fredag 28 december 2012

När slutade jag lyssna på hela album?

Hur lyssnar ni på musik?

Jag vet inte när det slog mej att hur jag lyssnar på musik förändrats så i grunden sedan någon gång i mitten av 00-talet.

Albumlyssnandet har för egen del nästan helt försvunnit och istället ersatts av ett lyssnande på enskilda låtar. Jag lär inte vara ensam om detta, i och med CD-skivans död, mp3:ans maktövertagande och Spotifys, visserligen antagligen tillfälliga, vinst. Jag tror albumlyssnarna idag är ganska få, eller vad säger ni?

I begynnelsen var just albumen. Jag började köpa och få CD-skivor vid 12 års ålder och några år senare kompletterades det med vinyler. Så såg det ut och jag orkade sällan byta låt mitt i en skiva. Samtidigt gillade jag att spela in blandband när det skulle skjutsas av någon förälder till en spelning i Borås eller senare åka med Fredrik i hans bil. Även till fest gillade jag att spela in olika typer av blandband. Till nyårsfesten 1998-1999 blandade jag Bathory-låtar på ena sidan och Black Sabbath-låtar på andra sidan. Men kassettbanden var trots allt bara komplement till albumen. Trevligt var även att spela in blandband till vänner, även ifall jag nog gjorde det rätt sällan. Blandskivor däremot, sådana har jag periodvis varit mycket flitig med.

Mot slutet av gymnasiet började jag resa alltmer för att träffa vänner i Göteborg och andra ställen i landet. Inför dessa resor var ambitiösa blandband en självklarhet. Varje band var unikt, jag skrev inga låtlistor och banden lyssnades i regel bara på en gång.

Detta fortsatte och förfinades när jag efter gymnasiet började busspendla regelbundet. Samtidigt regerade albumen hemma. Jag började ladda ner låtar, men snarast för att de skulle kunna spela in på blandbanden. Ofta köpte jag sedan skivorna. Ett försök med CD-spelare blev kort då den stals efter bara några veckor, dessutom åt den batterier till frukost. Banden kändes bättre.

Blandbanden började kallas bussblandband och dessa spelade jag in nya allt ifrån varannan vecka till varannan månad, sedan kördes de i freestylen (vem kom på att vi i Sverige skulle kalla det freestyle, egentligen?) om och om igen. Banden sparade aldrig utan samma kassett användes tills den blev utsliten. Visserligen kunde det ibland kännas som jag inte hann lyssna på mina skivor tillräckligt när jag jobbade mycket, men hemma regerade som sagt skivorna och albumlyssnandet. Musik på datorn? Jaa... som komplement och att ha när man satt vid datorn. Men som bas i lyssnandet? Aldrig.

När jag sommaren 2005 flyttade till ettan mitt i Borås som blev mitt hem de kommande 5-6 åren hade jag de första månaderna inte ens en dator, men sedan min laptop inköpts började den långsamma förändringen bort från albumlyssnandet. Mp3-orna blev fler och fler. Dessutom hade jag slutat pendla regelbundet, och efter något år köpte jag en mp3-spelare som rymde hela en halv gigaybyte musik om jag minns rätt. Fortfarande köpte jag både nya och gamla album och lyssnade på dessa ganska ofta, men med tiden blev det bekvämare och mer vanligt att slå på några mp3:or när man satt vid datorn.

Jag minns att jag 2008 köpte både Eldkvarns och Ulf Lundells nya skivor, men undrar om jag sedan dess köpt en enda ny skiva? 2008 kom mycket riktigt också Spotify, som kunde ha inneburit en renässans för albumlyssnandet. Men så blev det inte, kanske är det för enkelt att byta låt på Spotify för att albumlyssnandet ska kunna vara fortsatt starkt? Inte blev det fler album lyssnade heller när min CD-spelare gick sönder på en fest i mellandagarna 2009. Men jag saknade den inte speciellt mycket heller, symptomatiskt nog.

Var finns då albumlyssnandet kvar hos mej? Dels när en favoritakt släpper ny skiva och dels när jag köper en LP-skiva, eller återupptäcker någon i den egna samlingen, som jag verkligen snöar in på. Och ibland av rent nostalgiska skäl. För att återhöra någon gammal favoritskiva, i sin helhet. Som den var tänkt att lyssnas på.

Fast kanske är det en rest av albumlyssnandet att jag väldigt sällan lyssnar på och en samma låt gång-på-gång?

6 kommentarer:

  1. Jag lyssnar då fortfarande på album ganska regelbundet. Men snarare då på spottan eller på vinyl.

    Senast denna: http://open.spotify.com/album/63k57x0qOkUWEMR0dkMivh

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag kom på ett tillfälle till när jag kan albumlyssna. När jag målmedvetet går igenom ett bands eller en artists produktion, eller delar av den. Som jag gjort med Neil Young i höstas och Eldkvarn för snart ett år sedan.

      Radera
  2. jag är konservativ och lyssnar fortfarande mest på hela album. Men en intressant grej är ju att vi har återgått till att lyssna på musik på samma sätt som man gjorde på 50-talet, innan albumformatet blev stort och man mest köpte singlar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket intressant iakttagelse Valdemar, har oxå tänkt på det om en återgång till tiden före albumet.

      Och det finns ju band jag i önska grad albumlyssnar på:
      http://www.lastfm.se/user/Hellstormen/library/music/Traveling+Wilburys?sortOrder=desc&sortBy=plays

      Radera
  3. Är inne på Valdemars linje. Tror albumlyssnandet egentligen var en tillfällighet som uppstod när skivbolag inte riktigt kunde motivera att sälja en låt på tre minuter på en skiva som kunde rymma 60 minuters musik. Tekniken sprang iväg och man kände sig tvungen. Jag upplever dock att albumformen har blivit en konstform i sig ju längre tiden gått. Tänker på album i stil med The Wall eller något av Mars Voltas verk där det är det är meningen att man ska lyssna på alla låtar i en viss ordning för att få ut det mesta av helheten. Det är egentligen bara den typ av album som jag "albumlyssnar" på nuförtiden.

    SvaraRadera
  4. Att albumlyssnandet blivit mindre vanligt kan nog oxå bero på att albumen av idag generellt är sämre, eller rättare sagt, innehåller fler dåliga/halvdana låtar när CDn till skillnad från LPn inte tvingar artisten/bandet till begränsningar.

    Det finns ju gott om exempel på skivor från de senaste säg 15 åren som skulle mått oerhört bra av att ha några låtar färre, och det finns gott om svinbra skivor från 60-, 70- och 80-talen som innehåller rätt få låtar.

    SvaraRadera