Ikväll spelar Eldkvarn i Västerås, är det för sista gången?

Tony Thorén

Ikväll spelar Eldkvarn i Västerås, är det sista gången bandet står på scen?

Det var under Allahelgonahelgen det sjönk in i mej. Visst, egentligen hade jag ju hört det redan flera veckor tidigare. När Tony Thorén skrev på sin Facebooksida att bandet skulle ta en paus och han och Werner sökte jobb. Media plockade upp det. Men det var under Allahelgonahelgen media till sist intervjuade Plura Jonsson och jag förstod att det verkligen inte skulle vara någon mening med att sitta och kolla när turnéplanerna i smyg fylls på, ingen mening med att kolla vilken småstad jag skulle kunna få se bandet den här gången, ingen mening med att hoppas jag och Eldkvarn skulle på samma festival och så vidare. Sveriges förmodligen mest långlivade och flitigast turnerande rockband skulle ta en paus under 2016.

Ikväll spelar Eldkvarn en tidigare uppskjuten spelning i Västerås och sen stänger de boken under 2016. Och öppnar den igen 2017? Eller? De ska ju "spela för döden" som de sjunger i den underbara "Blues för Bodil Malmsten".

Det var den oron som fick mej att faktiskt bli lite nedstämd på riktigt. Visst, gubbarna börjar bli gamla och jag har sett dem massa gånger. De har inte gett ut nytt material på fyra år. Och allting har ett slut. Så vari ligger egentligen dramatiken ifall Eldkvarn faktiskt skulle lägga ner?
 

Plura Jonsson

Kanske blev jag lite provocerad när Plura sa "Att komma till Uppsala för andra gången på samma år och köra samma låtar och samma mellansnack, det börjar bli som ett ok som man ska bära". Det är en känsla jag absolut kan förstå, men då kan bandet låsa in sig i replokalen och repa in ett helt nytt set, sånär som på de typ tre-fyra låtar de inte kan komma undan. De har faktiskt släppt över tjugufem skivor och har gott om material att välja mellan. Låt fler upptäcka sådana mästerverk som "Förgiftat blod", "Två brustna hjärtan och tio blå" och "Var det inte vi igår?". Och ifall Pluras hälsa sviktar och det blir för jobbigt att stå upp upp en och en halv timma så kan de gå över till att spela sittande, det skulle antagligen funka hur bra som helst. Men vad hjälper nytt set och stol om lusten helt enkelt inte finns? Givetvis inte alls.

Självklart ska Eldkvarn ta en paus om de vill - och jag tror faktiskt inte vi har sett bandet för sista gången.

Även om det inte blivit några nya låtar skrivna och den verkliga lusten saknas när bandet ställer sig i replokalen 2017 och de då inser att det inte går att styra skutan M/S Alkohol vidare så är jag övertygad om att bandet då väljer att sluta på topp med en ambitiös avskedsturné och inte låter karriären sluta med att de genomförde en uppskjuten spelning i Västerås senhösten 2015 och sen försvann ut i tröttsam tevekarriär för en medlem och tja, kanske inte så mycket överhuvudtaget för de andra.
    
Eldkvarn har aldrig varit främmande för att slå på den stora trumman när chansen ges. Cirkus Broadway, kyrkokonserterna och den stjärnspäckade fyrtiårskonserten på Cirkus 2011 för att ta några exempel. Alltså lär det kunna bli en schysst avskedsturné om något år, säkert med några nyinrepade gamla guldkorn.

Eller så kommer bandet tillbaka och är som bäst när de slår i underläge, så som de gjort så många gånger förr. Tänk bara på Utanför Lagen, Limbo och Atlantis. I april 2017 kanske det är jag som far till typ Ulricehamn och ser Eldkvarns turnépremiär för den nya asbra skivan? Som i klassisk Eldkvarntradition givetvis får ett rätt kasst namn.

Kungarna från Broadway på hemmaplan

Så hände det till sist. Eder bloggare tog Bus4You genom ljuva livet och for till Norrköping för att se sitt favoritband Eldkvarn på vad som brukar anses vara hemmaplan. En stående inbjudan från Daggis sedan några år tillbaka var till sist dags att tacka ja till. Joakim gjorde mej sällskap och tidigt i torsdags morse for vi österut.

Norrköping är på många vis en viktig stad inom den del av svenskt musikliv den här bloggen sätter så högt. Inte bara Eldkvarn, utan även Magnus Johansson och Ulf Lundell har skrivit om den gamla industristaden vid Motala Ström. Liksom 23till, Beat Butchers-bandet som inte var speciellt mycket punk men ändå alltid fanns med i de sammanhangen. Till sist förstod jag deras gamla Även vackra fåglar skiter-hit "Sista supen". Allt föll på plats när jag stod utanför Sista supen och Daggis berättade historien om galgbacken.

Det var åtta år sedan jag senast var i Norrköping och den gången fanns inte mycket tid för musikaliska vandringar. Det togs igen med råge den här gången. Med Daggis som värd förevisades först Magnus Johansson-land, Drottninggatan och Tyska Torget. Dock utan varesig spårvagnar som körde ikapp eller någon blåsorkester. En kan inte få allt.

Givetvis blev det även ett besök på Cafe Broadway och hörnet Tunnbindaregatan-Bråddgatan. Klassisk mark och känt långt utanför de allra mest nördiga Eldkvarnkretsarna, det räcker att ha varit på vilken Eldkvarnspelning som helst i några år och hört "Kungarna från Broadway" påas. Det var kul att äntligen få se den omtalade skylten och äta en Eldkvarnare på caféet.

Och så gick vi på Kungsgatan, St Persgatan och givetvis ner för Södra Promenaden. förbi Halvars kiosk (även ifall byggnaden väl är ny?), "plugget" och den nuförtiden inte fullt så nya bibblan.

Jag går på promenaden

Jag hade funderar mycket på hur det skulle vara att se Eldkvarn i just Norrköping. Att se ett band eller en artist på hemmaplan brukar alltid vara speciellt, sen går det verkligen att diskutera hur mycket hemmaplan Norrköping faktiskt är för Eldkvarn. Av de sex som stod på scen i torsdags är bara de tre i frontlinjen, bröderna Jonsson och Tony Thorén, från Norrköping. Även ifall Tony bodde sina första år i Kortedala. De andra tre är inte från Norrköping och det är mer än fyrti år sedan bandet drog till Stockholm. Likväl har Eldkvarn sjungit mycket om Norrköping och staden har svarat upp gentemot bandet. Så okej, Norrköping är hemmaplan. En text som den här är i högsta grad med och bygger historien om Norrköping och Eldkvarn.

Bandet inledde med fyra säkra kort, "Barn av sommarnatten", "Fulla för kärlekens skull", "Somliga går med trasiga skor" och "Pojkar, pojkar, pojkar". Det är nästan så man kan tro att de var aningen osäkra på publiken, eller snarare var det väl den vanliga setlistan för den här turnén. Och en inledning som känns igen ganska mycket från såväl Karlskrona i vintras som Göteborg förra året. Och "Pojkar, pojkar, pojkar" får väl till sist anses ha bytt plats i setlistan på riktigt. Från sin klassiska plats sist i ordinarie set till just låt nummer fyra.

Eldkvarn lockar folk i Norrköping, inget snack om den saken, spelstället var kanske inte det största jag sett men det var helt knökat och platsen framför scen kändes lite underdimensionerad i förhållande till hur många av besökarna som faktiskt var där för att se bandet. Det var större åldersspridning än vad det brukar vara på Eldkvarnkonsert, även ifall flera av de yngre besökarna definitivt var Pluras kök-grabbar (även kallat "sköna killar" TM) av den typen som lätt pratar sönder en lugn låt och skrålar sönder en upptempohit. Låt vara att setlistan nästan helt var fri från lugna låtar.

"Kungsholmskopplet" fanns kvar i setlistan från turnén förra hösten-vintern och var en av kvällens bästa låtar. Carla och Claes von Heijne gör låten till en härligt bakåtblickande rocknrollexplosion. Adrian Moddigård stod i vanlig ordning för några av kvällens bästa låtar, "Jag har gjort det igen" och "Ettt fall av kärlek", vilken röst och vilken utstrålning den killen har. En annan låt som funnits med ett tag nu och jag fick höra för tredje gången var Carlas gamla pärla "Runt solen". Till de mer obskyra låtvalen för väl även föras "Största skvallret i stan", en av de mindre kända låtarna från Kungarna från Broadway, men icke desto mindre en av de bästa på skivan.

 
Plura tillbringade våren på turné med Mikael Wiehe och Ebba Forsberg spelandes covers på amerikanska artister och en av låtarna från den turnén fick följa med till Eldkvarns turné. Wiehes översättning av den klassiska "Always on my mind", "Jag tänkte jämnt på dig". En bra cover som gärna får finnas med nästa gång Eldkvarn spelar in nytt, när det nu blir.

"Jag tänkte jämnt på dig" var kvällens enda livepremiär för min del, vilket kanske inte är så konstigt när jag såg bandet för femtonde gången och de inte släppt en ny skiva på snart fyra år. Och jag hade gärna hört fler låtar om Norrköping, vart var "3:ans spårvagn genom ljuva livet", "Landsortsgrabb" och "27"?

Men livepremiärer eller ej, låturval hit och dit, likväl vill jag verkligen se Eldkvarn på varje turné. Jag behöver en dos Eldkvarn live minst en gång i halvåret. Jag vill höra sångerna om den stora landsvägen, barerna, sorgerna, kärleken och småstäderna.

1. Barn av sommarnatten
2. Fulla för kärlekens skull
3. Somliga går med trasiga skor
4. Pojkar, pojkar, pojkar
5. Jag tänkte jämnt på dig
6. Kungsholmskopplet
7. Största skvallret i stan
8. Jag har gjort det igen (sång: Adrian Modiggård)
9. Alice
10. Runt solen
11. Vår lilla stad
12. Kärlekens tunga
13. En liten kyss av dig
14. Kungarna från Broadway


15. I skydd av mörkret
16. Ett fall av kärlek (sång: Adrian Modiggård)
17. Söders kors

Mer intressant än Pluras femtielfte kokbok

Vid en första anblick står han vid Plura Jonssons vänstra sida klart i skuggan av bröderna Jonsson. Men ibland så händer det och Tony Thorén, Eldkvarns basist sedan start och den enda som utöver Plura varit med precis hela tiden, blixtrar till i en rockpose som hade platsat i Hellacopters eller The Soundtrack Of Our Lives. Jag är inte kompetent nog att bedöma hans basspel, men jag vet att han är en av Eldkvarns viktigaste beståndsdelar. Ett av fundamenten. En av kungarna från Broadway.

Bild från Eldscript Förlag

Så skrev jag om Tony Thorén efter Eldkvarnspelningen på Trädgårdsföreningen här i Götet någon vecka före jul förra året.

För ett år sedan släppte också Tony Thorén sin självbiografi Vafaan är det frågan om? - där hans livsberättelse, om livet som basist i Eldkvarn sedan starten och producent med hitlåtar som "Die Mauer" och "Little Willie John" bakom sig, blandades med mer filosofiska funderingar kring livet och universum.

Nu har uppföljaren Basism - 101 svängiga utsagor kommit. Eller uppföljare och uppföljare, det är ingen ny Vafaan är det frågan om? utan snarast en bok där den hemsnickrade filosofin och funderingar kring vardagens existentiella frågor fått blomma ut till fullo. Några passusar om Peter LeMarclåtar, hur han blev en av två hippies i Norrköping på tidigt sjuttital och basspelande får plats, men mest är det Tonys funderingar och grubblerier kring världens vardande och låtande som här får fritt spelrum. Tony skissar på eller snarare presenterar en ideologi han kallar basism.

Basism är ingen självbiografi, och egentligen ingen uppföljare på den förra boken. Ska jag jämföra med något är det väl närmast Kjell Höglunds gamla legendariska månadsmeddelanden på hans numer insomnade hemsida, men varför jämföra? Tony Thoréns bok står på egna ben och hans humanistiska budskap är inget världen mår sämre av. Tvärtom, det finns mycket sympatiskt i hans tankar och funderingar. 

Samtidigt ska sägas att det ibland blir för mycket. Basism gör sig nog bäst i att läsas något stötvis och inte sträckläsas pärm från pärm, den hade definitivt blivit bättre med fler berättelser från musikerlivet och något mindre filosoferande. Bokens målgrupp torde vara främst Eldkvarnfans, och till med de mer nördiga sådana. Men som Eldkvarnmerchandise är den betydligt mer intressant än Pluras femtielfte kokbok. Nu väntar jag med spänning på att fler Eldkvarnmedlemmar ska skriva sin historia.

Kungarna från Broadway bjöd Göteborg på gitarrdueller och soulpunk

Eldkvarn, Trädgårdsföreningen, Göteborg, 18 december 
 

Vid en första anblick står han vid Plura Jonssons vänstra sida klart i skuggan av bröderna Jonsson. Men ibland så händer det och Tony Thorén, Eldkvarns basist sedan start och den enda som utöver Plura varit med precis hela tiden, blixtrar till i en rockpose som hade platsat i Hellacopters eller The Soundtrack Of Our Lives. Jag är inte kompetent nog att bedöma hans basspel, men jag vet att han är en av Eldkvarns viktigaste beståndsdelar. Ett av fundamenten. En av kungarna från Broadway.

Trots allt strålkastarljus som varit på Plura de senaste åren är Eldkvarn verkligen ett band, i teorin fem personer, men de senaste åren i praktiken sju personer med Adrian Modiggård och Marcus Olsson som stadiga gästmusiker. Alla är viktiga kuggar i det evighetsmaskineri som bildar Sveriges mest långlivade rockband, som dessutom befunnit sig ute på vägarna mer eller mindre konstant sedan sjuttitalet. Live blir samspelet och magin ännu tydligare. Claes von Heijnes minspel och Tony Thoréns blixtrande poser borde uppmärksammas i samma utsträckning som Pluras mage.

Igår var första gången jag såg Eldkvarn på ett år och även ifall det varit ett plågsamt långt uppehåll gjorde det också spänningen extra stor inför onsdagens konsert. Vilka låtar skulle finnas med på setlistan? Med tanke på att de dessutom inte har någon aktuell skiva att turnera på var det länge sedan jag var så nollställd inför en Eldkvarnkonsert.

De inledde med en av mina favoritlåtar, den alldeles för bortglömda "Nånting måste gå sönder", en ballad i samma klass som "Blues för Bodil Malmsten" och "27". Tyvärr pratades den sönder en del av några pratglada typer strax bakom mej som föredrog att prata på låtar de inte kände igen. Märkligt, jag tycker inte ens en ballad borde kunna bli sönderpratad när man står längst fram på ett uteställe. Och då tänker jag inte på publikens hyfs utan att ljudvolymen borde omöjliggöra det. Men inte då, såpass lågt var ljudet. Efter ett hyschande (ja, farbror har nu hyschat på en konsert) blev låten mer njutbar.

Kungarna från Broadway dominerade setlistan med hela sju låtar av sammanlagt nitton. För egen del fick jag fyra livepremiärer. Trots att bara en "ny" låt kommit under året, Pluras cover på Mauro Scoccos "Jag saknar oss" och vilken hit den blir i händerna på Eldkvarn! "Jag saknar oss", "Största skvallret i stan", "Å'hej Å'hå" och "Vill inte förlora igen" kan nu föras in på listan över Eldkvarnlåtar jag hört live. "Största skvallret i stan" bjöd på den elgitarrduell mellan Plura och Carla jag hoppades skulle komma någon gång och följdes av ett långt jazzigt solospel av Claes von Heijne, läckert!

Setlistan skulle kunna kallas något defensiv, bara en handfull låtar från denna sidan millenieskiftet och heller inget från Limbo. Så defensiva brukar inte Eldkvarn vara live, Plura menade att de nya låtarna var för svåra att spela, faen vet. Kanske passade de på att plocka fram mer gamla låtar nu när de inte spelar på en aktuell skiva? Och måhända har de spelat sej lite trötta på en del mer aktuella låtar.

Precis som förra året klev Adrin Modiggård fram och tog micken vid några tillfällen, han lyfte verkligen Genom ljuva livet-låtarna "Jag har gjort det igen" och "Ett fall av kärlek", soulpunk av den bästa sort. Han har dessutom vuxit till en scenperson av rang. 

En annan höjdpunkt var "Mina stjärnor har slocknat", den känns som en dussinlåt på skiva och inför konserterna brukar jag hoppas de pensionerat den där utslitna låten nu, men varje gång gång den dyker upp slås jag av hur fruktansvärt bra den funkar live. Carla är alltid en underbar gitarrist och på den här låten får han verkligen excellera.

Och på tal om höjdpunkter, kvartetten "I skydd av mörket" (med underbara körer av Carla, Tony och Adrian), "Nerför floden", "Kungarna från Broadway" och "Kärlekens tunga" funkar på varje Eldkvarnkonsert. Varje bandet eller publiken verka kunna tröttna på dem. Och varför skulle vi? 

Plura ursäktade sin egen brist på hopp och rörelse med att han var förbjuden att hoppa på grund av ryggont - och här är vi inne på något intressant. Jag gillade verkligen att se Eldkvarn live på en krog, stående vid ett kravallstaket sippandes på öl, det är skillnad det mot konserthusen. Men borde inte Eldkvarn nästa gång de spelar i konserthus ta det hela fullt ut och själva sätta sej ned? Plocka bort upptempolåtarna och lyfta fram balladerna och finliret än mer? Som en skön kontrast gentemot det Eldkvarn som spelades i veckan och jag hoppas få se ett par gånger i sommar. Det går inte att få nog av den sprittande spelglädjen och berättelserna från livet och den stora landsvägen.

Efter konserten i Göteborg for de till Norrköping för turnéavslutning på det som, trots att bandet bott i Stockholm i fyrtio år och de flesta på scen inte kommer därifrån, ändock kan kallas hemmaplan. Igår avslutade Eldkvarn ännu en av sina turnéer där de åkt från stad till stad och spelat sina låtar om små och stora städer, brustna hjärtan och ett glas till i baren. Till våren tar de hör och häpna turnéledigt men till sommaren är de tillbaks igen. Och fortsätter på vägen till paradiset...

1. Nånting måste gå sönder
2. Vill inte förlora igen
3. Ta min hand
4. De berömdas aveny
5. En liten kyss av dig
6. Jag har gjort det igen (sång: Adrian Modiggård)
7. Fulla för kärlekens skull
8. Jag saknar oss
9. Vår lilla stad
10. Största skvallret i stan
11. Kärlekens tunga
12. Mina stjärnor har slocknat
13. Å'hej Å'hå
14. Kungarna från Broadway
15. Pojkar pojkar pojkar


16. Nerför floden
17. Ett fall av kärlek (sång: Adrian Modiggård)
18. I skydd av mörkret
19. Ikväll

Eldkvarn & mej del tre: Skördetid

Dags för den tredje och avslutande delen i berättelsen om Eldkvarn & mej. Läs gärna första och andra delen.

Jag, Joakim och Emmali tog 4:ans spårvagn genom ljuva livet ned till Mölndals stadspark 5 juni 2007. Nästan på dagen sex år efter att jag köpte min första Eldkvarnskiva såg jag dem live för första gången. Hälften av låtarna var från Svart blogg och hälften var gamla hits.

Varför dröjde det ända till 2007 innan jag såg Eldkvarn live för första gången? Det finns ett par svar på frågan. Först och främst besökte de inte Borås på nästan hela 00-talet, mellan november 2000 och maj 2009 gjorde de inga spelningar i Borås. Dels var de inte hippa nog för Hultsfredsfestivalen, som jag ju besökte varje år. Dels var jag kanske trots allt inte tillräckligt intresserad för att åka och se dem i Göteborg under de första åren som Eldkvarnfan. Jag prioriterade namn som Ulf Lundell, Stefan Sundström, Kjell Höglund och Lars Winnerbäck istället. Storfavoriter än idag. Men idag står Eldkvarn tillsammans med dem istället för våningen under.

På något vis är det symptomatiskt att jag köpte mina första Eldkvarnskivor i Alingsås, Bollnäs och Tranemo och att jag såg bandet första gången i Mölndal. Trots att bandet i praktiken är ett Stockholmsband och har en av sina mest trogna publiker i huvudstaden är historien om Eldkvarn ändå historien om småstäder, slitna stadshotell och ändlösa resor kors och tvärs genom landet.

Resten av berättelsen om Eldkvarn & mej är en del av Eldkvarns moderna framgångssaga. Från att först ha sett dem på en gratisspelning i Mölndals stadspark inför en rätt blygsam publik ser jag dem nu på mer eller mindre utsålda konserthus och idrottshallar runtom i landet - eller för den delen bland en härlig blandning av stekare och semesterlediga Svenssons i Tylösand i somras. Även ifall vägen till publikframgångarna inte var självklar. Eldkvarn må ha hunnit släppa uppskattade skivor som Atlantis och Svart blogg, men sommaren 2008 hade de ändå inte blivit större än att de bara lockade några hundra personer till Nya Älvsborgs Fästning. Än hade inte Plura börjat laga mat eller tolka andras låtar i teve.

Inte brydde jag och Agnes oss om det. Vi fick en suverän konsert där vi både sänkte medelåldern rejält och för första gången fick höra "Nånting måste gå sönder".

På hösten 2008 klickade jag åter fram deras Myspacesida, nu för att lyssna på den nya låten "Hunger Hotell". Ekona av Pojkar, pojkar, pojkar, Musik för miljonärer och Genom ljuva livet tilltalade mej direkt och jag försökte självfallet sjunga med i refrängen - med tveksamt resultat. Nya skivan Hunger Hotell gav oss även sedermera flitigt livespelade låtar som "Vägen till Paradiset" och "Barn av sommarnatten".

Jag minns inte riktigt när det slog mej att Eldkvarn blivit riktigt inne igen och börjat locka även en ny yngre publik. Men helst plötsligt var det gott om folk i min egen och även betydligt yngre ålder på konserterna. Plötsligt fanns ett större intresse för Eldkvarn. Fler började nicka igenkännande när jag slog på Eldkvarnlåtar. Plura hade börjat laga mat och tolka andras låtar i teve.

De populära teveprogrammen har jag fortfarande inte sett, däremot har jag fått möjlighet att se bandet live fler gånger än tidigare. Förra året blev det tre konserter, det är det Eldkvarnflitigaste konsertåret hittills då två konserter om året helt enkelt inte räckte längre. Hoppas på lika många i år.

När jag för ett år sedan köpte Den goda skörden fortsatte mitt grävande i den Eldkvarnska myllan och jag gick ännu djupare än tidigare. Där fanns Piska mig hårt och debutskivan Elisabet från 1974. Jag gillade verkligen den flummiga Velvet Underground- och The Doors-doftande proggen. Undras tro om inte Elisabet kan vara en av de mest underskattade svenska sjuttitalsskivorna?

Under 2012 framstod "En liten kyss av dig" från föregående års De berömdas aveny alltmer som en ny livehit, när jag såg bandet i Kristianstad förra månaden fick låten ihop med "Kärlekens tunga" och "Fulla för kärlekens skull" mest publikstöd.

För Plura, Carla, Tony, Claes och Werner har de senaste åren varit en välförtjänt skördetid. Det är nu de skördar vad de sådde under de magra nittitalsåren och när de var hänvisade till ställen som Kinna stadshotell (där de spelade i början av 2005). Det finns ingen anledning att tro att bandet inte skulle klara även 10-talet och kunna fira 50 år 2021. Även ifall det är klart att den nuvarande hypen kommer klinga av, men så har det alltid varit.

Historien om Eldkvarn fascinerar mej. Det här är min berättelse.

Småstadskväll

Är det egentligen spännande att se samma band för tredje gången på ett år? Det kan ju vara dötrist, långtråkigt eller alldeles, alldeles underbart.

I lördags var det dags för Eldkvarn på Konserthuset i Kristianstad, vilket innebar konsertdebut i Kristianstad för egen del. Sällskap var kollega Mattias som var på sin första Eldkvarnkonsert. För att vara lördagskväll får jag säga att publiken var snäll och städad. Inte som den gången i Borås när några grabbar tyckte att introt på "Fulla för kärlekens skull" bäst kompletterades av brunstvrål.

Sen jag såg Eldkvarn i somras har de varit inne i replokalen och setlisten var till stor del annorlunda. Senaste skivan De berömdas aveny hade tonats ned, låtar som "Mina stjärnor har slockat" och "Jag är det hjärta" till sist fått ledigt och istället spelades sådana som "Man över bord" och "Vår lilla stad". Den sistnämnda har trots att den är känd från teve inte funnits med i setlistorna under de snart sex år jag sett bandet live. Men jag tycker nog allt att bandet kunde passat på att spela någon lång ballad när det ändå var konserthus och stillasittande publik, dessutom förstår jag inte varför "Huvudet högt" inte är självskriven som avslut på varje konsert? Men bortsett från detta var det en mycket bra och vital setlista.

Plura Jonsson var på utmärkt humör och bjöd på åtskilliga mellansnack, en del har man hört ett par gånger vid det här laget och några var nya. Måhända påverkades mängden mellansnack av Werner Modiggårds 40-gradiga feber och önskemål om lite längre pauser.

Som alltid var Tony Thorén och Claes von Heijne störtcoola, Adrian Modiggård bidrog med stämsång och fick som vanligt nuförtiden sjunga en låt solo oxå.

Jag noterade att "En liten kyss" av dig håller på att bli en riktig livefavorit, den fick tillsammans med "Kärlekens tunga" och "Fulla för kärlekens skull" kvällens största publikstöd. Kvällens höjdpunkt för mig var "Inget bra för mig själv", åter i setlistan för första gången på några år, med ett mycket bra intro av Plura och Carla Jonsson i elgitarrduell.

Men kanske är det allra bästa omdöme konserten kan få att jag bara någon dag efteråt började kika efter nästa chans att se bandet?

Till sist, kvällens setlist.

1. Nerför floden
2. Vår lilla stad
3. Barn av sommarnatten
4. Tårar från en clown
5. På andra sidan regnet
6. Alice
7. Lilla Sofie
8. Jag har gjort det igen (med Adrian Modiggård på sång)
9. Fulla för kärlekens skull
10. Man över bord
11. Kärlekens tunga
12. En liten kyss av dej
13. Inget bra för mig själv
14. Kungarna från Broadway
15. Pojkar, pojkar, pojkar
16. Vägen till Paradiset
17. Ikväll