Fluru live: "Det här borde verkligen fler få chansen att uppleva"

Michael Porali fortsätter hålla liv i bloggen och missionera för sina nya favoriter Fluru. Låna gärna ett öra till dem.
 
Fluru
East West, Örebro, 2016-04-16

För någon månad sedan besökte den stockholmsbaserade indie/folk-kvintetten Fluru Göteborg och imponerade stort på ett fullsatt Holy Moly. En månad senare, med bara ett par speldatum kvar av releaseturnén för den hyllade debut-EP:n The tallest tree, råkar jag få chansen att uppleva dem ännu en gång. Denna gång inför en orimligt tyst och välstädad publik, med både lite snofsigare kläder och betydligt högre medelålder än sist. East West är tydligen ett populärt spelställe, och tydligen var det även där Fluru livedebuterade två år tidigare. Efter ett uppenbart uppskattat Meadows, intar de fem scenen och det dröjer faktiskt inte särskilt länge innan det börjar bli lite blött i ögonen.

Med sin sättning bestående av trummor, bas och två akustiska gitarrer, toppat av Malin Edblads känslofyllda stämma ger bandet sig iväg på en lång resa genom både gammalt (nåja) och nytt, och vare sig det är låtar från skivan som jag mer eller mindre lyssnat sönder redan, eller låtar jag bara hört en gång live för en månad sedan, är det ingen tvekan om att det är ett gäng proffs vi har att göra med. Inget lämnas åt slumpen och det nästan timslånga livesetet spricker inte i sömmarna en enda gång, och de båda gitarristerna Claes Hässlemark och Nicklas Poress sjunger stämsång värdig en kyrkokör. Inte ens när de lämnar scenen inför extranumret släpper magin riktigt taget, och det är med hjärtat fullt vi beger oss vidare ut i Örebronatten denna lördag. Jag hoppas verkligen att det vankas en del festivalspelningar i sommar, för det här borde verkligen fler få chansen att uppleva. Och jag vill uppleva det igen!

Michael Porali

Fluru - The tallest tree

Eder bloggare har fullt upp med annat, men det hindrar inte Michael Porali att ge bloggen lite liv.

För ett par veckor sedan släppte Fluru, en kvintett med rötter i Jämtland och Stockholm, sin debut The tallest tree. Jag hade hört en låt från den i förväg, och tänkte direkt att EP:n behöver skrivas något om. Nu gjorde jag dock misstaget att vänta lite för länge, och för några dagar sedan läste jag en recension av den som tog upp ungefär samma saker som jag tänkt ta upp. Typiskt dumt. Icke desto mindre är The tallest tree något av det bästa som landat i min inkorg hittills i år, och istället för att dra den faktiskt ganska klyschiga jämförelsen med First Aid Kit som jag tänkt från början (men alltså nu hunnit läsa någon annanstans) dristar jag mig till att dra paralleller mellan två betydligt större favoriter hos mig, Umeås Slow Fox och likaledes Jämtlandsbördiga Ellen Sundberg.

Det rör sig alltså om någon slags svävande, drömsk folk-americana med tydlig nordisk touch, med akustiska gitarrer och Malin Edblads vemodiga stämma i förgrunden. Andraspåret "Run" påminner dessutom en hel del om Emmylou Harris, och mer än jag redan sagt behöver väl knappast sägas för att ge en bild av vilka stigar Fluru trampar omkring på. Personligen lyssnar jag faktiskt inte särskilt mycket på just den här typen av musik, så egentligen kanske Johan Hellström själv varit bättre lämpad att klämma ur sig ett par rader om just The tallest tree, men istället är det jag som är glad och nöjd över att ha hittat ett band i genren, utöver nämnda Slow Fox och Ellen Sundberg, som jag verkligen gillar. Fluru ger sig ut på Sverigeturné i vår, och jag ämnar närvara vid minst tre, kanske fyra av tillfällena. Ni andra kan fånga dem här:

16/3: Bar Kom, Göteborg
17/3: Holy Moly, Göteborg
18/3: Kajskjulet, Halmstad
7/4: CC-Puben Gävle, Gävle
8/4: q.bar Sundsvall, Sundsvall
9/4: Jazzköket, Östersund
10/4: Hotell Hammarstrand, Hammarstrand
15/4: Wasabryggeriet Borlänge, Borlänge
16/4: East West - Sushi, Grill, Lounge, Örebro
17/4: Svalbo Café, Nora
21/4: Bistro Hijazz, Uppsala
23/4: Restaurang Landet, Stockholm

Michael Porali