Likväl är det en mysig laidback skiva inspelad med turnébandet, en handfull studiomusiker och en sjuhövdad kör. Man känner igen de flesta låtar, åtminstone till melodierna. Hurtiga "It must be Santa" bryter på ett roligt sätt av emot de mysiga balladerna, även ifall den nog är mer rolig än bra.
Första gången jag lyssnade på Christmas in the heart i sin helhet var på en bussresa från Borås till Tranemo på julaftonsmorgonen 2009. Jag får säga att den passade bra. Även såhär, en kväll några dagar före dan passar den bra. Ingen oförglömlig upplevelse, men bättre än alla andra julskivor jag hört.
Inkomsterna från skivan gick till organisationer som arbetar mot svält, inte heller det känns speciellt typiskt Dylan. Sen typ The Times They Are A-Changin har han ju varit ytterst försiktig med uttalanden och gärningar som kan tolkas som politiska, "Hurricane" från Desire får väl ses som ett gyllene undantag.
Kanske är det så enkelt som att gubben drabbades av julkänslor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar