När Slowgold varit en ständig följeslagare det senaste året, och inte minst de senaste veckorna sedan Glömska släpptes, och jag kompletterat det med Neil Youngs ditch-skivor Time Fades Away och On The beach de senaste dagarna lät en spelning amerikanska folkrockduon Widowspeak lockande. Och jag fick vad jag ville ha. Drömrock, gitarrer, skägg och en känsla av att sjuttitalet egentligen inte är speciellt långt borta.
Duon, som i livesättning var en kvartett, lät betydligt mer skramligare och hårdare live än på skiva och det passade bra, annars hade det kanske blivit lite segt i längden. Det var tyvärr en ganska gles skara som kommit till Pustervik igår kväll, men skaran stod kvar hela den mer än sjuttifem minuter långa spelningen, uppskattade vad den hörde och visade bandet sin uppskattning. Widowspeak har all anledning att känna sig nöjda och jag tror de vann några nya fans igår kväll. Vem vet, kanske blir det här en spelning det kommer refereras till när de spelar på Way Out West nån sommar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar