Tralltorsdag: Mart-blandbandet

Glöm "throw back thursday". Nu lanserar Minnenas Motell TRALLTORSDAG. Varje torsdag, så länge det är kul och det finns minnen att ösa ur, kommer eder bloggare grotta ned sig i något från den älskade trallpunken. Mest egna hågkomster. Först ut är kanske något förvånande inte ännu ett 1994-minne utan en grej som hände elva år senare.   

Till Hultsfredsfestivalen 2005 nöjde jag och Jonas oss inte med att ta fram egna blandband, vi ville dessutom ta fram ett gemensamt. Ifall bandet eller temat kom först minns jag inte, men vi bestämde oss för ett blandband med temat Mart Hällgren. Denna vår gemensamma idol. Kanske var vi påverkade av att Mart då börjat turnera som Total Egon igen?  

Exakt vilka låtar vi hade med minns jag inte, och jag tror inte vi gjorde någon låtlista. Men jag minns fragment och enstaka låtar, så då kör vi. "Ja!" som Mart säkert utropat, med kort a.

B-sidan inleddes med hela Dammsugarförsäljare Blues, en hyllning till oss själv, då vi framfört denna klassiska EP a cappella bakfulla i tältet på Roskildefestivalen 2000 samtidigt som regnet öste ner utanför. Sen bör gemensamma De Lyckliga Kompisarna-favoriter som "Mina fåglar" och "Älvsborgsbron" varit med. Jonas menar att även "Där värmer tar vid" och "Tompa Eken" fanns med, och jag är säker på att han har rätt.

Men det var ju ett Mart-blandband och inte enbart ett DLK-blandband. Jag kan även tänka mej att Ubba var representerade med åtminstone deras mangelstänkare "Vad hade de väntat sig?" och med Total Egon plockade vi förmodligen in flera låtar från Samling i det gröna. Kanske kan det ha varit "Fördomar", "Ubåt i mitt badkar" och "Jag är en genomskinlig gas"? Låtarna känns helt rimliga.

Jag kan inte heller tänka mej annat än att "Liv bakom väggen" och "Rock n roll ormen bet mej i benet" från Marts soloskiva från 1998 fanns med. Så dessa låtar och ungefär lika många till bör ha utgjort bandet.

När jag nu skriver inser jag vilket fantastiskt bra blandband det var vi satte ihop. Mart-bandet till Hultsfredsfestivalen 2005.

Men säg den glädje som varar för evigt?

Några dagar efter festivalen messar Jonas att "Mart-bandet har spruckit".

Dagens återkomst

En skiva som inte fick plats när jag listade tio skitbra skivor som saknas på Spotify var Marts Helt enkelt. Soloalbumet som den gamle De Lyckliga Kompisarna-sångaren gav ut året efter att DLK la ner. Samtidigt som skivan inte fick plats på listan är jag iicke desto mindre glad över att den sedan i morse åter finns på Spotify. Skivan i sin helhet når inte upp till de höjder som mycket annat Mart varit inblandad i gör (Total Egon, Krymplings, DLK...). Men likväl finns där två av Marts bästa låtar nånsin: "Liv bakom väggen" och "Rock'n'rollormen bet mig i benet". Att dessa två mästerverk till låtar åter finns tillgängliga på Spotify är en kulturgärning bara det. Återigen är det lätt att ta del av historien om hur det faktiskt går till i tesurplande hippiekollektiv och drapan om rock'n'rollormar och gummistövlar.

De tio mest betydelsefulla skivorna

Efter att flera gånger ha blivit utmanad på Facebook att lista de tio mest betydelsefulla skivorna för mej var det dags att göra ett blogginlägg av det hele. Listan saknar rangordning. Intressant nog är alla de tio skivorna utom en från 1900-talet och bara två av skivorna har jag upptäckt de tio senaste åren, Håkan Hellström-skivan som kom 2005 och Traveling Wilburys som jag köpte för några år sedan. Kanske ska jag följa upp den här listan med en lista över de tio mest betydelsefulla skivorna som kommit ut på denna sidan millennieskiftet?    

Håkan Hellström – Ett kolikbarns bekännelser
Skivan som fick mej att slutligen släppa mina tvivel på min namne Håkan. En halvakustisk Dylaninspirerad skiva och en ny vår var vad som behövdes.

Neil Young – Rust Never Sleeps
"Jag gick ut på Lunarstorm och frågade runt lite här och där efter vilken skiva man borde börja med. Flest nämnde Rust never sleeps. Antagligen beställde jag den från Ginza redan samma kväll. En sommarkväll någon vecka senare sitter jag framför stereon och lyssnar med stor spänning. Redan på andra låten "Thrasher" är jag fast. Munspelet som tjuter till, det vackra gitarrspelet och de inledande verserna är allt som behövs. Jag sitter med gåshud." (Hur Aftonbladet skrev in sej i min livshistoria - 130212)

Bob Dylan – Desire
Desire är inte Bob Dylans bästa skiva, men det är nog den som varit mest betydelsefull för mej. Jag har tidigare skrivit om hur den ackompanjerade min 19-årsdag.  

Ebba Grön – 1978-1982
Skivan som (och det här låter äckligt pretentiöst) förändrade mitt liv. Samlingen 1978-1982 förde mej som tolv och ett halvt-åring in på punken, jag har flera gånger försökt blogga om skivans betydelse för mej men aldrig lyckats.

Traveling Wilburys – Traveling Wilburys, Volume 1
Jag hade läst om supergruppen Traveling Wilburys när jag läste mina första Dylanbiografier när seklet var ungt. I början av 2012 hittade jag så deras debut för en tjuga hos Pedda i Karlskrona och den spelades sedan flitigt under några goda år.

Imperiet – Blå himlen blues
Eller Synd, de är ju typ lika bra. Och så upptäckte jag Imperiet samma sommar som jag fyllde 15, klart skivorna blev betydelsefulla. 

Johan Johansson – Flum
KSMB är bra, Strindbergs bäst och John Lenin helt okej. Men allra bäst är Johan Johansson som soloartist. Det tog mej några år att upptäcka mer än "Va?!", men flera år efter att jag började tokgilla den glada poplåten som fanns med på Definitivt 50 spänn igen! (eller som Lasse sa "Vafan Johan, den är ju inte punk?!") lånade jag Flum av Fredrik och beställde raskt skivan från Ginza. Den här behövde jag ju ha själv. 

Lars Winnerbäck – Rusningstrafik
Jag har märkt att jag ofta har ett särskilt varmt förhållande till den skivan som får mej att upptäcka en artist eller en grupp. Rusningstrafik var min första Winnerbäckskiva, den jag beställde efter att ha sett artistkollektivet Bland, skurkar, helgon och vanligt folk på Hultsfredsfestivalen 1999.  

De Lyckliga Kompisarna – Le som en fotomodell
Le som en fotomodell innehåller en fantastisk räcka låtar. De håller högsta klass rakt igenom. Skivan var ihop med Ebba Grön-samlingen och Dia Psalmas Gryningstid de viktigaste när jag upptäckte punken. Köpte skivan för ganska så precis tjugu år sedan efter att ha letat efter den hela sommaren. Av mej rankad som den bästa svenska trallpunkskivan.

Eldkvarn – Limbo
Egentligen kanske samlingen Eldkvarns bästa utgiven tidigt 2000-tal borde varit med, det var ju efter att jag inom mindre än en vecka köpt dessa två skivor jag började upptäcka Eldkvarn. Men en samling på den här listan får räcka. 

Och här saknas såklart ett gäng väldigt betydelsefulla plattor. Såsom någon Charta 77-platta (även ifall jag tycker Grisfesten är deras överlägset bästa är det inte givet att det är den mest betydelsefulla), The Doors debut, Bathorys Hammerheart, Karin Renbergs Farväl tristess, Emmylou Harris Wrecking ball eller Hard Bargain, Dia Psalmas Gryningstid, nån av Metallicas fem första, Nirvanas Nevermind, Tomas Andersson Wijs Ett slag för dig, nån Lundellplatta, nån Springsteenplatta (antagligen The River), Cortex Spinal Injuries, Winter Took His Lifes självbetitlade album, nån med Stefan Sundström, nån med Kjell Höglund, samlingsskivor som Definitivt 50 spänn tre och På ont & gott... - alltså, det är ju egentligen helt omöjligt! Puh!

När Bad Religion hyllade Ebba Grön och De Lyckliga Kompisarna

Likt Ulf Lundell ständigt återvänder till 1967 återvänder Minnenas Motell ständigt till 1994. Året när den svenska trallpunken stod på sin topp och Ebba Gröns 1978-1982 åter hamnade på försäljningslistan när vi sökte oss tillbaks till rötterna. Trallpunken var het. Så het att Aftonbladet Puls lät en Bad Religion-medlem tycka till om några aktuella band... och Ebba Grön. Tänk vad en kan hitta när det snokas runt på Facebook! Jag kommer ihåg den här artikeln, det var en av de jag klippte ut och satte opp på min pojkrumsdörr. 

Bad Religion var även de heta 1994, så heta att Aftonbladet fick nöja sej med basisten Jay Bentley. Greg Graffin och Brett Gurewitz hade väl fullt upp kan en tänka. Jay Bentley hyllar Ebba Grön och De Lyckliga Kompisarna, även Dia Psalma faller honom i smaken. Riktigt lika höga betyg får inte Radioaktiva Räker och Räserbajs.

Undrar vem "den svenska skivbolagsrepresentanten" var? Någon från Birdnest? Beat Butchers? MNW? Eller distributionsbolaget MD?  

Idag är det vårdagjämning!

De fem bästa punklåtarna om Göteborg

Inget ämne är för litet för Minnenas Motell. Nu ska här koras de fem bästa punklåtarna som handlar om Göteborg. När jag såhär första veckan åker spårvagn och pendeltåg runtom i Götet med omnejd är det dessa och många andra som finns med på spellistorna. 

1. Troublemakers - Staden Göteborg
Motivering överflödig egentligen. Den här klassikern ursprungligen från tidigt 1980-tal är verkligen Göteborgspunklåten nummer ett. Rabblandet av Hisingen, Kortedala torg, Frölunda och så vidare. Finns i flera bra versioner med små variationer i texten. 

Trubbel i Teaterladan på Hultsfredsfestivalen i somras

2. Trubbel - Gbg City
Enda nutida låten på listan. Trubbel spelar på i gammel go göteborgspunktradition med en stor dos rocknroll inblandat och precis som i "Staden Göteborg" ska det rabblas stadsdelar och annat. Och för att verkligen gräva ned låten djupt i den göteborgska leran nämns oxå Cederhöök och En Halv Special. Låten innehåller dessutom en av de mest spännande definitionerna av "Göteborgs city", "från Öckerö till Kållered". Att något aktuellt band för vidare den stolta Göteborgstraditionen känns tryggt!    

3. De Lyckliga Kompisarna - Älvsborgsbron
Vad gör nu ur-Stockholmarna De Lyckliga Kompisarna på en lista som denna? Först: Jo, jag vet att det från början är en Total Egon-låt, men DLK-versionen är mer tight och Total Egon-versionen känns som en demoinspelning. Jag har alltid föredragit versionen DLK spelade in till Sagoland. Men vart var vi? Alltså, märkligt nog finns det ingen av mej känd låt om Älvsborgsbron skrivet av något Göteborgsband. Istället krävdes Tumbas store son Mart Hällgren - som väl förresten bor i Götet numer? "Älvsborgsbron" är en av DLKs bästa låtar överhuvudtaget, tänk så mycket bra som kan komma av att stå och titta ner i Göta Älv. De instrumentala partierna i låten är helt otroliga även de, DLK goes symfonirock!

4. Attentat - I Denna Stan
Attentat har gjort många bra Göteborgslåtar, men det är något med "I Denna Stan" som gör att jag länge återkommit till den låten. Det kan vara något med raden "På Masthuggstorget står gubbsen i klungor och säger att dom mår bra" och sen det där om matchen på söndagen - goa Götet i kvadrat på något sätt. Punkbanden från Götet var inte mindre arbetarromantiska än annat som kommit från den här stan.    

5. Bruset - 90%
Att femteplatsen alltid ska vara så svår. Är det kanske Perkele som gjort den femte bästa punklåten om Göteborg? Är det verkligen Bruset? Eller är det Göteborg Sound? Idag är det Bruset - men imorrn kan det vara något annat band. Visst, delar av texten känns lite daterade idag. Men det är klart man känner sympati för Lasse som hänger på ståplats på Ullevi varje söndag klockan sju med "en bärsa i näven". Trots att jag inte ens gillar sport!     

Vilka är dina favoriter?

Anabola trallmelodier

Något som kanske lite överraskande engagerade en del trallpunkband i början och mitten av nittitalet var utseendefixering och anabola steroider - vid sidan om mer kända ämnen som EG/EU, rasism och Carl Bildt.

Jag kan på rak arm komma på åtminstone tre band som gjort låtar på temat. Naturligtvis finns det fler, någon som har några förslag?

De Lyckliga Kompisarna är kanske det mest kända exemplet. "Le som en fotomodell" fick till och med ge namn åt bandets utmärkta debutskiva. Uppföljaren Tomat inleds med den 17 sekunder långa stänkaren "Fotomodellen får ingen mat".

Det är så synd om fotomodellen,
hon får ingen mat.
Hamburgaren tar de ifrån henne
när de har fotat klart.
Stackars lilla fotoprinsessa
måste ha diet.
Men hon vet att hon är vacker.
Måste stå emot sina hungerattacker.

Coca Carola är ett annat exempel. På Beat Butchers 10-årsjubileumsskiva har de med Läckert-outtaken "Anabola melodier". "Anabola melodier" var även titeln på den split-LP Coca Carola släppte tillsammans med 23till redan 1988, fast själva låten dök upp först många år senare.

Avslutningsvis tänker jag på Boråsbandet Vacuum, storfavoriter hos mej och de andra Tranemopunkarna 1994-1995. På bägge de första 033-samlingarna tar deras låtar upp just anabola steroider ("Pojkar, pojkar") utseendefixering ("Vackra lik").

Men det är klart, sämre ämnen kan tonåringars idoler ta upp.

De tjugu bästa trallpunkskivorna, plats 10-1

Här fortsätter listan över de tjugu bästa trallpunkskivorna, läs gärna om skivorna på plats 11-20 i söndagens blogginlägg. Perioden som behandlas är 1990-1995 och enbart studioalbum får vara med på listan. 

10. Krymlings - Krymplings (1994)
Med sångarna från Dia Psalma, De Lyckliga Kompisarna, Charta 77, Coca Carola och Köttgrottorna i samma band och Johan Johansson och Christian Edgren som producenter kunde det inte bli annat än bra. Någon gång vill jag lyssna igenom skivan låt för låt, mening för mening, för att identifiera vem som sjunger vilken mening. Någon som är på? 
 
9. Radioaktiva Räker - Labyrint (1994)
På samma skolresa som jag köpte Ebba Gröns We're only in it for the drugs och De Lyckliga Kompisarnas Dammsugarförsäljare blues (sic!) på hörde jag för första gången talas om Radioaktiva Räker. En kompis var ute efter deras albumdebut, lite Göteborgshurtigt föreslog jag att han skulle kika på Feskekôrkan. Hemma började vi raskt lyssna på bandet och tilltalades av den snabba trallpunken. Räkerna retade de hårda crustpunkarna, men älskades av oss unga fans. Labyrint är väl egentligen i kortaste laget för att kunna kallas för ett album, och flera av bandets bästa låtar saknas, men albumet är ändå otroligt bra och ett mycket bra exempel på den unga trallpunken. Med tanke på att de flesta andra trallbanden som släppte skivor på de större bolagen hade medlemmar i 25-30-årsåldern stack Räkerna ut då medlemmarna befann sig i tonåren eller de tidiga tjugu. 

8. Strebers - I fädrens spår (1990)
Skivan är för många måhända mer känd som Kallt stål varmt blod, att "+ I fädrens spår" stod tillklottrat nedanför missade i alla fall jag under flera år. CDn ifråga innehåller alltså både miniskivan Kallt stål varmt blod och albumet I fädrens spår. Nåväl, här låter Strebers folkmusikinfluenserna blomma ut ordentligt. Allt från inledningsstycket med fioler till "Balladen om Lilla Elsa", "Sluten cell nr 13", fiolsolot i "Terrorbalans" och punkballaden "Midsommarvisa" doftar folkmusik. Och på tal om inledningen, efter fiolintrot följer låtkvartetten "Betongens kungar", "Makten & härligheten", "39 steg" och nämnda "Balladen om Lilla Elsa". Vilka låtar! Redan där har skivan vunnit mitt hjärta.       

7. Köttgrottorna - Sanningens morgon  (1994)
Köttgrottorna var veteraner när trallpunkvågen drog igång tidigt nittitalet. Medlemmarna befann sig i begynnande eller odiskutabel medelålder och bandet kunde fira tio år mitt under brinnande våg 1993. Likväl kunde de 1994 släppa sin bästa skiva någonsin, trots låtar som "Full och dum" och "Älska mej" är det en genomgående politisk och allvarsam skiva. 

6. Coca Carola - Tigger & ber (1992)
Tigger & ber är en sådan skiva som man lätt glömmer bort hur bra den är. "Gråa herrar" och "Döda dej" är relativt kända hits, men när skivan kommer fram inser man hur den faktiskt är fylld av schyssta punkrocklåtar. Från den inledande BDSM-titellåten (och sånt lyssnade man på som 13-åring?!) till den gömda låten som följer direkt på Travolta Kids-covern "Bli polis".   

5. De Lyckliga Kompisarna - Tomat (1993)
DLK lyckades med det nästan omöjliga, de följde upp en skitbra debut med andraskiva som är nästan lika bra. Egentligen är det väl en smaksak vilken av skivorna som är bäst, på Tomat är det hurtigt, glatt och välproducerat. Tomas Gabrielsson och Johan Johansson har producerat med den äran. Till skillnad från debuten så släpps fler låtskrivare än Mart Hällgren fram och både Sussie Persson och Egil Jansson har "egna" låtar med och ges stor plats i en del av Marts låtar. Ibland blir det kanske lite väl glättigt, men låtarna håller väldigt hög klass. Vid sidan om "Ishockeyfrisyr" finns mindre kända pärlor som till exempel "Egons fest" och "Mina fåglar". 

4. Charta 77 - Tecken i tiden (1995)
När Tecken i tiden släpptes stod svensk nittitalstrall på sin topp, jag minns hur bandet var med i ett musikprogram på SVT och fick prata om nya skivan och spela några låtar. Omslaget är superläckert. Tecken i tiden innehåller några av Chartas bästa låtar; till exempel "Lilla Björn och lilla tiger", "När världssamvetet tog semester" och "En del mornar". Men det finns samtidigt en rad låtar som mest känns som utfyllnad och "Banja Luka" slarvade de bort som en B-sida. Det gör att en fjärdeplats får räcka. Kanske låter detta som en diss, men det handlar ju om att förklara varför den inte kvalar in bland de tre bästa trallpunkskivorna.      

3. Dia Psalma - Gryningstid (1994)
Bandet som Ulke, Ztikkan och Stipen startade efter Strebers sista turné lät mycket riktigt höra talas om sig. Med Gryningstid nådde ett svenskt punkband ut till större publik än några gjort sedan Ebba Grön och KSMB var aktiva mer än ett decennium tidigare. Dia Psalma uppmärksammades i tevenyheterna, spelade på Gröna Lund och Liseberg och fyllde musikföreningars lokaler runtom i landet. Starkt inspirerade av såväl hårdrock som folkmusik fick Ulke och de andra ihop en riktigt bra debutskiva som förvaltade Strebersarvet men samtidigt bröt ny mark. Visst, en och annan text är lite pubertal, men det är en del av charmen. Och Dia Psalma har haft en osviklig förmåga att locka nya unga fans.     

2. Charta 77 - Grisfesten (1993)
Chartas Magnum Opus. Idén om ett konceptalbum kring att växa upp i en småstad håller hela vägen ut, från det inledande punkareposet "Kungarna af stan I" till den avslutande rödvinsindränkta pianoballaden "Jag". Precis som flera andra skivor på den här tjugu-i-topp-listan är Tomas Gabrielsson producent, är han svensk nittitalstralls grå eminens? Över texterna vilar nostalgi och ett vemod. Per Granberg minns vänner som försvunnit och som blivit kvar,  fotbollslaget han aldrig platsade i, en annan tid när "a-lagare var trevliga pilsnergubbar" och när han och en kompis som sextonåringar drack folköl i sommargräset. En kärlekssång till hemstaden Köping finns naturligtvis också med i "Vår Stad",  när jag var i Köping förra sommaren kunde jag konstatera att kyrkklockan blivit lagad.         

1. De Lyckliga Kompisarna - Le som en fotomodell (1991)
Riktigt vad det är som gör De Lyckliga Kompisarnas debut så otroligt bra är inte lätt att säga. Är det melodierna? Gitarrslingorna? Kombinationen av tokroliga och allvarsamma texter? Eller är det helt enkelt en fantastisk välkomponerad samling bra låtar? Egentligen är det nog ganska jämnt skägg mellan ifall Le som en fotomodell och Grisfesten ska toppa listan, kanske är det en humörfråga? Låt oss göra ett experiment, byt ut Mart Hällgrens röst mot en growlare eller någon som skriker fram råpunk, visst skulle det funka på överraskande många låtar? DLKs debut är mer manglig rent musikaliskt än man ofta tänker på. Skivan gavs ursprungligen ut på LP med ett helt annat omslag och endast de fjorton första låtarna. På CDn la man till några tidigare singelsläpp och gjorde en redan bra skiva ännu bättre.   

Och så brasklapparna...
Storfavoriter som Tuk Tuk Rally, Big Fish och Johan Johansson är föga överraskande inte aktuella för listan eftersom de knappast spelade trallpunk även ifall de huserade på Beat Butchers och Birdnest. Samma öde drabbar efter viss tvekan och vånda även 23 Till och Troublemakers. Och sen finns det en rad bra trallband som aldrig släppte album eller tillräckligt bra album, bland dessa finns t.ex Gymnastiken, Hans & Greta, Finkel Rokkers och Vacuum.

Går det att lista mer?
Kanske finns det anledning att återkomma med en topplista på singlar, livealbum och samlingar från samma tidsepok? Visst är det fantastiskt hur mycket bra musik som släpptes under första halvan av nittitalet? Vilka är dina favoriter?

De tjugu bästa trallpunkskivorna, plats 20-11

I sitt senaste nummer listar Sonic Magazine de hundra bästa svenska skivorna, listan innehåller mycket bra och jag ser fram emot att köpa tidningen och ta del av texterna. Icke desto mindre gör det mej förgrymmad att redaktionen helt missat den svenska trallpunkvågen på 1990-talet. Denna gyllene epok i svenskt musikliv är väl värd att uppmärksamma, vilket trogna bloggläsare redan märkt av. Här kommer därmed i två inlägg de tjugu bästa trallpunkskivorna. Perioden som behandlas är 1990-1995 och enbart studioalbum får vara med på listan. Vi börjar med platserna 20-11.    

20. De Lyckliga Kompisarna - Sagoland (1995) 
Jag köpte bandets tredje skiva Sagoland omgående efter att den kom ut våren 1995, men jag kände nästan direkt att något saknades. Här framträdde ett betydligt mer vuxet och faktiskt något tråkigare DLK. På husvagnssemestern 1995 lyssnade jag på skivan gång-på-gång för att se om den trots allt inte nådde upp till samma höjder som Le som en fotomodell och Tomat, men tvingades inse att den inte gjorde det. Med tanke på vilka skivor den jämförs med är det förstås inte lätt, trots låtar som "Sagoland" och "Brevet". Och med tanke på att flera låtar från 1994 års EP Dammsugarföljare Blues (sic) liksom den utmärkta Total Egon-covern "Älvsborgsbron" är med undrar jag om inte bandet hade lite ont om material?
     

19. Hiroshima - Våld föder våld (1995)
Hiroshima är kanske det minst kända av banden på den här listan. Söderhamnspunkarna vann gillande hos Rosa Honung Records och fick med en låt på den sista Kakafonisamlingen och ge ut ett album. Influenserna från Asta Kask och Cosa Nostra skiner igenom, även ifall sångarens brutala röst ger bandet ett mer eget sound. När jag intervjuade dem i Mitt i Skiten #2 berättade bandet att han fått sin röst genom "att dricka stora mängder starksprit och sjunga Exploitedlåtar i tonåren". 

18.  Charta 77 - Hobbydiktatorn (1992) 
Med Hobbydiktatorn tog Charta steget in i sitt nittitalssound efter den engelskspråkiga utflykten under ett par album. Här föddes det moderna Charta 77 och bandets verkliga storhetstid inleddes. Här finns flera klassiska hitlåtar, även ifall skivan i sin helhet hade vunnit på att kapas med några låtar.
 

17. Charles Hårfager - Knapra och fly (1995)
Skatepunk på svenska men med en dödsmetaltrummis? Ja, ungefär. Resultat blev snabba låtar med dystra texter och catchy melodier. När jag praoade i Tranängskolans uppehållsrum i nian spelade jag flitigt den här skivan i uppehållsrummets stereo. Det hade sina goda sidor att ha makt över nycklar och CD-spelare.       

16. Strebers - Till en vän (1992)
Några dagar in på 1992 körde Strebers trummis och textförfattare Johnny Rydh tragiskt nog ihjäl sej. Detta blev såklart början till slutet för det stilbildande punkbandet från Strängnäs. Ulke och Ztikkan gjorde tillsammans med producenten Tomas Gabrielsson och en trummaskin färdigt bandets sista skiva, till stor del på texter Johnny Rydh lämnade efter sig. Förstalåten "Högervindar" är närmast en trallpunklåt i kvadrat, komplett med en EG-diss och allt. Efter en höstturné med den tidigare dödsmetaltrummisen Stipen bildade de tre ett nytt band, som skulle bli den svenska punkens mest framgångsrika band sedan Ebba Grön. Vi lär få anledning att återkomma till det nya bandet. 

15. Mögel - Ditt ljug (1993)
Mögel var vid tiden för albumdebuten Ditt ljug mer rutinerade än de flesta andra punkband. Ända sedan de startat på Tullens fritidsgård i västra Borås nästan tio år tidigare hade de spelat punk för en mer eller mindre stor publik av Boråspunkare. Bandet hade lite av kultstatus och jag minns hur tufft de från Tranemo tillresta 14-åringarna tyckte det var när gitarristen Micke och trummisen Jörgen dök upp som vanliga besökare på Knallepunkgalan 1995. Skivan är mer hårdkokt än de flesta andra från samma tid och skiljer sig ganska mycket från de engelskspråkiga plattor bandet senare gav ut.  

14. Harlequin - Ont (1995)
Harlequin var sannolikt ett av trallpunkens mest egensinniga band. Här kombineras tvåackordspunk från Skaraborg med akustisk gitarr och texter med poetiska ambitioner. Ett par av låtarna är tonsatta Dan Andersson-dikter. Tråkigt nog kom det inte någon mer skiva.  

13. Räserbajs - Noppriga tights och moonboots (1995)
Räserbajs enda album är riktigt starkt, trots att några av bandets bästa låtar, "Kungar och knektar", "Kung av Guds nåde" och "Sossarnas fel", faktiskt inte är med på skivan. En viss brist på låtmaterial märks då flera covers och låtar från Fina flickor-singeln finns med. Likväl är det en skiva som håller mycket bra än idag.

12. Coca Carola - Läckert (1994) 
Coca Carola följde upp debuten Tigger & ber med en nästan lika bra andraskiva. Skivan innehåller inga dalar och ett par rejäla toppar. Och när Mart Hällgren bidrar med stämsång kan inget gå fel. 

11. Cosa Nostra - Eldar (1994)
De flesta av de mer framgångsrika trallbanden kom från Stockholm och Mälardalen, men även Skaraborgs punkscen stod sig stark. Cosa Nostra lyckades med konststycket att bli något eget, trots arvet från Asta Kask. Bonni och Bjurren såg till så Cosa Nostra fick stå på egna ben utan att luta sig mot Astaarvet. Resultatet blev lysande. Och är det inte dags att de eviga strulpellarna på Rosa Honung får upp den här och Cosa Nostras andra tidiga alster på Spotify?

Nedan en playlist med vad som fanns på Spotify. Inom kort fortsätter listan med platserna 1-10.

Elisbeth Ohlson Wallin innan Ecce Homo

Konstnären och fotografen Elisabeth Ohlson Wallin ställer ut på Rydals museum mellan Borås och Kinna-Skene skriver BT och Radio Sjuhärad.

Vad många inte känner till är att Elisabeth Ohlson Wallin 1993 omslagsfotade till ett par skivor utgivna på Birdnest Records

Flum med Johan Johansson och Tomat med De Lyckliga Kompisarna.

Ett par år senare blev hon rikskänd med Ecce Homo-utställningen.

De första skivorna

Som ni kanske noterade häromdagen var Definitivt 50 spänn 3 min sjunde skiva i den nuvarande samlingen.

Vilka var då de första sex?

1. Ebba Grön - 1978-1982
Skivan som förändrade mitt liv. Om jag minns rätt köpte jag den av kusin Jonas som hade råkat få två exemplar. Hursomhaver var det i mars 1994.

2. Dia Psalma - Gryningstid
På vårmarknaden i Tranemo i april 1994 kombinerade jag två erbjudanden och kunde köpa Dia Psalmas debut för det facila priset av 119 kronor på den lokala Expert-butiken. En butik som vid den tiden knappast var känd för varesig skivfynd eller billiga priser.

3/4. Ebba Grön - We're only in it for the drugs och De Lyckliga Kompisarna - Dammsugarförsäljare blues (singel)
Dessa bägge köpte jag på skolresa till Göteborg i slutet av maj 1994. Jag minns inte vilken som köptes först den dagen, men jag minns hur jag går hem från aulaplan där bussen släppte av oss, det är sen vår och regnar och jag är förväntansfull inför mina nya skivor.

5. Krymplings - Krymplings
Om det här inköpet i Karlskrona i juli 1994 har jag redan skrivit.

6. De Lyckliga Kompisarna - Tomat
Köpt i Västervik en vecka efter att jag köpte Krymplingsskivan.

Efter Definitivt-skivan håller jag inte reda på ordningen längre, men senare under hösten bör jag ha köpt sådana som DLKs Le som en fotomodell och Coca Carolas bägge Tigger & ber och Läckert.

Definitivt 50 spänn 3

1994.

Trallpunken har aldrig - förr eller senare - varit större.

Dia Psalma uppmärksammas i Aktuellt (eller om det var Rapport?), Dagens Nyheter recenserar trallpunkskivor och till Hultsfredsfestivalen den sommaren bokas både De Lyckliga Kompisarna och Charta 77. Alla Sveriges tonåringar lär sig sjunga med i DLKs "Ishockeyfrisyr" från året innan, jag tror de flesta ännu minns hur många gånger ho-ho ska upprepas. Radioaktiva Räker retar gallfeber på de hårda crustpunkarna. Supergruppen Krymplings bildas.

En av de skivor som flest hade hemma var lågprissamlingen Definitivt 50 spänn 3 (Discogs). Definitivt 50 spänn-konceptet hade uppkommit några år tidigare. För punk- och alternativskivbolagen står ju sällan vinsten i centrum och de höga skivpriserna var till förtret för de ofta ganska unga och inte särskilt kapitalstarka fansen. Från början skulle samlingen ha hetat Absolut 50 spänn, men hot om advokater och feta räkningar gjorde att man fick tänka om. Konceptet var enkelt: mycket ny musik från de inblandade bolagen till billig penning. Som en ödets ironi kostar skivan 59 kronor hos Ginza idag.

Definitivt 50 spänn 3 kom just 1994 och med på skivan finns flera av trallpunkens riktigt stora hits. Coca Carolas "Paintball boys", Räserbajs "Fina flickor", Radioaktiva Räkers "Drömmen", Köttgrottornas "Älska mig" och den majestätiska liveversionen av Charta 77s "Ensam kvar" (har någon listat ut vad Granberg säger i början av låten?). Vilken typisk trallmix av politik och nån slags studentikos humor.

Men när jag lyssnar på skivan idag slås jag oxå av bredden. Stukas är skramlig powerpop, Hymans hade passat bra in i den garagepunkvåg som följde några år senare och Tuk Tuk Rallys vispop adopterades fint av punkarna.

Något eller några år senare läste jag att skivan sålt över 40000 exemplar. En otroligt siffra även i mitten av nittitalet. Efter Dia Psalmas Gryningstid är det antagligen den skiva som sålt mest av trallskivorna som kom ut där säg 1993-1995. Möjligen att någon DLK-skiva kan utmana det, men det tror jag nog inte.

Jag minns när jag köpte mitt ex. Det var i september 1994. Jag hade börjat sjuan några veckor tidigare och familjen var inne i Ulricehamn en regnig eftermiddag, på en skivbörs (kan det ha varit Bogesound?) hittade jag till min stora glädje skivan. En av mycket få skivor jag köpt i Ulricehamn förresten. Det blev min sjunde i den nuvarande skivsamlingen och en utmärkt fortsättning in i den värld där Birdnest och Beat Butchers var kungar.

De åtta bästa häst-låtarna!

Har man en blogg ska man ju kommentera händelser i samtiden.

De Lyckliga Kompisarna - Riksbanken
DLKs cover på Cornelis Wreesvijk hör till det bästa som kom ut ur Birdnest cover-projekt 1994-1995. Hästhandlare Wallenberg som köper upp hästkadaver och kör dem till korvstoppningsfabriken passar ju in i dessa tider.

The Rolling Stones - Wild Horses
En av Stones bästa ballader, mer behöver egentligen inte sägas. De här hästarna kan aldrig bli mat.

Stefan Sundström - Häst utan tyglar
Småjazzig allvarsam berättelse som jag länge missat, innan jag i somras veckan efter Roskilde råkade snöa in på några tidigare rätt okända Sundström-låtar.

The Byrds - Chestnut Mare
När det är hästar precis överallt vill man förstås fånga dem!

Björn Afzelius - Don Quixote
Nu red visserligen inte Don Quixote på en häst, kanske hade den redan hunnit ätas upp? Men precis som Don Quioxote trodde han red på en häst så trodde såklart Fidel Castro detsamma på Cubas stränder.

Hästpojken - Gitarrer & bas, trummor & hat
Här har det ätits häst! Jag hade missat Hästpojken innan jag såg dem på Emmaboda för några år sedan, eller rättare sagt, jag hade hört dem men inte fattat grejen. När jag stod där på den regniga och leriga festivalen och hörde den Neil Young-klingande stämman sjunga ballader som den här och "Små korta stunder" fattade jag.

Reeperbahn - Marrakesh
Vi får anta att det är rediga arabiska fullblod Reeperbahn och tuaregerna rider i ökennatten. Kanske för att komma undan nån slaktare som vill kränga hästkött till europeer?

Ola Magnell - Min häst har blivit sjuk
Och sen blir den billig lasagne!

Men vänta lite nu, var tog Neil Young & Crazy Horse vägen? Kan man verkligen hoppa över dem i en sån här lista? Nej, det kan man såklart inte. Fast Spotify räcker inte till, så då får det bli ett extranummer. Scenen är er. Och kom ihåg, skräm inte hästen! Rädda djur smakar inte bra, eller?

Att minnas 1994

Sommaren 1994. Värme, fotbolls-VM, Stephen Kings "Det" som teveserie, husvagnssemester med familjen och för egen del ett nyfiket sökande efter mer trallpunk.

Vi låg med husvagnen en vecka på Sturkö utanför Karlskrona, mer än 15 år innan jag senare skulle flytta till staun. En dag inne i staun stegade jag in på en skivbutik och frågade efter De Lyckliga Kompisarnas Tomat. Den hade de inte, men jag fick istället tips om Krymplings självbetitlade skiva. Något slags allstar-trallpunkband sa skivhandlaren. Jag hade ju trots allt bestämt mej för att köpa en skiva, så trots att den var ganska dyr och jag inte hört talas om bandet så fick det bli ett köp.

Inte blev jag besviken. Det visade sig vara 11 låtar klassisk 1994-trall med sångarna och huvudsakliga låtskrivarna från banden Charta 77, De Lyckliga Kompisarna, Dia Psalma, Coca Carola och Köttgrottorna. Det satt bra det. Jag lyssnade massor på skivan resten av veckan och fortsatte hela sommaren. Även sedan jag veckan efter hittat DLKs Tomat i Västervik. Idag får jag väl säga att skivan åldrats något ojämnt. En del av låtarna är fortfarande bra och en del passade nog bäst när jag var tretton.

Johan Johansson visade sej ha producerat skivan och skriver:

Eftersom medlemmarna hade så pass fullt upp med sina ordinarie band gick det bra, med andra ord: ingen hade tid att lägga sig i och peta sönder allting, och jag fick p.g.a. detta göra som jag ville.

På hösten gjorde Krymplings en lång Sverigeturné. 22 stopp på 23 dagar eller något i den stilen. Söndagen 25 september kom turnén till Rockborgen i Borås. I publiken stod en själaglad 13-åring från Tranemo som var på sitt livs första konsert. De framförde hela skivan, en låt från vardera bandet och om jag minns rätt nån dansbandsdänga som sista extranummer.

Till råga på allt sålde Coca Carolas trummis Mårten skivor och klagade inte det minsta när en klase 13-åringar hängde runt honom. Ett imponerande tålamod. På samma konsert köpte jag min första bandtröja och fick mitt livs första Birdnestkatalog. Sannerligen en viktig kväll.

Sen tycker jag vi till sist ska ta och reda ut en sak. Låten heter faktiskt inte "Skattefria Dunken" utan "Dunken". Rätt ska vara rätt!