En väl bevarad hemlighet

Hon är en väl bevarad hemlighet, vilket är synd för de som missat henne.

Samtidigt har nog många hört henne utan att veta om det, det är nämligen Karin Renberg som tillsammans med maken Stefan Sundström varit med och skrivit Rikard Wolffs "Vackra pojkar, vackra män".

Kanske har en och annan även hört henne köra på Johan Johanssons "Va?!" eller för den delen ett otal Sundström-skivor.

Men framförallt släppte Karin Renberg 1999 soloskivan Farväl tristess. Musikaliskt rör vi oss i välkänd mark där visa och rocknroll blandas tillsammans med läsvärda texter och en fantastisk röst. Tyvärr har det inte blivit något mer släpp efter det. Likt en annan Jakob Hellman, men utan framgången med enda skivan, har hon legat lågt med nya släpp. En googling ger emellertid en bild från ett framträdande på Mosebacke för några år sedan. Så helt tyst är det inte.

Farväl Tristess är hursomhaver väl värd att kolla upp!

I "Mest synd om mig" kombineras den underbara titeln, catchy refräng och en skön countryinfluerad melodi med en text där dessutom Leonard Cohen dyker upp. Vem kan klaga då?

Mer stökiga relationsdraman som "Bebopalula tills nästa gång" och "Skakad" konstrasterar mot de finstämda balladerna "Kärleken vi skickade" och "Värm honom ljus".

Den ljuva "Marguerite" finns inte med på skivan, men är kanske bäst av alla. Finns dessutom på Spotify, visserligen feltaggad, men man får inte vara så kräsen. För på Spotify finns tyvärr nästan inget med Karin Renberg, men väl på Myspace.

Och på Youtube.

Hur ska Håkan Hellström sjunga "Tro och tvivel" nu?

Åh, ändå Hurricane
när de skrev om mig i tidningen sa du som det var
"Glöm mig aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta"

Daniel "Hurricane" Gilbert har tagit över micken på konserterna när låten nått den sista raden ovan. Håkan har stått nära honom. De har ibland kramat om varandra.

Men nu har Hurricane gått vidare och då uppstår förstås frågan. Hur ska Håkan sjunga "Tro och tvivel" nu?

Ska han låtsas som ingenting och själv sjunga raden? Det är väl så han gör på skivan. Ska han göra om texten? Eller ska han plocka bort en av sina bästa låtar från setlistan?

"But we are alive"

Patti Smith spelade två gånger på Roskildefestivalen 2010, först på minnesceremonin tio år efter tragedin 2000 och två dagar senare med en egen konsert. Vi kollade som snabbast på minnesceremonin och desto mer på lördagens konsert. Patti utstrålade sådan värme på scen, samtidigt som hon röjde som få. Jag snöade in rejält på "Rock n Roll Nigger" och "People have the power" efteråt.

Förra året släppte Banga, ett otroligt starkt album fyllt med idel hitlåtar. "Amerigo" och "After the gold rush" är två av mina mest spelade låtar senast halvåret.

Så kom nyheten om konserterna uppåt landet i sommar, datumen passade inte men jag hoppades på datum i Danmark. Så blev det oxå, och igår köpte jag biljett till konserten på Falconer Salen. Hoppas vi ses där.

Just nu turnerar Patti Smith i Japan. På konserterna samlar de in pengar till förmån för ett barnhem i Fukushima för barn vars föräldrar omkom efter kärnkraftsolyckan.

Patti Smith!

Snart ska jag plocka fram den där julklappsboken.

Haha!

Snodd från almighty Arga Bibliotekstanten.

Och nu lite söndagsskryt

Jag gillar när det går att svara på musikfrågor i På Spåret innan låten börjat spelas.

Hur var frågorna nu igen?
Vilket band fick en stor hit med låten och vem, bördig från Minnesota, skrev låten från början?

70000 scrobblade låtar

Joakim hade tjatat på mej i något år. "Du kommer älska det!". Michael och Jonas hade oxå nämnt det - och visst hade jag då och då kollat in vilka låtar de lyssnade på.

Så en fredagkväll i oktober 2010, en månad efter valet, klickade jag mej in på sajten med ett nytt intresse. Jag letade efter hur man registrerade ett konto.

Sedan dess har jag varit en entusiastisk scrobblare och Last.fm-användare.

För mej som varit storkonsument av musik sedan tidiga tonåren och dessutom gillar statistik var Last.fm verkligen något som passade. Vilket vännerna såklart redan insett.

Nu i förmiddags passerade jag 70000 scrobblingar, den lyckliga låten blev "Homestead" med The Houserockers. En låt jag upptäckte när jag läste Springsteenbiografin, han hjälpte den gamle vännen Joe Grushecky med hans bands comebackalbum i mitten av 1990-talet. Springsteen producerade, var med och skrev ett par låtar och spelade gitarr på turnén efteråt.

Bara några månader efter att jag började scrobbla flyttade jag till Karlskrona och började pendla till nya jobbet i Skåne. De många och långa resorna fick helt plötsligt en ny innebörd. Vad mycket musik man hinner lyssna på!

En gång i höstas insåg jag vad Last.fm blivit en ersättning för. Min skivsamling. Jag köper fortfarande en del vinyl, även om det går i perioder. CD-skivor har jag inte köpt på flera år (även ifall de naturligtvis står framme fortfarande). Istället för att bläddra runt bland och sortera mina skivor har jag idag min scrobblingsstatistik. Bisarrt? Ja, kanske. Men vatusan! Det är inte för inte som High Fidelity finns med i bloggens bild.

Föga överraskande ligger Bob Dylan, Ulf Lundell och Eldkvarn först i statistiken. De brukar turas om att ligga etta. Efter en period med väldigt flitigt Neil Young-lyssnande i höstas tog han sig upp rejält och ligger nu som trygg fyra. Men samtidigt, jag har inalles 2476 artister scrobblade. Det blir ett snitt på 28 låtar per artist. Är man storkonsument så är man. Vem orkar bara lyssna på samma akter hela tiden? De tre i toppen står bara för 12% av mina scrobblade låtar. Och som synes är jag inte mycket för att lyssna på samma låt gång på gång, de mest lyssnade låtarna är Patti Smiths "Rock n Roll Nigger" och Eldkvarns "Fulla för kärlekens skull" med 74 respektive 71 lyssningar.

En gång i tiden var det Ginza-, Birdnest- och Beat Butchers-beställningar som gällde. Idag Last.fm och Spotify. Vad blir det i morgon?

"Fulla för kärlekens skull" höll på att slarvas bort

Med tanke på alla de superlativ som strösslats över "Fulla för kärlekens skull" och vilken hörnpelare den varit på Eldkvarns konserter i snart sex år är det lite svårt att tro att den inte ens var tänkt som singellåt från Svart blogg. Bandet och en del andra ville istället släppa "En ledig man" som singel. Frågan är intressant, hade Eldkvarn gjort comeback utan "Fulla för kärlekens skull"?

I Plura Jonssons bok spänner historien om singelvåndorna över flera sidor.

Under inspelningarna av Svart blogg gjorde bandet några spelningar på Hotell Nouveau i Helsingborg och då hade några av låtarna från skivan premiär. När de spelade "Fulla för kärlekens skull" hände något med publiken. Folk började sjunga med fastän de aldrig hört låten förut, det jublades och hurrades, "spela den där Fulla en gång till".

Plura skrev i sin svarta blogg och sedermera i Resa genom ensamheten att han aldrig varit med om ett sådant mottagande av en ny låt. Låten var ju inte tänkt som singellåt, därtill var den alldeles för lång. Eldkvarn själva hade inte sett låtens enorma potential. På vägen hem började bandet ändå fundera på om det ändå inte kunde vara aktuellt att släppa låten som singel. De ringde EMI.

Kjell Andersson återkom med förslag på att göra en kortare version av låten. Efter mycket om och men gjorde bandet en sådan. Plura skriver om hur det nu fanns två förslag till singellåt, "Fulla för kärlekens skull" och "En ledig man".

Bandet lutade fortfarande åt "En ledig man", medan EMI ville ha "Fulla för kärlekens skull". Bland bandets "nära och kära" föredrog alla över tretti den sistnämnda och alla under tretti den förstnämnda.

Till slut fick EMI och de över tretti sin vilja igenom.

Men visst är det intressant? De höll på att slarva bort sin största hit på flera decennier.

Nu är visserligen rockhistorien fylld med exempel på låtar som först slarvats bort, men sedan fått sin rättmätiga plats. Ulf Lundell placerade "Hon gör mej galen" som singelbaksida och Bob Dylan ville inte plocka med "Blind Willie McTell" på Infidels, den dök upp först åtta år senare på Bootleg series vol 1.

Hade "Fulla för kärlekens skull" blivit en hit även utan att ha släppts som singel? Hade Eldkvarn fått sin comeback?

Näsvis läsare reagerar

Musikrecensenter lever inte alltid i samma verklighet som sina läsare. Dropkick Murphys spelade inför ett fullsatt Trägårn i Götet igår.

"Att Trädgår'n är fyllt till bristningsgränsen trots att det är dagen före löning understryker bandets popularitet". (GP)

Biljetterna släpptes i oktober, GP.

Det är inte som att man brukar kunna knalla ner och köpa biljetter till en större konsert i dörren.

För den med skral januarikassa men med den framförhållning som oftast krävs kostade gårdagens konsert inte mer än garderoben.

Och för recensenten från GP kostade det möjligen någon öl, ifall nu inte ölbiljetter ingick i presspasset :)

POST!

Hur länge de funnits där vet jag inte. Men idag uppmärksammade Joakim att POST finns på Spotify!

Jag har varit svag för deras depraverade schlagergarage ända sedan jag köpte albumet Allt är bra nu på Crazy Records i Linköping sommaren 2005. Michael hade rekommenderat dem och jag tänkte att varför inte. Skivan kostade bara en femtilapp. "Så många andra människor" ersatte "Konfettiregn" som favoritlåt och jag hade ett nytt favoritband. Dagen före nyårsafton såg vi dem live på Henriksberg och något åt senare på Storan.

2011 släppte POST nya skivan En variant av himlen - och det är den som nu finns på Spotify. Men redan hösten 2005 kom underbara "portademos" på några av låtarna. De försvann dessvärre i ett datorhaveri men om någon har dem så kan jag bjuda på både en och tre öl för att få filerna.

Tills vidare njuter vi på Spotify.

Och visst börjar det bli dags att spela live igen?

Way Out Vardå?

Jag har alltid varit kluven till Way Out West-festivalen.

Dels är jag ju präglad av alla åren på "campingfestivaler", jag blir helt enkelt reflexmässigt skeptisk till en festival som ligger mitt i en storstad och har mer drag av en vanlig utekväll än en mer traditionell festival.

Var tar gemenskapen och allt kul som händer på andra ställen än festivalområdet vägen? Var finns alla vansinniga människor man kan träffa? Vad händer med stämningen när några dagars campingliv inte finns där och sorterar agnarna från vetet?

Samtidigt är det naturligtvis en rätt fånig och omogen hållning.

Man får väl se saker för vad de är.

Way Out West är en slags festival. Roskildefestivalen en annan slags festival.

Det andra som gjort mej kluven till Way Out West är att vi inte delar musiksmak. Way Out West älskar inte gubbar med efternamn, punk, progg och en del metal lika mycket som jag gör. Men att man inte riktigt delar musiksmak är inte mycket att göra åt...

Likväl har Way Out West lockat mej både 2008 och 2012. 2010 och 2011 hade jag säkert gått någon kväll, om jag bott närmare och det hunnits med. Till 2012 hade jag köpt biljett för att se Billy Bragg och Wilco, gladde mej även åt Kraftwerk. Men min kluvenhet inför hela Way Out West-konceptet kvarstod likväl.

Så kom den köttfria festivalen. Way Out West gjorde som Roskilde. De tog en standpunkt. Festivaler är rätt koldioxidstinna historier, band ska flygas in, det går åt mycket el och folk kastar massa skräp. Way Out West såg till att med besked minska matens och därmed hela festivalens klimatpåverkan. Det ska de ha all heder för. Helt plötsligt kändes politiska akter som Billy Bragg och Refused mer passande än de gjort tidigare.

Egentligen är ju Way Out West koncept hur smart som helst. De bokar en hög hippa, spännande och trendiga mindre akter, någon stor ny publikdragare och en hoper stora gamla akter. Sen lägger man det hele mitt i en stor stad. I Göteborg lockar man både musikintresserade nördar, Avenyn-människor och medelålders musikälskare som inte orkar åka långt.

Hur bra som helst, egentligen. Varför klaga?

Men det finns fortfarande gott om förbättringspotential. Trängseln kring de två stora scenerna är hemsk, framförallt sent om kvällen när det är mörkt och headlinenamnen spelar. Jag är tveksam till att betala mycket för en biljett när det är kört att komma in på klubbspelningarna ifall man samtidigt vill se sena spelningar i Slottsskogen. Jag förstår inte hur en festival som inte ens har ett traditionellt festivalprogram utan kör med en app samtidigt kan släppa in matförsäljare som bara tar kontanter (och det inte går att ta ut pengar på området).

Men detta går att leva med.

Under våren kommer jag med betydligt större intresse än tidigare följa med i Way Out West bandsläpp. Kanske bokar jag en tredagarsbiljett, kanske blir det endagars. Jag har i vilket fall som helst mycket svårt att se att jag inte kommer vara där åtminstone någon dag.