Semesterlåtarna

Idag är sista dagen på semestern och trots vad jag tidigare skrivit om Spotifystress så har jag faktiskt haft ett gäng låtar som snurrat regelbundet under de tre semesterveckorna - vid sidan om flitig lyssning på en rad andra akter förstås. Men det är dessa låtar jag hela semestern återvänt till. De tio låtarna har funnits med vid sol & bad, när jag suttit och läst på balkongen, på resorna till Göteborg och Linköping och så vidare. Det är riktigt bra låtar.

The Tough Alliance - "Take No Heroes"
En helt annan artist jag smygföljer på Spotify verkar lyssna på den här låten ofta, jag blev helt enkelt nyfiken på vad som lockade så. The Tough Alliance har inte hört till mina favoriter tidigare, men den här låten har satt sej. Kul oxå hur den skiljer ut sej mot resten av låtarna.

Lucas Paine - "Misty Mountain Tryst" och "Better Days"
Lucas Paine upptäckte jag redan första semesterdagen, de här låtarna var de jag gillade bäst. Jag kommer nog för lång tid förknippa semestern 2013 med Lucas Paine.

Laura Cantrell - "Bee"
Samma dag som jag surfade runt på ett par musikbloggar och upptäckte Lucas Paine ramlade jag över Laura Cantrell och den här smäktande balladen.

Tanya Donelly - "Heart of gold"
Tanya Donelly är ingen ny bekantskap, Throwing Muses har jag gillat i många år. Men hennes fina cover på Neil Young är en ny upptäckt. Stråkarna i början och hennes röst tillför verkligen något till låten.

Mary Lou Lord - "Beeswing" och "1952 Vincent Black Lightning"
Jag läste om henne i Skrutt för första gången i mitten av nittitalet, sen upptäckte jag till min förfäran försent att hon spelade på Hultsfredsfestivalen 2003, men två år senare såg jag henne på Ladyfest i Göteborg. De här Richard Thompson-coverlåtarna är dock nya för sommaren.

Magnus Johansson - "Som en syster" och "Här kommer min tjej"
Magnus Johansson har jag lyssnat en hel del på i sisådär ett decennium. Men de här låtarna, Lundell-covern "Som en syster" och den irländskklingande "Här kommer min tjej", har jag upptäckt på allvar först i sommar.

Tommy Körberg - "Vågor"
Jag såg att Tomas Andersson Wij spelat en låt som hette "Vågor" i Stockholm i juni och undrade vilken låt det var. Den fanns ju inte på hans skivor. Googlade mej fram till att det var en amerikansk låt han skrivit en svensk text till som Tommy Körberg sjungt in. Spännande, tänkte jag. "Vågor" i Tommy Körbergs tappning lät som något ur en musikal, "smörigt" tyckte Agnes. Jag älskade det.

Det har varit några sköna semesterveckor. Snart är det dags att säga farväl till Karlskrona och hej till Göteborg.

Håkans "Dom där jag kommer ifrån" dechiffrerad

En av de saker jag gillar mest med Håkan Hellström är hans ständiga referenser till den musik han växte upp med - i det fallet följer han i samma tradition som Bob Dylan och många före honom.

Så nu ska här dechiffreras en av de mest referensrika Håkan-texterna, så man slipper höra "va?" när man pratar med Håkan-fans om Liket Lever.

Det är naturligtvis "Dom där jag kommer ifrån" det handlar om.

Första gången jag såg Freddie var på valvetscenen
"Vi ska ha ett band som fan låter exakt som Liket Lever"
Jag gick ut på 1a lång och slängde ett mynt i luften
Blir det krona kommer jag härifrån och blir det klave ligger jag
Snart under jorden, levande begraven

Valvet var en rockklubb i Göteborg som låg på Första Långgatan och var verksam fram till 1992. Det bör ha varit Blue for Two Håkan såg där sent åttital eller tidigt nittital. Blue for Two var ett av de största banden på den dåvarande göteborgska musikscenen som i mångt och mycket kretsade kring Radium 226.05 i Haga. Freddies röst och Henryk Lipps synthar skapade något som varken var synth eller rockmusik.

Liket Lever var ett av de tidiga punkbanden i Göteborg, bandet emanerade ur Straitjacket. Freddie Wadling var självklar bandledare och frontman.

Jag var bara halvvägs ner mot botten
När jag trodde jag hade nått den
Nere på C von, Tottas klubb, jag var sjutton
Och jag jobba mig med veteranen, Totta svara över axeln
du vet inget om bluesen förrän du har ätit'sten
Totta nu vet jag vad du menade

Totta är naturligtvis Totta Näslund. Tottas Bluesband spelade på hans klubb C von varje måndag i många år.

När jag går förbi Tynnereds white trash-familjer
vrider jag inte på huvet för jag har det i mig
När jag ser på mig idag har jag inte rört mig en meter
Jag står fortfarande fastkilad framför Carbide i kravallstaketet
Filosofiskt missnöjd, ekonomiskt bortskämd

Att Håkan stod fastkilad fram Union Carbide Productions hade jag anat långt innan han sjöng det, kanske kastade han långa blickar efter den skygge gitarristen som senare skulle betyda så mycket för hans karriär?

När de släppte Financially Dissatisfied, Philosophically Trying var Håkan blott femton år och klart han föll pladask.

Tough Alliance vad är det jag hört om koka kola vener
Ta det lugnt pojkar ni e bara halvvägs ner

Och vilka Tough Alliance var vet ni säkert redan. De hör ju faktiskt till 00-talet, till skillnad från de andra referenserna.

Jag har säkert missat nån referens, fyll gärna i!