Klåpare där

Weeping Willows låt "I'm failing in love" är felstavad på ett närmast freudianskt vis på Spotify.

En händelse som ser ut som en tanke.

Två fantastiska låtar

Dagen har bjudit på två fantastiska låtfynd.

I förmiddags slog jag på den Kajsa Grytt-playlist jag plockade ihop igår kväll. Först kom "Jag klarar mig ändå", en låt jag från början inte ens tänkte ta med och knappt lyssnat på förut. Men direkt försvann mina tvivel. Vårsolen, den vackra staden Göteborg och låten smälte samman till en enhet och jag fick en ny favoritlåt bara sådär.

Och på eftermiddagen läste jag vad GP skrev om Rodney Crowells nya platta Tarpaper Sky och framförallt den inledande "The Long Journey Home".

"... ungdomsskildringen The long journey home, en rak countryrocklåt om att växa upp under blåa Montanaskyar, om Yellowstone i Klippiga bergen, om örnar som svävar i gryningen och ylande prärievargar, och det känns överraskande genuint trots att Crowell själv fostrades i slitna Jacinto City strax öster om Houston, och lämnade sin missbrukande pappa och sin hardcorekristna mamma och flyttade till Nashville, Tennessee, så fort han bara kunde."

Naturligtvis var låten så bra som beskrivningen lät antyda. Klart Rodney Crowell med trovärdighet kan beskriva en uppväxt i Montana.

Inget dåligt resultat av en måndag, två låtar som "Jag klarar mig ändå" och "Long Journey Home"!

Quiza med eder bloggare på onsdag

På onsdag är det undertecknads tur att tillsammans med Jonatan hålla i quizet på Kvilles Pastahouse. Så medan lyktorna tänds på andra sidan bron kommer vi ställa frågor på temat ost och spela bra musik. Så är du i Göteborg, kom dit, tävla och säg hej!

Läs mer på Facebook.

En gång är ingen gång

Invasionen, Arvikafestivalen 2010

Kanske kan det kallas en ketchupeffekt. Eller så handlar det om att jag råkat vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Ibland blir det så att jag ser samma band gång på gång under säg ett halvår eller års tid, utan att ens ha ansträngt mej för det. När jag såg Eldkvarn tre gånger 2012 var det ett högst medvetet val, men ibland händer det att band bara "råkar" korsa min väg flera gånger på ganska kort tid.

2009-2010 var det så med Invasionen och Mattias Alkberg, jag såg deras gemensamma spelning här i Götet på hösten och till sommaren spelade de på både Siesta!- och Arvikafestivalerna. Tre spelningar med vardera bandet på drygt ett halvår, mest av en slump. Jag åkte inte till Siesta! eller Arvika för Invasionen eller Matti Alkberg, men såg såklart banden när tillfälle gavs.

På långfredagen är det dags att se Vånna Inget för tredje gången på mindre än ett år. De spelade på This is Hultsfred 2013 och på Jazzhuset i höstas. Nästa vecka tar de klivet upp till Pustervik. Jag tror inte att jag hade rest till Göteborg för att se Vånna Inget, åtminstone inte både höst och vår, men när jag nu bor här och har möjligheten så ser jag dem gärna igen. Rätt plats vid rätt tillfälle.

Och det är klart att Göteborg ofta är rätt plats för att se spelningar :)

Laddar inför Danmarksresa i morgon

När Bad Religion hyllade Ebba Grön och De Lyckliga Kompisarna

Likt Ulf Lundell ständigt återvänder till 1967 återvänder Minnenas Motell ständigt till 1994. Året när den svenska trallpunken stod på sin topp och Ebba Gröns 1978-1982 åter hamnade på försäljningslistan när vi sökte oss tillbaks till rötterna. Trallpunken var het. Så het att Aftonbladet Puls lät en Bad Religion-medlem tycka till om några aktuella band... och Ebba Grön. Tänk vad en kan hitta när det snokas runt på Facebook! Jag kommer ihåg den här artikeln, det var en av de jag klippte ut och satte opp på min pojkrumsdörr. 

Bad Religion var även de heta 1994, så heta att Aftonbladet fick nöja sej med basisten Jay Bentley. Greg Graffin och Brett Gurewitz hade väl fullt upp kan en tänka. Jay Bentley hyllar Ebba Grön och De Lyckliga Kompisarna, även Dia Psalma faller honom i smaken. Riktigt lika höga betyg får inte Radioaktiva Räker och Räserbajs.

Undrar vem "den svenska skivbolagsrepresentanten" var? Någon från Birdnest? Beat Butchers? MNW? Eller distributionsbolaget MD?  

"But I'll know the time has come, to give what's mine"

Häromkvällen låg jag och hade lite svårt att somna. Surfade in på Sugar Mountain, sajten vars livsuppgift är att förse oss med all tänkbar statistik om Neil Youngs spelningar genom åren. I år har Neil Young gjort ett par akustiska solospelningar i USA. Ett par covers och en hel del klassisker har det blivit. Och så såg jag att han på ett par spelningar i Los Angeles nyligen spelat "Thrasher" live för första gången sedan 1978! Somnade säkert nynnandes på låten.

Det här är stort, "Thrasher!"

En sommarkväll någon vecka senare sitter jag framför stereon och lyssnar med stor spänning. Redan på andra låten "Thrasher" är jag fast. Munspelet som tjuter till, det vackra gitarrspelet och de inledande verserna är allt som behövs. Jag sitter med gåshud.

Neil Young & Crazy Horse återvänder till Europa i sommar. Någon spelning på Way Out West verkar det inte bli, däremot finns det en intressant lucka mellan spelningarna i Bergen, Norge 1 augusti och Lokeren, Belgien 5 augusti. Som av en händelse är det då Stockholm Music & Arts äger rum - och där har inga akter släppts än.

Jag hoppas Neil inser vikten av ett akustiskt set mitt i Crazy Horse-gnisslandet och spelar "Thrasher".

Barbariets eleganter

Stoppa pressarna!

Eldkvarns Barbariets eleganter, en av de två skivor bandet släppte 1984, har länge funnits på Spotify endast under det något märkliga namnet Svenska popfavoriter. Men nu finns den under bägge namnen. Märkligt.

Skivan hör inte till en av Eldkvarns mer kända, men har ändå några riktigt bra låtar. "Susan", "Mitt i hjärtat" och "Höstens guld" är det hög klass på.

Roskildes program börjar bli klart

Idag släppte Roskildefestivalen sin affisch (eller plakat som danskarna säger) och 67 nya akter. Därigenom tycks programmet så gott som klart, men vi har genom åren lärt oss att det där är en sanning med modifikation. Ja, festivalen gör ett jättesläpp i april varje år men inte sällan tillkommer det akter efteråt. Ibland ganska stora akter, bob hund 08, Prince 10 och Metallica 13 för att ta några exempel. Likväl lär programmet till mer än 95% vara klart och jag får säga att det för egen del ser lite väl tunnt ut. Ja, The Rolling Stones är en helt otroligt grym bokning. Jag ser även fram emot att se Könsförrädare, Carcass, Manu Chao och såklart en rad till. Och det finns alltid mycket bra ny musik att upptäcka. Men det skulle inte sakna några fler akter som får min puls att gå upp bara vid åsynen av blotta namnet.

Och så undrar jag hur festivalen kunnat missa ett band som Kent? De vill uppenbarligen turnera så lite som möjligt i sommar, och gör redan två norska festivalspelningar under Roskildeveckan, alltså bara att sätta dem på ett plan ner till Danmark på morgonen 6 juli. Men det är klart, förra året missade de Håkan Hellström. Trots att det stora släppet var samma vecka som Håkan (grattis på 40-årsdagen förresten!) släppte sin nya skiva. Danskarnas väderkorn för vad som gäller i Sverige tycks inte lika skarpt som det en gång varit.

Men som vi som varit där vet är Roskildefestivalen så mycket mer än banden som spelar. Jag ser verkligen fram emot att till sommaren uppleva The Orange Feeling för sjunde gången.

Tikkle Me - Genius: Bittersöt poppärla

Idag gästar Michael Porali åter Minnenas Motell.
 

Foto: Hanna Ukura

 Eder musikskribent kravlar ur sängen, som vanligt alldeles för sent och som vanligt med en spirande ovilja att någonsin lämna den, och som det höst- och vinterbarn jag är blir ingenting direkt bättre av att öppna persiennen och se att senvintern till fullo ersatts av klarblå himmel och strålande sol. Dessutom är det tisdag, vilket väl i alla sammanhang får ses som en av veckans allra mest värdelösa dagar. Betydligt trevligare än att öppna persiennen är dock att öppna mailboxen, då det denna tisdag ligger en länk till "Genius", nya singeln från Eskilstunas Tikkle Me. En duo (numera ett musikkollektiv) jag trots att jag spelat deras "Butterflies in my tummy" otaliga gånger från allehanda DJ-bås aldrig kommit mig för att titta närmare på, och nu var det uppenbarligen dags för just detta. "Genius", som släpps offentligt i slutet av mars när våren närmar sig på riktigt, är en bittersöt poppärla bestående av lika delar solglitter på vattenytan, primalt bankande beats och drypande hjärtesorg. Precis som en helt vanlig vårdag alltså.



"I'm not made of steel, quite flammable
I'm not made of gold - a shame, I know."

Michael Porali