens låga

Eder bloggare såg tillsammans med sin syster Johanna Eldkvarn på Karlskrona Konsthall i lördags. Samma ställe där eder bloggare såg Karlskrona för ganska så precis fyra år sedan. Johanna såg dem för första gången och hälsar att hon gärna ser dem igen.
 
Jag hade glömt hur bra Konsthallen var för en konsert av det här slaget. Med bar längst bak i lokalen (med riktiga ölflaskor, inga jävla plastglas!), stående publik och en ganska liten lokal uppstod en rockklubbskänsla som passade kvällens Eldkvarn utmärkt. Setlistan var nästan helt befriad från lugna låtar utan fokus låg på upptempolåtarna. Inledande "Hunger Hotell" var en välkommen comeback i livesetet och visade vilken nivå Eldkvarn ville sätta för kvällen. Fast nog gick den lite snabbare på skiva?

Det är tre år sedan Eldkvarn släppte någon ny skiva, men åtminstone frontfiguren Plura Jonsson har hållit sig aktuell genom folkkära teveprogram och kokböcker. Och bandet är ännu intressant nog för att locka 400 personer till en konsert i Karlskrona. När Plura intervjuades i Dalarnas Tidning för några veckor sedan inför ett av de första stoppen på turnén kändes det som en aningen turnéovillig och opeppad frontfigur, av det syntes ingenting på Konsthallens scen.

Publiken verkade glad men var samtidigt lite svårflirtad. Hits som "Fulla för kärlekens skull", "Pojkar, pojkar, pojkar" och "Alice" mottogs avvaktande. Först en bra bit in på konserten hade blygseln släppt, antagligen i takt med att fler ölflaskor tömts. Vid den från teve kända "Vår lilla stad" tände publiken till på allvar. Publikens låga hölls brinnande genom det avslutande hitsvepet "Kärlekens tunga", "En liten kyss av dig" och "Kungarna från Broadway" och minsann om det inte även brann till från publiken i refrängen på inledande extranumret och Corneliscovern "Somliga går med trasiga skor".

"Kungsholmskopplet" var en av kvällens höjdpunkter för egen del. Den svängde som tusan i samspelet mellan Carla Jonssons blanka (nåja) gitarr och maskinisten (hihi) Claes von Heijnes piano. Låten svängde som gick den på svart bensin (touche!). Som vanligt var även låtarna Adrian Modiggård valt ut att sjunga bland höjdpunkterna. Grymma versioner av de gamla Genom ljuva livet-klassikerna "Allt vad du vill ha" och "Jag har gjort det igen". Soulpunk brukar jag kalla Adrians insatser, så kändes även den här kvällen.

Foto: Johanna Hellström

 Visst är det fascinerande? Lördagskvällen var min fjortonde Eldkvarnkonsert. Men ännu kan jag få höra livedebuter för egen del, trots att de som sagt inte har släppt något nytt på flera år fick jag tre livedebuter. Dels redan nämnda "Kungsholmskopplet" och "Allt vad du vill ha", vilka jag faktiskt trodde jag hört någon enstaka gång men när jag skulle föra in dem i min statisik över Eldkvarnlåtar jag hört live såg jag att de var nya. Och dels avslutande "Söders kors", när jag såg att Tony Thorén gick av scen och Werner Modiggård klev bort från trummorna gissade jag på "Ikväll" och hann tänka att det var väl synd, att de inte inte ville göra något nytt, men så blev det en ny allsångslåt! Jag log och sjöng med för full hals.

I vår ska Plura ut och sjunga covers av Bob Dylan, Tom Waits och Leonard Cohen på svenska ihop med Mikael Wiehe och Ebba Forsberg. Själv längtar till sommaren då den gamla kvarnen ger sig ut på vägarna igen. Eldkvarn är en grupp och gör sig bäst som grupp. Då finns det ingenting som slår dem.

1. Hunger Hotell
2. Fulla för kärlekens skull
3. Barn av sommarnatten
4. Pojkar, pojkar, pojkar
5. I skydd av mörkret
6. Kungsholmskopplet
7. Be-Bop-A-Lula-Land
8. Allt vad du vill ha (sång: Adrian Modiggård)
9. Alice
10. Runt solen
11. Vår lilla stad
12. Kärlekens tunga
13. En liten kyss av dig
14. Kungarna från Broadway
15. Somliga går med trasiga skor
16. Jag har gjort det igen (sång: Adrian Modiggård)
17. Söders kors

Sinn Fenn St Patricks Day Karlskrona 2014

Alla foton: Robin Rietz Berntsson

Tänk om Thåströms comeback hade floppat

Rågsved Vesterbro (foto: Michael Porali)

Förra sommaren var vi några vänner som såg Thåström-coverbandet Rågsved Vesterbro på Restaurang Sjörök i Karlskrona. När vi någon dag innan ringde för att se om det fortfarande gick att boka bord för att äta innan konserten var beskedet att borden varit fullbokade sedan länge. Äta fick vi göra på annat ställe.

Rågsved Vesterbro var bra, de körde lagom trogna covers på Ebba Grön, Imperiet och solomaterialet. Peace, Love & Pitbulls bortsåg de från.

Stället var välbesökt. Den semesterlediga mätta publiken, där medelåldern inte var alltför låg, gillade verkligen att höra ett piggt band spela gamla och nya favoritlåtar. Någon gång efter konserten slog det mej, tänk om Thåströms comeback på svenska 1999 floppat. Tänk om Det e ni som e dom konstiga det e jag som e normal inte hade gått hem hos folk.

Då hade Sven Joakim Thåström kanske fått försörja sej på just sådana spelningar. Sommarledig publik som kombinerar middag med nostalgi. Spännande eller nyskapande? Inte särskilt. Nu blev det tvärtom. Thåström på svenska blev en succé. I mitten av 00-talet kunde han dessutom ta sin solokarriär ännu ett steg med Skebokvarnsvägen 209 och den nya Thåström var född.

Dagens skivköp

Eder bloggare är på besök i förra hemstaden Karlskrona över helgen. Naturligtvis blir det ett återbesök hos den lokale skivhandlaren Pedda och där står den här gamla klassikern med Crosby, Stills, Nash & Young och bara väntar på mej.

Kul återseende med Skator & Stefan Sundström

Hela helgen har "Karlskrona Skärgårdsfest" gått av stapeln för första gången någonsin. Ingen av betalkonserterna på Stortorget har lockat eder bloggare, det gjorde däremot Skator och Stefan Sundström som spelade igår kväll på gratisfestivalen Live Green i Hoglands Park. Alltså samma konstellation som spelade på Hässleholms konserthus i våras.

Jag gillade Skator när jag såg henne senast och "(Inte) hem" blev en storfavorit efter att hon öppnat för Sundström - tack så mycket för att den spelades igår! Lina Högström är verkligen en spännande artist, med sina aviga och egensinniga låtar stryker hon inte direkt publiken medhårs. Men den som tar sig tid att lyssna hör en västerbottnisk melankoliker av hög klass.

Efter fem låtar med Skator gjorde Stefan Sundström och hans fyramannaband entré. Tretornstövlarna var utbytta mot foppatofflor, koftan mot en skjorta, Niko Röhlcke mot Gunnar Frick och konserten var dessvärre bara knappt timmen långt - Stefan Sundström bjöd på en sommarvariant av vad jag såg i våras.

Den "vispop" någon norsk tidning tydligen kallat bandets musik för passade den myssittande publiken i Hoglands Park utmärkt. Folk verkade väldigt tillfreds där de satt på filtar i gröngräset. Stefan Sundström lockade en betydligt större publik i Karlskrona 2013 än jag hade gissat på.

Låturvalet kändes till stor del igen från Hässleholmskonserten. Under radarn gavs stort utrymme, faktiskt var de fem första låtarna från nya skivan. En låt som "Huset av glas" framstår alltmer som en av skivans bästa, den är väldigt stark live komplett med tips om Sundström och Cornelis Vreeswijks favoritförfattare Aksel Sandemose. När jag första gångerna hörde "Huset av glas" på skivan stack den inte ut särskilt, men efter två liveframträdanden kan den liksom inte lämna mej.

"Hej hej hej Lou" tillägnades hemmasonen Caj Karlsson och lite här och var i konserten petade Sundström in referenser till Caj och Hasslö, till publikens förtjusning.

Mot slutet kom publikfriarna "Amors pilar" och "Babyland", den förstnämnda drog ner kvällens största applåder och den sistnämnda var kvällen helt klart bästa låt i mitt tycke. "Babyland" är en fantastisk låt och med Ola Nyström på gitarr blir den som allra bäst.

Trots att den redan från början korta konserten blev ännu kortare på grund av sen start så kom Sundström något överraskande ut och körde extranumret "Fisk i en skål", helt solo och något orepat. Den, "Avstånd till min käresta" och "Fläder" var de nya låtarna från vårturnén för egen del. "Fläder" kan jag inte ha hört live på många år. Det är en riktigt bra låt, den svenskspråkiga covern på "Good year for the roses", men fläderblom istället för rosor och Österlen som skådeplats för en livspusselkrisande rockartist.

Det är ett förbaskat trevligt initiativ att erbjuda Karlskronaborna ett knippe grattiskonserter under Karlskrona Skärgårdsfest med Stefan Sundström som främsta namn, men jag tycker arrangörerna gjorde ett märkligt val när dagens antagligen största artist på hela Live Green-festivalen fick korta sin spelning. Hade det inte varit mer rimligt att korta någon av de lokala akterna som spelade efter? De flesta som fyllt upp gräsmattan under Sundströms konsert försvann mycket riktigt efter "Fisk i en skål".

Efter att inte ha sett Sundström på några år känns det riktigt bra att ha sett honom två gånger i år. Litegrann som när man åter börjat umgås med en gammal kompis och inser att man saknat kompisen. Och Skator är som en spännande ny bekantskap. Det var kul att se er igen.

1. Avstånd till min käresta
2. Hej hej hej Lou
3. Fåglar
4. Vår i Dalarna
5. Huset av glas
6. Alla ska i jorden
7. Faller en faller alla
8. Under isen (ligger himlen)
9. Fläder
10. Amors pilar
11. Babyland
12. Fisk i en skål

Bra och taggat Sinn Fenn på hemmaplan

Så stod äntligen Sinn Fenn på scenen och jag i publiken. Skådeplatsen var Hasslöfestivalen i Karlskrona skärgård.

En kvart före konsertstart såg det väldigt tomt ut i publiken. Men visst kom den och entusiastisk var den. När en står längst fram är det inte lätt att uppskatta hur stort ett publikhav är, men bandet verkade väldigt nöjda och allsången var entusiastisk.

Caj Karlsson och de andra hade publiken i sin hand från inledande "Angelica" till avslutande extranumret "Djävulens hus". De hade lugnt kunnat spela längre och det är inte utan att jag undrar varför de inte fick längre speltid?

Låtarna från Usling dominerade låturvalet, men det fick plats fler låtar, t.ex "Brännvinsbåt", "Herr Axelssons liv och leverne" och covers på Lars Demian och Magnus Johansson fick plats. "Alkohol" gästades av Dan Viktor på munspel. Det tycks vara hans eviga lott, att gästa spelningar jag ser, det har hänt rätt många gånger nu. "Fotboll, Dylan och meditation" var efterfrågad å det bestämdaste men kom aldrig, tydligen var det likadant på bandets spelning på Hasslöfestivalen för tre år sedan. Märkligt, de spelar ju alla andra gamla hits?

"Brännvinsbåt" hade jag helt missat fram till igår (turistkänslorna från konserten med Caj i vintras gjorde sej påminda) men den verkar kunna segla upp (hihi) som en ny favoritlåt. Låten påades med att båten brukar "lägga till söder om Bollö härnere i slutet av oktober". Bollö är en grupp av klippöar som ligger mellan Hasslö och Aspö.

Sinn Fenn lät betydligt tightare än man skulle kunna tro, med tanke på att de mej veterligt bara spelat tre spelningar de tre senaste åren, gårdagen inräknad. Faktum är att bandet var riktigt bra och verkade taggade till tusen. Så är det kanske när man spelar på hemmaplan inför en stor entusiastisk publik?

Ett stort tack till Rille och Åsa för trevligt häng och hjälp med en del låttitlar! :)

1. Angelica
2. De fyra årstiderna
3. När är det nog
4. Hjältarnas afton
5. Balladen om Sven och hans ångestfylla julimorgon
6. Nu närmar sig slutet
7. Brännsvinbåt
8. Pappa är en flygkapten (cover på Magnus Johansson)
9. Herr Axelssons liv och leverne
10. Smeker som en vind
11. Klättrarna
12. Alkohol (cover på Lars Demian)
13. ??? (Rille gissade på nån gammel demolåt, bra var den)
14. Djävulens hus

Och jag som bara skulle köpa nån enstaka skiva

Stegade in hos Pedda igår eftermiddag. Hade bara tänkt köpa någon enstaka skiva. Kollade som vanligt bland Springsteenskivorna - och äntligen fanns den där! Av någon anledning har det inte blivit av att jag köpt Born to Run på LP förut.

Jag var egentligen nöjd och färdig för dagen där. Men sen började jag bläddra i backarna med 25-kronorsskivor (eller fem för 100 kronor). Och då dök den här gamla punkklassikern upp! 

Det var ju bara att leta vidare efter ett par 25-kronorsskivor till. Det tog inte lång tid och så det blev visst sex skivor inalles. Så kan det gå.

Quiz ikväll!

Idag är det torsdag och det betyder film- och musikquiz på Biobaren här i staun. Eller "Springsteen med övrigt" som Johanna kallade det en gång.

Eftersom jag förkylningssnörvlat hemma några dagar ska det bli fantastiskt trevligt att quiza och träffa folk.

Undrar ifall Bruce Springsteens pågående Nordenturné ökar andelen Springsteenfrågor? Inte mej emot  :)

Loke Nyberg höll publiken i sin hand

Foto: Johanna Rosvall

I lördags såg eder bloggare Loke Nyberg spela på Restaurang Sjörök i Karlskrona. 

Kan en dalmas bosatt i Göteborg som sällan spelat på de stora scenerna och bara har en skiva på Spotify lyckas på en restaurang i Karlskrona? Själv med sin gitarr på scenen? Jajamen!

I början av konserten var Loke till lika delar trubadur och standupartist. Ett drivet mellansnack och en väldig scennärvaro skapade en helhet som verkligen imponerade.

Han höll publiken i sin hand, både den förvånansvärt stora trogna och redan inlyssnade publiken och oss som inte sett honom förut. Restaurangmiljön gav en avslappnad stämning. Han ropades upp för tre extranummervändor och kunde till och med spela trettonminuterseposet "Flykten från Sverige" utan att det började surras alltför mycket längst bak.

Loke borde nämnas i samma andetag som Lars Demian och Stefan Sundström. Han är väl värd en större publik med sina underfundiga texter och den scennärvaro han uppvisade i lördags.

Precis som på Caj Karlsson-konserten härommånaden var det inte utan att jag kände mej som en turist ibland. Jag har märkligt nog inte sett Loke förut och har väl egentligen inte hört så mycket med honom, annat än de i och för sej underbara "Sommarkatt" och "Eldsjäl", innan jag lyssnade igenom en del inför lördagen. Men konserten gav mersmak, jag vill höra och se mer av Loke.

Och så kvällens setlist

1. ADHD
2. Melankolia stad
3. Allt du är
4. Valsdragarvals
5. Eldsjäl
6. Dig som aldrig blev
7. Ingen kan
8. Aldrig mera rädd
9. Vackra människors sång 
10. Flykten från Sverige
11. Spring!
12. Okänd titel, vulkaner och tromber nämndes
13. Efter en flaska med Rom

På Marinmuseum

I helgen var jag på Marinmuseum här i Karlskrona. Där finns en utställning om den allmänna värnplikten. Självklart med punken närvarande.

Hjärtat fullt av sånger

Jag tog cykeln ut till Saltö. Efter att ha passerat båtklubben, där ett ivrigt vårfejande pågick, och kolerakyrkogården parkerade jag cykeln precis innan bron över till Dragsö. Traskade upp mot klipporna och ner till vattnet. Där ute, på Saltö Klippor, hade jag tänkt tillbringa förmiddagen innan det var dags för Record Store Day. Första Saltöbesöket sedan i höstas. Jag letade reda på ett soligt ställe som erbjöd ryggstöd, plockade fram termos, bullar, bok och slog på Eldkvarns Lyckliga tider på iphonen. Musiken ackompanjerades av sjöfåglarnas ljud och vattnets skvalp mot klipporna. Jag njöt.  

Lyckliga tider har alltid varit ett rätt anonymt Eldkvarnalbum för mej, ett av många halvdana mellan bandets toppar. Samtidigt som det faktiskt var med en Lyckliga tider-låt jag började mitt Eldkvarnlyssnande en sommar i början av 00-talet. Ett par av låtarna har jag lyssnat en hel del på, till exempel "Jag är bättre än dej" och "Nånting måste gå sönder", men några hörde jag för första gången när jag lyssnade igenom hela skivan igår förmiddag.

Fredrik Virtanen (där dök han upp igen) skrev i Eldkvarnboxen som kom häromåret att Lyckliga tider var ett minst lika bra album som Limbo. Lyckliga tider var dessutom första albumet med den nuvarande Eldkvarnsättningen, några år tidigare hade både Claes von Heijne och Werner Modiggård återvänt till bandet. Samtidigt så skrev Expressen i sin recension av skivan att Eldkvarn inte längre behövdes. Men efter att förra veckan åter ha snöat in på Carla Jonsson-kompositionerna "Lilla Paris" och "Mats ur skolan" kände jag att det nu var dags att ta sig ann skivan i sin helhet. En solig förmiddag på Saltö kändes som rätt tid och plats för det.

 
Lyckliga tider är en väldigt typisk Eldkvarnskiva, det är en halvakustiska låtar som andas kust, lantluft och småstäder. Omslagsbilden och att den liksom Utanför lagen är inspelad i Silencestudion i Värmlandsskogarna gör naturligtvis sitt till.

Att "Nånting måste gå sönder", "Jag är bättre än dej", "Mats ur skolan" och "Lilla Paris" är utsökta låtar visste jag sedan tidigare. Men igår upptäckte jag sådana som "Lördagkväll - söndagmorgon" och "Ingenting gör ont".

"Lördagkväll - söndagmorgon" är verkligen Eldkvarn och Plura Jonsson på sin mest klassiska mark. Smaka bara på låttiteln, vad säger den?

Vi är i en spökstad. "Solen har gått ner och det är långt till söndagmorgon" och vi är på ett nersläckt järnvägshotell dit ingen längre kommer och som tågen går förbi. Hjärtat är fullt av sånger. Refrängen är nästan allsångsvänlig. I bakgrunden ligger en underbar hammondorgel. "Lördagkväll - söndagmorgon" brukar inte nämnas när Eldkvarns bästa låtar listas, det borde den göra.

Men tyvärr är skivan lite för lång, den hade med fördel kunnat kortas med två-tre låtar och därmed tappa lite av den barlast som gör att skivan alltför lätt kan avfärdas som en halvdan mellanskiva. Inte blir det lättare av att skivan inleds med den förhållandevis anonyma "Om stjärnor faller". Men redan på andra låten är skivan igång med, just det "Lördagkväll - söndagmorgon". Den följs av "Ingenting gör ont", även det en låt med hitpotential.

"Nånting måste gå sönder" och "Jag är bättre än dej" är inga okända låtar för Eldkvarnpubliken, episka låtar, den ena sorgsen den andra aggressiv. De hör väl till de mer kända från Lyckliga tider, och det med all rätt.   

Lustigt nog förekommer frasen "på andra sidan regnet" i den countrydoftande "Ut i det blå", nästan femton år senare blev frasen en låttitel på De berömdas aveny.

En särskild kul detalj med skivan är den även bjuder på ett av mycket få (kanske det enda?) tillfällen då bröder Jonsson faktiskt sjunger duett. Lyssna på "Mats ur skolan". Samma låt är även en av få lite gladare låtar. Trots skivans titel är det ingen yster partiskiva eller någon som inger särskilt mycket hopp, tvärtom. Vemodet är ständigt närvarande, kanske förebådar det Limbo?    

Efter en timma var teet urdrucket och skivan genomlyssnad. Jag cyklade in mot stan igen. 

Record Store Day 2013

Klart man besökte sin lokala skivhandlare på Pedda Record & Games. Det är inte illa att vi har en riktig skivaffär här i Karlskrona. Butiken är ett givet ställe att ta med vänner som hälsar på en här i staun till och man går aldrig därifrån tomhänt. Mina fynd för dagen hittar ni längst ned.

- Jag startade butiken i september 2010, jag tror det var helt rätt tid, säger Pedda, då hade intresset för vinyler kommit igång igen.

I butiken säljs både vinyl, tevespel och cd, och under skivhyllorna finns det en massa skivspelare, även de till försäljning.

- Om jag ska gissa står vinylen för 60%, retrotevespelen 30% och cdn för 10%. Och så blir det väl en skivspelare i veckan.

En gammal man i god form

Kvällens konsert med Mikael Wiehe på Karlskrona Konserthusteater började redan klockan 18, men med tanke på att de flesta som var där hade kunnat se Hoola Bandoola Band i Wämöparken tidigt 1970-tal tror jag inte så många klagade. Inte jag heller, är det söndagskväll så är det. 

I början var det lite ringrostigt med några bortglömda textrader, men den gamle mannen levererade som alltid en proffsig föreställning. Jag har haft lite svårt att ta till mej senaste skivan men låtarna funkade bra live.

Två kompetenta (och "unga" påpekade Wiehe) medmusiker fanns på scen. Den för mej nye Andreas Pettersson förgyllde låtarna med elgitarr, akustisk gitarr, pedal steel och banjo och Wieheveteranen Christer Karlsson fick som alltid sina klaviaturer att låta så "mycket".

"Lindansaren" var en kul överraskning, "Flickan och kråkan" spelades i en underbar version med pedal steel och "En sång till modet" var som alltid mycket bra. Wiehes oförställda glädje över att få röja loss i "Ni som tjänar på krig" går inte heller att missa, den smittar.

Mikael Wiehe hör till de jag sett live flest gånger, nio gånger solo, två gånger med Hoola Bandoola Band och tre gånger när han spelat tillsammans med andra artister. Och jag får säga att även 2013 års Mikael Wiehe håller formen mycket väl, inte minst tack vare Andreas Petterssons insatser.

Jag måste verkligen höra årets version av "Flickan och kråkan" igen, när släpps sommarens datum?

Till sist kvällens setlista.

1. Jag vill bara va en gammal man
2. Med mej blir du aldrig av
3. Den jag kunde va
4. Lindansaren
5. Hur tänker du då?
6. Jag vill tacka dej
7. Ni som tjänar på krig
8. Flickan och kråkan
9. Valet
10. En sång till modet
11. Det här är ditt land
12. Victor Jara


13. Stjärnorna som föll
14. Mitt hjärtas fågel  

Karlskrona älskar sin Caj Karlsson

Eder bloggare såg Caj Karlsson på en utsåld Karlskrona Konsthall igår. 

Några minuter efter klockan åtta kommer Caj ut på scen. Applåder och jubel. "Vilket jobb jag har, jag får applåder INNAN jag ens gjort något".

Man känner sej som en turist. Jag är inte från Karlskrona, jag har inte följt Cajs karriär sedan Sinn Fenn-tiden, jag har inte en egen historia om Caj eller hans gamla rövarband, jag har inte ens sett Caj spela på hemmaplan förut. Publikstödet och allsången är enorm på de gamla Sinn Fenn-låtarna och en och annan sololåt. Det är lite rörigt, men väldigt charmigt. Caj imponerar med sin ärlighet och publikkontakt. Publiken svarar och Karlskrona älskar sin Caj Karlsson.

Caj gästades av Dan Viktor som både sjöng duett och spelade sologitarr på ett par låtar. Hela Sinn Fenn gästspelade på "Balladen om Sven och hans ångestfylla julimorgon". Ofta hade Caj en trio bakom sig på orgel, bas och trummor, särskilt organisten imponerade! Någon vars namn jag tyvärr missade bidrog med stämsång på flera låtar. Sammanlagt tror jag 12-13 musiker syntes på scen mer eller mindre lång tid. Ibland spelade han själv, till exempel kom Sinn Fenn-hiten "Angelica" helt solo redan som andralåt. Kvällen kallades "Storyteller" och en och annan historia om låtarna fick vi. Låturvalet var blandat från hela karriären och kryddat med covers på Hoola Bandoola Band ("Keops pyramid"), Ted Ström ("Vintersaga") och Pink Floyd ("Comfortably numb"). Sololåtarna "Ett brev", "Avdelning 10" och "Som att sluta med napp" imponerade igår. Caj sitter på en låtskatt fler borde upptäcka, själv har jag bara börjat.

Jag hade bott i Karlskrona nästan ett år när jag började kolla upp Caj Karlsson och Sinn Fenn hösten 2011. Visst, i skivhyllan stod ett ospelat ex av När sanningar tränger sig på sedan länge, men ni vet hur det är, allt hinner man inte kolla upp. Men boende i staun och med en Sinn Fenn-spelning på gång var det klart man skulle kolla upp hemmasönerna. Sinn Fenn-spelningen då hösten 2011 missade jag dessvärre, men på Kompledigt förra sommaren spelade såklart festivalens husartist Caj Karlsson, och jag fick anledning att lyssna än mer på honom. Den missade Sinn Fenn-spelningen tar jag igen på Hasslöfestivalen i sommar.