Söndagar på Roskilde är alltid speciella. Många drar hem, campingen börjar förvandlas från något slags hem till något som ser ut som dagen efter bomben och ett efter ett slår matstånden igen. Det stora vemodet rullar in. De senaste åren har vi i vårat camp sett till att råda bot på söndagsvemodet genom att festa till det som om festivalen inte alls höll på att ta slut och sen tillsammans gå och se en av de sista konserterna på Orange Scen. Förra året var det Kraftwerk. I år var det Stevie Wonder.
Jag har aldrig egentligen lyssnat på Stevie Wonder, ändå kände jag igen låt på låt. Medan solen gick ner över Orange Scen stod vi och gungade till hans svängiga soul. Som Joakim sa, "när jag blir gammal ska jag bli soulgubbe på heltid". Vi hade gått in tillsammans, vi som var kvar i campet, och under vår lampskärm stod vi strax bakom minneslunden och njöt av att in i det sista finnas kvar i Roskildefestivalen 2014. Detta till Stevie Wonders fantastiska show. Jag har inte varit sugen på att lyssna på honom efter festivalen, det räcker med minnet av kvällen som inte behövde ta slut.
Den natten drog jag och Joakim ut våra sovsäckar ur våra respektive tält och sov under partytältet. Och Roskildefestivalen har nu tröttnat på söndagens vemod och hemdragande publik och har till nästa år tidigarelagt de fyra dagarna festivalområdet har öppet, så nästa år gäller onsdag till lördag. Men blir det lika magiskt framför Orange Scen på lördagskvällen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar