lördag 31 januari 2015

När Beat Butchers refuserade Broder Daniel

"Hej Broder Daniel
Tack för tapen ni skickade. Ursäkta att vi inte svarat tidigare. Vi har alldeles för mycket att göra. Tyvärr kan vi inte hjälpa er med att ge ut materialet. Vi har redan fler artister än vi har ekonomiska möjligheter. Hösten kommer bli hektisk för oss med släpp av två cdsinglar 23 Till, Tuk Tuk Rally och en samlings cd Köttgrottorna i aug. Sedan CD med 23 Till och Tuk Tuk Rally i september. Senare under hösten ska Coca Carola och Radioaktiva Räker släppa plattor.
Tapen lät kompetent i sin genre. Tyvärr inte alls det stuk vi är inne på och ger ut. Men jag vart lite sugen på och damma av Pink Floyd ́s, Umma Gumma och ta fram och höra lite på alltid aktuella Nicke Grotta.
Lycka till."
Den som kan sin Beat Butchers-historik kan läsa ut att brevet bör ha skickats nån gång sommaren eller möjligen senvåren 1993. Detta guldkorn och mycket annan punkhistoria finns i det reportage 23tills Micke Pihlblad gjorde till Beat Butchers 30-årsjubileum i höstas.

torsdag 29 januari 2015

Tralltorsdag: "En plastkasse trallsamlingar på kassett betalade för besiktningen av vårt hus."

Istället för throw-back-thursday: tralltorsdag. Och dags för Minnenas Motell att pröva på konsumentjournalistik. 

Allt började när jag i helgen såg att gamle vännen Fredrik Sjölin, en gång i tiden redaktör för det legendariska fanzinet Korsarkoff, sålde en Räserbajssingel på Tradera. Det ledande budet var 99 kronor, och då slog det mej att jag sett Räserbajs album Noppriga tights och moonboots gå för fantasisummor (för att vara en CD som inte var svår att få tag på när det begav sig). Jag frågade Fredrik om hans erfarenheter av att sälja punk på Tradera.

- Jag säljer mest av mina distroskivor, men jag har blivit mindre sentimental med de egna skivorna den senaste tiden. Känns ändå som att svenska skivor säljer bäst på Tradera. Även om många av köparna verkar vara japaner.

Japaner?! Som köper vad?

- Trallpunk, 90-tal. En plastkasse trallsamlingar på kassett betalade för besiktningen av vårt hus. Japaner bjöd över varandra mitt i pågående kärnkraftskaos. Trodde jag skulle få in någon hundring på kassetterna. Det blev närmare 7000 kronor.

Jag frågade även Kenny Sörberg, den mytiske visgalningen från Kortedala. Upplever han att trall och svenskt är populärt på Tradera?

- Det har varit åtminstone, nu är dock marknaden mättad av förklarliga skäl.

Utan att jag hunnit fråga nämner även Kenny japanerna.

- För några år sedan kunde man sälja svenska skatepunkskivor för fyrsiffriga belopp på Tradera - tack vare japsarna 
"För några år sedan kunde man sälja svenska skatepunkskivor för fyrsiffriga belopp på Tradera."
Och slutligen Fredrik, vad fick du för ditt ex av Noppriga tights och moonboots?

- Har för mig jag fick 470 kronor. Råkade se att det budades på ett annat ex av skivan. Väntade tills den auktionen var slut och lade upp min. Den tidigare auktionen slutade på 600 kronor. 

Herregud, är det dags att ompröva mitt beslut om att inte sälja skivor? Nej, det känns inte så. Men att den en så gång bespottade trallpunken blivit handelsvara? Underliga äro musikens vägar.

onsdag 28 januari 2015

Och så lite last.fm-nörderi denna gråmulna onsdag

I brist på annan blogginspiration går det alltid att spela last.fm-spelet. Jag erbjöd en fika eller en öl till den som först gav mej fem tal från 1 till 100. Rasmus nappade och jag fick 2, 9, 16, 23 och 30. Så jag plockade fram listan och kollade.

Bob Dylan (plats 2)
Första låt jag hörde: Kan det ha varit "Blowin in the wind"?
Låt som fick mej att falla: "I shall be released"
Favoritlåt just nu: Just nu? Knappt lyssnat på Dylan senaste månaden. Men lyssnade en hel del på "When the Deal Goes Down" i höstas.

Håkan Hellström (plats 9)
Första låt jag hörde: "Känn ingen sorg för mig Göteborg"
Låt som fick mej att falla: "Nu kan du få mig så lätt"
Favoritlåt just nu: "Vid protesfabrikens stängsel"

Morrissey (plats 16)
Första låt jag hörde: "The teacher are afraid of the pupils"
Låt som fick mej att falla: "Reader meet author"
Favoritlåt just nu: "Now my heart is full"

Björn Afzelius (plats 23)
Första låt jag hörde: "Tusen bitar" gissar jag på
Låt som fick mej att falla: "Medan bomberna faller"
Favoritlåt just nu: Har kommit på mej själv med att nynna på "Duncan Brady" en del på sistone

Karin Renberg (plats 30)
Första låt jag hörde: "Bebopalula till nästa gång"
Låt som fick mej att falla: "Marguerite"
Favoritlåt just nu: "Värm honom ljus"



måndag 26 januari 2015

"Kom med mig" rör sig på bekant mark

Förra veckan kom en försmak på Thåströms nya album Den morronen. "Kom med mig" är en ganska stillsam historia med Pimmes röst i centrum, till komp av förmodligen samma fyramannaband han kommer ha med sej på turnén i vår och körstämmor som verkligen höjer låten.

"Kom med mig" rör sig på samma musikaliska mark där Thåström hållit till i ett decennium nu, låten hade passat lika bra in på Skebokvarnsv 209, Kärlek är för dom eller Beväpna dig med vingar. Jag gillar låten, konstigt vore annat. Men jag kommer inte ifrån att det hade varit lite spännande att höra något mer oväntat från Thåström. Men kanske är inte förstasingeln rätt plats för det oväntade? Det djärva?

Att Thåström sedan 2012 kapat bort en gitarrist och en keyboardist från bandet borgar för mer röst och en något mer blygsam ljudbild. Jag ser fram emot emot onsdagsspelningen här i Göteborg om två månader, hur jag ska undvika att kolla på setlistor under flera veckor blir en utmaning.

söndag 25 januari 2015

Äntligen en chans att se The Return of Jésus, part II!

I nitton år har jag velat se spaghettiwesternfilmen The Return of Jésus, part II som kretsen kring Birdnest Records låg bakom i mitten av nittitalet. Jag läste om filmen då, men såg såklart inte någon av visningarna i Köping eller Stockholm.

Svenskan har idag en lång artikel om filmen, naturligtvis med vinkeln att kulturminister Alice Bah Kuhnke har en liten roll, och att den nu ska komma ut på DVD. Per Granberg intervjuas och reder ut några av de rykten som filmen tydligen dragits med genom åren.

Det enda en kunnat ta del av har varit soundtracket. Johan Johanssons härligt ironiska countrylåt "Please Don't Shoot At Jesus" och framförallt Charta 77s marschversion av "Before the rain" har jag lyssnat på några gånger genom åren. I höst får jag se och höra dem i filmen.

lördag 24 januari 2015

Dan Berglund och Lina Sandberg på Rockborgen

Eder bloggare besökte igår legendariska Rockborgen i den gamla hemstaden Borås för att se Dan Berglund i husets café. Det kan ha varit första besöket på Rockborgen sedan Dia Psalma och Råttorna spelade där våren 2008.   

Före Dan Berglund spelade Lina Sandberg, som var en ny bekantskap för mej. Hennes spelning var betydligt längre än en förbandsspelning brukar vara, så det känns lite fel att kalla henne förband. De delade snarare på kvällen. Hennes låtar var bra, framförallt när hon sjöng på svenska. Låten om norrsken hör jag gärna igen. 

Precis före Dan ska gå på scen strömmar mer publik till. En publik som knappast tillbringat timmarna innan konserten med att dricka kaffe om vi säger så, utan tankat med öl och gamla hits från Dans sjuttitalsskivor. Det finns en typ av Dan Berglund-fans som effektivt kan förstöra en spelning, detta var den typen. Fast Dan själv hanterade det hela väl och spelade på.

Kvällens sjuttitalslåtar blev "Johan & Johanna", "Våren i Backadalen", "Ballad till minnet en kamrat" och "En yngling". Alla fick såklart stora ovationer, även om jag själv klappade och jublade ihärdigast på andra låtar. Som jag tidigare skrivit sätter jag 2007 års Såna som vi... som Dans bästa skiva. De sedan 1987 års Vildmarken återkommande låtarna om Frasse Swahn är även de stora favoriter och denna kväll fick vi inte mindre än tre låtar om denne personlighet. Däribland den ännu outgivna låten om när Frasse Swahn skulle handla kläder med sin gamla mor. En fantastiskt dråplig historia (med bland annat rimmet Swahn-Backaplan) jag verkligen skulle vilja höra inspelad i studio. 

Men det var inte den enda outgivna låten för kvällen, återigen spelade Dan låten med dagboksanteckningar från 4 mars 2012 och så en låt jag aldrig hört live tidigare. Sen finns ju "Landet efteråt" som Dan spelade förra och förförra året, men som tyvärr inte fanns med igår. Det är alltså minst fyra outgivna låtar han spelar live, nu måste det väl vara dags för en ny skiva? 

En annan höjdpunkt var som alltid "Lilla villastad", fri från åttitalsarrangemangen på skiva. Den påades av Dan som "en sockrad spya".



Rockborgens café är litet och gemytligt och passade väldigt bra för en sån här spelning. Att de dessutom börjat servera folköl gjorde inte saken sämre. Tankarna for iväg under Lina Sandbergs spelning, jag tänkte på när jag för snart tjugu år sedan satt vid ungefär samma ställe i caféet, kanske vid samma bord, och såg Banal Anal på Knallepunken 1995. Och så tänkte jag på alla promenaderna i grannen Annelundsparken när jag många år efter Knallepunken bodde i den lilla lägenheten mitt i Borås. Jag satt och hoppades Dan skulle spela "Såna som vi..." ("kom inte med sånt där kretsloppstrams, att allt börjar om nån annanstans") och minsann, det gjorde han.

Fast tyvärr präglades spelningen alltför mycket av de respektlösa fyllona. Dessa fyllon, som precis som oss andra verkligen vill se Dan men så att säga är FÖR laddade, tycks förfölja Dan och hans spelningar. Kanske ett ämne för en låt? Om de som tagit Frasse Swahn-myten lite för långt, eller något i den stilen.

Dan har två spelningar inbokade i Göteborg under våren, jag hoppas komma iväg på bägge. Våren 2015 får gärna bli en Berglund-vår, det funkar lika bra i Bergsjön som i Backadalen.

Lördagsmys

I eftermiddags sorterade jag mina 7"-singlar.



torsdag 22 januari 2015

Tralltorsdag: Strebers återförenas igen "I stort har gensvaret varit grymt"

Istället för throw-back-thursday: tralltorsdag. Denna vecka intervjuas Ztikkan Blomberg om Strebers, detta ett av trallpunkens urfäder till band, stundande 30-årsjubileum och återförening.

Strebers fyller 30 år, allt ska kulminera med en turné i höst, jättekul! Kan det bli tal om mer saker? Det finns ju en Facebookgrupp för att ni ska spela in Till en vän på nytt...
Jo, några gig är det tänkt att bli i september-oktober. Vi får se hur det blir med en nyinspelning, en sådan skulle kräva rätt mycket. Till exempel MÅSTE energin vara ett snäpp bättre än den var 92 och det blir svårt för gamla gubbar som oss, tester måste göras innan inspelning och så vidare. Sen är det ju personligt i alla fall för mig, hatar egentligen trummaskinen på plattan, haha.

Är det klart vilka som kommer utgöra Strebers på turnén? Hänger första basisten Pelle med?
Det ser ut som det blir Dia-gänget. De flesta Strebersgrejerna är inspelade med 2 guror och det vill vi kunna återge live, dessutom är vi samspelta, haha. Huruvida Pelle följer med vet vi inte, han kanske gästar ett par gånger...

Hur har intresset varit vid tidigare återföreningar? Jag minns en lång turné 2001 och sen har ni väl gjort enstaka spelningar på typ Birdnestevenemang?
Jo, det har varit bra. 2001 körde vi ju 2 veckor i sträck, bara på-dörren-dealar. Fullt ös och skitkul. Denna gången kör vi endast helger. Men i stort har gensvaret varit grymt.
"Till exempel MÅSTE energin vara ett snäpp bättre än den var 92 och det blir svårt för gamla gubbar som oss."
Vad gör du, Ulke och de andra gamla Strebersmedlemmarna nuförtiden?
Jag jobbar som transportnisse på ett tryckeri, Ulke är och kommer förmodligen alltid vara arbetslös haha och Pelle jobbar som militär som vanligt, såg ni inte honom på TV 4 om branden utanför Norberg med omnejd? Stipen är för tillfället arbetsfri snickare/murare.

Din favoritlåt med Strebers?
Oj... det är omöjligt, finns så många bra. Men måste jag välja en så är det nog "Hjältar?" från Kallt stål/varmt blod.

Tack för svaren Ztikkan. Står längst fram när ni spelar på Henriksberg eller Sticky Fingers eller var det nu kan bli i höst! 

tisdag 20 januari 2015

Tuk Tuk Rallys fem bästa låtar

Som utlovat i gårdagens intervju med sångaren Roger Karlsson kommer här en fem-i-topp-lista med eder bloggares favoriter. 

Vet ni förresten hur namnet Tuk Tuk Rally kom till? Det var efter en vansinnesfärd Roger Karlsson och Stefan Söderberg gjorde med just en Tuk-tuk i Bangkok. Var det måhända samma Bangkokresa som senare dyker upp i Rogers sololåt "Magisk kväll i Karavan?". På tal om Tuk Tuk-sångaren här på bloggens tidigare hyllade solokarriär så är det på gång en ny soloskiva till hösten.

Men nu kör vi, Tuk Tuks fem bästa låtar, eller bäst och bäst, ikväll är de här bäst i alla fall.      

1. "Komedi"

Tuk Tuk Rallys stora hit, låten som ihop med Johan Johanssons "Va?!" stod för de mer poppiga inslagen på Definitivt 50 spänn igen. Jag gillade låten massor redan när det begav sig, trots att det inte riktigt var okej att gilla det snälla vispopbandet. Fast texten är inte direkt "snäll", rumlaren till jag-person ger vibbar till tidiga Stefan Sundström och Lars Demian. Gissar att "Komedi" blir given som extranummer på spelningarna i år oavsett om bandet vill eller ej. 

2. "Stjärnorna"
Roskildereferensen. Bara en sådan sak. Ännu har jag inte blivit nedslängd av en man i en låda utav is under mina besök där, men något år kanske det kommer. Men det är inte bara nämnandet av Roskildefestivalen, det är även det nostalgiska rabblandet av platser och händelser ur det förflutna och längtan ut igen. Texten känns som en tidig kusin till Roger Karlssons senare sololåt "Som om ingenting hade hänt". Plus att låten är en riktigt skön blues komplett med gubbigt munspel och allt.  

3. "Måndag"

I "Måndag" vanlig ordning bjuder Tuk Tuk Rally på en stark refräng, men annars är det raderna "Och grannen spelar skivor och har fest, jag har att dom är glada, snart skriver jag och skickar en protest och ber dom skruva ner. Men egentligen så vill jag nog vara där som deras hedersgäst." som jag smälter för. Dessutom öser elgitarrerna på mer än i andra Tuk Tuk-favoriter 

4. "Världen rasar"

En annan Definitivt 50 spänn-favorit, fast den här gången från den älskade Definitivt 50 spänn 3. Frågan är vilken av "Måndag" och "Världen rasar" som är mest dyster?   

5. "Beirut Bar"

Beirut Bar, är det måhända en söderkrog där Tuk Tuk-medlemmarna tillbringade åtskilliga kvällar tidigt nittital? Eller är den en fantasiprodukt? Eller är det flera ställen i ett? Låtens Hanna kanske kommer från ett ställe och enmansorkestern i hörnet från ett annat. Beirut Bar skulle även kunna vara en kvarterskrog här i Götet eller något av de sista kvarhängande mindre gentrifierade ställena på den delen av Andra Långgatan som ligger närmast Masthuggstorget. Eller kanske Freddys Bar på Vesterbro nere i København? Eller struntsamma. Här ska inte jag sitta och spekulera kring sådant mer än tjugu år efter att låten kom ut. Mycket bra är den i vilket fall som helst.

måndag 19 januari 2015

Tuk Tuk Rally återförenas: "Egentligen gillar jag inte revivals, men gnistan fanns där fortfarande"

Roger Karlsson
Igår släppte deras skivbolag Beat Butchers beskedet på Facebook. Nittitalets bästa vispopband Tuk Tuk Rally ska göra "några spelningar". Minnenas Motell skickade snabbt iväg ett par frågor till bandets sångare Roger Karlsson. 

Vad kul att Tuk Tuk Rally ska ut och spela igen, är det något särskilt som för er ut på vägarna?
Nej, inget särskilt mer än att vi blev lite sugna efter den tillfälliga återföreningen på skivbolagets 30-årskalas i september. Egentligen gillar jag inte revivals, men gnistan fanns där fortfarande och publiken gav fantastisk respons.

Beat Butchers skriver "några spelningar", hur mycket tänker ni er att ni ska ut och spela? Ni är ju rätt många i bandet så jag kan tänka mej att det är mycket som ska klaffa?
Vi får väl se hur mycket eller lite det blir. Under en begränsad period från april till och med augusti har vi reserverat tid för detta. Det förutsätter ju förstås att det finns intresse hos arrangörer och publik. Det visar sig.

Du har varit rätt aktiv som soloartist i snart ett decennium, har folk ofta velat prata om Tuk Tuk med dej?

Det händer att publiken önskar låtar på konserterna men jag har kört solo så pass länge nu att jag byggt upp en publik som inte förknippar mig med Tuk Tuk.

Vad har de andra bandmedlemmarna gjort genom åren efter Tuk Tuk?
Stefan Söderberg släppte en soloplatta för ett par år sedan. Calle Bauer spelade bas i början av mitt soloprojekt och Johan och Leffe har inte spelat så mycket sen vi la av i mitten av 90-talet. De flesta av oss har bildat familj och har haft fullt upp med det.

Vilka är dina favoritlåtar med Tuk Tuk?

"Luftballong", "Gröna hissen" och "Bara veta varför".

Tack för svaren Roger! Ser massor fram emot att se Tuk Tuk Rally, som jag aldrig lyckades se när det begav sig. I morgon kommer en fem-i-topp-lista med bloggens egna Tuk Tuk-favoriter. 

söndag 18 januari 2015

stiff.gbg på Spotify!

Vännerna i stiff.gbg har nu blivit en del av Spotifyimperiet. Singeln Resan till världen finns nu fri för streamning och avnjutning. Och förhoppningsvis ska jag snart få ihop ett blogginlägg av den en och en halv timma långa sittning jag och bandet hade förra månaden, veckan efter att de varit inne i studion.

Punkare vs synthare

Ungefär såhär vill jag minns att en diskussion mellan mej och nån kompis i mitten av nittitalet gick.

- Är inte Anti-Nowhere League ett synthband?
- Va?! Varifrån har du fått det?
- Pelle sa att Anti-Nowhere League spelade synth.
- Äsch, han tyckte de var dåliga och Pelle kallar allt han tycker är dåligt för synth.

torsdag 15 januari 2015

Tralltorsdag: Död TV - Radioaktiva Räkers mindre kända "småbröder"

Tralltorsdagen fortsätter. Glöm throw-back-thursday, varje torsdag skriver Minnenas Motell om den kära gamla trallpunken. Förra veckan om ett gammalt blandband och idag om ett mindre känt band från när det begav sig.

Radioaktiva Räker hör till de mer kända banden från nittitalets svenska trallpunkvåg, men det kom fler band från trakterna kring Hofors och Torsåker i västra Gästrikland. Ett av dessa var Död TV, bandet delade replokal med Räkerna och kom med åren att ha flera medlemmar som gick fram och tillbaka mellan banden. Det är lätt att ironisera över den musikaliska likheten med de mer kända kompisarna. Som en kompis uttryckte det när det begav sig, "endast ett tränat öra hör skillnad mellan Radioaktiva Räker och Död TV".

Samtidigt är bandet självklart att kolla upp för den som vill ha koll på sin trallpunk. Snabba låtar, trallvänliga melodier och hyfsat politiska texter. Precis som det ska vara. "Supermannen" (som måhända inspirerade Räkerna till hiten "Bakom spegeln"?) och den antirasistiska "Fem i tolv" från singeln oxå kallad Fem i tolv kunde ha blivit hits om bandet nått ut till en större publik. Singeln med sina sex låtar på en kvart finns på Spotify och några låtar från demon Ingenting finns på Youtube. Medge att låtarna är ganska catchy?

 

tisdag 13 januari 2015

En sömnlös natt kom Dead Cult in i mitt liv

Bandet kommer från amerikanska Portland. Sedan 2011 har Dead Cult spelat brittiskdoftande postpunk i bästa retrostil, med influenser från inte minst ett av mina nya favoritband The Mob (mer om dem i något annat blogginlägg framöver). När jag satt uppe inatt och inte kunde sova ramlade jag så över Dead Cult på last.fm, Facebook och Spotify och gillade verkligen vad jag hörde.

Gillar du The Mob, Joy Division, tidiga The Cure eller varför inte Siouxsie and the Banshees är Dead Cult definitivt något värt att kolla upp. Själv ser jag fram emot att både fortsätta lyssna på bandet och gräva ner mej i de många för mej okända namnen Dead Cult listar som influenser.

The Mobs gamla klassiska skivbolag All The Madmen Records gav ut deras debut-7" Ghosts Still Dance i somras. Kolla in den på Spotify och missa inte demolåtarna på last.fm. Inte minst covern på "Witch hunt"!

måndag 12 januari 2015

Ny Våg!

Jag lyssnar ofta på radio, inte via radioapparat men på datorn och nån enstaka gång telefonen. Det brukar vara kul att söka runt på sr.se och till exempel hitta hitta intervjuer med sina favoritband i lokala P4-stationer, för att inte tala om att botanisera i P1s gigantiska arkiv. När jag surfade runt i förmiddags så trillade jag över en riktig guldgruva - några gamla avsnitt från 1982 av det legendariska radioprogrammet Ny Våg!

Ny Våg hörde jag talas om för första gången för mer än tjugu år sedan, men idag var första gången jag faktiskt hörde något av programmet annat än den legendariska på-ningen av Moderat Likvidations "Nitad". Ny Våg sändes i på eftermiddagarna i P3 de första åren på 1980-talet och beskrivs av SR Minnen som "ett universitet i etern för punkare på 80-talet". Det står visserligen att programfilerna inte ska vara tillgängliga längre, men de jag testade var det minsann inget fel på (ingen säger något till SR!). Ny Vågs betydelse måste ha varit enorm i dåtidens Sverige. Det idag minst sagt stela språket från programledarna står i skön kontrast mot musiken.

När jag lyssnade på ett av programmen fick jag höra låtar med bland annat Attentat, Abstract, Unos kanoner och Underjordiska lyxorkestern. Men framförallt ett reportage om Crass och Crass Records. På frågan om vad som är på gång från Crass Records den närmsta tiden blir bland annat svaret att de ska släppa singlar med ett band som heter Conflict och ett band som heter The Mob. Fantastiskt. Ska lyssna igenom alla sex programmen från våren 1982 så snart som möjligt. En del, såsom P3, var nog faktiskt lite bättre förr.

söndag 11 januari 2015

Plura Jonsson och Ulf Lundell - tillsammans

Först häromdagen såg jag något läst ganska mycket om - när Plura Jonsson gästade Ulf Lundell på den stora tevesända nyårsspelningen 1985. Jag har läst vad Plura själv och Tomas Andersson Wij, som satt i publiken, har skrivit. Jag har läst en intervju med trummisen Werner Modiggård där han nämnde det märkliga i att Plura gästade när han själv nyligen sagt upp sig från Eldkvarn.

Plura sjunger "Det regn som faller", ännu outgiven men den skulle snart komma ut på den banbrytande skivan Utanför lagen. Skivan Eldkvarn till sist hittade fram till sin egen stil.

Låten tar sin början en nyårsafton på Södermalm, med en jag-person "på kryss med kokain".

Det blev såklart rubriker. Och låten är fantastiskt bra, även ifall studioversionen piskar den här liveversionen ett par gånger om. Men Pluras 80-talströja är kul.

lördag 10 januari 2015

Dagens skivinköp

Gick en skivrunda på Andra Långgatan idag. Jag var ute efter The Bands två första, men de hittade jag såklart inte. Men Kajsa & Malenas två skivor kändes helt rätt, Under the Red Sky är en gammal favorit som jag gärna har på LP och Full Metal Jacketz köpte jag åt Michael.

torsdag 8 januari 2015

Tralltorsdag: Mart-blandbandet

Glöm "throw back thursday". Nu lanserar Minnenas Motell TRALLTORSDAG. Varje torsdag, så länge det är kul och det finns minnen att ösa ur, kommer eder bloggare grotta ned sig i något från den älskade trallpunken. Mest egna hågkomster. Först ut är kanske något förvånande inte ännu ett 1994-minne utan en grej som hände elva år senare.   


Till Hultsfredsfestivalen 2005 nöjde jag och Jonas oss inte med att ta fram egna blandband, vi ville dessutom ta fram ett gemensamt. Ifall bandet eller temat kom först minns jag inte, men vi bestämde oss för ett blandband med temat Mart Hällgren. Denna vår gemensamma idol. Kanske var vi påverkade av att Mart då börjat turnera som Total Egon igen?  

Exakt vilka låtar vi hade med minns jag inte, och jag tror inte vi gjorde någon låtlista. Men jag minns fragment och enstaka låtar, så då kör vi. "Ja!" som Mart säkert utropat, med kort a.

B-sidan inleddes med hela Dammsugarförsäljare Blues, en hyllning till oss själv, då vi framfört denna klassiska EP a cappella bakfulla i tältet på Roskildefestivalen 2000 samtidigt som regnet öste ner utanför. Sen bör gemensamma De Lyckliga Kompisarna-favoriter som "Mina fåglar" och "Älvsborgsbron" varit med. Jonas menar att även "Där värmer tar vid" och "Tompa Eken" fanns med, och jag är säker på att han har rätt.

Men det var ju ett Mart-blandband och inte enbart ett DLK-blandband. Jag kan även tänka mej att Ubba var representerade med åtminstone deras mangelstänkare "Vad hade de väntat sig?" och med Total Egon plockade vi förmodligen in flera låtar från Samling i det gröna. Kanske kan det ha varit "Fördomar", "Ubåt i mitt badkar" och "Jag är en genomskinlig gas"? Låtarna känns helt rimliga.

Jag kan inte heller tänka mej annat än att "Liv bakom väggen" och "Rock n roll ormen bet mej i benet" från Marts soloskiva från 1998 fanns med. Så dessa låtar och ungefär lika många till bör ha utgjort bandet.

När jag nu skriver inser jag vilket fantastiskt bra blandband det var vi satte ihop. Mart-bandet till Hultsfredsfestivalen 2005.

Men säg den glädje som varar för evigt?

Några dagar efter festivalen messar Jonas att "Mart-bandet har spruckit".

onsdag 7 januari 2015

Jens Lekmans bästa låt enligt Joakim

När eder bloggare länkade gårdagens bloggning om Jens Lekmans nästa låt blev det en diskussion på Facebook. Joakim Larsson (som tipsade om deppiga jullåtar för några veckor sedan) skrev så intressant att jag lät antyda att det var ett ämne för en gästbloggning. Nån timma senare damp det här ner. Stort tack, någon mer som vill dela med sig?

Jarå. Apropå detta med Jens Lekman. Det finns några låtar som jag har en särskild relation till. Någon av de få gångerna när livet ler lite mot en så är det inte fel att lyssna på "Tram #7 to Heaven" när man rullar hem mot Gamlestaden. Och "You Are The Light" var en del av soundtracket till kärleken som förde mig till Göteborg. Kunde nästan önska det var "Hammer Hill" jag stod på när jag på fyllan ringde och tackade henne för att hon såg till att jag hamnade här. Men det var nog ändå Redbergsparken.

Men den bästa låten är ändå "Black Cab". Det är en fyr för dimmiga dagar.

"Kunde nästan önska det var "Hammer Hill" jag stod på när jag på fyllan ringde och tackade henne för att hon såg till att jag hamnade här. Men det var nog ändå Redbergsparken." 

En gång i tiden så hade jag för mig att spela den precis när sista spårvagnen från klubben hade gått när jag vände skivor. Något som krävde en hel del micklande med låttider innan. För det gav mig stor njutning att få till ”Oh no, God damn. I missed the last tram” precis så att jag kunde se någon kolla klockan och inse att den tiden var precis nu.

Jag vet inte hur många som fattade grejen eller hur många av de där jag tyckte såg ut att fatta som verkligen gjorde det. Kanske handlar det bara om att DJ:s har för sig grejer som kanske inte riktigt går fram så mycket till publiken som om hen istället spelade en dansant låt. Men på klubbarna jag spelade så dansade i alla fall många. Med handen på hjärtat sjöng de: “So I say turn up the music - take me home or take me anywhere”.

PS: Det är nog oftast inte psykotiska galningar som kör svarttaxi. Men det är sexigt att betala skatt.

tisdag 6 januari 2015

Jens Lekmans bästa låt

Jag läser att Jens Lekman ska släppa 52 låtar under 2015 - en per vecka. Kul!

Kanske blir 2015 året då jag på allvar upptäcker Jens Lekman? Eller kanske inte, eftersom jag antagligen hör till den lilla minoritet som gillar Jens bäst på svenska. Visst, jag gillar debuten When I Said I Wanted To Be Your Dog och tycker han var bra när såg honom på Hultsfredsfestivalen året han debuterade. Men hans bästa låt är i mina öron den svenskspråkiga översättningen av "Maple Leavers": "Jag tyckte hon sa lönnlöv".

Att jag gillar bäst när svenska artister sjunger på svenska är inget nytt. På National sånger låter till exempel såväl The Hellacopters som Backyard Babies bättre än någonsin när de sjunger tolkar Nationalteatern på svenska men på sitt högst egna sätt. Kanske är jag för dålig på engelska? Kanske är det väldigt få svenskar som kan uttrycka sig på engelska tillräckligt bra för att slå de som har det som modersmål?

Jens Lekman på Knarrholmen 2013. Foto: Jenny Hellström

Jens Lekman släppte "Jag tyckte hon sa lönnlöv" på sin hemsida för snart tio år sedan och jag laddade ner den kort efteråt. På svenska, i synnerhet som Jens spelad in den själv med gitarr, framträder låtens nakna text allt tydligare. Referensen till Kortedala torg känns ännu mer passande. Visst, en viss rim-effekt går förlorad, men låten blir bara bättre!

Men jag ska nog ändå lyssna lite mer på Jens Lekman i år. Jag menar, hans röst är ju samma oavsett om han sjunger på svenska och engelska. Att kliva ur sin "comfort zone" (hihi) sägs ju vara bekvämt. Jag ska försöka kolla upp de nya låtarna. Ge hans andra skivor en chans och framförallt lyssna på When I Said I Wanted To Be Your Dog några gånger till.

Youtube finns såväl covers som liveversioner av "Jag tyckte hon sa lönnlöv". Maila om du vill ha mp3:an Jens släppte för snart tio år sedan.

söndag 4 januari 2015

Slowgold - Pustervik 3 januari

För en och en halv vecka sedan hade jag inte hört talas om Slowgold. Sen gästade Michael med en recension av nya EPn, jag läste och blev nyfiken. Helt plötsligt fick jag ett nytt favoritband och igår var det så dags att se Slowgold live för första gången. Ibland går det fort.

För kvällen uppträdde Slowgold som trio - Amanda Werne hade med sig en tight rytmsektion. Och trots att uttrycket är så slitet kändes inte "powertrio" helt fel. Hela konserten andades 70-tal. Trion, Amanda Wernes långa hår, väst och utsvängade byxor, munspelsställningen och framförallt den fantastiska musiken. Störst behållning hade jag av de underbara låtarna "Hundarna" och "Öppna sår". Vi fick även höra titelspåret på nästa skiva, "Stjärnfall", jag gillar ambitionen att så snart följa upp EPn.

Slowgolds blandning av flummig sjuttitalsrock och tongångar som för tankarna till en sån som Neil Young passar mej utmärkt. Jag ser fram emot att följa Slowgold under lång tid framöver, även ifall jag nog alltid kommer associera Slowgold med mellandagarna 2014 och den efterföljande nyårshelgen. Hoppas det inte dröjer alltför länge till nästa spelning.

lördag 3 januari 2015

"Jag älskar er då, nu och för alltid, Steget!"

Michael Porali var på spelning igår. Den var bra. Ikväll går eder bloggare och Michael på spelning tillsammans.
 
Nadice & Maria och Steget
Pustervik
2015-01-02

Pusterviks anrika Club Slacker rör sig vanligtvis i gränslandet mellan punk och skrammelrock, men då det är dagen efter årets första bakfylledag/internationella pizzadagen ställs det istället till med en avskalad kväll helt i linje med vad man orkar med. Eller orkar och orkar förresten, snarare är det väl precis det jag inte gör då jag aldrig lyckas se stadens stolthet Steget utan att bita mig själv hårt i läppen och ibland inte allt för diskret torka mig om ögonen.


Denna fredagskväll inleds dock med en annan duo, nämligen de EP-debuterande och för mig ditintills okända Nadice och Maria. Dock hann jag med att lyssna in mig lite någon timma i förväg så förväntningarna är faktiskt ganska högt ställda. Nadice Fredriksson (gitarr, sång) och Maria Skanselid (cello, sång) kliver upp och visar faktiskt redan från början, men en låt som kanske, eventuellt, kan ha hetat något med "Puls", hur årets andra dag ska upplevas. Ingen avskalad instrumentering här inte, utan Maria varvar stråkspel med plock tills cellon mer eller mindre motsvarar ett fullskaligt band, och med två så här starka röster i symbios påminner Nadice & Maria faktiskt mer om ett storslaget Tant Strul än två instrumentalister i mitten på Pusterviks faktiskt rätt överdimensionerade scen.

EP-låtarna "Listan" (om att göra slut genom att skriva en lapp) och "Kameleont" (som dagen till ära kanske handlar om uppskjutna nyårslöften) avklaras på samma manér, och även om cellon här och var byts ut mot gitarr är det fortfarande på något vis ganska maffigt. Kanske beror det på att jag står längst fram, men minst lika troligt beror det på att Nadice & Maria har stenkoll på det de gör. Bara en sådan sak som att en av kvällens två covers består av "Smoke on the water"-riffet på cello i kombination med den mer än lovligt absurda texten till Alf Hambes (ja, jag var tvungen att googla utifrån de textrader jag uppfattade) "Visa i Molom". Som de själva presenterar låten, "ja, man kan ju undra vad han gick på egentligen". Efter den är det tänkt att avsluta konserten med EP-spåret "Ny tid", en framför allt i liveversionen smått fantastisk låt, men tiden räcker faktiskt även till en direktöversatt (med betoning på direkt) version av Alanis Morissettes tjugo år gamla "Ironic", som jag faktiskt blev lite sugen på att lyssna på i originalutförande, och jag ska erkänna att jag blev rätt förvånad över att den gamla mainstreamhitten faktiskt håller än!

Nadice & Maria har som sagt bara släppt en EP, men den finns på 12" och i likhet med refrängen "ny tid, det är hög tid" lovar jag att införskaffa den så snart jag bara kan.


Steget, duon bestående av Matilda Sjöström (sång) och Nils Dahl (piano), äntrar scenen inför en allt mer tilltagande publik någon halvtimma senare, med en liten ursäkt om att de inte brukar dricka innan spelning men att de faktiskt gjort det ikväll. Eftersom klubben anordnas av den i alla sammanhang välkända och uppskattade Jonk inleder duon givetvis konserten med "Såna som du" en låt om just Jonk och även om den har en tydlig mottagare är det en stark vänskapsskildring som kan appliceras på med eller mindre vem som helst (förutsatt att man gillar personen då).

Vi går vidare med "Magiskt", en bitter historia som enligt Matilda handlar om henne själv, men som jag i alla avseenden verkligen känner igen mig själv och mina eventuella relationer de senaste åren i. Och nej, det är inte nödvändigtvis något negativt, dock är det här jag känner att underläppen som brukligt börjar darra och blicken börjar bli något diffus. Av uppenbara skäl, för er som sett och hört Steget tidigare.

Kvällen till ära är Steget utökat till en trio, och när uppväxtskildringen "Hela Gråbo e sån ångest" tar vid är det med uppbackning av Katja Ahlsells stråkar och nu går det liksom inte riktigt att hålla tillbaka längre. Särskilt då jag själv vet hur det är att växa upp om inte i Gråbo så åtminstone, för att använda Matildas egna ord "mer än tre mil härifrån". Det spelar liksom inte riktigt någon roll hur mycket det än pratas om "positiv ångest" eller "gladångest" från scen, "Denna gången", "Helvete" och resten av setet flyter som brukligt är ihop i den lättare form av sammanbrott det här bandet utan undantag alltid framkallar hos mig. Och för det älskar jag er då, nu och för alltid, Steget!

Michael Porali











torsdag 1 januari 2015

Fick jag rätt om 2014?

Jag inledde 2014 med att sia om vad som kanske skulle hända under året. Fick jag rätt?

Spotify integreras med andra musiktjänster - Nja?
Jag förutspådde någon slags integration mellan Spotify och Soundcloud eller Youtube. Något sådant har vi inte sett, däremot har Spotify vidgat sitt imperium genom att ha ett ingående samarbete med Way Out West-festivalen och de har nu även ett redaktionellt material.

First Aid Kit släpper ny skiva och kliver upp på Orange Scen - Ja och nej 
Stay Gold släpptes, framgångarna fortsatte för duon och själv såg jag dem på en regnig Hasslöfestival i Blekinges skärgård. Men Roskildefestivalen brydde sig inte om att boka First Aid Kit det här året.

Även Siesta!-festivalen återuppstår - Jajamen
Det gjorde den och de har redan börjat släppa band för 2015. Till 2015 ligger Siesta! samma helg som Roskilde intressant nog.

Håkan Hellström spelar på Ullevi - Jajamen
Jo.

Med fyrverkeri avslutade Håkan Hellström på Ullevi 7 juni