tisdag 11 juni 2013

De tjugu bästa trallpunkskivorna, plats 10-1

Här fortsätter listan över de tjugu bästa trallpunkskivorna, läs gärna om skivorna på plats 11-20 i söndagens blogginläggPerioden som behandlas är 1990-1995 och enbart studioalbum får vara med på listan. 

10. Krymlings - Krymplings (1994)
Med sångarna från Dia Psalma, De Lyckliga Kompisarna, Charta 77, Coca Carola och Köttgrottorna i samma band och Johan Johansson och Christian Edgren som producenter kunde det inte bli annat än bra. Någon gång vill jag lyssna igenom skivan låt för låt, mening för mening, för att identifiera vem som sjunger vilken mening. Någon som är på? 
 
9. Radioaktiva Räker - Labyrint (1994)
På samma skolresa som jag köpte Ebba Gröns We're only in it for the drugs och De Lyckliga Kompisarnas Dammsugarförsäljare blues (sic!) på hörde jag för första gången talas om Radioaktiva Räker. En kompis var ute efter deras albumdebut, lite Göteborgshurtigt föreslog jag att han skulle kika på Feskekôrkan. Hemma började vi raskt lyssna på bandet och tilltalades av den snabba trallpunken. Räkerna retade de hårda crustpunkarna, men älskades av oss unga fans. Labyrint är väl egentligen i kortaste laget för att kunna kallas för ett album, och flera av bandets bästa låtar saknas, men albumet är ändå otroligt bra och ett mycket bra exempel på den unga trallpunken. Med tanke på att de flesta andra trallbanden som släppte skivor på de större bolagen hade medlemmar i 25-30-årsåldern stack Räkerna ut då medlemmarna befann sig i tonåren eller de tidiga tjugu. 

8. Strebers - I fädrens spår (1990)
Skivan är för många måhända mer känd som Kallt stål varmt blod, att "+ I fädrens spår" stod tillklottrat nedanför missade i alla fall jag under flera år. CDn ifråga innehåller alltså både miniskivan Kallt stål varmt blod och albumet I fädrens spår. Nåväl, här låter Strebers folkmusikinfluenserna blomma ut ordentligt. Allt från inledningsstycket med fioler till "Balladen om Lilla Elsa", "Sluten cell nr 13", fiolsolot i "Terrorbalans" och punkballaden "Midsommarvisa" doftar folkmusik. Och på tal om inledningen, efter fiolintrot följer låtkvartetten "Betongens kungar", "Makten & härligheten", "39 steg" och nämnda "Balladen om Lilla Elsa". Vilka låtar! Redan där har skivan vunnit mitt hjärta.       

7. Köttgrottorna - Sanningens morgon  (1994)
Köttgrottorna var veteraner när trallpunkvågen drog igång tidigt nittitalet. Medlemmarna befann sig i begynnande eller odiskutabel medelålder och bandet kunde fira tio år mitt under brinnande våg 1993. Likväl kunde de 1994 släppa sin bästa skiva någonsin, trots låtar som "Full och dum" och "Älska mej" är det en genomgående politisk och allvarsam skiva. 

6. Coca Carola - Tigger & ber (1992)
Tigger & ber är en sådan skiva som man lätt glömmer bort hur bra den är. "Gråa herrar" och "Döda dej" är relativt kända hits, men när skivan kommer fram inser man hur den faktiskt är fylld av schyssta punkrocklåtar. Från den inledande BDSM-titellåten (och sånt lyssnade man på som 13-åring?!) till den gömda låten som följer direkt på Travolta Kids-covern "Bli polis".   

5. De Lyckliga Kompisarna - Tomat (1993)
DLK lyckades med det nästan omöjliga, de följde upp en skitbra debut med andraskiva som är nästan lika bra. Egentligen är det väl en smaksak vilken av skivorna som är bäst, på Tomat är det hurtigt, glatt och välproducerat. Tomas Gabrielsson och Johan Johansson har producerat med den äran. Till skillnad från debuten så släpps fler låtskrivare än Mart Hällgren fram och både Sussie Persson och Egil Jansson har "egna" låtar med och ges stor plats i en del av Marts låtar. Ibland blir det kanske lite väl glättigt, men låtarna håller väldigt hög klass. Vid sidan om "Ishockeyfrisyr" finns mindre kända pärlor som till exempel "Egons fest" och "Mina fåglar". 

4. Charta 77 - Tecken i tiden (1995)
När Tecken i tiden släpptes stod svensk nittitalstrall på sin topp, jag minns hur bandet var med i ett musikprogram på SVT och fick prata om nya skivan och spela några låtar. Omslaget är superläckert. Tecken i tiden innehåller några av Chartas bästa låtar; till exempel "Lilla Björn och lilla tiger", "När världssamvetet tog semester" och "En del mornar". Men det finns samtidigt en rad låtar som mest känns som utfyllnad och "Banja Luka" slarvade de bort som en B-sida. Det gör att en fjärdeplats får räcka. Kanske låter detta som en diss, men det handlar ju om att förklara varför den inte kvalar in bland de tre bästa trallpunkskivorna.      

3. Dia Psalma - Gryningstid (1994)
Bandet som Ulke, Ztikkan och Stipen startade efter Strebers sista turné lät mycket riktigt höra talas om sig. Med Gryningstid nådde ett svenskt punkband ut till större publik än några gjort sedan Ebba Grön och KSMB var aktiva mer än ett decennium tidigare. Dia Psalma uppmärksammades i tevenyheterna, spelade på Gröna Lund och Liseberg och fyllde musikföreningars lokaler runtom i landet. Starkt inspirerade av såväl hårdrock som folkmusik fick Ulke och de andra ihop en riktigt bra debutskiva som förvaltade Strebersarvet men samtidigt bröt ny mark. Visst, en och annan text är lite pubertal, men det är en del av charmen. Och Dia Psalma har haft en osviklig förmåga att locka nya unga fans.     

2. Charta 77 - Grisfesten (1993)
Chartas Magnum Opus. Idén om ett konceptalbum kring att växa upp i en småstad håller hela vägen ut, från det inledande punkareposet "Kungarna af stan I" till den avslutande rödvinsindränkta pianoballaden "Jag". Precis som flera andra skivor på den här tjugu-i-topp-listan är Tomas Gabrielsson producent, är han svensk nittitalstralls grå eminens? Över texterna vilar nostalgi och ett vemod. Per Granberg minns vänner som försvunnit och som blivit kvar,  fotbollslaget han aldrig platsade i, en annan tid när "a-lagare var trevliga pilsnergubbar" och när han och en kompis som sextonåringar drack folköl i sommargräset. En kärlekssång till hemstaden Köping finns naturligtvis också med i "Vår Stad",  när jag var i Köping förra sommaren kunde jag konstatera att kyrkklockan blivit lagad.         

1. De Lyckliga Kompisarna - Le som en fotomodell (1991)
Riktigt vad det är som gör De Lyckliga Kompisarnas debut så otroligt bra är inte lätt att säga. Är det melodierna? Gitarrslingorna? Kombinationen av tokroliga och allvarsamma texter? Eller är det helt enkelt en fantastisk välkomponerad samling bra låtar? Egentligen är det nog ganska jämnt skägg mellan ifall Le som en fotomodell och Grisfesten ska toppa listan, kanske är det en humörfråga? Låt oss göra ett experiment, byt ut Mart Hällgrens röst mot en growlare eller någon som skriker fram råpunk, visst skulle det funka på överraskande många låtar? DLKs debut är mer manglig rent musikaliskt än man ofta tänker på. Skivan gavs ursprungligen ut på LP med ett helt annat omslag och endast de fjorton första låtarna. På CDn la man till några tidigare singelsläpp och gjorde en redan bra skiva ännu bättre.   

Och så brasklapparna...
Storfavoriter som Tuk Tuk Rally, Big Fish och Johan Johansson är föga överraskande inte aktuella för listan eftersom de knappast spelade trallpunk även ifall de huserade på Beat Butchers och Birdnest. Samma öde drabbar efter viss tvekan och vånda även 23 Till och Troublemakers. Och sen finns det en rad bra trallband som aldrig släppte album eller tillräckligt bra album, bland dessa finns t.ex Gymnastiken, Hans & Greta, Finkel Rokkers och Vacuum.

Går det att lista mer?
Kanske finns det anledning att återkomma med en topplista på singlar, livealbum och samlingar från samma tidsepok? Visst är det fantastiskt hur mycket bra musik som släpptes under första halvan av nittitalet? Vilka är dina favoriter?

6 kommentarer:

  1. 10, 5, 3 och 1 är givna på min lista. Rangordning har jag inte funderat över ännu. Men jag vill ha Kallt stål/varmt blod på listan (den kan vara med som mini-LP då Räkernas Labyrint är samma spellängdsformat fast på CD). I fädrens spår är inte lika bra som helhet och rent produktionsmässigt är mini-LP´n flera strån vassare tycker jag. När det gäller Charta så vill jag ha med Hel! och The beauty is in the beholders eyes. Det ena en live (och unplugged om man har dubbel-CD´n) och den andra engelskspråkig. The beauty... är ett album jag kan lyssna på ifrån början till slut och fortfarande hålla intresset uppe. Mycket handlar om vilka alster jag konsumerade när det begav sig, även om nyss nämnda Charta lånades av herr Korsarkoff 1997 för fokuserad inlyssning...

    Vad är det förresten för baklänges-sampling på första låten på Kallt stål/varmt blod?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "The beauty is in the beholders eyes" lyssnade jag mer på just några år efter trallvågen, minns att jag höll den högt runt 99-00, så därför blir det kanske lätt så att den missas när jag gör en lista över första halvan av nittitalet, trots att skivan kom ut då. Jag gillar oxå den skivan massor. "Hel!" föll ju bort pga hur jag gjorde urvalet, men kanske kommer tillbaks på en annan lista :)

      Och jag ser fram emot en Jonas-lista!

      Radera
  2. När det gäller Räkerna håller jag Höhnie Records-samlingen Tro inte allt och deras vinyl-sjua högt. En reflektion är att vinyl inte är så signifikant för trallpunken, och inte heller engelskspråkighet, kommentarer?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Engelskspråkighet är definitivt apart inom trallen, men närmast ett krav inom skatepunken och garagerocken, andra genrer som blev populära efter att trallens storhetstid ebbat ut.

      Men vinyl? Nja. Många trallband släppte ju vinylsjuor typ 1992-1993, Boråsbanden, Räkerna och de där från Skaraborg, Abstrakt, och de som hette Svart Lucia. Däremot är ju LP-skivor något udda, efter Chartas Hobbydiktatorn, KGs Hungrig och Även vackra fåglar skiter, som ju fanns på dubbel-LP. Men det hänger ju säkert ihop med den allmänna utvecklingen de åren.

      Radera
  3. Bandet Sjukdom släppte en sjua 92/93; Sjuk, sjukare, död. Och så finns det säkerligen ett gäng för oss okända släpp av mindre kända band. KG har ju sitt ursprung i den tidigaste punkscenen, och jag undrar när begreppet trall började användas. Vid tiden för Ebba Grön har jag inte ännu stött på begreppet. En tanke jag har är att det en bit in på 1980-talet kan ha blivit ett skällsord för punk som inte var tillräckligt rå eller hård i vissas ögon. Asta Kask vs Black Uniforms kan vara ett exempel på en sådan schism, eller splittring om man så vill. Lyssna på låten F.O.A.D. med BU, har hört något om att de brände Asta-skivor på scen oxå, men jag var inte med på den tiden, vi behöver bra källor, kom till oss...

    Idag med mitt ödmjukare jag, så kan jag skämmas för att jag så elakt dissade kusin Johan för att han åkte för att se Charta på Rockborgen istället för att vara tuff och se Doom på Eldslandet. Ja, se tonåringar...

    Någon som kan säga något om ordet tralls etymologi inom den/de svenska punkscenen/scenerna? I en intervju med en Oral-medlem 1995 är kritiken över trallvågen inte nådig. Ett positivt budskap är inte punk och den intervjuade menar att trallen verkar komma ifrån en nästan kristen inställning till livet (intervjun finns på nätet och gjordes för Taskigt Drag).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Begreppet "Trallpunk" är starkt omdiskuterat och väldigt många har olika åsikter om när det uppstod, speciellt de som tidigt använt det nedlåtande påstår sig ofta ha gjort det lång innan ordet dyker upp i skrift någonstans, och ska jag vara lite dryg så är de personerna ofta sådana som var dyngfulla på varenda spelning och ofta annars med och rimligen inte kan minnas mycket alls av vad som egentligen hände.

      Så som jag minns det, och som mina efterforskningar (ganska massiva sådana genom åren) har bekräftat, så dök det först upp i skrift i Birdnest Mailorders katalog under tidigt nittiotal, som beskrivning av De Lyckliga Kompisarnas Le Som En Fotomodell om jag inte minns fel.

      Grejen var den att i just de mailorderkatalogerna så hittade Stephan på Birdnest ständigt på nya sätt att beskriva musik, jag vill minnas att både "Turbopop" (Stukas?) och "Rallypunk" (Hans & Greta?) dök upp där med, men just "Trallpunk" var något som satte sig hos många och användes på ett oftast ganska skämtsamt sätt om just de riktigt tralliga banden, dvs. DLK, Räserbajs, Hans & Greta och liknande, däremot Coca Carola, Charta 77 och för den delen Strebers sågs definitivt inte som trallpunk, för att inte tala om Dia Psalma, det var inte ens i närheten.
      Viktigt i sammanhanget är att just de mailorderkatalogerna för rätt många runt om i landet var näst intill en bibel som plöjdes igenom i jakt på nyheter eftersom det var ett av få ställen som man kunde få tag på ny (och gammal) punk av alla slag, så saker som stod där hade rätt bra genomslag och spridning.

      Sen kom plötsligt den där stora vågen när "alla" gillade den musiken, och plötsligt dök det upp överklasslynglar som upplyste oss som ränt på spelningarna i flera år att våra definitioner av vad som var vad minsann var fel, för det var trallpunk alltihop, för det visste dom, och eftersom dom utgjorde den stora massan som skrek högst (speciellt när man hoppade i lerpölar bredvid dem på spelningar/festivaler och fläckade ner deras vita chinos) så var det de som fick "rätt" till slut.

      Ytterligare senare så började trallpunk användas allt mer retroaktivt och band som Asta Kask fick den stämpeln, trots att dom alldeles definitivt hade lagt av innan begreppet började användas, och numera har jag hört att det finns rätt många som påstår att både Ebba Grön och KSMB var trallpunk, det är ju tyvärr så det blir med begrepp, och det är inte direkt första gången sånt händer.

      Men sammanfattningsvis så verkar det tidigaste nedtecknade användandet vara just i Birdnest Mailorders katalog och om just Le Som En Fotomodell, vilket i så fall innebär tidigast -91.

      Radera