Från himlen sänt

I höstas hittade jag, på The Pirate Bay naturligtvis, P3-livesändningen med Thåström från 1999. Inspelad på Röda Sten i Göteborg trodde jag, fram till dess P3s hemsida sa Stockholm. Se där! Minnet svek mej. Men visst, Thåström påar ju "Var e vargen" med "tja, fjollträsk". Jag rörde väl ihop det med liveskivan från Röda sten som kom efter turnén 2002.

P3 skriver på sin hemsida att de sände inspelningen 9 september. Det mindes jag inte, men jag minns hur jag bandade den och sedan lyssnade om och om igen. Thåström och bandet utstrålande så mycket energi och nerv som min kassa stereo tillät. De brottartunga versionerna av Imperietlåtarna, tidigare sololåtar som "Alla vill till himlen" och "Miss Huddinge 72" i fräscha versioner, de nya låtarna från Två+två-singeln, de ännu outgivna skitbra nya låtarna och inte minst Ebba-låtarna... Konserten var så jävla bra och ännu fanns inte nya skivan ute. Det är få skivsläpp jag sett fram emot så mycket som Thåströms comeback på svenska 1999.

I slutet oktober gick jag till Expertbutiken i Tranemo var dag och frågade om de fått in Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal. Jag ville köpa den över disk. Få hålla den i handen och bära hem den. På tredje dagen hade skivan kommit. Det var inte kärlek vid första lyssningen, skivan är ju faktiskt lite ojämn, men trion "Från himlen sänt", "En vacker död stad" och "Hjärter dam" var lika bra på skiva som på den pulserande liveinspelningen. Och vad snygg skivan och bookleten var! Men vilken miss att inte plocka med singelbaksidan "Alla e som jag", det kan vara en av Thåströms mest okända pärlor.    

 
Ändå hade jag länge missat att det var något på gång, att Thåström skulle göra comeback. Jag såg honom inte på Kalasturnén den sommaren. Jag hade vid den tiden, bortsett från Hultsfredsfestivalen samma år, ännu inte kommit längre än Borås för att se konserter. Och till Borås kom Kalasturnén inte. Men när jag förstått att Thåström åter turnerade på svenska och med nytt material beställde jag den färska Två+två-singeln från Ginza och väntade spänt på att få höra mer. Missade tyvärr även inomhusturnén som följde på albumsläppet eftersom jag orutinerad som jag var väntade för länge med att köpa biljett. Men på Hultsfredsfestivalen 2000 fick jag äntligen se Thåström och det eminenta kompband han hade då.

Att i höstas lyssna till P3-livekonserten var en underbar flashback till väntans tider 1999. Precis som jag drömmer om att någon gång få höra Thåström med sparsmakad instrumentering drömmer jag om att återigen få höra honom vrida upp elgitarren till elva och ihop med en sologitarrist, en basist och en trummis mangla gitarrock.