söndag 23 februari 2014

Så går ett festivalarmband från min handled och kommer aldrig åter


Igår gick ett festivalarmband sönder. Det var Sonisphere 2009 som till sist lämnade in. Ett armband som länge varit ett av de mer anonyma, då det haft en förmåga att hamna under flera andra band. Jag har tidigare skrivit om Sonisphere, när jag jublade av lycka över att Metallica bokats till förra årets Roskilde.
I Hultsfred, när Sonisphere drog in veckan efter den döende festivalen 2009, fick jag äntligen se dem. Jag och Jonas stod bredvid varandra och 17 års drömmar gick i uppfyllelse. Det var precis så bra som vi hoppats.   
Jag och Jonas for med festivalbussen till Sonisphere för Metallicas skull. Vi hade med mitt silvergrå kupoltält, som tjänstgjorde på en lång rad festivaler 2008-2010. Vi slog upp tältet nära Hulingens strand, långt bort från där vi bodde på ängen och åkern under de klassiska Hultsfredsåren. Till Sonisphere kom vi på fredagen, men om jag minns rätt spelade inga band då. Vi badade och pratade Metallica och Hultsfred oavbrutet.

På lördagen såg jag, utöver Metallica, The Cult, The Hives (faktiskt enda gången jag sett dem) och Bullet, heavymetalbandet jag upptäckt på Arvikafestivalen två veckor tidigare.

Metallica var fantastiska. Det var verkligen 17 års drömmar som blev verklighet. Sonisphere 2009 var en trevlig festival. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar