Semesterlåtarna

Idag är sista dagen på semestern och trots vad jag tidigare skrivit om Spotifystress så har jag faktiskt haft ett gäng låtar som snurrat regelbundet under de tre semesterveckorna - vid sidan om flitig lyssning på en rad andra akter förstås. Men det är dessa låtar jag hela semestern återvänt till. De tio låtarna har funnits med vid sol & bad, när jag suttit och läst på balkongen, på resorna till Göteborg och Linköping och så vidare. Det är riktigt bra låtar.

The Tough Alliance - "Take No Heroes"
En helt annan artist jag smygföljer på Spotify verkar lyssna på den här låten ofta, jag blev helt enkelt nyfiken på vad som lockade så. The Tough Alliance har inte hört till mina favoriter tidigare, men den här låten har satt sej. Kul oxå hur den skiljer ut sej mot resten av låtarna.

Lucas Paine - "Misty Mountain Tryst" och "Better Days"
Lucas Paine upptäckte jag redan första semesterdagen, de här låtarna var de jag gillade bäst. Jag kommer nog för lång tid förknippa semestern 2013 med Lucas Paine.

Laura Cantrell - "Bee"
Samma dag som jag surfade runt på ett par musikbloggar och upptäckte Lucas Paine ramlade jag över Laura Cantrell och den här smäktande balladen.

Tanya Donelly - "Heart of gold"
Tanya Donelly är ingen ny bekantskap, Throwing Muses har jag gillat i många år. Men hennes fina cover på Neil Young är en ny upptäckt. Stråkarna i början och hennes röst tillför verkligen något till låten.

Mary Lou Lord - "Beeswing" och "1952 Vincent Black Lightning"
Jag läste om henne i Skrutt för första gången i mitten av nittitalet, sen upptäckte jag till min förfäran försent att hon spelade på Hultsfredsfestivalen 2003, men två år senare såg jag henne på Ladyfest i Göteborg. De här Richard Thompson-coverlåtarna är dock nya för sommaren.

Magnus Johansson - "Som en syster" och "Här kommer min tjej"
Magnus Johansson har jag lyssnat en hel del på i sisådär ett decennium. Men de här låtarna, Lundell-covern "Som en syster" och den irländskklingande "Här kommer min tjej", har jag upptäckt på allvar först i sommar.

Tommy Körberg - "Vågor"
Jag såg att Tomas Andersson Wij spelat en låt som hette "Vågor" i Stockholm i juni och undrade vilken låt det var. Den fanns ju inte på hans skivor. Googlade mej fram till att det var en amerikansk låt han skrivit en svensk text till som Tommy Körberg sjungt in. Spännande, tänkte jag. "Vågor" i Tommy Körbergs tappning lät som något ur en musikal, "smörigt" tyckte Agnes. Jag älskade det.

Det har varit några sköna semesterveckor. Snart är det dags att säga farväl till Karlskrona och hej till Göteborg.

Lucas Paine och ekot av folksångarnas USA

Jag surfade runt i förmiddags på några musikbloggar jag brukar läsa och på Popbrus hittade jag en bloggning om en amerikan vid namn Lucas Paine som hade spelat på Säljerydsfestivalen.

Ni vet den här känslan av att bli fullständigt golvad av musik du aldrig tidigare hört?
/.../
Det är nästan smärtsamt vackert och lokalen gör spelningen så intim att det är svårt att inte bli djupt berörd.

För en som likt mej äter gubbar med efternamn till frukost så var det bara att kolla upp Lucas Paine och jag blev inte besviken! Det lät riktigt bra. Lucas Paine är född i North Carolina och uppvuxen i Alaska, i hans låtar hör jag ekon av det USA jag blivit så fascinerad av. Folksångarnas USA. De som med en gitarr i handen gått i Woody Guthries fotspår. Men vilken doldis han är, det är mycket få som har scrobblat honom, inte ens trehundra gillar honom på Facebook och det är bara en handfull som följer honom på Spotify. Hur kan en engelskspråkig artist vara så anonym?

Han har gjort en DIY-turné i Europa i sommar med bland annat lägenhetsspelningar i Köpenhamn och Hamburg, några festivaler här och där och så några spelningar på den legendariska Säljerydsfestivalen i Småland. Det ryktas att han tänker försöka komma tillbaks till Europa nästa sommar, då hoppas jag på att sitta i publiken!