lördag 5 januari 2013

Eldkvarn & mej del två: Barn på nytt igen i ett Konfettiregn

Dags för del två i berättelsen om Eldkvarn & mej. Läs gärna första delen.

Det var något med Eldkvarnsamlingen som fascinerade. Omslaget med hatten, sjalen och den akustiska gitarren kanske?

Hösten och vintern 2001-2002 lyssnade jag många gånger på "Kärlekens tunga", "Alice", "Kungarna från Broadway", "Nerför floden", "Långsamt tåg", "Som om du var här", "27", "Huvudet högt" och de andra pärlorna från samlingen och Limbo.

När jag nyligen läste vad Jerry Boman skrev häromåret kände jag igen vad som for igenom mej när jag började lyssna på bandet. "De har ju alltid funnits där /.../ Eldkvarn är en del av Sverige."

Eldkvarn blev snabbt ett av mina favoritband och på varje bussblandband fanns ett par Eldkvarnlåtar med. Tillsammans med andra nyupptäcka namn som Neil Young och Staffan Hellstrand. Mätt med dagens mått hade Eldkvarn ganska snabbt - från en handfull lyssningar - tagit sig in på åtminstone andra sidan i Last.Fms biblioteksvisning. Neil Young hade nog tamejtusan gått in på förstasidan, så allt handlade trots allt inte om Eldkvarn vid den här tiden, men nästan.

Jag var nyss fyllda tjugu och försöjde mej på att timarbeta inom äldreomsorgen. Textrader som "Jag lärde mig att arbeta, jag växte upp till man. Goda år och hårda år avlöste varann" sa mej något de inte hade gjort några år tidigare. Hösten och vintern var lång och jag jobbade många tidiga morgnar och sena kvällar.

Sommaren 2002 var jag ute på banan som Eldkvarn-fan. På Hultsfredsbandet fick "Somliga går med trasiga skor" vara med och ett blandband till Jonas inleddes med "Pojkar, pojkar, pojkar".

De närmaste åren köpte jag en handfull Eldkvarnskivor, allteftersom jag ramlade över dem och de var billiga. Död Stjärna, Genom ljuva livet och några singlar (billiga -fynd-principen, ni vet). Men ingenting nådde upp till de höjder som samlingen och Limbo låg på. Och Eldkvarn-intresset gick upp och ner, även ifall jag alltid återkom till de skivor jag köpte i augusti 2001. Några konserter blev det inte... Med tiden blev de av flera favoritband i skivsamlingen och det första årets rus klingade av något.

2005 var det dags för nästa milstolpe i historien om er bloggare och Eldkvarn. Våren 2005 var en period av stora förändringar. Jag skulle separera efter många år i ett samboförhållande. Och är det något Eldkvarnmusiken passar till, så är det väl sådant?

Eller vänta lite, här låter jag nog historien passa in lite väl bra. Vad som faktiskt hände var att jag hade hört att Eldkvarn skulle släppa ny skiva. Jag läste en krönika (eller var det recension?) signerad Andres Lokko i Svenskan där han, av alla människor, hyllade bandets nya skiva Atlantis i allmänhet och förstasingeln "Konfettiregn" i synnerhet. Kazaa, eller om det var Limewhire, ställde upp och jag föll pladask.

Konfettiregn passade bra in i min dåvarande sinnesstämning och jag blev glad av den. Konfettiregn kördes mer eller mindre på repeat i flera månader, med avbrott för Håkan Hellströms Ett kolikbarns bekännelser . Det är mycket sällsynt att jag lyssnar på musik på det sättet. Lyssnar jag mycket på en låt under en kort period kan det innebära, säg 15 lyssningar på en vecka, vilket är väldigt mycket för mej. "Konfettiregn" bröt mönstret, men så är det också en underbar låt.

Med "Konfettiregn" vaknade ett nytt Eldkvarnintresse. Låten fanns med överallt. På varenda blandskiva jag gav bort och på 2005 års Hultsfredsband var den så självskriven på campets bandare att Bea framåt typ lördagsförmiddagen sa "nu har du spelat låten så många gånger att jag börjar gilla den" (då kände jag mej nöjd).

I augusti såg det ut som jag för första gången skulle kunna se Eldkvarn live. De skulle spela på Göteborgskalaset, och jag hängde ändå jämnt i Göteborg vid den tiden. Men istället hände något annat epokgörande. För första gången prioriterade jag bort en konsert till fördel för ett politiskt möte. Jag såg inte bandet live förrän några år senare.

Efter Atlantis och "Konfettiregn" väcktes som sagt Eldkvarnintresset på nytt, jag letade med större intresse fler mp3:or med bandet sen jag skaffat dator till hösten och jag lyssnade mer på mina CD-skivor än tidigare. Jag upptäckte t.ex deras cover på "Sjuttonde balladen" och låtar som "Gatan fram" (tack Håkan Hellström), "Vi föll genom natten" och "Älskling kom".

När Plura startade sin svarta blogg läste jag den med stort intresse, om än lite oregelbundet. Jag minns hur jag sitter hemma påsken 2007 och läser ikapp på bloggen. Samtidigt lyssnar jag på den kortare radioversionen av "Fulla för kärlekens skull" på deras Myspacesida. Veckan efter hör jag på nya skivan Svart blogg i sin helhet och jag slås på en tågresa mot Göteborg hur otroligt bra den är. Dock dröjde det någon vecka innan "Fulla för kärlekens skull" till fullo trillade ned, på en blandskiva till Agnes kom den med av en slump eftersom mp3-filen med "Vi föll genom natten" var skadad.

Flitigt lyssnande följde hela våren - jag såg "Fulla för kärlekens skull" storhet rätt fort. "Blues för Bodil Malmsten" framträdde så majestätisk som den är, jag gillade hatt&blås-rocken i "Min systers karneval", den måhända något bagatellartade "Ett litet finger" roade mej och jag började citera rader ur "Inget bra för mig själv" vid olika tillfällen.

Några månader senare var det dags för första konserten.

2 kommentarer:

  1. BOOOOM! haha detta hade jag missat, och framför allt missat. gud va fint!!

    SvaraRadera
  2. Här är förresten krönikan av Andres Lokko: http://www.svd.se/kultur/eldkvarn-trotsar-forbud_408797.svd

    SvaraRadera