söndag 6 januari 2013

Eldkvarn & mej del tre: Skördetid

Dags för den tredje och avslutande delen i berättelsen om Eldkvarn & mej. Läs gärna första och andra delen.

Jag, Joakim och Emmali tog 4:ans spårvagn genom ljuva livet ned till Mölndals stadspark 5 juni 2007. Nästan på dagen sex år efter att jag köpte min första Eldkvarnskiva såg jag dem live för första gången. Hälften av låtarna var från Svart blogg och hälften var gamla hits.

Varför dröjde det ända till 2007 innan jag såg Eldkvarn live för första gången? Det finns ett par svar på frågan. Först och främst besökte de inte Borås på nästan hela 00-talet, mellan november 2000 och maj 2009 gjorde de inga spelningar i Borås. Dels var de inte hippa nog för Hultsfredsfestivalen, som jag ju besökte varje år. Dels var jag kanske trots allt inte tillräckligt intresserad för att åka och se dem i Göteborg under de första åren som Eldkvarnfan. Jag prioriterade namn som Ulf Lundell, Stefan Sundström, Kjell Höglund och Lars Winnerbäck istället. Storfavoriter än idag. Men idag står Eldkvarn tillsammans med dem istället för våningen under.

På något vis är det symptomatiskt att jag köpte mina första Eldkvarnskivor i Alingsås, Bollnäs och Tranemo och att jag såg bandet första gången i Mölndal. Trots att bandet i praktiken är ett Stockholmsband och har en av sina mest trogna publiker i huvudstaden är historien om Eldkvarn ändå historien om småstäder, slitna stadshotell och ändlösa resor kors och tvärs genom landet.

Resten av berättelsen om Eldkvarn & mej är en del av Eldkvarns moderna framgångssaga. Från att först ha sett dem på en gratisspelning i Mölndals stadspark inför en rätt blygsam publik ser jag dem nu på mer eller mindre utsålda konserthus och idrottshallar runtom i landet - eller för den delen bland en härlig blandning av stekare och semesterlediga Svenssons i Tylösand i somras. Även ifall vägen till publikframgångarna inte var självklar. Eldkvarn må ha hunnit släppa uppskattade skivor som Atlantis och Svart blogg, men sommaren 2008 hade de ändå inte blivit större än att de bara lockade några hundra personer till Nya Älvsborgs Fästning. Än hade inte Plura börjat laga mat eller tolka andras låtar i teve.

Inte brydde jag och Agnes oss om det. Vi fick en suverän konsert där vi både sänkte medelåldern rejält och för första gången fick höra "Nånting måste gå sönder".

På hösten 2008 klickade jag åter fram deras Myspacesida, nu för att lyssna på den nya låten "Hunger Hotell". Ekona av Pojkar, pojkar, pojkar, Musik för miljonärer och Genom ljuva livet tilltalade mej direkt och jag försökte självfallet sjunga med i refrängen - med tveksamt resultat. Nya skivan Hunger Hotell gav oss även sedermera flitigt livespelade låtar som "Vägen till Paradiset" och "Barn av sommarnatten".

Jag minns inte riktigt när det slog mej att Eldkvarn blivit riktigt inne igen och börjat locka även en ny yngre publik. Men helst plötsligt var det gott om folk i min egen och även betydligt yngre ålder på konserterna. Plötsligt fanns ett större intresse för Eldkvarn. Fler började nicka igenkännande när jag slog på Eldkvarnlåtar. Plura hade börjat laga mat och tolka andras låtar i teve.

De populära teveprogrammen har jag fortfarande inte sett, däremot har jag fått möjlighet att se bandet live fler gånger än tidigare. Förra året blev det tre konserter, det är det Eldkvarnflitigaste konsertåret hittills då två konserter om året helt enkelt inte räckte längre. Hoppas på lika många i år.

När jag för ett år sedan köpte Den goda skörden fortsatte mitt grävande i den Eldkvarnska myllan och jag gick ännu djupare än tidigare. Där fanns Piska mig hårt och debutskivan Elisabet från 1974. Jag gillade verkligen den flummiga Velvet Underground- och The Doors-doftande proggen. Undras tro om inte Elisabet kan vara en av de mest underskattade svenska sjuttitalsskivorna?

Under 2012 framstod "En liten kyss av dig" från föregående års De berömdas aveny alltmer som en ny livehit, när jag såg bandet i Kristianstad förra månaden fick låten ihop med "Kärlekens tunga" och "Fulla för kärlekens skull" mest publikstöd.

För Plura, Carla, Tony, Claes och Werner har de senaste åren varit en välförtjänt skördetid. Det är nu de skördar vad de sådde under de magra nittitalsåren och när de var hänvisade till ställen som Kinna stadshotell (där de spelade i början av 2005). Det finns ingen anledning att tro att bandet inte skulle klara även 10-talet och kunna fira 50 år 2021. Även ifall det är klart att den nuvarande hypen kommer klinga av, men så har det alltid varit.

Historien om Eldkvarn fascinerar mej. Det här är min berättelse.

2 kommentarer:

  1. HELT off topic: ser ut som att plura gör sign of the hammer på den nedre bilden. JA jag har skittråkigt på jobbet och kommenterar visst ALLT. /bea

    SvaraRadera
  2. Kanske har Plura en hemlig crush på Manowar!

    SvaraRadera