måndag 9 mars 2015

Hatt- och blåsrock mötte Hälsinglands stora son på Henriksberg

Mina vänner Joakim Larsson och Adam Wallman arrangerade sin andra spelning ihop i helgen. 

Jag hade velat se Krig & Fred sedan jag i höstas hörde deras debut-EP Över alla tak och inte orkade ta mej iväg på debutspelningen på Jazzhuset. Förstalåten "Väder & vind" tog sig i vilket fall som helst in på min tio-i-topp-lista över låtar som kom förra året. Så släpptes de som förband till Per Perssons första solospelning här i Götet. Äntligen!

 
Bandet var för kvällen sexhövdat, utökat med blås och akustisk gitarr. Musikaliskt är Håkan Hellström en referens som ligger nära, men även Hagaliden och Spring Johnny! är namn som dyker upp hos mej. Det sistnämnda kan såklart hänga ihop med att en av de forna Spring Johnny!-medlemmarna är med i Krig & Fred. Och det är väl lika bra att vara öppen med att bandets sångare och frontperson Carl-Magnus Juliusson är en tidigare svåger till mej och en person jag uppskattar stort. Till råga på allt skriver han bra låtar!  

Spelningens absoluta höjdpunkt kom med en trio låtar. Först den vackra balladen "Fackelsång", av bandet själva beskriven som sin Ulf Lundell-låt. Till ett sorgset blås minns sångaren tider som varit, han hör Tyska kyrkans klockor och minns vänner och kärlekar från förr. Precis sån romantik som jag är så svag för. På "Fackelsång" kom bandets stora hit "Väder & vind". Hatt- och blåsrock! Ös! Dansdansdans etc. "Väder & vind" har verkligen hitpotential utanför den snäva krets som sett bandet på Jazzhuset och Henriksberg de senaste månaderna. Men vad är två skitbra låtar i rad när det går att köra tre? Så bandet drog igång en cover på självaste Perssons Packs "Krig och kärlek"! Hurra! Ett utmärkt låturval och en bra coverversion. Min lycka visste inga gränser.

När Perssons Pack för ungefär ett år sedan meddelade att det var dags att ge sig ut på sista turnén var inte Per Persson själv sen att avisera en kommande solosväng. Han hann till och med ge ut första låten "Tönnebro" redan förra sommaren, medan Packet turnerade på för fullt. Och nu är Persson ute och spelar själv med sin svarta gitarr.


Strax före midnatt klev Persson upp på Henriksbergs takterasscen, spottade och körde igång min storfavorit "Bortom Månen och Mars". Låten som Persson skrev till Totta Näslund, men med tiden kom att göra till sin egen. Därefter kom "Hanna" och fler än mej själv stämde upp i ett försök till allsång, tur jag rensade strupen med lite vodka innan konserten. Att följa upp "Hanna" med "Fribacka väg" och "Ikväll tar vi över stan" kändes självklart.   

Låtar som "Hanna" (med sin skådeplats på en dansbana bredvid en å) och "Fribacka väg" ("Är det konstigt min vän att jag vill härifrån, där det enda som växer är kyrkogår'n?") illustrerar tydligt hur Perssons Packs låtar ofta handlade om den verklighet som finns utanför storstäderna. De står med åtminstone en fot djupt ner i den hälsingländska myllan, vilket inte hindrar att Persson själv bodde i Stockholm när bandet härjade på som värst i slutet av åtti- och början av nittitalet. Men som alla vet befolkas storstäderna till stor del av inflyttade landsortsbarn.

Jag lyssnade gärna på Packet när jag med kust-till-kust-tåget från Karlskrona till Tranemo under de åren när jag bodde nere i den Blekingska avkroken till vacker kuststad. Låtar som "Fribacka väg" och "Tusen dagar härifrån" passade när tåget susade fram genom Smålands skogar och de små samhällena. De trädbevuxna spåren som inte längre används på stationerna i Värnamo och Limmared är som en illustration av Perssons låtar.
"De trädbevuxna spåren som inte längre används på stationerna i Värnamo och Limmared är som en illustration av Perssons låtar." 
Persson gjorde ett tappert försök att spela "Stenad i Stockholm", men avbröt halvvägs in och sa att "nä, det går inte, det blir för sorgligt". Däremot fick vi höra "Guldhuggarland" och "Små små saker" innan försöket med "Stenad i Stockholm". Efter "Stenad i Stockholm", eller "Stenad i Götet" som en del i publiken föredrog att kolla låten, kom tre starka låtar innan konserten plötsligt tog slut.

"Sista kvällen i april" var en fantastisk allsångslåt. "Mördar-Anders" presenteras med en anekdot om när Persson försökte spela låten i västra Värmland, nära den norska gränsen, sensommaren 2011, "det uppskattades inte riktigt, men ingen bestämmer vilka låtar jag spelar". Sen spelade Persson "Tusen dagar härifrån" innan han överraskande gjorde sorti.

Persson hade gärna fått spela ett knippe låtar till. Men samtidigt, Göteborg är långt ifrån Hälsingland och kanske inte riktigt hemmaplan för den gode Hälsingesonen. Fast jag hade hemskt gärna hört nya låten "Tönnebro", den är ju jättebra! Jag tror alla vi i främsta raden gärna hade hört mer. Som synes, en fantastisk kväll på Henriksberg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar