Med uppsåtet att dansa vilt till riot grrrlpunk beger jag mig till Nalen klubb den 8:e mars, men det visar sig snart att oddsen är emot mig. Kvällen bjuder på spelningar med Dolores Haze och Könsförrädare, samt Grrrl Collection som DJ:s, och jag förväntar mig naivt något slags drömscenario à la 70-talets CBGB:s eller skitig seattleklubb i början av 90-talet. Väl på plats inser jag att det här är Stockholm 2015, och att jag är bakis och slut. Jag känner mig gammal och som att jag missat något och sätter mig och försöker låtsas att jag inte är besviken.
"Jag förväntar mig naivt något slags drömscenario à la 70-talets CBGB:s eller skitig Seattleklubb i början av 90-talet."Grrrl Collection infriar dock förväntningarna om en perfekt mix av äldre riotgrrrl-punk (Bratmobile), 00-tals electropop (Le Tigre) och nyare artister (Grimes), även om publiken (jag själv oerhört inkluderad) inte vet att uppskatta detta på bästa sätt. Efter ungefär en timme är det dags för kvällens första band att kliva på, och upp på scenen kommer Dolores Haze som visar sig vara yngre än jag trott baserat på sångarens röst, som är riktigt mäktig och påminner mig om Kathleen Hannas. Dolores Haze består av Groovy Nicks på sång och bas, Groovy Fuck och Lucky Lollo på gitarrer och Foxy Sagz på trummor. Enligt sig själva spelar de CALIFORNIA GOTH/NOISE/RAGE RAVE/EXPERIMENTAL/LO-FI/GOTH SEX/ALTERNATIVE ROCK/AVANTGARDE/CHAMPAGNE SUPERNOVA/DIVA COUTURE, och har spelat ihop sedan 2012. Publiken trängs väl knappast, utan står lugnt och respektfullt framför scen. Jag är ännu sämre: Jag sitter(!!) på en stol.
De river igång och jag blir lamslagen av rösten. Groovy Nicks skriker, ylar, tjuter och sjunger fram texterna som är arga och kompromisslösa, och kanske är det bland det bästa jag hört sedan NEJ på Musikens Makt. När de spelar "The Haze" är det hårt och hemsökande. Ilskan och drivet är totalt. Då de senare kör en cover på enligt sångaren ”eran favoritlåt” Peaches "Fuck The Pain Away" faller allt på plats. Det här är så bra! Därför blir jag förvånad när de kliver av och inte blir utropade igen. Publiken bara accepterar och återgår till att konversera artigt över ölglasen.
I ljuset av Dolores Hazes framträdande tycker jag synd om Könsförrädare som kliver på cirka en timme efteråt. Deras musik är inte alls lika fast utan snarare flytande. Deppig, säger mina kompisar och jag kan inte annat än hålla med. Könsförrädares musik är som någonting en lyssnar på när en tycker som allra mest synd om sig själv. Kanske är det därför jag tänker på Joy Division, för annars vet jag inte om parallellerna är så tydliga. Även likheter med Sleater-Kinney finns där, trots keyboarden. Bandet har spelat ihop sedan 2011, och det känns nästan som att de är lite… uttråkade. Redan?! Dock är även de här rösterna riktigt grymma. Särskilt Alina Björkén på sång och gitarr har en verkligt djup och skarp röst, men även Janinne Sandström Oja på sång och keyboard är bra. "Finger on the Trigger" är fortfarande den låt som bäst väcker min uppmärksamhet i det annars ganska likartade musiklandskapet som Könsförrädares låtar utgör. Missförstå mig rätt, de är bra, jag lyssnar på deras album Curse All Law hemma och gillar det, men det är ingenting som får igång en redan död festkväll. Janinne mellansnackar om den särskilda dag vi faktiskt är där för att fira/sörja, och undanber sig surt och bestämt alla gratulationer på kvinnodagen. Gott så. Kanske är det på grund av kvinnodagen som det råder en låg stämning under hela kvällen. Det är ju verkligen inte mycket vi har att fira.
Könsförrädare ropas i alla fall in igen, och kör ett extranummer. Ett litet berömvärt punkgäng kör en minipogo längst bort från scenen, så där kom den vilda dansen in i bilden ändå! Jag har åtminstone hört riktigt grym musik hela kvällen, och lärt mig att aldrig konsumera mängder Fidel Castros dagen innan en går på efterlängtad spelning. Sist men inte minst har jag fattat att innerstadsstockholm är innerstadsstockholm, vem som än kommer dit och försöker liva upp. Men det var säkert trist på CBGB:s också.
"Sist men inte minst har jag fattat att innerstadsstockholm är innerstadsstockholm, vem som än kommer dit och försöker liva upp. Men det var säkert trist på CBGB:s också."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar