Grattis Kjell Höglund

"Vad är det för buller som hörs i garaget såhär under nattens mörkaste timmar?"

En av de mest mytomspunna svenska artisterna fyller idag sjutti år.

Grattis Kjell Höglund!

Och till sjuttiårsdagen har journalisten Magnus Thorén fått tag på Kjell Höglund, som nästan helt drog sig tillbaka från offentligheten 2008, intervjuat både denne och vänner till honom om vad som hänt sedan dess och fått ihop den väldigt fina dokumentären Ett liv är kort. Obligatorisk lyssning!

Jag har skrivit en del om Kjell här på Minnenas Motell genom åren, utsett hans bästa skiva, tipsat om den gamla dokumentären från 2001 som bär det fantastiska namnet Jag klev av tåget på den här planeten och här är jag, upptäckt en ny favoritlåt, skrivit om en gammal favoritlåt, listat hans fem bästa låtar och givetvis skrivit om när jag upptäckte honom. Till den här dagen funderade jag på om det var dags att lista de fem mest lämpliga låtarna att börja med om en hört "Gennesarets sjö", "Man vänjer sej" och "En stor stark" och vill gå vidare. Fast det kändes faktiskt rätt gjort, med tanke på allt jag redan skrivit. Jag sökte vidare, likt en karaktär i en historia signerad artisten själv försökte jag leta efter det som inte syns, det som bara anas.  

Till sist fann jag vad jag sökte. Den halvt dolda skatt som finns bara några klick bort. Under sju års tid, från 2000 till 2007, skrev Kjell Höglund nästan varje månad ett månadsmeddelande på sin hemsida. Han blandade vardagsbetraktelser, rapporter från Badols restaurang, reseskildringar, gamla och nya manus, brevsvar, en rejäl dos flum och annat klassiskt Kjell Höglundskt. Ibland skriver Kjell långt och medryckande, ibland tycks det vara mest av plikt. Men helheten blir oerhört spännande för den som uppskattar Kjells verk. Stilen känns delvis igen från hans spännande åttitalsroman Magnus Opus. Jag följde meddelandena i realtid och den uppmärksamme märker säkert ett och annat uttryck jag mer eller mindre skamlöst snott. Författaren Kjell Höglund har alltid hamnat i skymundan av musikern Kjell Höglund, vilket på ett sätt är lite märkligt med tanke på att Kjell själv alltid sett sig mer som en skrivare än en musikartist. Å andra sidan släppte han betydligt fler skivor än böcker och nådde, minst sagt, rejält mycket mer framgång med skivorna.

Faktum är ju att han var vansinnigt produktiv fram till dess han fyllde femti 1995. Efter det blev det bara två skivor, men något fler andra texter. Men det är också helt logisk om en som Kjell alltid, och inte bara i Magnus Thoréns dokumentär, hävdar att en konstnär när en punkt när denne är färdig.

Kjell Höglund är färdig och lever ett stilla pensionärsliv, men alla hans låtar och texter finns kvar. Ännu ett grattis Kjell!